Vauban, Freiburg -hållbara stadsdelars förebild

Hållbart stadsdelsbyggande är minst sagt i ropet just nu. En stadsdel nämns oftare än andra: Vauban i Freiburg, Tyskland. Ett unikt medborgardeltagande och nedprioriterad bilism är det som främst kännetecknar stadsdelen.

Historik och grundfakta

Vauban (med franskt uttal) ligger cirka 3 km söder om Freiburgs (bilfria) centrum och hyser cirka 5 000 invånare och 600 arbetsplatser. Det är byggt på ett gammalt franskt militärområde, som togs över 1993 av staden Freiburg. Planeringsprocessen startade omedelbart och första inflyttningen skedde 1999.

Stadsdelen präglas av en stor diversitet av byggnader, och av avsaknaden av biltrafik.

 

Delaktighet

Vaubans kanske allra främsta egenskaper är hur invånarna involverats i planeringsprocessen, och även hur de engageras i stadsdelen efter att deras hus blivit byggda. Medborgarföreningen "Forum Vauban" bildades tidigt och har hanterat medborgardeltagandet i planeringsprocessen. Föreningan finansieras genom medlemsavgifter, donationer, offentliga bidrag och vissa intäkter.

Kooperativet Genova bygger energisnåla och förhållandevis billiga boenden, med fokus på att blanda gammal och ung.

"Baugruppen", grupper av framtida bostadsägare, har genom organisatoinen Buergerbau AG (bildad av Forum Vauban) kunnat beställa byggandet av sina framtida hem i Vauban.

Knappt hälften av bostäderna är byggda av Genovakollektivet och Baugruppen, resten mer traditionellt av byggbolag. Boendekostnaderna blev mycket lägre för de lägenheter som inte byggdes traditionellt av byggbolag, vilket tillät medborgare med lägre inkomst att bo i området. Dock finns få hyresrätter i området, vilket stänger ute många. Det har också blivit för många barnfamiljer mot vad man har tänkt vilket man befarar kommer ge problem längre fram.

Efter färdigställandet fortsätter medborgarengagemanget via Forum Vaubans möten, workshops, tidning och webb. Det finns en tydlig känsla bland de boende att detta är "deras" stadsdel.

Transporter
Vauban är inte en bilfri stadsdel, men bilen har fått lägre prioritet än andra trafikslag. Det finns inte parkeringar i direkt anslutning till boendet. En gemensam parkering finns i utkanten av stadsdelen. Bilar tillåts köra fram till husen, men bara för att hämta/lämna och får inte köra fortare än gånghastighet.

De som inte har bil behöver inte vara med och betala för den gemensamma parkeringen. Särskilt de som är bilfria uppskattar att det inte finns trafik i området.

Skola, dagis, bondens marknad, företag, köpcentrum, mataffär, rekreationsområden  och cirka 600 arbetsplatser finns inom gångavstånd.

Bussar, spårväg och bilpool finns.

De första som flyttade in och valde att avstå bil fick ett års frikort för kollektivtrafiken och dessutom 50 % rabatt på tågresor under ett år.

Mat

Bondens marknad samt mataffär på torget finns. 

I ett pilotprojekt rötas fekalier och matavfall tillsammans för att producera biogas som används för matlagning. Resterande avloppsvatten renas i området i "biofilm plants". 

Energi

Inget hus drar mer än 65 kWh/m2 (jag vet ej om detta är värme och varmvatten eller enbart värme).

Cirka 100 byggnader är byggda enligt passivhusstandarden (max 15 kWh/m2). 10 byggnader är plusenergihus som på helåret producerar mer energi än de gör av med.

Vauban har ett eget kraftvärmeverk som går på träflis och ger el och värme.

Många tak är täckta av solfångare och solceller.

http://www.vauban.de/

Nu har jag varit på plats och insupit atmosfären. Artikel om detta kommer inom kort!

Det ska bli spännande att läsa om dina intryck av Vauban. I miljörörelsekretsar så framstår det ju som ett modernt Utopia. Mytomspunnen och perfekt idyll där alla är glada och lever hållbart. Är det verkligen så? Vad fungerar bra i Vauban? Vad fungerar mindre bra? Vad kan vi dra för lärdomar? Vad krävs för att bygga upp ångot liknande på hemmaplan?

Lustigt, jag var där i onsdags och torsdags på studieresa!

Det är nästan en utopi, inklusive de betänkliga aspekterna av detta begrepp. Att barnen kan springa helt fritt i hela sin stadsdel är ett kvitto på att man lyckats. De positiva sidorna är otaliga och nog väl beskrivna.

Ska man hitta nåt att kritisera är det kanske just fokuseringen vid ekologisk hållbarhet. Jag upplevde en brist på integrerad försörjning och kultur, här finns enbart bostäder och enstaka butikslokaler. Jag skulle gärna sett ett långt genomfört självhushåll med åtminståne kolhydrater, men också en mer blandad stad med en större variation i offentliga rum och lokaler. Och även den överväldigande andelen kvinnor och barn som syns i området dagtid tyder på att man inte förmått tänka bortom ekologisk hållbarhet, ett av landets stora problem är bristen på jämställdhet, tex i form av allmän barnomsorg.

Impulsen är att flytta dit bums, men efter en snabb insikt att alla som bor i stadsdelen verkar passa in i en väldigt snäv demografi känns det lite som att vara barn och önska att man kunde bo på Liseberg. Vauban är en fantastisk demonstration av och bevis för att något annat är möjligt att åstadkomma, men det är nog lättare att förändra verkligheten om man stannar kvar i den... När de som inte upplever sig passa in i det vanliga samhället bygger ett eget är det trots allt bara ytterligare en form av segregation.

Ja det var ju verkligen lustigt Kami! Jag var där dagen innan dig alltså, på tisdagen. Hade ju varit kul att stöta på dig där på torget eller på ängen... :) Håller i princip med om din beskrivning, men vad menar du med självhushåll av kolhydrater?

Nu har jag avgett min rapport på BRF-experterna (delvis samma innehåll som ovan). Välkommen tillbaks dit Kami, och häng gärna där du också, Mattias!
http://www.brfexperterna.se/thread-373-Vauban%2C-Freiburg-hallbara-stadsdelars-forebild.html

Johan, jag menar stadsodling i nån slags organiserad form. Det var ju inget fel på växtlighetens förutsättningar, som du säker lade märke till.

Freiburg har skapat en mindre näring av att just visa upp sin föredömlighet. Ändå tycks Vauban vara något av ett undantag. Det finns en frustration bland lokala arkitekter att efterföljande utbyggnadsområden i Freiburg inte kommer att ta tillvara alla de goda erfarenheter som gjorts och utifrån det höja ribban ytterligare. Inte minst har det varit svårt för de så kallade byggemenskaper som varit så viktiga i Vauban att få markanvisningar. Jag tror att de slutliga brukarnas egna inflytande förmodligen har varit den mest avgörande faktorn i Vauban.

Jag tycker stadsodling är bra av många anledningar, men någon större självförsörjning mer än inom kanske rotsaker och grönsaker (4 % av ytbehovet för vår matförsörjning har jag för mig att det handlar om) är knappast möjlig att uppnå om man ska ha ett hyfsat tätt boende. Att täcka kolhydratbehovet med stadsodling ser jag som uteslutet. Vad är ditt motiv till att ha mer stadsodling?

Ja, det är nog det jag tycker är mest intressant med Vauban, att de som bor där har varit med och bestämt hur det ska vara i stor utsträckning. Det finns ju inte alls i Sverige i städer, vi hyr och köper det som kommunen/byggföretagen erbjuder.

Angående att bestämma över sin egen omgivning. Jag fick häromdagen hem det information från det kommunala bostadsboalget som bjuder in närboende till två idéforum om min stadsdels utvecklingsmöjligheter. Känns som ett intressant steg i rätt riktning

Jag menade inte självförsörjning, även om det kanske kunde läsas så... En vegetarian behöver ca 2000 kvm världsgenomsnittlig odlingsmark har jag för mig, och i Vauban som är en tätare stad finns bara ca 85 kvm mark per invånare brutto. Samtidigt är exploateringstalet inte jättehögt, ca 1,2.

Vad jag hade blivit glad av att se vore en infrastruktur för stadsodling i ett sånt här område — genomplanerade och integrerade goda lösningar, vad nu det kan vara. Dvs med samma grad av självklarhet som gröna tak, lekplatser och ytor för kollektivtrafik. Motiven till stadsodling som jag ser dem är främst sociala och pedagogiska.

Vad gäller byggemenskaper så håller den tyska rörelsen på att knoppa av sig i Sverige.

Då har vi en liknande bild av stadsodlingens roll. Men var det inte några kolonilotter bredvid barnäventyrsparken?

Vad kul att det nu finns en förening för byggemenskaper i Sverige! 

Gentrifiering i Venedig och schweiziska alpbyar
Det sägs att bostadspriserna i Venedig och schweiziska alpbyar stiger så mycket att det bara är rika utlänningar som har råd. Det utarmar orterna eftersom utlänningarna är frånvarande under stora delar av året. Underlaget för mataffärer och skolor minskar. Det pågår en gentrifiering på global nivå.

En lösning på gentrifiering är att bygga mer av det som efterfrågas. Så vad är det som gör alpbyarna och Venedig så populära? Det är bilfritt eller nästan bilfritt. Men så är det också i Göteborgs södra skärgård och där pågår ingen gentrifiering vad jag vet. Fast det kanske beror på att skärgården i praktiken är en sovstad och därmed färdiggentrifierad?

Carfree Times November 2012
se avsnittet "Venice Is Dead. . . Nearly"