Kommer den svenska skolan att fortsätta halka efter i undervisningen om hållbar utveckling?

Alla vi som försöker att främja undervisningen för hållbar utveckling i Sverige är vana vid att känna en viss oro. Redan i slutet av 2001 publicerade Skolverket en utredning med syftet att redovisa och kartlägga undervisning om hållbar utveckling och miljö i den svenska skolan (Skolverket, Miljöundervisning och utbildning för hållbar utveckling i svensk skola. Stockholm 2001). Utredningen påpekade att ”en bidragande orsak till att inte Hållbar utveckling har fått genomslag kan dock vara att nära hälften av alla lärare som bedriver någon form av miljöundervisning gör det utan vare sig relevant utbildning och fortbildning. Det innebär att det troligen är en större andel av de lärare som inte bedriver miljöundervisning som saknar utbildning och fortbildning i miljö och hållbar utveckling” (sida 39).

Sedan 2001 har det inte kommit ut några nya utredningar. Därför kan det vara lite svårt att bedöma hur situationen har ändrats sedan dess. Man kan givetvis besöka Skolverkets hemsida och upptäcka att rubriken ”Hållbar utveckling” och dess underrubriker står helt tomma. Den enda sidan som hör till rubriken Hållbar utveckling och som har lite innehåll är ”Verktygslådan”. På sidan står det att ”Här kan ni inspireras av lärande exempel och vad som sker internationellt! Det finns också information om olika former av stöd inför internationella utbyten.” Det är det enda som finns där. Sidan uppdaterades sist augusti 2008.
 
Efter att man har gjort sådana observationer samt pratat med rektorer på ett antal skolor, är det inte en långsökt slutsats att dra, att svensk skola har halkat efter det senaste årtiondet när det gäller undervisning i hållbar utveckling. Jag har själv besökt dussintals gymnasieskolor i Sverige under de senaste 18 månaderna och pratat med elever och deras lärare om klimatförändringarna och möjligheter att gå över till ett hållbart samhälle. Tack vare våra samtal har jag insett att undervisningen i hållbar utveckling I Sverige har fastnat på teoretisk nivå från början av 90-talet, när Agenda 21 först formulerades. Samtidigt gick resten av världen framåt och ungdomar i Kina, Mexico och många andra länder ser och resonerar idag om den ekologiska krisen på ett helt annat sätt än svenska elever gör. Våra ungdomar får inte, helt enkelt, lika aktuella teoretiska redskap och praktiska exempel för att kunna göra det. Om detta ämnesområde inte förstärks snabbt med insatser från utanför det nuvarande skolsystemet och med stöd från staten, län och kommuner, kommer situationen att bara bli allvarligare.
 
Givetvis är det inte enskilda lärares fel att de saknar relevant utbildning när det gäller hållbar utveckling, även om det är häpnadsväckande att det gäller över hälften, men det har ändå lett till att Sverige har tappat sitt ledarskap inom området. Lärarna gör sitt bästa för att undervisa i ämnet och integrera det i sina kursplaner. Men stöd behövs! Både för att stötta lärare och för att hjälpa ungdomar att begripa ämnet på ett konkret och verklighetsförankrat sätt. Vad som alltid kommer behövas, och vad som bör prioriteras, är insikt och berättelser från dem som yrkesmässigt arbetar med dessa frågor. Den akademiska världen (till och med skolan) kan ibland vara alltför teoretisk och steril. Inom ett område som hållbar utveckling, där nya tekniker, forskning och insikter tillkommer hela tiden, är det lätt för skolan att halka efter verkligheten. En möjlig lösning är att bjuda in de som själva arbetar inom området att hålla föredrag eller leda workshops för elever.
 
Tillräckliga resurser för sådana insatser saknas ofta i skolornas budgetar. Inte ett nytt problem förvisso men dock ett som bör påpekas. Om inte kommuner, län och staten stödjer den här typen av utbildning, kan inte särskilt mycket mer hända. Region Skåne, till exempel, lanserade nyligen inom en samarbetsplattform ”Klimatsamverkan” ett nytt bidrag för skolor. Skolorna kan söka pengar för att kunna betala för den inriktning och föreläsare som de själva får välja och bjuda in. Det är ett mycket positivt initiativ, men det behövs flera sådana!
 
Man kan också hitta argument för att börja med att satsa på att höja lärarnas egna utbildningsnivåer inom detta område. Det behövs givetvis också, men, som jag påpekade ovan, det kommer alltid att finnas behov av insatser från utomstående aktörer, som representanter av miljörörelsen, företag och icke-formella utbildningsformer. Det finns inte särskilt mycket tid heller för att utbilda en ny generation medvetna lärare snabbt nog medan resten av världen går framåt med stormsteg. Ännu mer angelägen är den grava situationen gällande klimatkrisen och den omedelbara och hållbara omställning av samhället som krävs nu. Det innebär nya konkurrenskrav på arbetsmarknaden, som även de svenska unga arbetssökande måste uppfylla, både i Sverige och utomlands.
 
Slutligen vill jag upprepa mitt krav till politiker på alla nivåer: den svenska skolan behöver börja sprinta för att komma i kapp verkligheten utanför skolans värld när det gäller hållbar utveckling (och även ett antal andra områden), men det behövs statligt stöd, och nya regionala och kommunala lösningar för att vi ska lyckas med detta.
 

Oleg Izyumenko
Wake Up Call, vd
e-post: [email protected]
tel.: 0762–33 46 92
(Wake Up Call är ett samhällsföretag som arbetar med att inspirera ungdomar till omställning mot hållbart samhälle)

Hej Oleg!
Ett verkligt angeläget ämne som du tar upp. Har liknande erfarenheter att skolan är på efterkälken när det gäller omställning av samhället. Det finns liksom inte plats för detta då ämnet går på tvärs och inte kan placeras in i skolans ordinarie ämne,
Dessutom är lärarna och skolan idag så fullproppad med krav och förväntningar att det idag blir  svårt att lägga på ytterligare arbetsuppgifter och ämnen.
Ska man göra ett försök att komma ikapp måste det till externa resurser som får komma in i skolan och både informera och utbilda lärare.
Hur det ska gå till har jag inte en aning om. Tycker att initiativet i Skåne är en bra början och borde vara ngt för andra att ta efter!


Martin S
0735600819
 

Ja, tyvärr tror jag att den svenska skolan kommer att fortsätta att halka efter. Ingenting i de styrdokument för den nya gymnasieskolan som jag läst, sett eller hört tyder på att någon förändring till det bättre är på väg. Utredaren, Anita Ferm, konstaterade att det var så få elever på Nv-programmet som gick miljöinriktningen (då en av tre inriktningar) så den avskaffar vi. Regeringen och Skolverket har sedan gått på den linjen och nu finns endast två inriktningar kvar medan Samhällsprogrammet fått fem.

Långt ner i listorna på kurser finns ämnet Hållbart samhälle och däri tre kurser:

Hållbart samhällsbyggande, 100 poäng.

Miljö- och energikunskap, 100 poäng.

Politik och hållbar utveckling, 100 poäng.

På min skola arbetar vi nu för att göra en fortsättning på den miljöinriktning vi haft i snart tio år genom att baka ihop två av dessa kurser, de två senaste. För den som är nyfiken berättar vi hur vi arbetar nu och hur vi vill göra på hemsidan: www.orebromiljo.wordpress.com där det finns ett bildspel som är gjort nu i november 2010.

Tyvärr anar vi att detta inte kommer att kunna inta den plats som en av de nationella inriktningarna tagit varken hos oss lokalt eller i Sverige, utan ännu färre elever på Naturvetarprogrammet kommer att arbeta med Hållbar Utveckling än tidigare. En av de saker som verkar till nackdel för den här programfördjupningen, som det kommer att kallas i den nya programstrukturen, är att regeringen ju beslutat om meritpoäng för vissa andra kurser som kommer att konkurrera om samma utrymme i utbildningen. Det här har visat sig vara mycket styrande för elevernas val, och jag har hört flera elever säga att de hur gärna de än vill inte kan göra något annat än att välja så att de får maximal meritpoäng.

Så, tyvärr, inget jag sett tyder på att Sverige kommer att vara bättre på Utbildning för Hållbar Utveckling om tio år än vi är just nu.

Till sist: jag går Lärarlyftet och läser 30 poäng Teknikens vägar mot hållbar utveckling på Chalmers tillsammans med tolv andra lärare, det finns visst fortbildning att få, men kommuner, skolor och rektorer måste förstå behovet av den här typen av utbildningar, bevilja lärares ansökningar och själva fortbilda sig i Hållbar Utveckling, sen måste rektor prioritera frågan som en av de viktigaste för skolans utveckling.

Stefan Törnblom (vars mailadress finns på hemsidan ovan)

Underbart att läsa att fler har funderingar om hur kommande generationer av svenska barn och ungdomar, och lärare!, rustas för att möta alla de utmaningar som mänskligheten står inför under kommande decennier.

Viktigt att vi blir många som försöker lyfta denna otroligt viktiga fråga!

I denna (på dagen ett år gamla!) tråd finns mer info om den nya gymnasieskolan (Gy11) och slakten av miljö- och resursundervisningen i densamma...