Höghastighetståg kring megaregioner

Berömde "kreativa staden" författaren Richard Florida föreslår ett "high-speed rail system" mellan alla kreativa megastäder i USA. Han manr att man ska utveckla desa först och sedan resten av USA. Idén med höghastighetståg är bra. Jag undrar bara vad resten av USA ska göra under tiden? Eller är det bara galna mormoner och indianer som bor där? ;) Kommentarer?

Det handlar inte om att bygga tåg MELLAN alla megastäder i USA utan att bygga tåg I de folkrika regionerna. De tre städer i USA som kan kallas megastäder är inte ihopbyggda över huvud taget i förslaget. Jag förstår inte riktigt hur du kan göra en så närmast motsatt översättning mot vad det egentligen står.

Johanna, det kostar mycket pengar att bygga högfartsjärnväg (lika mycket som motorvägar!) och därför tycker jag det är bra att bygga ut nätet stegvis. För varje steg som blir klart så kan restiderna kortas. T ex skulle man kunna köra 300 km/h mellan Södertälje och Linköping för att sedan köra i 200-250 vidare ner mot Malmö och Köpenhamn på de gamla spåren. Då minskar restiden med 90 minuter trots att bara en fjärdedel av sträckan får nya spår. Jim Kunstler säger på länken nedan att högfartståg är dåliga för att att de kräver nya spår. Men det stämmer inte, högfartstågen kan köras på både nya och gamla spår. Restiderna kan kortas redan när första steget av utbyggnaden är klar som jag skrev ovan. Vet inte om det var svar på din fråga, men det är en viktig poäng tycker jag! Stegvis utbyggnad är melodin.

Ok, jag skrev nog lite slarvigt. Det jag ville få fram är en kritik mot Richard Florida - som jag tycker är väldigt smart många gånger. Men han har en syn på "de kreativa" i samhället som "de viktigaste" som i alla situationer ska prioriteras - så även i detta fall. Jag tycker att han många gånger förbiser de människor som är förutsättningen för den kreativa klassen, de som passar upp på dem, de som de kreativa lever på. Det är viktigt att uppmuntra kreativitet - det är jag den första att skriva under på, men det är riskabelt om man i klimatdebattens skugga glömmer bort de marginaliserade och de som inte bor i storstäderna. Jag har bott i USA och sett att de har en oerhört dålig infrastruktur som gör att det är många gånger nästintill omöjligt att förflytta sig över landet om man inte har en bil. Jag skulle förorda en större satsning på att bygga ut ett allmänt tågnät som gör det möjligt att resa i hela landet med tåg, snarare är att lägga allt krut på extremt snabba tåg kring (jag menade kring Theodor) megastäderna. Jag tror att det är viktigare med ett allmänt tågnät som har hög kvalitet, täta avgångstider, bra service och bra priser än med några tåg som går extremt snabbt. Men självklart är det bra att det satsas på tåg...

Jag vet inte om Richard har några vidare vetenskapliga belägg för sina teorier om de kreativa klasserna som drivande för samhällsekonomin. Åtminstone har han väl mött en hel del kritik. Du sätter fingret på en ett klassperspektiv som alltid blir aktuellt när man fokuserar på att göra städer attraktiva för den internationella kreativa klassen och det internationella kapitalet. Alla städer består trots allt till största del av jordnära människor som lever relativt genomsnittliga liv och det blir lätt en konflikt mellan att försöka locka till sig de allra bästa i den internationella konkurrensen och att göra staden så bra som möjlig för det stora flertalet som bor där. Det kanske tydligaste exemplet är hur stadskärnorna kommit att bli allt mindre befolkade till förmån för kontor- och kommersialisering. Man kan också fundera på vad fokuseringen på att vara vinnare i det ekonomiska nollsummespelet turismen i stort gör med världens städer. Det leder till en anpassning för tillfälliga besökare som ofta kan hamna i konflikt med de boende, och som ofta leder till liknande utträngande av befolkningen som kontoriseringen. Dock behöver ju inte någon av dessa fokuseringar vara ett problem för de boende i staden. Det kan snarare vara en tillgång att bo i en stad som är omtyckt och populär också bland andra än de boende. Dock är det viktigt att man är medveten om de problem som kan uppstå om man inte väger de boendes vilja mot de mer eller mindre tillfälliga besökarnas. Jag är dessvärre rädd att detta sällan görs. Mitt intryck är att de flesta städer tyvärr inte är särskilt intresserade av att skapa en stad där olika sorts människor är blandade. Det relativt jämlika Sverige verkar inte heller här vara något vidare föredöme. Snarare tillhör Stockholm (och Göteborg) de städer där olika människor är som mest segregerade och det indirekta stödet för en sådan politik har i allra högsta grad funnits hos både höger och vänster (och miljöpartiet), även om det uttalade målet förstås aldrig varit att skapa segregation. Det är fortfarande svårt att se vilken sida man bör rösta på om man vill minska boendesegregationen, även om den ekonomiska segregationen i stort antagligen minskar mest med vänstern. Problemet är att vänstern har otroligt svårt att omhulda den täta och blandade staden och i praktiken även i fortsättningen verkar vilja bygga enklaver, vilka har visat sig delas upp efter klass. Här har istället högern tagit plats som den blandade stadens vän, även om man kan ifrågasätta hur blandad och tät den egentligen blir med deras politik om omvandling av hyresrätter och ett högre parkeringstvång än vänstersidan. Det är inte lätt att se vilken sida som är minst dålig om man vill se en stad där olika människor blandas. Här pratar jag dock främst om Stockholm. Det finns knappast någon ideologiskt anledning för vänstern att avsky den blandade staden och på andra ställen i Sverige har tvärt om både vänsterpatierna och miljöpartiet tagit ställning för den, åtminstone genom ord. Inte heller finns det någon anledning för högern att förespråka en gles bilstad där människor av olika klasser inte möts. Åtminstone den liberala delen av högern borde ha stora problem med en sådan politik. Det här blev ganska off topic och kanske mest någon sorts brandtal ur Yimby-perspektiv :)