|
 Forum för hållbarhet och resiliens |
|
|
Miljöpolitik Ekonomisk tillväxt Klimatfrågan Steg 3: Nu tar vi tag i tillväxtfrågan!
 Snart är det val och debatten är i full gång. Det handlar om skattesatsen ska vara någon procent hit eller dit och vilken taktik som är bäst för att skapa fler jobb. Visst finns det skillnader i de olika lägren, men ibland kan det vara vårt att urskilja vad de egentligen består i. Risken är stor att vi fastnar i plånboks- och vardagsfrågor och att de verkligt stora frågorna inte kommer att tas upp överhuvudtaget. De frågor som akut kräver en lösning. En global lösning. Med den tillväxttakt som världen har haft under det senaste årtiondet skulle världsekonomin växa sig dubbelt så stor på mindre än 20 år. Den tillväxten är helt beroende av en ökande omsättning av energi och råvaror. Pressen på många ekosystem som exempelvis tropiska skogar liksom odlingsmark, färskvatten och fiskebestånd är redan för hög. Rader av forskningsrapporter – t ex Millennium Ecosystem Assessment (MEA) – har övertygande visat att vi redan överskrider planetens hållbara gränser. Två tredjedelar av de viktigaste ekosystemen utnyttjas över sin långsiktiga förmåga. Så kan vi göra ett tag, men inte i längden.
Många har länge hoppats och trott att den ekonomiska tillväxten skulle kunna göras ”grön” eller ”hållbar”. Den senaste forskningen visar hur svårt detta är. De vinster som hittills gjorts av att effektivisera resursanvändningen har till största delen ätits upp genom att ekonomierna fortsatt att växa. Den rådande ekonomiska tillväxtmodellen ter sig allt mer problematisk. Nackdelarna av tillväxten överstiger nu fördelarna i många länder. Tillväxten har i de redan rika länderna blivit oekonomisk - den skadar mer än vad den bygger upp. Vi är trötta på att dessa viktiga och grundläggande samhällsfrågor inte ens berörs. Därför startar vi nu nätverket Steg 3. Där vill vi samla alla som börjat tvivla på om ständig ekonomisk tillväxt verkligen är en rimlig bas för ett hållbart samhälle. Skriv gärna på vårt upprop du med. Kanske kan vi tillsammans äntligen få upp tillväxtfrågan på den politiska dagordningen. Johan Olsson, samordnare på nätverket Steg 3 (www.steg3.se)
Hej Johan, Har varit på jakt efter sådan forskning som du nämner som visar att det är svårt, eller som en del menar omöjligt, att åstadkomma en "grön" eller "hållbar" ekonomisk tillväxt. Kan du berätta var jag hittar denna? Själv tycker jag att det är många som håller med men ingen som vet varför. Läs förresten gärna några av de långa trådar om tillväxt (använd sökrutan) som finns här på sajten.
Eftersom inte Johan O eller någon annan ännu inte tagit tag i Kamis fråga här eller i vår mastodonttråd om ifrågasättande av det hållbara i evig ekonomisk tillväxt så börjar jag. Jag tror att det som Steg 3 främst vill är just det som sker just nu, att vi börjar diskutera om evig tillväxt är möjlig att förena med att hålla oss inom jordens gränsvärden. Finns det minsta tveksamhet kring det, så är det väl viktigt att vi börjar fundera på det nu? Jag tror inte det finns några rena vetenskapliga studier som är just på detta ämne, om evig tillväxt kan vara hållbar. Men frågan går ju åt båda håll, det borde ju vara minst lika viktigt att försöka visa att det faktiskt kan vara hållbart med evig ekonomisk tillväxt. Jag tycker nog att bevisbördan borde ligga hos tillväxtförespråkarna. Det jag direkt dock kommer att tänka på är Romklubbens "Limits to Growth" och brittiska regeringens "Prosperity Without Growth". Limits to growth har jag inte läst, men jag tror att de har en hyfsad vetenskaplig ansats. Prosperity without growth är nog mer av litteraturstudie och analys än ny forskning. Jag har bara läst sammanfattningen och de inledande kapitlen av. En intressant detalj är att de säger att ekonomer inom vad jag tror kallas klassisk ekonomi redan från början sa att evig ekonomisk tillväxt inte är möjligt, någon gång tar det stopp. Detta ska både Smith och Keynes ha sagt. Det finns historiskt en hel del fakta som pekar på att det kan vara svårt att förena ekonomisk tillväxt med att hålla sig inom planetens gränsvärden. Ekologiskt fotavtryck och växthusgasutsläpp per capita är t.ex. rätt ordentligt korrelerade med BNP.
Det finns tre huvudproblem. Det ena är att man försöker stoppa en diskussion som initieras av de som vill komma med konstruktiva förslag för hur grön tillväxt kan skapas genom att helt enkelt säga att det är omöjligt med tillväxt, utan att vilja utveckla sitt resonemang i konstruktiv anda. När man sedan blir pressad på fakta eller tydliga förklaringar så kommer man till nästa problem: Kullerbyttan att tillväxt aldrig har varit hållbar för då hade vi inte hamnat i den här situationen. Detta är non sequitur, och omöjliggör en vidare diskussion eftersom premissen för diskussionen har ignorerats dvs hållbar tillväxt som ersättning för vad vi har haft fram till nuvarande situation. Det tredje är att få verkar veta vad orden betyder, tex vad tillväxt är för någonting. Tyvärr verkar det som att man felaktigt utgår från att tillväxt och ohållbart resursutnyttjande är exakt samma sak. Det är det inte. Ohållbart resursutnyttjande bidrar självklart till tillväxten så som den är definierad, och dessutom i ganska stor utsträckning för närvarande. Detta är fakta. Däremot finns ingen omvänd relation. Åtminstone har jag aldrig sett en antydan till rimlig argumentation för det, vilket jag alltså efterlyser. Jag står på ingen sida ännu och kan inte själv bevisa bu eller bä. Min intresse i frågan grundar sig på att jag tycker mig ha observerat att många som faktiskt försöker lyfta frågan om att tillväxt skulle kunna funka på ett hållbart sätt möts med enstavigt förakt och sedan tystnad, från en falang som redan har bestämt sig och som jag tror har byggt upp en anekdotisk bevisföring på tveksamma begreppsmässiga grunder. Jag utgick från att när intresset är så stort att göra sina åsikter hörda kanske man också kan kräva en förklaring. Angående bevisbördan kan man tänka att den kanske främst åligger dem som vill åstadkomma ett i grunden annorlunda politiskt/ekonomiskt system än det som världen idag de facto vilar på. Det vore bra med lite kött på benen innan vi kastar världen i revolution igen, annars blir det nog bara en genväg till undergången. Därför försöker jag provocera fram att vi ska syna korten. Nu ska hålla käft i denna fråga tills jag har förkovrat mig lite, har några uppslag nu. Önskar dock att jag hade blivit överöst med lättillgängliga och tydliga resonemang. Hade förmodligen nöjt mig med sammanfattningar. Tack ändå!
Kami, som jag ser det borde de som framhärdar i att tillväxt faktiskt är möjlig ha bevisbördan. Om man ser sig om i andra sammanhang finns det inget exempel på tillväxt som fortsätter ohämmat uppåt. I väldigt många sammanhang är det nödvändigt och en överlevnadsförutsättning med en tillväxt. Däremot finns det alltid något som på ett eller annat sätt sätter stopp. Idag kan vi se ett antal "hinder" på vägen för BNP-tillväxt: de fossila bränslena, biologisk mångfald (utrotningen nu är i klass med vad som hände för 65 miljoner år sedan), det ekologiska fotavtrycket (sammansatt av en mängd faktorer). Det finns flera som har skrivit om detta. Kika gärna på www.tillvaxtreflektera.se där jag har försökt lista en del. Har väl inte den bästa struktur, men både bland böcker o länkar har jag en del. Exempelvis Hubbert (m peak-oil-kurvan) som för femtio år sedan väldigt tydligt uttryckte att tillväxt inte är möjlig. "Confronting Collapse" och "Behovet av en ny förståelse" är två boktips som jag gärna lyfter fram. Johan Rockström och Stockholm Environment Institute är också tydlig med gränser som vi redan har eller är nära att överskrida. Det finns måhända exempel på grön tillväxt. Svavelutsläpp har minskat och freoner har gått åt rätt håll, men annat, inte minst CO2 visar bara på en kolsvart tillväxt.
Ok, jag tar en paus i förkovrandet då. Jag börjar misströsta om huruvida jag kommer att vara upplyst innan domedagen. Det finns möjligtvis en moralisk bevisbörda men framför allt en praktisk-realistisk. Vill man ändra på det existerande världspolitiska och makroekonomiska systemet så får man nog vara ganska pedagogisk. Att jag intresserar mig för de verkliga resonemangen är inget tecken på att jag är en genomsnittsmedborgare. Tvärt om. Nåja, medan jag försöker hitta de övertygande bland horderna av redan övertygade i litteraturen utmanar jag alla och envar att formulera den bästa sammanfattningen av "det problematiska förhållandet med evig ekonomisk tillväxt och hållbart resursutnyttjande" i ett nötskal. Sammanfattningen bör innehålla en kort förklaring av begreppens innebörd samt en intuitivt begripbar tankekedja, gärna inom ramen för ett normalt kommentarsinlägg på en ekoblogg. Jag kommer att kritisera i konstruktiv anda. Vinnaren räddar världen! Åtminstone från dem som förvirrar orsak (politisk sanktionering av ohållbart resursutnyttjande) och verkan (det resulterande ekonomiska systemet). Stellan, på din sajt finner jag en ansats: "I naturen finns många exempel på tillväxt, men de hejdas alltid på ett eller annat sätt. Varför skulle BNP vara en udda fågel som bryter detta mönster och fortsätter uppåt i det oändliga?" Förutom att du försöker besvara en fråga med en fråga så vill jag hålla med om att det finns en fysikalisk begränsning för hur många mördarsniglar som kan leva i din trädgård medan det inte finns någon fysikalisk begränsning på hur många pengar som kan byta ägare. Priset på nematoder kan ju stiga exponentiellt till exempel. Att jämföra äpplen med päron är alltså en dålig början. Tvärt om så tycks det som att varje gång i historien som tillväxten fått sig en utmaning så har den strax igen satt igång i ett än högre tempo när väl problemet (oftast politiskt) är löst. Att tillväxten kommer att öka markant när vi väl har löst våra politiska problem kring resursutnyttjandet förefaller ha en hel del historiska evidens. Optimisterna tror att detta kommer att åstadkommas genom en ekonomi centrerad kring "clean tech". Din annonserade bok är ju förresten ett intressant exempel. Den finns i ohållbar variant i form av nedhuggna mekaniskt-kemiskt processade träd, som i skrivande stund faktiskt bidrar mindre till den så förhatliga ekonomiska tillväxten (44 kr) än den hållbara varianten i form av nedladdade ettor och nollor (54 kr). Sammanfattningen på din sajt verkar inte antyda att du heller kan hjälpa mig, så jag lämnar tillväxt och träd orörda. Kanske får det dig att bli mer optimistisk. Jag menar inte att raljera. Jag håller med om det mesta du beskriver. Peak Oil är till exempel att vara en enorm utmaning för liberalismen/kapitalismen, snart dessutom. Kanske överlever de inte som politisk-ekonomiskt paradigm, men om de gör det gissar jag att de kommer ut starkare.
Kami, Min övertygelse är att tillväxt inte är möjlig som en uthållig process. Jag tror att vi är nära gränsen för när BNP-tillväxten hejdas, men jag har inga bevis som biter vare sig på dig eller någon annan, så det får stå för min egen magkänsla.
Ok Kami här mitt försök att anta din utmaning: "utmanar jag alla och envar att formulera den bästa sammanfattningen av "det problematiska förhållandet med evig ekonomisk tillväxt och hållbart resursutnyttjande" i ett nötskal" Jag vill hänvisa till två texter jag skrivit på min blogg, Livet efter oljan: Inga träd växter till himlen Hur länge håller vårt ekonomiska system? Vi får se om dessa argument kan övertyga dig.
Kami Jag föreslår att du genast läser Daniel Pargmans båda trådar här ovan, Stellan Tengroths bok och blogg, samt vad journalisten Jonas Fogelqvist skrev på sin egen blogg häromdagen. http://fogelqvist.wordpress.com/2010/08/24/tillvaxtens-magi/ Och jag instämmer med vad både Johan Erlandsson och Stellan Tengroth här ovan varit inne på: är det någon som borde ha bevisbördan är det de som påstår att oändlig tillväxt är möjlig. I decennier är det ju "vi" (miljöfolk/tillväxtifrågasättare) som anklagats för att vara orealistiska och inte ha empiri bakom vår oro eller tillväxtkritik. Det borde vara dags att ändra på det nå´n gång. Jag vill se hard facts från någon nationalekonom eller annan, i mitt tycke, helflummig tillväxttroende person om att ständig tillväxt är möjlig. Jag har aldrig sett såna bevis.
Igår var det en tillväxtkritisk debattartikel i GP. Lise Nordin (MP) och Oskar Broberg menar att vi har för stor tilltro till att ny teknik och ekonomisk tillväxt kommer att lösa våra miljöproblem.
Ja, det var en bra debattartikel med alla de välkända argumenten och ännu ett lovvärt försök att få igång en bredare debatt i frågan. Vad är oddsen för att det lyckas denna gång tro? I denna, den mest beiga valrörelse nå´nsin... För att återgå till vad denna tråd handlade om från början. Nu har jag läst på om vad Steg 3 innebär och vilka som står bakom. Och jag blev impad och glad. Samt skrev givetvis på uppropet. (Extra kul att se Johans namn och namnet på denna sajt bland en hel del tunga samhällsdebattörer!)
Per Åhlström beskriver den socialdemokratiska synen på tillväxt och miljö: Varje verksamhet, inte minst ett land, måste producera ett överskott som räcker till mer än att bara upprätthålla den nuvarande produktionen. Redan nolltillväxt innebär en avsevärd standardförsämring och press nedåt på lönerna. Tillväxt får man inte, som miljöpartiet och en del socialdemokrater tycks tro, av fler skorstenar och mer föroreningar. Tillväxt får man genom effektivisering, mer värde per arbetad timme, mer värde per ton råvara. Ekonomisk tillväxt är därför en absolut förutsättning för både bibehållen standard och mer miljövänlig produktion.
Jag tycker Kami har en poäng. Det är svårt att bevisa att den ekonomiska tillväxten för alltid kommer vara kopplad till ett ökande uttag av naturresurser. Tillväxtkritikernas svar på detta är att ingen kan bevisa motsatsen heller. Tycker ni själva att det är en saklig och övertygande argumentation? GP-artikeln tyckte jag var bra. De menar att tillväxt inte löser miljöproblemen. De hänvisar till forskning, och slutsatsen verkar rimlig. Men de säger inte att tillväxten måste upphöra för att miljöproblemen ska lösas! Om det reflekterar deras ståndpunkt eller om det är ett taktiskt utelämnande vet jag inte, men det för debatten framåt i alla fall... En myt att tillväxten löser miljöproblem
Jag prenumererar på miljöforskningsnyheter sammanställda av EU:s DG Environment. I senaste brevet var det med en tillväxtartikel, det var nog första gången tror jag. Sustainable de-growth is the transition to a smaller economy with less production and consumption. A new study has explored its origins and compared it to sustainable development.The study found that to become a viable alternative to sustainable development, ‘de-growth’needs to be more clearly defined, and its implications for employment need to be consideredvery carefully.
Idag har Steg 3 en debattartikel i GP: Att utmåla Sverige som en ekologisk förebild och ett bevis på att det går att förena konventionell ekonomisk tillväxt med minskad miljöpåverkan är en populär form av kreativ bokföring – Sveriges klimatpåverkan blir minst 25 procent högre om utsläppen av koldioxid bokförs där de konsumeras, i stället för där de produceras. De politiker som är ovilliga att diskutera tillväxtfrågan frånhänder sig sitt ansvar. De misstror människors förmåga att tänka längre, mer ansvarsfullt och mer hoppfullt. Vi är övertygade om att en debatt om en annan modell för samhällsutvecklingen skulle engagera och gillas av många människor. Det handlar helt enkelt om ett nytt steg i samhällsutvecklingen. Om inte de politiska partierna förmår samtala om detta hamnar de vid sidan av debatten i en för framtiden helt avgörande fråga. I ett sådant läge vore nya partibildningar en logisk konsekvens. Den brittiska regeringens hållbarhetskommission har vågat ta upp en sådan modell i boken Prosperity without Growth som nu debatteras livligt i flera europeiska länder. Vågar Fredrik Reinfeldt beställa en sådan svensk utredning om tillväxtens gränser?
Var i kväll på miljöföreläsning med Anders Wijkman i Lerum. Han är verkligen en alldeles utmärkt pedagog och har ett helhetsperspektiv på de utmaningar som hela mänskligheten står inför som få andra. Vatten, mat, befolkning, finanskris, klimat, peak oil m.m. togs upp på den dryga timma han pratade. Steg 3, Prosperity without growth och Stieglitzrapporten nämndes. Och det hela utmynnade, uppfriskande, och logiskt nog, i några rejäla råsopar på det ekonomiska systemets uppbyggnad och fixering på "tillväxt", samt rejäl kritik av ekonom-skrået. Heja! (Wijkman och Rockström har för övrigt en bok på gång med titeln "Den stora förnekelsen". Med Wijkmans egna ord är det "en magspark på ekonomerna"...)
Ja, den boken lär bli spännande! Anders berättade litet om boken på en Steg 3-träff. Om jag förstod det rätt så har de pratat med psykologer om hur det kan komma sig att de uppenbara risker vi står inför inte går in. Han sa något om att vår hjärna är till stor del "färdigpräglad" vid unga år, alltså den världsbild man har skapat sig tills man är kanske 20 år är den som gäller sen. Så har man inte förstått att det finns planetära gränsvärden innan man gått ur gymnasiet så lär man ha svårt att förstå det senare...
Johan Erlandsson har redan länkat till både Bo Ekmans DN Debatt-artikel och repliken från Steg 3-gänget i annan tråd, men den platsar ju lika bra i denna. Värt att notera. Av de som undertecknat repliken lyser Wijkmans namn med sin frånvaro. Vill han inte stöta sig med sin gamle vapendragare i Tälberg Foundation? Det är väl ingen splittring på gång redan i Steg 3-gänget? Let´s hope not.
Då kan jag lägga till en länk till min "synpunktare" i Fria Tidningen.
Skrev oxå en kommentar till Ekmans tillväxtkramande DN-artikel...
Lise Nordin (mp) svarar på Ekmans debattartikel: Studier kring när eller inom vilka områden som länder lyckats minska sin miljöpåverkan visar i stället att det tycks vara politiska beslut som leder till förbättringar på miljöområdet. Den positiva utvecklingen för miljögifter såsom freoner och bly har båda föranletts av politiska beslut som styrt marknaden och samhällsutvecklingen. Detta är politikens skyldighet. Att polarisera så som Ekman gör mellan ”tillväxtkramare och ”miljökramare” leder knappast miljöarbetet framåt. Debatten om tillväxt måste nyanseras. Det finns, som presenterats ovan, inga belägg för att tillväxt i sig leder till bättre miljö. Inte heller är det alltid så att tillväxt är dåligt för miljön. Det centrala i debatten måste vara huruvida tillväxten i sig leder till något som är bättre eller sämre för miljötillståndet.
Jag har just hittat och anmält mig till den här sajten. Här finns det ju lite äldre diskussioner, som jag inte kan bidra till för tillfället. Men annars är det inte mycket aktivitet när det gäller tillväxtproblemet. Under diskussionsfliken på Steg 3:s Facebook-sida har jag t.ex. lagt några diskussionsinlägg utan att få några reaktioner från mer än en person. Och endast en annan har också försökt starta en diskussion - utan att någon annan än jag har svarat. Och ändå är det 1346 personer som gillar sidan när jag skriver detta. Kan det verkligen vara sant att det är så få som tycker frågan om tillväxt behöver diskuteras. Eller beror avsaknaden av diskussionsaktivitet på att frågan är för svår eller för kontroversiell. Några synpunkter? På min nystartade blogg finns lite synpunkter och länkar som kanske kan stimulera till några tankar.
Hej Bo, och välkommen till Ecoprofile! Allting är relativt, men som moderator kan jag nog säga att tillväxtfrågan är ett av de mer populära ämnena att diskutera här. Det finns ett tiotal trådar på ämnet, varav några är riktigt långa. Vi har inte riktigt samma mängd inlägg generellt här kanske som på anonyma forum. Du är välkommen att själv komma med en din vinkel i befintliga trådar eller starta en ny tråd, vill du återpublicera något från din blogg så är det välkommet.
Anders Wijkman samtalar med Birger Schlaug om "Den stora förnekelsen" i URs program "En bok, en författare". Trevligt och initierat samtal om klimatförnekare, utveckling och begränsade naturresurser.
Andreas Bergh - nationalekonomisk forskare i Lund - diskuterar tillväxtkritik och relationen arbete-fritid-konsumtion på sin blogg. 1. Även om ökad produktivitetstillväxt gör det möjligt att ta ut en önskad kombination av mer fritid och ökat materiellt välstånd är det svårt att organisera ett samhälle där människor skiljer sig kraftigt åt i hur de vill använda tillväxten. Människor kan mycket väl önska arbeta mindre, men endast underförutsättning att de flesta arbetar mindre. Om många har den typen av preferenser, finns en risk att vi fastnar i en suboptimal situation, där många skulle ha det bättre om de arbetade mindre. Den teoretiska möjligheten att så är fallet förtjänar funderas på. 2. Många tillväxtkritiker missar att fritiden ökat kraftigt, vilket den har. Den tas dock ofta tas ut från pensionstillfälle fram till livets slut, samtidigt som många upplever livet som synnerligen stressigt under åren mellan 20 och 60. Kanske tyder detta på att vi inte använder möjligheten till ökad fritid på bästa möjliga sätt? Bergh har tillsammans med kollegan Magnus Henrekson nyligen kommit ut med en bok om förklaringar till Sveriges relativt höga tillväxttakt de senaste 20 åren.
Per Ankersjö (c) argumenterar för att tillväxt är nödvändigt för en fungerande miljöpolitik: I Sverige har vi under de senaste decennierna fått råd att resa mer, vi köper mer prylar och vi äter mer kött. Det råder ingen tvekan om att detta ger klimateffekter här eller på andra ställen i världen. Därom tvistar få. Däremot tvistas det om hur vi ska möta denna utmaning. Miljövänsterns recept är tydligt sedan årtionden: Ändra livsstil, konsumtion är dåligt och tillväxt likaså. Problemet är att en radikalt ändrad livsstil riskerar att rasera både drivkrafter och sysselsättning. Det är en lösning på klimatproblemet som blir svårsåld när människor väl förstår dess konsekvenser. För vem ska inte längre få åka på utlandssemester eller äta en god söndagsstek? Ännu mer svårsåld blir idén i det globala perspektivet. Att vi efter hundra år av välstånd ska övertyga människor i Indien, Kina och andra ställen som nu ser fram emot sina hundra år av välstånd, att inte köpa bilar, bygga större hus eller äta hamburgare – är naivt att tro. Ändå bygger en stor del av miljöpolitiken på just detta. Faktum är att utan konsumtion och tillväxt hade inte viktiga tekniksprång som exempelvis freonfria kylskåp, nollenergihus eller elbilar funnits. Dagens utvecklingsländer kommer tack vare detta inte behöva göra samma miljöresa som de i dag rika länderna i väst gjorde när de gick från bondesamhällen till industrisamhällen. De kan istället tillgodose sig bra miljövänlig tekniken redan från början. Att stoppa konsumtionen och hämma tillväxten skulle därför inte bara vara förödande för fattiga länder som försöker att höja sin levnadsstandard generellt, det skulle även stoppa utvecklingen mot en mer miljövänlig värld.
Steg 3 anordnar några seminarier under Almedalsveckan. De kommer att live-sändas här den 2 juli. Birger Schlaug - som själv deltar - presenterar programmet på sin blogg. Deltar gör förutom de som brukar dyka upp (Schlaug, Schlyter, Wijkman osv) även bland andra nationalekonomiforskaren Andreas Bergh och TCO-utredaren Mats Essemyr.
Seminariet i Almedalen finns att se här (har inte hunnit se än själv). Andreas Berghs tankar inför seminariet: Vad man inte bör göra: Det är varken möjligt eller önskvärt att försöka förhindra människor att sträva efter tillväxt. Införandet av en grön BNP kommer med säkerhet att skapa ett väldigt trätande kring hur detta ska definieras och mätas. Det är inte helt enkelt att mäta BNP och produktivitet på ett rättvisande sätt, och jag har svårt att se på vilket sätt ett ännu mer svårmätt begrepp som grön BNP skulle lösa några problem.
Vad man bör göra: Identifiera de verksamheter där det finns stora vinster på kortsikt som riskerar ge stora problem på lång sikt. Enbart kunskapen om att det med stor säkerhet föreligger problem av typen allmänningens tragedi skapar sociala normer som minskat de kortsiktiga vinsterna.
Forskning, information och ekonomiska styrmedel, med andra ord. Satsar miljörörelsen på detta, tror jag man kommer långt.
Kan vi inte skicka alla nationalekonomer på kurs i miljö- och resursanalys? Lite matematikövningar kanske också.
Den ekonomiska tillväxten bör rimligtvis mer och mer ske med ömsesidiga tjänsteutbyten, och allt mindre och mindre med produktion och förbrukning av begränsade naturresurser. Detta borde vara gansk självklart för de allra flesta som någorlunda satt sig in i problemen med de ständigt ökande naturresursuttagen i förhållande till den spontant solaktivtetsdrivna förnyelsen av dessa resurser. Men för att ömsesidiga privata och spontana tjänsteutbyten successivt mer och mer skall kunna öka i omfattning så bör förstås beskattningen av arbete och arbetsutbyten mer och mer avvecklas. När och om all skatt, avgifter, moms mm. på allt arbete och arbetsutbyte som sker i ömsesidigt samförstånd mellan direkt berörda, så bör staten eller andra korporatistiska organ inte alls behöva lägga sig i - eller kunna kräva insyn eller deklaration om - dessa avtal. På så sätt skulle vem som helst kunna anlita vem som helst - på kort eller lång sikt. Så fungerade en hel del av arbetslivet - i praktiken - i varje fall en bit in på 1950-talet. Var och en deklarerade visserligen inkomsterna - eller i praktiken "på heder och samvete" en skälig del därav (ledamöterna i taxeringsnämderna kände de flesta i de då små kummunerna) - året efter. Om det samtidigt blev mer och mer vanligt att hyra och leasa alla icke dagliganvända saker, utrustningar och system - med utbyte av slitdelar mm. - så skulle användbarhetstiden kunna öka avsevärt. Minskades generellt nyinköpen till tiondelen, samtidigt med att hållbarheten blev tio ggr så länge, så behövde ju bara hundradelen så mycket produceras (utom för kanske mat, säng, tak mm.). Kostnaderna för bl.a. boendet (genom att i viss mån självbygga sina bostäder) behövde kanske samtidigt minska avsevärt, så att de flesta för maten och boendet bör kunna slippa att behöva arbeta mer än kanske 10 - 15 timmar/vecka. Så att de har rimligt med tid, ork och pengar över för att omväxlande kunna efterfråga och bjuda ut en myllrande mångfald av upplevelsetjänster. Logga in för att svara |
Miljökonsult (1) Magasin (3) Böcker (2) Återanvändande/upcycling (1)
|
