Komplementära valutor

Även radikala förslag på komplementära valutor med “negativ ränta” har en sak gemensamt med vanliga pengar - tiden är den faktor som avgör hur mycket pengarna är värda idag. I staden Wörgl för 75 år sedan representerade man de lokala pengarnas minskande värde genom att man en gång i månaden var tvungen att klistra dit ett litet frimärke (som kostade 1% av sedelns valör). Mer realistisk idag är att vi har pengarna på ett kreditkort och att en dator gör arbetet med att räkna ut pengarnas värde. Men om man väl har skapat elektroniska pengar med inbyggda regler kan man tänka sig regler som utgår från helt andra grunder än just tiden. I boken "When things start to think" (1999) slänger Neil Gershenfeld fram några fascinerande idéer: "To encourage regional economies, dollars could have a value that decreases with distance from their origins. Boston dollars would not go as far in Texas, and vice versa. Or, to reflect true environmental costs, dollars might be worth less when purchasing nonrenewable resources than renewable ones" Man kan alltså tänka sig en eller två valutor som man använder parallellt med den vanliga nationella valutan, till exempel en lokal valuta som är värd lite mindre i grannkommuner och mindre ändå längre bort, samt en regional miljövaluta. Den senare kan belöna eller bestraffa dina inköpsbeslut beroende på vilket "CO2-bagage" en vara har (mer nedsmutsning i bagaget ger högre "momssats"). En annan spännade idé är försöket med att skapa en lokal valuta, "Mendo credits" i kommunen Mendocino County i Kaliforniern. Där sålde man 600 sedlar på 10 Mendo credits för 10 dollar styck och varje sedel backas upp av en bestämd mängd mat (8 kilo rågvete eller 5 kilo pintobönor, brunt ris eller vitt ris). De 6000 dollar man fick in när man sålde sedlarna använde man för att anförskaffa själva maten från bönder i närheten. Sedan nästan 30 år tillbaka backas våra pengar inte längre upp av en guldreserv utan endast av förtroendet för sedeln och för den som utfärdat den. Istället för att lita på Obama och på dollarns värde måste man med Mendo credits lita på bonden som ska odla maten och speciellt på de personer/institutioner som utfärdar Mendo credits och som köper in och distribuerar maten. Bönorna och rågvetet kommer från familjeägda, organiska gårdar vars verksamhet man stödjer genom att köpa från dem. I dagsläget finns närmaste bönderna på 25 mils avstånd men kanske kan existensen av Mendo credits uppmuntra någon att börja odla mat på närmare håll och till och med ta emot betalning för maten i form av Mendo credits? I så fall skulle pengarna kunna cirkulera lokalt och bidra till hela kedjan av lokal matproduktion och lokal matsäkerhet. Några lokala affärsinnehavare har börjat ta emot Mendo credits i sina affärer men det finns gränser för hur många sedlar man kan utfärda: "Initial enthusiasm suggests that Mendo Credits will begin circulating like cash within town. However, since the supply of Mendo Credits is limited to the supply of grains and beans in storage, they can’t become a dominant means of exchange until our local economy has very large storage facilities and is on its way towards food self-sufficiency.” Du hittar en betydligt längre version av denna text om du följer länken nedan. Se även det två veckor gamla inlägget om "Pengar med negativ ränta" (http://www.ecoprofile.se/50_1418_Pengar_med_negativ_ranta.htm)

50 minuter om nerifrån och upp perspektiv,lokla valutor och det finansiella systemet etc. Sevärt.