Är en ekonomi utan tillväxt möjlig?

De flesta läsare av denna blogg har troligen en uppfattning om vilken överväldigande utmaning det är och kommer att vara att ställa om samhället i en hållbar riktning. Inom miljörörelsen är man naturligt nog i första hand inriktad på ekologisk hållbarhet, men på senare tid har även sociala och ekonomiska aspekter aktualiserats alltmer.

Inte minst Tim Jacksons rapport ”Prosperity Without Growth”, som i dagarna kommit ut på svenska under namnet ”Välfärd utan tillväxt”, har bidragit till denna diskussion. Jacksons huvudtes kan sägas vara att ekonomisk tillväxt inte längre är ett godtagbart mål för samhället och politiken, åtminstone inte i den rika delen av världen, och han för fram en rad övertygande ekonomiska, sociala och ekologiska skäl för sin ståndpunkt. Det kanske allra mest slående är den tydliga kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och ökad energikonsumtion.
 
Jackson konstaterar samtidigt att den ekonomiska sidan av saken är mycket bristfälligt utforskad. De flesta västerländska samhällen har upplevt mer eller mindre obruten tillväxt i sisådär tvåhundra år och börjar på många sätt ta tillväxten för självklar. De erfarenheter vi har av ekonomi utan tillväxt är uteslutande katastrofala och kopplade till djupa ekonomiska depressioner. Ekonomer är i allmänhet helt och hållet inriktade på att förstå hur vi får tillväxt, och lika ointresserade av att veta vad som skulle hända om tillväxten uteblir. Så vad händer då om vi, som Tim Jackson menar, inte längre kan tillåta ekonomin att växa längre?
 
Det finns ett antal orsaker till att vi med dagens ekonomiska strukturer är mer eller mindre beroende av ekonomisk tillväxt. De flesta ekonomiska beräkningar i samhället som ligger till grund för investeringar och andra beslut grundar sig på antaganden om tillväxt. Framtida generationer antas genomgående vara rikare än dagens människor och kommer att vara bättre rustade att betala såväl pensioner som skador orsakade av klimatförändringar. Tillgångar såsom fastigheter och företag är värderade på marknaden utifrån förväntningar om framtida tillväxt. Tillväxten finns också inbyggd i finansiella system som bygger på att sparare och investerare ställer sitt kapital till förfogande i övertygelsen om att pengarna kommer att växa. Den sammanlagda skuldsättningen av stater och privatpersoner är i många länder, inklusive Sverige, större än bruttonationalprodukten och kan bara återbetalas med ränta om ekonomin fortsätter att växa. Finansieringen av välfärdstjänster som vård och skola förutsätter en produktiv ekonomi att beskatta, och om vi önskar oss resurser för en förbättrad välfärd behöver vi också ekonomisk tillväxt för att tillgodose detta. Samtidigt finns behov av att skapa fler arbetstillfällen för att motverka arbetslöshet och överproduktion, vilket också underlättas av en ökad efterfrågan på varor och tjänster. Till allt detta kommer en ideologisk koppling mellan den ekonomiska tillväxten och det mänskliga framsteget, och en politisk ovilja att förändra och kontrollera ekonomisk aktivitet.
 
En mer utförlig genomgång av de ekonomiska problem som riskerar att uppstå i eller på väg till en ekonomi utan tillväxt har jag gjort i en nationalekonomisk uppsats som kan laddas ner här. Det är emellertid uppenbart att kunskapen om dessa ekonomiska aspekter är mycket bristfällig, och att stora ansträngningar måste göras innan vi vet hur en ekonomi utan tillväxt kan göras hållbar.

Moderator: Kan vi hålla oss till en saklig debatt här och begränsa inlägg som bara kastar teser och tillmälen i huvudet på andra läsare, tack. Kanske kan de politiska brandtalen flyttas till en egen tråd för dem som är intresserade?

Mikael: Mycket intressant och fräsch uppsats. Fenomenet med den relativt ökande produktiviteten för varuproduktion jämfört tjänsteproduktion är känt sedan länge, bl.a. Burenstam-Linder byggde upp sin argumentation kring detta.
En fråga jag ställer mig: är detta fenomen fortfarande aktuellt, eller ser vi, tack vare utvecklingen inom Internet/sensorer/nano-/bioteknik m.m. en produktivitetsökning också inom tjänster? Och vad är i så fall din tolkning av detta?

Exempel 1: få av oss tycker väl det är roligt att gå till läkaren. I vårt nuvarande paradigm så utnyttjar man i stort sett inga medicinska tjänster förrän man blir sjuk, varvid man plötsligt använder stora mängder "lågproduktiva" (i rent ekonomisk mening) vårdtjänster som involverar en eller flera specialisters fysiska närvaro plus alla kringtjänster på sjukhus mm.
Snart, mycket snart, blir det realistiskt möjligt att kontinuerligt mäta sitt hälsoläge själv och bevaka utvecklingen elektroniskt. Avvikelser från sunda trendvärden kan upptäckas på ett tidigt stadium och åtgärder sättas in innan bristerna leder till allvarlig sjukdom. Om man behöver konsultera läkare kan detta göras via nätet. Borde inte detta leda till en dramatisk produktivitetsförbättring? Med följd i så fall att vårdtjänsterna blir billigare och vi behöver tjäna mindre pengar för att ha råd med dem? Och att förbrukningen av naturresurser/energi minskar i absoluta termer för dessa nyttigheter?

Exempel 2: att registrera ett bolag år 2001 involverade att upprätta en mängd pappersdokument, skicka in ansökningsblanketter, anlita revisor etc. Hos berörda myndigheter fick man kontrollera mot olika register mm. Gissningsvis minst 20 timmars arbete för olika specialister och handläggare.
År 2011 krävs en Internetuppkopplad dator och 2 timmars klickande. Registerkontroller sker helt automatiskt.
Tjänsten har blivit 10x mer effektiv på 10 år och kostnaden har sjunkit. 
Motsvarande gäller för mycket annan myndighetsutövning såsom deklarationer, Försäkringskassan mm. Rimligen konsumerar vi inte mer av dessa tjänster för att de blir effektivare, utan förbrukningen av resurser minskar återigen i absoluta termer för just dessa tjänster?

Ja, på Ecoprofile vill vi föra en saklig debatt och därför ber vi dig, Sven-Erik, vänligen att ta bort den sista raden i ditt senaste inlägg (#16857). Utan sådana tillmälen ökar sannolikheten att de som tror på ekonomiskt tillväxt också ger sig in i diskussionen så att vi kan lära av varandra.

Ivan,

Tack för kommentar och intressanta exempel. Det finns alldeles säkert många sätt att effektivisera tjänster - som du ju visar. Min personliga gissning är dock att just de tjänster vi värderar mest, eller åtminstone dem som vi upplever störst brist på, är de som är svårast att effektivisera. Produktiviteten i skolan är ett exempel, effektiviteten i äldreomsorgen ett annat. Att vi trots ständig tillväxt sedan 1800-talet ständigt tenderar att skära ner snarare än satsa mer på dessa beror ju på detta dilemma. Så även om tjänster i många fall kan effektiviseras så är det just de tjänster som inte kan effektiviseras (eller där potentialen är liten) som drabbas.

Man bör nog också fundera på vad ökad produktivitet i tjänstesektorn innebär - om den också leder till ökad produktion av tjänster, dvs ekonomisk tillväxt. Risken är uppenbar att även sådan tillväxt indirekt leder till ökad konsumtion av varor, till följd av ökade inkomster genererade i tjänsteproduktionen.

Jag tror att skolan står inför stora förändringar där hela sättet som man lär och lär ut kommer att se annorlunda ut jämfört med idag. Antagligen med en ökad produktivitet (mätt i ekonomiska termer) pga IT-verktyg. Beträffande barn- och äldreomsorg tror jag du har rätt, de har redan snålt med personal och de personer som finns där behövs verkligen av sociala skäl. Inom sjukvård tror jag som nämnt att det finns en stor produktivitetsrevolution runt hörnet. Tror du verkligen att konsumtionen av sådana tjänster rimligen kan öka bara för att de blir billigare per styck?

Mikael i Studio Ett, om mänsklighetens ödesfrågor:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4599843