Interfaith Climate Summit, Uppsala 28-29 november

"Ärkebiskop Anders Wejryd inbjuder dig och ett 30-tal religiösa ledare från hela världen till Interfaith Climate Summit 28-29 november, ett möte om klimatfrågor över religionsgränserna. Interfaith Climate Summit bjuder på ett varierat och inspirerande program med ett 50-tal seminarier, föreläsningar, ceremonier och gudstjänster. Det inleds med seminariet Climate roadmap - from Bali to Copenhagen. Seminariet handlar om vad som kommer efter Kyotoprotokollet, som löper ut 2013. ... NASA-experten och tillika Al Gores vetenskapliga rådgivare professor James E. Hansen och professor Henning Rodhe står för den vetenskapliga höjden." Heja kyrkan!

Wejryd är het! I söndags i DN Debatt skrev han om utsläppsminskningar och solidaritet med tredje världen, vårt ansvar osv...

Forumet är fredag-lördag i nästa vecka (Klimatforum är på torsdagen). Jag kommer att vara där på lördagen och förmodligen på fredagen också. Ett intressant program med flera prominenta gäster, däribland Margot Wallström, James Hansen (NASA), Johan Rockström (SEI/SRC), statsministerns klimatrådgivare Lars-Erik Liljelund, Martin Ådahl (bl.a. tidskriften Fokus), Björn Elmbrandt (tidigare på Ekot, numera Arena), Svante Axelsson (SNF) och Anders Wijkman (kd).

Interfaith var en höjdare, över förväntan. Trots att jag inte är religiös känner jag mer och mer att den andliga dimensionen av vårt samhälles leverne är viktigt - kanske avgörande - om vi ska lyckas ställa om. "De tappade fotfästenas epedemi" sprider sig bland oss, som någon sa. Interfaith innehöll många bra seminarium om allt från hedonism och ekofeminism till konsumtionskulturens angrepp på vårt inre och kopplingen mellan finanskris och klimatkris (och mycket mycket mer men som jag inte hunnit gå på). Den hedonistiska andligheten beskrevs som "earthbound spirituality" där naturen betraktas som helig. Ekofeminismen försöker utmana feminismen som accepterat uppdelningen mellan natur och kultur, kropp och själ, kvinnligt och manligt. Konsumtionshysterins påverkan på vårt inre diskuterades i ett annat seminarium. Under samtalet om finanskris och klimatkris hettade det till rejält, synen på marknadslösningar är inte sällan fokus för diskussion. Och den högst partiska moderatorn (från den "nya gröna liberala" tankesmedjan Fores) fick sig en känga). På det hela taget två mycket inspirerande och stimulerande dagar. Fick mig att inse - och verkligen känna - att heltidsarbete och konsumtionsstress INTE är vad jag ska ägna mitt liv till. Googlade lite och hittat en del spännande läsning om tid och livsstil. http://tidsverkstaden.se/2008/01/downshifting-att-vaxla-vardag/ http://www.frivilligenkelhet.nu/ http://www.familjeliv-utan-tidsbrist.nu/

Ett vackert skrivet och radikalt formulerat manifest blev resultatet av mötet. Som ska presenteras i Poznan under veckan. Religionerna kan i och med detta vara på väg att ta "ledningen" både moraliskt och kravmässigt. Viktigt. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=174012

Jag var, liksom Caroline tydligen, på ett seminarium med titeln "Konsumtionskulturens angrepp på vårt inre" där ett samtal fördes mellan redaktören och två av skribenterna till en antologi om konsumtion, klimat och livsstil. Diskussionen var väldigt stillsam och insiktsfull men ändå med en viss nerv. Blev grymt intresserad av att läsa boken som heter "Jorden vi ärvde - om klimat, konsumtion och livsval". Skulle kanske passa bra som läsning i en bokcirkel? »Första gången jag hörde ordet klimatsorg föll något på plats för mig. Jag fick ord för det tryck över bröstet jag burit på de senaste åren. Ett ord för känslan av att inte riktigt kunna glädjas som vanligt åt promenaderna utmed vattnet eller utfykterna upp till utkiksberget med mina barn. Känslan av att något hade kommit emellan mig och naturen. Klimatsorg. Jag hör att det låter naivt när jag säger det, men jag väljer ändå att tro på möjligheterna till förändring för oss som gått vilse bland alla våra prylar. Ytterst medveten om att jag talar utifrån ett snävt västerländskt medelklassperspektiv kan jag inte låta bli att tro att klimatkrisen, för de av oss som globalt sett kan räknas till de välbeställda, också bär på en oerhörd möjlighet. Vi får börja om.« Erika Dahlén (red.)

Vatikanstaten har ambitionen att öka sin användning av förnyelsebar energi. "Som ett led i det arbetet ska nu 2 400 solpaneler värma upp, kyla ned och belysa Paulus VI Audienshall, rapporterar Vatikanradion. Solpanelerna invigdes förra veckan och sitter på taket till den stora audienshallen som rymmer upp till 6 000 personer." Insatsen har dock inte krävt någon större uppoffring från Vatikanen, solpanelerna är tydligen en gåva från ett tyskt bolag. Men staten överväger också att satsa på vindkraftverk och biogasanläggningar. Fortsätter det så här så kanske vi får en påve som inte längre känns fossil.... http://www.kyrkanstidning.se/kyrkanstidning/nyheter/vatikanen_installerar_solkraft_0_6535.news.aspx