Bilens paradigm - få ett bättre liv på nio månader

Vi sålde vår bil tidigt i våras, och har nu skött vår fyrapersonersfamilj i drygt åtta månader utan egen bil. Vi sålde inte bilen för att vi ville spara pengar utan för att vi ville testa hur det skulle vara. Många vill veta hur det har gått och här kommer en första utvärdering. Det har gått bra, faktiskt tycker jag att livet utan egen bil är bättre än med. Hur man upplever nackdelarna är subjektivt, men jag har liksom bytt syn på flera saker; vi tycker numera att det är en större frihet att inte äga bil än att äga den. Vi tycker att vi får bättre mat, bättre hälsa och slipper en massa tråkiga moment. Och vi märker nog att grannarna ser att vi numera får maten hemkörd när de istället sätter sig i bilen för att åka och veckohandla.

Jag tror att man nog ska gå igenom ett helt år innan man kan göra en fullständig utvärdering. Men det blev snabbt tydligt att det finns ett gott liv utan att äga bil. Vi tycker till och med att livet är bättre utan bil. Men, det har också blivit tydligt för oss att bilen som fenomen är så väl integrerad i hur vårt samhälle fungerar att man nog kan tala om att vi lever i ett slags bilparadigm. Att ha egen bil utanför dörren är helt enkelt en förutsättning för många resonemang mellan människor. De flesta kan inte tänka sig hur de skulle lösa vardagliga problem utan bilen. De flesta ordnar också sitt liv baserat på att ha en egen bil.

Först måste man säga att vår utgångspunkt var bra; vi jobbar båda centralt i Uppsala och har cykelavstånd (4 km) till jobbet. Uppsala är välförbundet med tåg och flyg. Ingen av oss behöver bil i jobbet och vi kan jobba hemma lite nu och då. Vi bor i ett eget hus 100 m från en av stadstrafikens stomlinjer och flera andra busslinjer passerar. Så vi behöver aldrig vänta mer än 10 min på en buss. Vi har dagis 300 m åt ena hållet och skola 800 m åt andra hållet. Det finns en ICA Supermarket en km bort. Vi är privilegierade och har ett stort naturreservat ett par hundra meter bort och ett centrum med simhall, vårdcentral, större butiker mm någon km åt andra hållet. En km bort finns en mack som hyr ut bilar av de flesta slag.

Hur har det gått? Det har gått bra. Mycket bra till och med. Rent ekonomiskt har det inte inneburit någon större skillnad. Man sparar flera tusen i månaden på att inte ha bil. För de pengarna lägger vi lite mer på andra transportslag (tåg, buss och lite hyrbil), vi köper vår- och höstservice till cyklarna. Vi köper mer hemkörningar av olika slag. När det gäller maten har det lett till lite intressanta insikter. Summa summarum så sparar vi nog lite pengar, men kanske inte så mycket.

Vi började med att handla på den lokala ICA istället för att storhandla på COOP Forum i externhandeln. Vi insåg rätt snart att prisskillnaden inte var så stor. Däremot undviker man ta-3-betala-för-2-fällan, och man sparar en del tid. Ekosortimentet är lite mindre på ICA än på COOP, men det känns bra att handla från en handlare som bor i närheten. Det är klart att det finns ett större utbud på COOP Forum, men vi tycker inte att vi saknar det särskilt ofta.

Sedan började vi testa olika typer av hemkörd mat, och det spåret har visat sig vara en riktig vinnare. Vi har testat bla Årstiderna, Linas Matkasse, MatHem, en lokal bonde men har till slut fastnat för Bondenära. Alla de här tjänsterna har det gemensamt att de kostar lite mer än i den vanliga butiken (inte mycket men lite), men eftersom vi inte har bilkostnaden så är det OK. Det de också har gemensamt är att de levererar intressanta mervärden; ekologisk frukt som man inte visste fanns (ex mango, ananas och persika), färdiga recept, trevliga chaufförer och/eller lokala ekologiska produkter (som man heller inte visste fanns).

Bondenära verkar alltså bli vår basleverantör. De har ett ganska bra sortiment och vi behöver inte fundera på om maten är reko. Den är inte alltid KRAV, men oftast. När den inte är det så kan de förklara hur de tänker. Det är extremt hög kvalitet på en del grejer och vi har fått nya insikter i hur duktiga oljepressare, korvmakare, bagerier och kryddbodar det finns i krokarna. Så numera veckohandlar vi på 10-15 minuter på måndagkvällen medan barnen ligger och läser. En trevlig kille bär hem mjölken, så att det bara är att ställa in i kylen när man kommer hem på torsdagen. Vi hade nog aldrig hakat på Bondenära om vi hade haft bilen kvar. Vi tycker att det är ett betydligt bättre liv än att lägga ett par timmar på att handla i ett industriområde.

Vi tror också att vi sparar en hel del pengar på att vi handlar när vi är rätt mätta och lugna; det blir betydligt mindre impulsköp av ogenomtänkta grejer, trisslotter och junkmat när man sitter framför datorn än när man stressar igenom COOP Forum. Det blir också mindre svinn. Vi kompletterar någon gång i veckan på den lokala ICA, och då märker man genast vad moderna butiker gör med ens fria vilja...

När man har bil okynneskör man en del. Man tycker inte att det är okynnes när man har bilen, men när man inte har det inser man att det är okynnes. Den som sköter sitt eget hus behöver t ex åka till bygghandeln nu och då. Oftast är det fråga om lite smågrejer, som man lätt tar på hojen. Vi har ungefär 4 km till närmaste Bauhaus, alltså lika långt som till stadskärnan, och här blir bilparadigmet extremtydligt. Det finns helt enkelt inga cykelställ utanför Bauhaus (men tusentals i stadskärnan). Att ta bussen dit är bara dumt, eftersom man då först måste in till sta'n, byta buss och sedan ut igen. Så när jag cyklar ut för att köpa en låda spik och lite annat så inser jag att de flesta handlar lika mycket som jag, många är bara där och tittar på något de kanske de ska köpa. Men ALLA tar bilen dit.

Själv har jag nu handlat på Bauhaus med cykel, någon gång med cykelsläp (en hink rödfärg och lite annat), en annan gång hyrde vi en bil en helg för att fixa lite olika saker, tex köpa ett par stora saker. När vi skulle bygga lekstuga betalade vi istället dem för att köra hem grejerna, så slapp vi det slitet också. Det visar sig vidare att många Bauhausgrejer kan jag också fixa på sta'n där det finns både Clas Olsson och Teknikmagasinet. Det är gjort på en kvart efter jobbet istället för en dryg timme med bil på lördagen. Jag tycker att vår lösning innebär mer frihet och möjligheter att välja det som passar. Jag får bättre kondition och får en feeling för årstiden, men jag ser som sagt att för de flesta är det en otänkbar tanke ända tills jag förklarar hur man gör.

En tydlig vinst är att vi slipper alla bryderier med själva bilägandet. Vi behöver inte ta ledigt för att besiktiga, tvätta, städa, serva eller reparera bilen. Jag sparar en ledig dag per år på att inte behöva byta däck, vindrutetorkare, lampor, mm. Eftersom vi inte har en bil på tomten längre slipper vi skrika "akta bilen" efter barnen, som istället kan spela boll där bilen stod. Jag behöver numera skotta mindre snö, eller oroa mig för att någon fågel skiter på motorhuven.

Numera kan vi också välja den bil vi vill ha. När jag och frun skulle åka till Kristinehamnstrakten hyrde vi en mindre, supersnål, bil. När vi skulle köra lite grejer till svägerskan hyrde vi en herrgårdsvagn. När vi har varit på kalas så hyr vi bil med privatchaufför (kallas också taxi). Inget hindrar oss från att hyra en liten skåpbil när vi ska köra grejer till återvinningscentralen. På semestertider är det oftast betydligt bättre priser för att hyra bil en vecka, så när vi vill åka till fjällen så är det planen. När vi hyr bil så är de dessutom alltid moderna miljöbilar som är nystädade. Även detta innebär fler frihetsgrader.

Vi cyklar mer nu, och det har fördelar i sig. Man får vara ute mer och tänker mer på hur årstiderna skiftar. Man tänker bättre på en cykel än i en bil. Vi lägger pengar på bra cyklar till oss själva och barna. Det innebär att cyklandet i sig blir mer problemfritt. Barna får en större värld, för de inser att de kan ta sig själva till ställen som ligger en bit bort. Dessutom får de röra på sig mer. Möjligen kommer de så småningom att bli retade för att de inte har bil i familjen, men det får vi ta i då.

Nackdelar, då? Det är klart att den största nackdelen är att man inte kan bestämma sig för att åka någon stans på sekunden, det är en slags rörelsefrihet som går förlorad. Det har också hänt att jag har cyklat ned till hamnen bara för att inse att jag har glömt båtnyckeln och då känns det helt fel att inte bara kunna åka hem och hämta nyckeln, utan behöva betala för sin dumhet med egen trampenergi. Att hyra bil är också förknippat med lite strul; det ska bokas, hämtas och lämnas. Och visst kan barna tycka att det är jobbigt med cyklandet ibland.

Ibland märker man också att vänner och bekanta tycker lite synd om oss, och liksom vill skydda oss från det onda att inte ha bil. Det kan vara väldigt störande. Vår Ford Focus var inte någon vidare statusmarkör, men jag inser att för många så är det en viktig markör inför vänner och grannar att ha en bil och vilken bil man har. Jag tror att få skulle erkänna det, men för många så finns det ett behov av att demonstrera sin framgång. Ett enkelt sätt att göra det är att äga en bil, och helst en viss bil. Den möjligheten har ju inte vi längre.

Hur man upplever nackdelarna är subjektivt, men för oss så har vi liksom bytt syn på saken; vi tycker numera att det är en större frihet att inte äga bil än att äga den. Det är olika friheter, men summan är större utan, tycker vi. Vi tycker att vi får bättre mat, bättre hälsa och slipper en massa tråkiga moment. Så vi tycker inte att det är mer synd om oss nu. Och vi märker nog att grannarna ser att vi numera får maten hemkörd när de istället sätter sig i bilen för att åka och veckohandla. Jag tror att statuseffekten är ungefär den samma.

Så jag tror att för många som bor i en större tätort, så är ett liv utan bilägande ett bättre liv. Jag tror att det som hindrar de flesta är ett paradigm. Paradigmet är ett strukturellt tänkande där det normala är att kommunalskatten till mycket större del går till att underhålla biltrafiken (som kostar, tar plats och smutsar ned) än till cykeltrafiken (som knappt låter och dessutom bygger folkhälsa) eller kollektivtrafiken. Det är det faktum att man att man upplever att till vissa delar av staden går det bara att ta sig med bil. Eller, som en granne påpekade; hur kan det komma sig att man ger skatterabatt på miljöbilar istället för att ge skatterabatt på cyklar och busskort? Paradigmet syns i att det finns regler i planeringen av städer om hur många bilparkeringar man ska räkna med per familj när det byggs hus, men inget om cyklar. Det syns i att det knappast har hänt något med bussen som transportmedel på 50 år, medan bilarna har blivit rullande informations- och underhållningscentraler.

Det vore intressant att tänka sig cykeln och bussen som nästa paradigm; där bilverkstäderna i industriområdena ersätts av cykelverkstäder där folk bor. Där cykeln och kollektivtrafiken är synkad till en effektiv helhet och där folk kan lägga mer tid på att jobba eller vara med vänner. Det vore spännande om det var tätare med bilpooler och biluthyrare som hade mycket bättre system för uthyrning, så att folk kunde hyra den bil de behöver, när de behöver den. Jag tror det skulle ge ett samhälle som är mer effektivt, friskare och gladare.

För vår del tror vi att nästa steg blir en Christiania Bike eller Bella Bike; en trehjuling med tält. Då blir det lättare att stoppa in trötta barn i tältet och cykla hem, eller handla utan att koppla släpet.

Det här blev en lång drapa. Men till sist; jag sprang på lite inspirerande propaganda från inlägg från Monterey Bay Aquarium; det är nog bäst att vi får till ett par ändringar i hur vi organiserar våra samhällen.

Hej Johan, tack för ett riktigt bra inlägg. Jag skall genast sända den till en vän vars syn på bilen är just att den är oundviklig och det enda som får hans vardag att gå ihop (trots att han bor tre km från Borås centrum). Kom hem från Holland i förrgår, i somras så cyklade jag och flickvännen ner till Paris och det som slog mig är att Holland har lyckats med att inrätta ett transportparadis där tågen är legio, billiga, bilarna är få och dyra, cyklarna är allestädes närvarande. 

Ja, tack så mycket Johan, jag tror att denna typ av berättelser är mycket viktiga. Du kanske skulle försöka sälja den till någon "vanlig" tidning?

Som sagt, stort tack. Meget inspirerande och tänkvärda erfarenheter och tankar. Will spread word! 

Tack för beröm.

Apropos att sälja in på vanlig tidning - jag märker att det är ganska provocerande i villaförorten att sälja bilen. Man kanske skulle försöka få in den som en debattartikel, typ... :-)

Ett alternativ är att gå med i en bilpool för de gånger man faktiskt behöver en bil: http://www.bilpoolarna.se/

Absolut! Men eftersom vi har en uthyrningsmack så nära, så har vi inte riktigt utforskat det spåret.

Mycket intressant läsning och en tydlig signal till många slentrianbilister. Visst är det frihet att inte ha bil, när man bor och lever så att vardagen fungerar utan.

Men bor man inte så som ni, med nära till allt och bra kommunikationer, inser man snart att samhället i mångt och mycket är just baserat på bilparadigmet.

Jag och min familj bodde tidigare i en förort väster om Stockholm. Alla hade bil, vi med. Och tro mig, det gick att undvara bilen, men var mycket svårt även där. Speciellt när vårt barn blev lite äldre och började på olika aktiviteter. Då insåg vi snabbt hur bilen var en självklarhet.

Idag bor vi precis som många andra svenskar utanför tätorten. Och i en annan del av landet. Den enda bussen går vid högtrafik en gång i timmen. Vid lågtrafik nästan aldrig. Det går att använda bussen om man planerar sitt liv, men minsta lilla förändring av tidschemat förstör en hel dag. Det finns en affär nere i byn, och lokala gårdsbutiker. Teoretiskt skulle det gå att cykla till dessa, men i praktiken är även detta affärsutbud beroende av bilburna besökare.

Fritidsutbudet för oss och för vår dotter är noll inom icke-bil-avstånd. Till skolan tar hon bussen, men för att komma till bussen blir det bil. Eller en livsfarlig cykeltur på en mörk landsväg.

Vi har idag två bilar. Vi skulle gärna sälja dem båda två och cykla eller ta bussen. Det skulle både vår ekonomi och miljön vinna på. Men det är bara att inse, väljer man att bo utanför den centrala tätorten i någon del av landet är bilen ett villkor för ett drägligt liv. Och frågan är; måste det vara så?

Jag önskar dig lycka till i ditt bilfria liv och hoppas att fler gör ett försök. Vi har gjort det, men gav upp. En dag kanske vi bosätter oss så att vi kan ta upp det igen. Eller så gör samhällsplanerare och politiker en insats så att även människor på landet kan leva utan bil.

Intressanta reflektioner, Lennart. En av tätortens fördelar är, eller borde vara, att invånarna blir mindre bilberoende. Får vi till städer där man kan klara sig hyfsat lätt utan bil så har vi kommit mycket långt i att minska bilberoendet. Men visst vore det trevligt med t.ex. utbyggd regiontågstrafik också. 

I vårt fall har vi ju valt att bosätta oss här på landet, så för personlig del klagar jag inte. Det var med öppna ögon och stort intresse vi lämnade tätorten. Men vi lämnade den också för att den trots att den var just tätort tvingade oss till transporter som motsvarar glesbygd. Det var långt till affärer, långt till skolor, långt till fritids- och kulturutbud och långt till arbete, så tätort det var.

Jag tror inte alls att grundproblemet är att vi väljer att bosätta oss längre från jobb och service på grund av snabbt och bekvämt bilåkande (billigt är det inte). Jag tror snarare att grundproblemet är att vi alla, medborgare och makthavare, ser snabba kommunikationer som en självklarhet, vilket avspeglar sig i samhällsplanering, affärsutbud och boende. Hade vi inte det tänket, skulle samhället se helt annorlunda ut.

Kanske landsbygden blev helt avfolkad? Kanske vi alla bodde i stora tätorter med nära till allt? Eller bodde vi som förr i mindre byar med rimligt utbud av service och tjänster?

Vi har dock helt andra krav än förr. Våra utbildningar och vårt samhälle kräver arbeten som inte erbjuds på landet eller i små städer. Våra pressade livsmedelspriser kräver stordriftsfördelar i form av köplador. Våra fritidsintressen kräver ett mer varierat utbud. Och hela vår livsstil kräver transporter. Av människor och av varor.

Frågan är ju inte bil eller inte bil, annat än på ett personligt paln. Frågan är mycket större – hur ska vi minska vårt transportberoende?

Och du. Nu måste jag sluta skriva. För att ta bilen till ett möte. Bussen går först om två timmar.

:-) Och jag tar cykeln till badhuset för lite fredagssimning. Intressant diskussion!

Jag är som sagt noga med att påpeka att detta funkar för mig, för oss. Andra måste utvärdera sin egen situation, och för de som bor strax i mindre byar, eller helt för sig själva så är situationen en annan. Min poäng är bara att fler bör kunna leva utan bil.

Och jag menar att vi t ex lurar oss själva att tro att vi sparar pengar i köpladorna. Jag menar ju att vi nu för samma månadskostnad får bättre mat och sparar tråkig handlingstid. Det kostar alltså inte mer att få bättre mat hemkörd, än att ta bilen till en köplada. Menar jag, alltså.

När det gäller en mer levande landsbygd så skiljer det sig lite mellan landsdelarna. I Skåne har man lyckats bra med täta tågstopp, etc. I Uppland är det jämförelsevis omöjligt att bo i en liten ort och ha bra kommunikationer.

Tack för respons!

Först en liten invändning: Johan Cejie, jag vill hävda att du ännu inte lyckats ge upp ditt bilberoende, du har bara omdisponerat sättet att hantera det.

Jag tycker givetvis det är lovvärt att du gjort den förändring du gjort. Du har försatt dej i en situation där varje bilresa kräver ett aktivt övervägande och beslut vilket jag tycker fler borde pröva. Jag bodde tidigare i Uppsala med min familj och vi hade visserligen en bil, men jag vill påstå att vårt bilanvändande var nära nog likvärdigt med vad du beskriver. För vår del var det ett aktivt val att undvika slentrianmässigt bilresande och våra bilkostnader lyckades vi hålla betydligt lägre än om vi hade sålt bilen och förlitat oss på hyrbil och taxi (ca 1000 mil om året för en total kostnad på 18000 kr). Jag menar att när man väljer bort bilen så är det främst en tung symbolhandling som på intet sätt är att förakta.

Jag tycker dock Lennart återger en rad viktiga insikter. I vårt samhälle är bilen en synnerligen betydande beståndsdel för oss att kunna leva de liv vi lever - oavsett om vi själva äger eller kör dessa bilar. För många av oss är bilen dessutom det enda möjliga alternativet om vi ska kunna medverka och vara en aktiv del i samhället. Och det senare, att vara en aktiv del i samhället, är av stor betydelse om man vill kunna vara med och påverka mot ett mer hållbart samhälle. Det är jämförelsevis lätt att lyfta ut enstaka företeelser och optimera på sådana, men jag anser det synnerligen viktigt att alltid kunna ta ett steg tillbaka och titta ur ett större perspektiv.

Transporter i sig är av stort värde för mänskligheten och dessa möjligheter att utveckla kunskap och teknik. Problemet som jag ser det är att vi för närvarande har billig och lättåtkomlig tillgång till oskäligt resurskrävande transporter (och här vill jag för övrigt utöver bil och flyg även räkna in tåg- och båttrafik). Jag anser dock att mänskligheten idag har tillräckligt tekniskt kunnande för att kunna flytta ner det allra mesta av reseansvaret på den enskilde som ska företa resan. Jag menar då i termer av att framför allt uppbringa den energi som behövs för resan. Som det är idag köper vi transportenergin för löjliga struntsummor. Energii nnehållet i en liter bensin motsvarar 5-10 väl utförda dagverken. För samma pengar får man nätt och jämnt en ostmacka....

Jag vill nog gärna vurma för fortsatt "bil"körande, men jag vill samtidigt se en utveckling mot en helt ny typ av fordon. År 2014 påstår VW att vi ska kunna köpa deras L1 (1 liter per 100 km) och därifrån öppnar sig vägen mot fordon som klarar kanske 60-80 km/h vid en matning med 500-1000 W och då kan vi plötsligt komma ganska långt med en kombination av muskelkraft och en väldigt lätt och liten elmotor, kanske kombinerad med lite solceller (1 litersbilen behöver leverera ca 10 000 W vid dessa hastigheter).

Intressant läsning! 

Idag storsatsas det i P1 om just BILEN. I P1 Morgon och Vetenskapsradion har det redan pratats om detta med bilen som Norm och hur det påverkar stadsplanering m.m. Och Klotet, givetvis!, handlar om det senare under dagen.

Erik Sandblom. Are you listening?  :-)

Johan E tyckte jag skulle tipsa en riktig tidning. Idag publicerade UNT:s livsstilssidor en artikel om oss och några andra som "revolterar" mot grejer som många uppfattar som grundläggande.

http://www.unt.se/leva/livet-blev-battre-utan-bilen-1194057.aspx

Bra jobbat! Och en riktigt bra artikel är det också, bra gjort av journalist Filip Norman.

Bra jobbat Johan.

Ett av problemen verkar vara att när folk får ett stadigt jobb och barn, så skaffar de hus och bil per automatik. Det är inte ens förhandlingsbart. Tom kollegor till mig som är oroade över klimatförändringarna och i övriga livsval lever miljövänligt och bor i tätorten skaffar sig en bil när de får barn trots att de aldrig tidigare har haft behov av en bil. Här tycker man att det skulle vara lättare att låta bli att skaffa bil när man inte vet vad man går miste om snarare än att göra sig av med bilen när man redan vet vad man går miste om och när man redan har vant sig vid användandet av den.

Själva har vi aktivt valt vår bostadsplats så att vi inte behöver bil och har nära till allt precis som ni Johan. Vi har tre småbarn, men det går alldeles utmärkt. Inga problem rent praktiskt. Ingen uppoffring och inget att vara stolt över, eftersom det är enkelt att inte ha bil och jag aldrig har ägt en bil och vet inte vad jag missar. Däremot är jag stolt över att jag inte faller för grupptrycket!

Idag fick jag stöd i min idé om att billig bilism kan utarma landsbygden snarare än tvärtom, av självaste Bosse Bildoktorn!

http://www.dn.se/debatt/bensinen-har-annu-inte-sitt-ratta-varde

Efter dryga tre år så är vi nu på väg att köpa bil igen. Varför det, kan man fråga sig. Man kan säga att det är två saker som får vågen att väga över igen; barnens aktiviteter i kombination med bilparadigmet, samt till viss del att vi har bestämt oss för att lägga segelbåten vid kusten.

Jag måste säga att hittills har det gått bra. Jag tycker fortfarande att vi har haft ett minst lika bra liv utan att äga egen bil. Vi har lagt oss till med en del olater som att få maten hemkörd, ständigt välservade cyklar, bättre vanor mm.

Det har dock visat sig att en av sönerna har ADHD och Tourette. Ingen katastrof i sig, men med de diagnoserna kan man ha väldigt svårt att tolka det sociala spelet. Dvs man har svårt att få kompisar och blir lätt mobbad. Ett av de få sammanhang där sonen fungerar riktigt bra är fotboll. Därför är det väldigt viktigt att vi gör allt vi kan för att fotbollen ska fungera. I fotbollen är bilen fullständigt självskriven - när det ska åkas på match, cup, sammandrag så är bilen given. Det GÅR att ta sig kollektivt, men dels tar det tid och dels behöver man inte stå ut mer än nödvändigt när man redan är annorlunda.

Det där med tiden har också plötsligt blivit viktigare med diagnoserna. Grabben behöver oss helt enkelt fler timmar än tidigare. Eftersom bilen, intelligent använd, sparar en del tid så har det blivit viktigare att ha egen bil.

Våra semestrar handlar om att segla. Har man båten i Uppsala, så inleds och avslutas varje semester rätt snart med ett par dagars motorstånka för att komma till havet. Det är trist och orsakar en del utsläpp. Nu har vi bestämt oss för att lägga båten i havet. Närmsta hav är 8 mil bort och man cyklar inte enkelt den sträckan när man ska fixa med båten. Alltså uppstår behov av bil några helger till.

Vi har under hela vår bilfria tid varit anslutna till Sunfleet, och det har funkat bra. Det enda abret är att det är 3-4 km till närmaste pool. Det funkar om man inte behöver bilen så väldigt ofta. Behöver man den ofta blir det mycket ställtider.

Man kan tycka att det var synd att vi inte klarade av att vara bilfria. Men som jag ser det så har vi nu en helt annan grundinställning till bilen; man måste inte ha den jämt. Just nu har vi några år då vi tjänar pengar och tid på att äga den egna bilen, men vi är inställda på att den perioden kommer att gå över. Och vi ser fram emot att få slippa ha bil igen.

Fram till dess ser det ut att bli en biogasbil. Och vi tänker behålla en del av våra nyvunna vanor så som att inte slentrianköra och att få maten hemkörd.

Tack för uppdateringen Johan C!

Jag håller med om att grundinställningen är viktigare än om man råkar ha egen bil eller inte. Ni har vart en bilfri barnfamilj i tre år och trivts med det, det är ju bara bra.

Jag brukar tänka att det inte är själva bilen som är problemet, utan inställningen att så många människor "måste" använda den till så många saker. Det är som ketchup. Ketchup är bra men om man sätter ketchup på allt så kanske man skulle må bättre av att byta ut ketchupen mot något annat ibland.

Jag håller med. Frågan om man äger bilen eller inte är egentligen ointressant. Men problemet är att det är svårt att se "fordonsmaktsordningen" om man inte testar att leva utan egen bil ett tag. Ungefär som att det är svårt att se könsmaktsordningen om man inte är tjej, har döttrar eller en tajt relation med en ambitiös tjej.

En av anledningarna till att vi nu behöver åka mer bil, att grabbens fotboll utgår från att alla familjer har bil, är ett exempel på detta. Självklart skulle klubben, distriktet och förbundet kunna styra sin verksamhet så att man reducerar klimatpåverkan med 75%. Men ingen orkar dra i det. Det rådande paradigmet får gälla.

Tack för att du delar med dig Johan. Jag känner igen det där med vilka utmaningar en diagnos kan medföra.

Du skriver om "bilparadigmet", men jag funderar om man egentligen borde prata om ett "transportparadigm". Du och din familj har visat att man under vissa inte alltför krävande förutsättningar kan klara sig utan bil, men i vilken omfattning har ni egentligen förmått att reducera era behov av transporter? Och då tänker jag både på de direkta (t ex de resor som ni själva gör) liksom de indirekta (t ex hemtransporten av mat).

För egen del har vi i vår familj inte sett det som genomförbart att leva bilfria, vi har dock lyckats göra oss av med en av bilarna. Och på så sätt har vi brutit mot den i mina trakter rådande "självklarheten" att en barnfamilj har två bilar.

Jag tror att bilparadigmet och transportparadigmet hänger ihop, men är olika.

Jo, det faktum att vi inte har egen bil har inneburit att vi flyttar på oss mindre. Vi har fått ett mer lokalt liv. Finns det en badplats 3 km bort så tar vi den istf åka 8 km till en annan. Man ser till att man tänker igenom vilka skruvar man behöver när man är på bygghandeln, om man inte bara kan slänga sig i bilen för att komplettera. Vi storhandlar med lådcykeln, men då får man inte för sig att åka 5 km extra för att hamna på "rätt" kedja. 2 km räcker lixom.

Det är också så att vi har avstått från en del resor till familj och vänner, men försöker att göra lite längre besök när vi väl åker. Om det är något som skaver i att vara bilfri, så är det detta - att begränsas i hur man kan besöka de man tycker mest om.

Vad gäller de indirekta transporterna, så tror jag att de oftast är effektivare. De som kör hem maten kör ju till tiotals hushåll i en vända. Sedan är även detta under uppbyggnad, så en del leverantörer kör väldigt långt till dessa tio hushåll.

Men jag tror att det som vi har sett som de största fördelarna inte egentligen är kopplade till miljö och transportsystem. Det är istället att slippa fixa med bilen (skotta, byta däck, besiktiga, osv), samt att vi har kunnat använda pengarna på ett sätt som vi uppskattar mer. Veckohandlingen tar nu en kvart vid datorn, istf någon timme på storköpet, t ex. När vi har haft bil (hyra, pool, taxi), så är de alltid nya, alltid rena.

Till sist är jag jättenoga med att det vi gör bara är ett case. Det som vi gör och har gjort funkade för oss. Vi ser ju nu när situationen ändrar sig att vi behöver göra på ett annat sätt. Det viktiga tror jag är att man betänker sina val, och försöker fatta lite vettiga beslut. Att gå från två till en bil kan säkert vara nog så revolutionärt i vissa sammanhang!

Tack så mycket Johan, mycket värdefullt att få bilens paradigm belyst genom det här caset! Det finns många paralleller till den agiterade diskussion jag deltog i en annan tråd härom månaden, som ledde till att hen raderade sitt namn härifrån.

Brorsan har ett barn med en utvecklingsstörning. Är det någon gång bil bör användas om det underlättar, så är det väl just för föräldrar till barn med särskilda behov. 

Just sportaktiviteter för barnen och besök till nära och kära är det som är tråkigast att argumentera emot om man vet att massbilism innebär stora risker för mänskligheten. Svårt att säga nej till det. Men samtidigt är ju behovet av bil för att kunna genomföra detta en följd av bilparadigmet, vad gjorde vi innan massbilismens inträde på 50/60-talet?

Börjar själv känna av trycket lite då sonen spelar handboll, men tack och lov gäller iaf samåkning till bortamatcherna. Och jag har inget emot att boka en poolbil för att själv köra några barn några gånger per säsong. Du nämner Johan att man kan minska utsläppen med 75 % från sportaktiviteterna. Vad är det för lösningar du tänker dig där?

Nära och kära har jag inget problem med som tur är, de finns antingen på cykelavstånd eller med bra kollektivtrafikförbindelser.

När det gäller det där med sporten så kan jag bara gå till mig själv; jag cyklade och åkte buss till träningar, spelningar och annat. Jag tror de flesta gjorde det, även om skjutsande förekom i skarven 70/80-tal. Men nu är det nästan löjligt att se att många skjutsar sina barn till en fotbollsträning ett par km bort. Man kan ju tycka att det borde gynna konditionen för spelaren att cykla...

Det där med boka poolbil är intressant. Eftersom vi har varit rätt tydliga med att vi inte har bil så har jag mer än en gång fått höra att "Nej, men inte ska väl ni kosta på en hyrbil! Jag kan köra istället!" *suck* Och bilpoolen ligger som sagt tre km bort och det är lite osmidigt. Hade vi haft en bilpool inom en km, så hade vi inte köpt en bil. Inte riktigt än iaf.

75% minskning var kanske att ta i. Många är duktiga på att samåka. Men jag tror man skulle kunna komma en bit till med samåkningen. När det går skulle man helt enkelt kunna säga att vi tar bussen X som går då-och-då. Från klubbens sida skulle man kunna vara kristallklar med att det är bättre att cykla, eftersom den som är trött i slutet på matchen inte har lika kul.

Det där med nära o kära är oxå intressant. För i vårt fall ser man hur paradigmet ser ut. Flera av dem har valt att bosätta sig på ställen så att de når och kan nås av oss andra inom en timme. Med bil.

Vi har ingen bil och har aldrig haft det. Även för vår son har fotbollen och nu istället innebandyn varit hans liv och stått för den mesta kontakten med kompisarna även utan diagnoser. Här har det alltid diskuterats samåkning så vi och de två andra killarna i fotbollslaget som inte heller hade bil (ensamstående mammor) kunde alltid hänga med ändå, och vi har försökt stå för andra insatser som administration, fikafixande och sånt för att kompensera. Det har aldrig varit något problem.

Men med en huvudtränare som är bilförsäljare(!) så blir det där med resor i vissa lägen lätt komiskt: Några bortamatcher spelades två-tre km från vår hemmaplan och de flesta av våra killar bodde mellan de två planerna. Det andra laget kom med cykel till våra hemmamatcher, medan vår tränare utlyste allmän samling som vanligt vid vår plan (någon km åt ena hållet) för att sedan samåka till bortaplanen (någon km åt andra hållet). Eller är det tragikomiskt med tanke på klimat och miljö?

Att de flesta inte har bil för att de behöver det utan för att de har råd med det och tycker det är kul/status/bekvämt blir väl också tydligt i det faktum att bilinnehavet av tradition varit betydligt lägre i familjer med ensamstående mammor än i familjer med två föräldrar. Om någon har behov av bil utöver gruppen med funktionshinder och liknande så är det ensamstående småbarnsföräldrar. Det är faktiskt urjobbigt att åka och handla med ett eller flera småbarn på cykel. Jag gjorde det när jag var föräldraledig, men att göra det efter jobb och hämtning på dagis skulle vara etter värre kan jag tänka mig.

Och vi är väl allihop som diskuterar här på det klara med att i ett samhälle där inte så många har bil, skulle förmodligen serierna anpassas till vilka lag som är lättillgängliga med kollektivtrafik, det skulle gå lika nästan lika lätt att åka kollektivt på helgerna som på vardagarna för att bussar och tåg fylldes även då och alla skulle vara överens om att anpassa matchtiderna till bussen om det behövdes.