Peak Phosphorus - i skuggan av Peak Oil

Medan det inte finns brist på vetenskaplig forskning, politisk och allmän debatt, hyllmetrar med rapporter och böcker om Peak Oil idag och gemene man har inte kunnat missa oljereservernas status, öde och vår oljeberoende livstil, jordens snabbt sinande fosforreserver passerar obemärkt såväl brett vetenskapligt fokus som allmänhetens medvetenhet. Synd. 

Fosforn är det grundämne utan vilket levande organismer på jorden tyvärr inte kan existera och reserverna av jordens fosfatmineral (varifrån vår kommersiella fosfor kommer) är under extrem stress idag. Eftersom fosfor (P) är nyckelkomponent i all gödselmedel (konstgödsel eller naturlig) är direkt kopplad till matproduktionen i världen. Vilka konsekvenser får (redan har!) detta för att föda mänskligheten, för global matsäkerhet och allmän global säkerhet, det är inte svårt att se eller ana. De få, men exakta och pålitliga kunskaper (jämfört t.ex. med oljan) forskare, FN, FAO, konstgödselindustri och självfallet fosforbrytningsindustrin själva har entydigt pekar på en global ”Peak Phosphorus” kring 2030. Om 20 år…och om 50-70 år det blir kris på allvar.

“With continued population growth, improving diets and rising global demand for food and biofuels, the need for phosphate fertilizers to improve crop production will only increase. Over the years, the extravagant use of fertilizers has led to ever-increasing demand for natural phosphorus. As these reserves decline, the impacts will be immense – including falling farm output, higher food prices, growing food insecurity and escalating social and economic challenges for which the world is unprepared. Within a few decades, global economic development could be constrained not just by supplies of oil, but by the availability of phosphorus.” – skrev bl.a. Arno Rosemarin, Ian Caldwell  från Stockholm Environment Institute tillsammans med Gert de Bruijine från WASTE, Holland i en ledarartikel i The Broker i somras.

(läs själv hela artikeln här: http://www.thebrokeronline.eu/en/articles/Peak-phosphorus Såväl bilden ovan som alla mina korta citat här kommer från samma artikel).

Idag ligger de kommersiellt brytbara fosforreserverna i världen i händerna på 3 länder: Kina, USA och Väst Sahara (ett suveränt land ockuperad av Marocco sedan 1975, dvs av gemene man idag känd som den sistnämnda).

USA är idag kraftigt beroende av fosforimport och egna reserver är helt uttömda kring 2030 (välkänd av alla i branschen, inte minst av egen US Geological Survey). 2004 hände följande (citat från artikeln ovan):

“In 2004, the US signed a bilateral free trade agreement with Morocco that allows the US long-term access to its phosphate. The deal received no media attention. Unsurprisingly, as a permanent member of the UN Security Council, the US has consistently vetoed any resolution requiring Morocco to leave Western Sahara. Australia, in contrast, recently halted imports of Moroccan phosphate in protest against its occupation of Western Sahara, and this move also attracted little attention.” Man kan bara konstatera, att tillgången till en av världens största fosforreserver är i all tysthet “för-reserverad” för vissa samt att den geopolitiska situationen kring detta ÄR redan ansträngd…

Kina då? Om du har rejält med pengar då kanske du kan köpa kinesisk fosfor: ” China, the largest producer, has already begun to safeguard its supplies by imposing, in mid-2008, a 135% tariff on exports.” Spänningarna mellan rik och fattig är redan märkbara på det globala fosformarkanden (speciellt Indien är och kommer att bli hårt drabbad).

Hur kommer konfliktbilden att se ut i en nära, MYCKET NÄRA framtid i den globala jakten på denna livsnödvändiga och icke förnybara resurs? Återigen, det är inte svårt att gissa.

Här hemma har kanske flera av oss lagt på minnet följande från korta media-rapporteringar under 2008:

” The availability of phosphate is reflected in the price of fertilizer, and ultimately in the cost of food. In 2007–8, the price of phosphate fertilizer unexpectedly increased fivefold, due partly to the growing demand for biofuels to replace oil. The use of fertilized crops to produce biofuels such as ethanol pushed fertilizer into a pricing structure determined directly by the soaring price of oil. The result was a surge in food prices and even conflicts in some developing countries where farmers could no longer afford to buy fertilizers. In response, in April 2008, UN Secretary-General, Ban Ki-moon set up a Task Force on the Global Food Security Crisis.”

Att mänsklighetens fosforreserver sinar fort och vilka enorma konsekvenser detta kan ha är ett faktum. Frågan är om vi har lösningar som kan dämpa fallet (rentav ersätta en del av mineralreserverna med något annat fosforrikt?) och minska så mycket det bara går en del säkerhets/konfliktrisker som den globala fosforsituationen redan signalerar oss.

Ny forskning (se i artikelns referenslista) ger följande råd:

1)      Clearly, innovative strategies are urgently needed to ensure greater stability in fertilizer and phosphate markets. More efficient extraction of phosphate at source would help to reduce wastage of this valuable resource.

2)      Crucially, wide-ranging agricultural policy reforms are needed to reduce the demand for phosphate fertilizers. In particular, farmers should be encouraged to use them more efficiently, and to switch to organic fertilizers and composting technologies.

3)      But perhaps the most effective way to minimize the impacts of phosphate shortages would be to promote the recovery and reuse of phosphorus and other nutrients from organic waste and wastewater streams.

Men framför allt, Peak Phosphorus måste komma ut från skuggan av Peak Oil, människor måste informeras, debatten måste få fart på riktigt.

En första initiativ är tagen för ett globalt nätverk i dessa frågor (Global Phosphorus Research Initiative) där såväl vetenskapliga artiklar/rapporter som lättlästa, populärvetenskapliga faktablad är tillgängliga idag, workshops, samt evenemang och nyheter för alla. Adressen: www.phosphorusfutures.net

Dana Cordell offentligt försvarar sin avhandling ”The story of Phosphorus. Sustainability implications of global phosphorus scarcity for food security” vid Linköpings Universitet, Temahus T, kl 10.00, nästa vecka, 25:e februari. Avhandlingen är också tillgänglig på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-53430

Vi blir nog tvingade att odla mer ekologiskt vare sig vi vill eller ej... i varje fall återvinna näringsämnen istället för att spola ut dem i havet.

Helt rätt Ivan.
Näringen skall tillbaka till åkrar, MEN BARA NÄRINGEN (dvs fosfor, kväve, mullbildande org. material, osv) INTE tusentals kemiska föreningar s.k. kemisk avfall (eller giftkoktail som jag kallar) i form av avloppsslam från tätorter. Rena kretslopp ja. Kemisk avfall på åkrar nej. Du kan läsa mer om detta på en tråd från förra året som heter "Är slam näring eller avfall?".

Yara...Jag hörde deras åsikt på en Baltic 21 konferens i oktober i Berlin just i ämnet  om hållbar återanvändning av fosfor från samhället.
De är emot all annan fosforkälla än fosfatmalm (inte så konstigt, deras leverne är hotad om vi börjar recirkulera  i stor skala näring istället för att köpa nytt). Argumenten är:
1) fosfor från samhället är inte tillräckligt rent (Obs enligt Yaras kriterier! dvs jämfört med konstgödsel som är enkla eller något sammansatta kemiska produkter av NPK). Det är ointressant att t.ex. gödsel eller matrester innehåller ett mycket kompext och balanserat paket av näringsämnen som utöver NPK tillgodoser en tiotal andra näring och mikronäring samt det eftertraktade kolet för jordens mikroorganismer....
2) Fosfor från samhället ger mycket olika typer av "naturgödsel=näring" som är inte standardiserad (dvs kan inte spridas enligt schablon överallt på alla typer av jordar, när som helst, mm,  som man gör med konstgödsel). Detta betyder att om något är inte enformigt, enkelt kemiskt, lätt kontrollerbar, då är det farligt. OCH man kan inte göra stor-bussiness av det (sälja på en global marknad. Kogödsel i Sverige bidrar till svensk gödning och inte till gödselförsäljning i Australien eller Kanada, osv. Yara och liknande globala företag kan inte ta över kommersialiseringen. Naturgödsel har i sin karaktär en lokal-regional perspektiv).
3) Fosforrika rester från samhälle är inte lämpliga för "förädling" enligt Yaras processindustri (dvs de kan inte användas av Yara som råvaror för fosfor).
I och med dessa argument sågades i höstas de alternativa fosforkällorna av just konstgödselindustrin (Yara är inte unik i detta).

Kring frågan om Peak Phosphrus och det ohållbara (och osäkra) sättet vi hanterar fosfatmalm idag är Yara helt tyst om. Som alla andra inom konstgödselbranchen.

MiljöAktuellt uppmärksammar Peak Phosphorus.