Låt den tyngre trafikanten ta det större ansvaret!

Nederländerna är världens säkraste cykelland. Det har jag skrivit om tidigare. I Nederländerna är inställningen att det inte är cyklisterna som är farliga. Det är bilar och bilister som är farliga, säger transportministeriet i broschyren "Cycling in the Netherlands". Det för med sig att bilisten nästan alltid bär ansvaret när det sker en kollision med en cyklist, och att bilister bör anpassa hastigheten där cyklister delar vägbanan.

Nu föreslår svenska Transportstyrelsen ett litet steg i den riktningen. Väjningsplikt införs för förare som korsar en cykelöverfart. Syftet är att öka framkomligheten för cyklister och att förenkla reglerna. Transportstyrelsen hoppas också att detta minskar motortrafikens hastigheten i närheten av cykelöverfarterna.

Cyklister tycker inte om att göra onödiga stopp, och det har en fysikalisk delförklaring. På en väg där cyklister måste stanna var hundrade meter så krävs det 500 watt för att uppnå samma fart som 100 watt skulle ge på en väg utan stopp. En vanlig cyklist alstrar ungefär 100 watt, och 500 watt klarar bara topptränade elitcyklister. Det gör att cyklisterna måste sakta ner dramatiskt på sträckor med många stopp.

Även i England föreslås liknande regler som i Nederländerna. Där föreslår transportministeriets cykelorgan Cycling England att det tyngre fordonet ska bära ansvaret vid kollisioner.

Man kan dra en parallel mellan den sk zebralagen som lade ett större ansvar på motortrafiken att stanna för fotgängare vid övergångställen.

Fietsberaad: Cycling in the Netherlands
Transportstyrelsen: Översyn av trafikregler vid cykelöverfarter och cykelbanor
Ekot: Cyklister föreslås få företräde vid överfart
University of California, Berkeley: Bicycle Physics
The Times: Cycling plan to blame drivers for all crashes

Det gläder mig att man alltmer tänker i termer av att förare av tunga fordon har större ansvar än fotgängare och förare av lätta fordon. Vill man att folk ska gå och cykla mer, så måste fotgängarna och cyklisterna uppleva att de prioriteras och att de får en trevlig färd utan onödiga stopp.

Men det finns exempel på att man tänker baklänges, att det är de besvärliga fotgängarna som utgör ett hinder för bilisterna.

Ekot rapporterade till exempel i mars 2008 om att skolbarn i Kristianstad skulle få särskilda jackor utrustade med sändare. Sändarna gör att blinkande lampor tänds vid hållplatsen, så att bilister och bussförare varnas för att det finns barn i närheten. Det lite märkliga med upplägget är att det anses föreligga behov av varningslampor för att det finns barn i närheten. Det är ju inte barnen som är farliga, utan bilisterna. Ska det varnas så bör det principiellt sett vara bilarna som får reflexfolie som på polisbilar och ambulanser, samtidigt som saftblandare går igång automatisk när bilisterna närmar sig. Detta enligt principen att det är bilar som är farliga, inte barn.

I inslaget nämns också att man inför 30-gräns på prov vid hållplatserna. Det är rätt väg att gå! Angrip hotet och inte offret.
Ekot: Sändare på barn kan minska bussolyckor

I ett annat inslag på Ekot från september i år berättas om att vägarbetare ska få särskilda armband, som vibrerar när det kommer en bil i hög hastighet mot vägarbetsplatsen. Tanken är alltså att vägarbetarna ska springa och gömma sig när bilisterna närmar sig i hög fart. Återigen försöker man åtgärda symptomen, det vill säga överkörda vägarbetare, istället för sjukdomen, att en del bilister kör hänsynslöst, vårdslöst och för fort. Man lägger skulden på offret istället för på förövaren.

Det rätta är förstås att angripa hotet, till exempel genom att lägga in farthinder som tar ner bilisternas hastigheter.

Ekot: Vibrerande armband ska minska olyckor