|
 Forum för hållbarhet och resiliens |
|
|
|
Ekonomisk tillväxt Jobb och arbetstid Lord Anthony Giddens: Fyra fel med grön tillväxt-begreppet
 Lord Anthony Giddens. Foto: Johan Erlandsson På konferensen World Climate Solutions förra veckan argumenterade ett stort antal talare för det självklara i varför vi behöver ha tillväxt och att den tillväxten ska vara grön. Ted Nordhaus tog i lite extra efter att ha nämnt att det på senare tid börjat pratas om Limits to Growth och Steady State Economy. För mig var det därför något av en befrielse när Lord Anthony Giddens gjorde det mycket tydligt för oss varför vi tänker fel när vi ger oss in och pratar om grön tillväxt. Han pekade ut fyra fel som han identifierat inom "den gröna tillväxtlitteraturen": 1. Vi vet inte vad en low carbon economy är, strukturen att kommer se helt annorlunda ut. Vi har inte en makroekonomi för en low carbon economy. Efter föredraget fick jag tillfälle att fråga honom om han tror att en ny makroekonomi bygger på evig tillväxt. "Nej, vi måste bort från BNP". Han sa också att han tyckte att Tim Jacksons rapport "Prosperity without growth" är en bra utgångspunkt för tillväxtdiskussioner. 2. Det är ett alltför stort teknikfokus idag. Sociala, politiska och ekonomiska innovationer kommer vara viktigare. Se till exempel på katastrofdrabbade Bangladesh, där finns det ett nytt innovativt samarbete mellan försäkringsbolagen och näringslivet som skapar trygghet och nya vinster. 3. Clean Energy räcker inte för att få ner växthusgasutsläppen. Utsläpp kan stiga trots en stor andel clean energy. Se på Spanien, som har mycket vindkraft men också en industri som står för stora utsläpp. Vi måste också angripa konsumtionen internationellt. Industrier flyttar till utvecklingsländer, vi måste ta med det i beräkningarna. Storbritanniens utsläpp har ökat dramatiskt om man tar hänsyn till importen och inte bara tittar på nationella siffror. 4. Jobb kommer inte komma från en low carbon economy. Gröna jobb är bara dumt. Man säger att vindkraften skapar si och så många jobb, men ingen räknar på nettoeffekten. Vi vill förlora jobb i de sämre branscherna. Nya jobb kommer från livsstilsförändringar. Se t.ex. på Starbucks, som gav möjlighet till surf och kaffe. Vi kommer aldrig gå tillbaks till industrin. Industrin kommer bara erbjuda en liten andel av jobben. Giddens, som var på gott humör, pratade en stund till efter dessa fyra punkter. Några axplock: Kina kan inte göra som oss, det blir för långa bilköer. Brasilien är ett mycket intressant land. Lösningen kommer inte komma genom ett stort internationellt klimatavtal, andra aktörer kommer stå för lösningarna. Nationer som går före, bilaterala avtal, regionala avtal, företagen, städer och civil society organizations. Något som var ganska lustigt var att ingen blev arg eller ställde utmanande frågor trots att Giddens budskap gick på tvärs med hela konferensen. Lord Antony Giddens är professor vid London School of Economics och författare till The Politics of Climate Change.
Spännande inlägg Johan!
"Vi har inte en makroekonomi för en low carbon economy." Vad menas med det, och hur vet man det? Apropå Brasilien läste jag att det var extremt ojämlikt för 10 år sen då man införde barnbidrag. Det gjorde att fattiga människor kunde konsumera saker som de aldrig haft förr, t ex strykjärn och TV. Nu vill även oppositionen ha kvar och utöka barnbidragen och konsumtionsfesten förväntas fortsätta. Jag kan tänka mig att samma förhållande råder i Kina och Indien, men i västvärlden är förhållandena inte lika ojämlika. De flesta har tillräckligt många strykjärn och tv-apparater, så det kan behövas en annan modell.
Jag tror han menade att den makroekonomi vi har idag bygger på evig tillväxt och att en sådan kräver tillgång till stora och ökande mängder billig energi (läs olja, gas och kol). Han passade också på att tala om att han själv höll på och skissa på en ny makroekonomi.
Även om en del vågar ta bladet från munnen och ifrågasätta det rimliga i evig ekonomisk tillväxt så är det många som fortfarande inte gör det. Här Al Gore till exempel: Al Gore ska tala om ämnet "Hållbar kapitalism". Den senaste finanskrisen har skadat förtroendet för den moderna kapitalismens system. "Vilken typ av kapitalism kommer att maximera hållbar ekonomisk tillväxt?" frågar sig Al Gore. Han menar att för att nå en hållbar kapitalism måste miljö-, sociala- och ledningsfrågor integreras i strategier för risker och möjligheter.
Nu är Giddens tal utlagt på YouTube:
Al Gore pratade "Hållbar kapitalism" i Göteborg häromveckan. Här är ett referat från Västsvenska Handelskammaren (från deras nyhetsbrev):
Under seminariet var Al Gore tydlig med att den globala uppvärmningen är ett globalt problem och alltså måste vi ha en global överrenskommelse. Hans huvudtema för dagen var hållbar kapitalism. Han påpekade att kapitalismen är ett system som bland annat innebär stora friheter för individen och som innehåller viktiga incitament för ekonomisk utveckling. Men samtidigt lever kapitalismen med problemet att det som saknar en prislapp inte tas med i kalkylen. Ett exempel är koldioxiden, men det kan också vara biologisk mångfald eller fiskbeståndet i världshaven. Ett land kan sälja av hela sitt bestånd av regnskog under ett par år och visa fantastiska tillväxtsiffror. Eller som i fallet Peru som idag visar bra tillväxt, men samtidigt smälter glaciärerna i Anderna som är nödvändiga för Limas vattenförsörjning. Inget av dessa scenarier är långsiktigt hållbara. Vi måste även ta med sådana faktorer i beräkningen när vi tittar på landets eller världens ekonomiska utveckling. För att kapitalismen ska vara hållbar måste demokratin vara hållbar, menade Al Gore. Han tillade att även för företagen måste det som har ett värde ha en prislapp, allt annat är ohållbart. Externaliteter såsom miljöutsläpp måste internaliseras i företagens kalkyl. Först då får vi en hållbar kapitalism. Det måste kosta mer att släppa ut än att inte göra det. Idag är det ett problem att företagen styrs av kapitalmarknader som är fokuserade på nästa kvartalsrapport. I en ny omtalad undersökning i USA fick ett antal företagsledare frågan om de skulle ta ett beslut som på alla sätt var bra för företaget på lite längre sikt men som stod i konflikt med målen för det innevarande kvartalet. Svaret var att 80 procent inte skulle ta beslutet. Det är ett stort problem för den hållbara kapitalismen, menade Al Gore. På frågan om tillväxt stod i konflikt med hållbarhet svarade Al Gore nej. Däremot måste vi ha bredare definition av tillväxt där det som har ett värde men idag saknar en prislapp inkluderas, menade den forne vice presidenten.
Herman Daly kopplar ihop termodynamikens lagar med ekonomi: The first and second laws of thermodynamics should also be called the first and second laws of economics. Why? Because without them there would be no scarcity, and without scarcity, no economics. Även detta är ett solklart angrepp på idén om en evig grön tillväxt.
Herman Daly är bäst. Nuff said.
Dags för företagsekonomen Bo Ekman att lämna sin lotterifinansierade baby Tällberg Foundation, eller lägga ner verksamheten kanske:
"Utan tillväxt, ingen teknologiutveckling. Utan teknologiutveckling, ingen lösning på energi-/miljöproblemen, skriver Bo Ekman."
När jag var på seminarium där Johan Rockström presenterade sin och 24 andra forskares rapport om planetära gränsvärden för ett par år sedan, så var det Bo Ekman som var värd. Jag lärde mig vid det tillfället att han inte såg något problem med evig ekonomisk tillväxt. Jag undrar om han lyssnade till vad Rockström och de andra sa egentligen?
Svar på tal från Steg 3: Ekman frågar sig varför all miljöforskning, miljöpolitik, alla miljömyndigheter, miljörörelser och all opinionsbildning har misslyckats med att stabilisera ekosystemen. Det är en märklig inledning: att lägga all skuld på det han diffust kallar miljörörelsen. Om det politiska systemet försummat att ta hänsyn till alla dessa forskningsresultat, varningar och konkreta förslag så är det väl naturligare att ställa den frågan till makthavarna.
Anders Sirén från Åbo universitet kommer med ytterliggare en replik på Bo Ekmans inlägg. Begreppet ”ekonomisk tillväxt” bör helt enkelt strykas ur den politiska vokabulären och BNP bör betraktas som en ekonomisk indikator bland andra. I stället för att debattera om ekonomisk tillväxt är bra eller dåligt för miljön bör den politiska diskussionen handla om (1) att främja teknologisk utveckling överhuvudtaget, (2) att styra den teknologiska utvecklingen i önskad riktning, samt (3) om vad vi ska göra av det överskott som teknologisk utveckling ger oss. Teknologisk utveckling är mycket riktigt nödvändig för att klara miljöproblemen. Många av dagens miljöproblem skulle vi överhuvudtaget inte förstå, än mindre kunna lösa, utan avancerad teknologi som spänner från kemiska analystekniker för miljögifter till miljöövervakning från rymden med hjälp av satelliter och avancerade klimatmodeller som kräver superdatorer. ... Möjligheterna att styra den teknologiska utvecklingen med hjälp av politiska beslut är förvisso begränsade, men med ekonomiska styrmedel kan man skynda på utvecklingen av miljövänligare processer och produkter. ... Väljer vi att alltid utnyttja den befintliga teknologins fulla potential att öka vår materiella konsumtion kan det mycket riktigt gå illa med planeten. Men vi kan också välja att ”konsumera” t ex mera skogspromenader.
"... att styra den
teknologiska utvecklingen i önskad riktning..." är att se över och optimera strukturen och logistiken från "jord till bord" och från "skog och grus till hus". Tillräckligt många ställer upp på gemensamma teknikupphandlingar och avropsavtal direkt med helautomatiserade legoföretag och OEM-leverantörer. Lokala monterings- och uthyrningsföretag beställer direkt monterbara delar direkt från receptstyrda verktygsmaskiner dygnet runt, och deponerar betalningen via Internet. Om de hopmonterade utrustningarna hyrs ut istället för att köpas, så kan de konstrueras för utbytbara slitdelar och kvalitetssäkrad hållbarhet. Uttjänta utrustningar demonteras och materialdelarna sorteras och skickas för reproduktion (cradle to cradle) och allt recirkuleras i kvalitetssäkrade kretslopp. Ungefär detta var faktiskt sådant som vi diskuterade sinsemellan på 1950-talet! Ursprunget till alla kostnader är arbetskostnader om man även kallar inmutning, bevakning mm för arbete. Kostnaderna för "att flytta på saker" för mat och tak utan att" gå över ån efter vatten" bör därför kunna göras i det närmaste försumbara. Det mesta av inkomsterna, orken och tiden bör därför kunna finnas över även för medianinkomsttagarna för ömsesidiga och välbetalda tjänsteutbyten och utvecklingsprojekt. Cita; Åke E Andersson: ”… Människorna är drivna av en inre längtan efter ständigt nya upplevelser!! En tes som bekräftas av upplevelseindustrin, som växer snabbast i alla välståndsländer. Produktionen är endast ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Människorna söker först och främst mening i tillvaron genom ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de umgås med varandra och ha det trevligt… … En riktig tjänst kräver ständig närvaro av både konsumenten och producenten. Patient och läkare/sjuksköterska i sjukvården. Gäst och kypare på krogen. Banktjänsteman och kund på var sin sida av disken. Publik i salongen och sångare på scenen. Visst bör man på alla sätt försöka göra tjänster till produkter och information men då bör de inte kallas för tjänster…”Bertrand Russell skriver i "Till lättjans lov" (1937) "... Arbete innebär att flytta på saker eller att säga åt andra att flytta på saker..." Men idag finns det andra sätt att flytta på saker än med mänskligt arbete, och de behöver inte flyttas så onödigt långt. I så fall är det fel på de utvalda strukturerna! Logga in för att svara |
Magasin (3) Återanvändande/upcycling (1) Böcker (2) Miljökonsult (1)
|