Brown, Plan B 3.0 (2007)

Lester Browns Plan B kom 2003 och jag har läst tredje upplagan, ”Plan B 3.0: Mobilizing to save civilization”.

Bokens första del (”A civilization in trouble”) lägger fram fakta om hur illa ute vi är på område efter område (energiförsörjning och oljetoppen, matförsörjning, vattenförsörjning, befolkningstillväxt, klimatförändringar, förstörda ekosystem, sönderfallande länder med svaga regeringar). Andra delen (”The response – Plan B”) beskriver hur vi kan lösa dessa problem. Tidsplanen är de tolv åren mellan 2009 och 2020 och det finns fyra övergripande mål som måste lösas parallellt:

- Klimatförändringar. Vi måste stabilisera klimatet genom att minska våra CO2-utsläpp med 80% till år 2020.
- Miljö. Vi måste återställa ekosystem som är på väg mot, är på gränsen till eller som redan har kollapsat.
- Överbefolkning. Vi måste stabilisera jordens befolkning på 8 miljarder människor år 2040.
- Fattigdom. Vi måste utrota fattigdomen i världen.

Lester ser en värld där problemen vi står inför hänger ihop och där skräckscenariot är en oroligare och mer instabil värld med fler ”failed states”.

Boken är mycket klar med kopplingen mellan mat och vatten. Även om den globala spannmålsproduktionen har ökat, har jordens befolkning ökat ännu snabbare sedan 1984. Vi dricker bara 4 liter vatten per dag, men det går åt 1000 liter för att producera ett kilo spannmål rikas ”vattenfotavtrycket” är minst 2000 liter per dag! Konstbevattning kräver mycket energi och att använda mer vatten än vad som är långsiktigt hållbart garanterar framtida minskningar av skördarna och skapar en matbubble-ekonomi.

Länder som ligger dåligt till är Kina, Pakistan, Mexiko och nästan alla länder i Nordafrika och Mellanöstern. Om flera länder kör slut på sina vattenresurser samtidigt blir resultatet en global matbrist där de starkaste ekonomiska intressena vinner kampen om mat och vatten på världens spannmålsmarknader. Idag kompenserar länder inhemsk vattenbrist genom att importera inte vatten, utan mat, men vad kommer att hända med Egypten (75 miljoner invånare) som importerar 40% av sitt spannmål?

Problemet är stora, men Lester har råd. Ät samma kost som indier och maten vi producerar idag räcker till 10 miljarder människor. Satsa på vattensnåla grödor (ej ris), på tekniker för att spara vatten och att på att att maximera avkastningen i ton spannmål/ton vatten (istället för ton spannmål/hektar).

Lester har också en relativt detaljerad beräkning av prislappen för att ”rädda världen”. Den uppgår till 190 000 miljoner dollar per år – Plan B – vilket motsvarar en sjättedel av världens årliga militärutgifter. Plan B utgår från vad som behöver göras och inte från vad som idag betraktas som politiskt genomförbart.

Lesters kunskaper är mycket breda och imponerande. Trots det har jag också kritik mot boken. Problemen i bokens första del är många, omfattande och svåra: ”We are crossing natural thresholds that we cannot see and viotating deadlines that we do not recognize. Nature is the time keeper, but we cannot see the clock".

Även om Lester har idéer och räknar på kostnaderna, så känns hans lösningar för småttiga. Han utgår från att vi kan leva mer eller mindre som idag och lösa alla problem genom att kasta tillräckligt med resurser (pengar) på dem. I huvudsak argumenterar han för olika tekniska lösningar för att ”bygga bort” dagens problem, men färre sociala förändringar (bo på mindre yta, använda mindre energi etc.).

Boken är fylld av fakta och aha-upplevelser, men få läsupplevelser. Det är en nyttig bok att läsa, det är en viktig bok att läsa, men det är också en tråkig bok att läsa. Lester är i sitt essä när han staplar fakta och drar slutsatser av dem. Ibland blir det för många och för små detaljer. Precis som det anstår en bok som gör anspråk på att rädda världen finns hela boken tillgänglig på nätet (http://www.earth-policy.org/index.php?/books/pb3/pb3_table_of_contents).

----

Som vanligt finns en betydligt längre version av denna text tillgänglig på:

Fredrik B, jag vet att du gillar denna bok (har hänvisat till den flera gånger). Håller du med om min kritik eller är den orättvis?

Daniel, vad upplever du är de största skillnader mot Plam B 2.0? Vill man läsa 3.0 om man uppskattade 2.0, eller är det nästan samma bok?

Jag har inte läst 2.0. Däremot har 4.0 precis kommit ut i dagarna...

Daniel P Jag tycker du gör en bra sammanfattning av boken. Det du inte gillar är sifferexcercisen. Det jag verkligen gillar är sifferexcercsisen. No really! :-) Det finns som sagt inte en rapport som Lester (och medarbetare får man förmoda, han är ju faktiskt bara en vanlig man som emellanåt går på stadens gator) inte har läst. Och SOM han hänvisar till dessa rapporter! Får erkänna att jag skrattade högt när jag läste din sammanfattning av boken på egna bloggen där du citerar Lester när han är i sitt esse och staplar siffra efter siffra på varann. Lite väl mkt siffror blir det väl där ja. MEN det är också det som är bokens styrka: Den byggar på rapportfaktastatistik och det blir så klart ganska torftigt att läsa i längden (jag tog god tid på mig), men det är inte bara högstämda tal om ansvar, bilder på isbjörnar och barn, eller litterära kvaliteter som kommer att bidra mest till varför vi så småningom tar vårt förnuft till fånga och "räddar världen". (För det gör vi väl...?) Snarare är det insikter från böcker som denna som kommer att få oss att inse hur dumt det vore, inte minst ekonomiskt, att INTE "rädda världen". För det boken visar, på ett närmast övertydligt sätt, inte minst i avslutningsdelen, är ju det vi redan vet: att det är både möjligt och hyfsat billigt att göra det. (Att det, som det står på din egen blogg, finns invändningar mot hur han räknat/fått ihop ekonomin främst gällande olja/energi ser jag som naturligt. Och där är det svårt att veta som lekman vad man ska tro på när olika forskare säger olika saker.) Som den naturvetare jag i själ och hjärta är så kan jag helt enkelt inte motstå att Lester inte använder en massa känslopjunk eller lägger en massa värderingar i det han skriver om. Han bara, väldigt torrt, redovisar all fakta han lyckats uppbringa. Dessutom gillar jag att han, liksom Hans Rosling, lyckas ställa våra fördomar gällande "oss" och "dom" på huvet ibland. Ta bara exemplet med hur mullorna i Iran lyckats med sin ambition att dels lära flickor att läsa och dels få kvinnor och män att använda preventivmedel för att få ned födelsetalen. En succé. I ett land som man väl har en ganska schablonmässig mediabild av. Boken visar ju upp en hel del sådana exempel. Och så tycker jag att den är bra som förståelse av sådant som land grabbing i Afrika, det kinesiska inflytandet på den amerikanska ekonomin och det geopolitiska spelet om de globala energiresurserna. Där går den lagom på djupet och funkar som en mkt bra fortbildning för Vemsom Helst. T.ex. mig.

Jodå, den är bra. Men bitvis tråkig och mastig. Som att äta medicin. Det är bra för dig - men det är inte gott. "[jag kan inte] motstå att Lester inte använder en massa känslopjunk eller lägger en massa värderingar i det han skriver om" Vet inte om jag håller med. Klart han har värderingar och att dessa avgör vad han skriver om, hur kan skriver om det etc...

Jo. Du har en poäng där onekligen. Han har så klart valt ut fakta av en viss typ och presenterar den på det sätt som bäst stöder hans grundläggande tes: att det egentligen inte är så dyrt eller omöjligt "att rädda allt". Med "känslopjunk" menar jag lite raljerande de där uppmaningarna om att vi "borde rädda världen för våra barns skull" eller "isbjörnar och valar förtjänar att leva" m.fl. liknande argument som vi alla hört till leda vid det här laget. Tyckte helt enkelt att det var befriande att läsa en bok mestadels befriad från sånt. Är du samhällsvetare eller? ;-)

Sammhällsvetare vill läsa engagerande texter emedan naturvetare är masochister som står ut med torftiga faktaspäckade luntor? ;-)

Precis! Tycker den schablonbilden är väldigt kul faktiskt. Samhällsvetare ser ju inte faktaskogen för de känslomässiga träden som står i vägen. Samhällsvetare snöar in på detaljer som etik och frågar vad som är rätt och fel medan naturvetare hemskt gärna vill utföra de där gentekniska experimenten eller klyva atomer. Bara för att testa om det går! ;-)

Plan B 4.0 är på väg att översättas till svenska av översättarparet Lars och Doris Almström, förhoppningsvis är den ute till jul. I en essä i Kristianstadsbladet berättar de om varför det behövs en förändring och varför det är bråttom.