Fjädringslösningar för trike och quad

Ofjädrade trikar och quadar funkar, men med lite fjädring kan färden både bli bekvämare och säkrare. Utvecklingen är dock i sin linda här, och några helt olika fjädringslösningar finns. Jag går igenom några här.

Jag börjar med den jag tycker verkar vara mest lovande först, de dubbla a-armarna på en Steintrikes Mungo. Steintrikes är en tysk eller österrikisk cykeltillverkare med egna, avancerade tekniska lösningar. Bland annat denna fjädring som är konstrurerad kring dubbla a-armar, den framvagnskonstruktion som generellt anses vara överlägsen och används ofta inom bilracing. Fjädringen ger hela 85 mm fjädringsväg, vilket demonstrerades på Spezi genom att köra i trappor.

En bild till på Steintrike Mungos fjädring. Fjädringen verkar inte lägga till mycket på vikten heller, denna trike väger ca. 19 kg. Väldigt bra svängradie verkar det vara också.

Här är en video som visar hur fjädringen jobbar, passande nog ackompanjerat med tysk rap.

Brittiska ICE trikes har också de tagit fram en egen fjädringslösning, som sitter ute vid hjulen. Istället för stålfjädrar används elastomer.

Danska Leitra kör med bladfjäder. Det är de platta sakerna här som jag tror är i någon slags plast. De är lackade i metallfärg här.

Här syns bladfjädrarna kanske bättre.

Tyska HP Velotechnik erbjuder en McPherson-fjädring, samma konstruktion som i princip samtliga moderna bilar.

Om jag inte minns fel är Leitras fjädring av kolfiber, kan det stämma?

Amerikanska stötdämpartillverkaren Risse har tagit fram två gasdämpare för Quest-velomobilen. Men det kostar att ligga på topp, från 200 dollar styck.

Är gasfjädring bättre än spiralfjädrar?

Googlade och hittade lite olika åsikter:

Gas, fördelar:
Progressiv fjädring, dvs blir hårdare ju mer man trycker ihop
Lättare

Fjäder, fördelar:
Skönare gång
Mer pålitlig

Kul att följa denn djupdykning i dämpning. Hustrun och jag bestämde oss för att skaffa var sin MTB i sommar och i samband med detta fick jag själv anledning att läsa på och forska lite om dämpare och deras egenskaper. Den kanske viktigaste läxan är att det har hänt enormt mycket är det gäller dämpare till cyklar.

På MTB-sidan verkar luftdämpare vara det som gäller idag. Här finns stora möjligheter till individuell inställning. Priset är dock högre. När det gäller fjäder har dessa blivit enormt mycket bättre med åren och jag har inte kunnat avgöra vad som egentligen är mest prisvärt. Med prisvärt avser jag här för övrigt att förhålla inköpspris och underhåll till hur dämparen används. Det kan mycket väl vara så att en viss dämpare har betydligt bättre prestanda, men att man egentligen bara tar väldigt lite av dessa prestanda i anspråk. Dvs att man köper den bättre dämparen utan att alls använda sig av just de egenskaper som gör den bättre. 

Det jag själv fastnade mest för var att en MTB-dämpare bör servas årligen. En cykelverkstad tar ca 1500 kr för en service för en framdämpare och gör man det själv kommer man troligen undan med under hälften. Jag vet inte hur mycket av detta resonemang som är relevant för trike- och quadfjädring, men det är väl värt att rota lite djupare i. Särskilt på ett bruksinriktat fordon är det av mycket stort värde med så små underhållsbehov som möjligt.

A small correction: Steintrikes is not a German, not an Austrian company.
Steintrikes is a Serbian company.

Sincerely,
Robert Stein,
Founder, Co-Owner, Designer

hej

jag gör mitt första inlägg här. Jag läste denna tråd och tänkte på att Öhlins kanske har några ideer. De kanske skulle vilja vara partner i utveckling av någon kostanadseffektiv bra produkt.

mvh magnus

Kul att du är så engagerad i detta Johan!
Jag ser fram emot leveransen av City Quaden inom kort! :-)

Min erfarenhet av dämpare på MTB säger att elastomer är väldigt bra eftersom det är väldigt underhållsfritt! Jag hade många år en Manitoudämpare som jag bara fettade in någon gång om året. Den gick många mil! När det var vinter bytte jag hårdhet på gummit. Fjädringsvägen vad dock begränsad.

Idag har jag FOX dämpare med stålfjäder fram och oljedämpare. Superbra med lång och jämn fjädringsväg men man måste välja fjäder efter sin egen vikt. Kan ju bli jobbigt om man vill vara olika cyklister. Bak har jag en olja/luft som nog är ännu bättre (också FOX). Men båda dessa kräver betydligt mer underhåll pga oljan! Ifs ganska hård belastning och avancerade dämpare (FOX är kända för det - världsbäst men kanske lite för avancerade). Jag måste tvätta då jag varit ute, torka med mjuka dukar och smörja med oljor. Dessutom har jag känt det nödvändigt att lämna in dem då och då, typ någon gång om året. Kostar skjortan! 2500kr för båda senast. Och på en quad kommer det vara fyra dämpare. Jag har visserligen en MTB som blir väldigt skitig men en velomobil kommer ju förhoppningsvis gå i alla väder och då kommer den få både skit och salt på sig.

Leitras bladfjäder ser annars väldigt fin ut! Enkel med få rörliga delar. Dessutom troligen lätt (med rätt material, typ kolfiber). Och jag gillar att det blir multifunktion, den håller både hjulen men fungerar också som fjäder. 

/Staffan 

När det gäller bladfjädrar så kom jag att tänka på att våran cykelkärra (Chariot Carrier) har en enkel bladfjäder vars hårdhet kan regleras mycket enkelt. Vi har haft vagnen i 9 år och den har gått i ur och skur utan att bladfjädrarna verkar ha tagit särskilt mycket stryk. För de icke styrande hjulen skulle detta kunna vara en mycket enkel och robust lösning med låg vikt. Kolla en bit ner i denna artikel som lovordar enkelheten.

Tack för mycket värdefulla synpunkter! Jag blir direkt avskräckt av underhållsbehovet på de finare fjädringslösningarna. Och det är ett problem med att stålfjädrar bara passar inom ett visst lastintervall, det blir särskilt problematiskt på en lastcykel. ICE kör med elastomer och jag gissar att även HP Velotechnik gör det i sin McPhersonlösning. Så elastomer eller bladfjäder verkar kanske vara det som uppfyller kraven på underhållsfrihet och förmåga att klara olika laster bäst.

Johan, jag tror inte att du ska överföra MTB-erfarenheterna på ett trike- eller quad-koncept. Jag har själv ägnat den senaste månaden åt mycket MTB-lärande och även hunnit med att byta ut en dämpargaffel på en av våra cyklar. MTB-dämpare utför ett oerhört tufft och komplext arbete och tillåter cykling i terräng där det ibland är hopplöst svårt att alls gå. Det handlar om fjädervägar från närmare decimetern upp till det dubbla för en framgaffel och förmåga att arbeta båda snabbt och långsamt liksom korta och långa slag. Grejjerna ska vara både hållbara och tåliga, men samtidigt ha låg vikt.

Jag kan ställa mig frågande till hur mycket krut man ska lägga på dämpningen på ett bruksfordon som vi är inne på. Kanske till och med att man låte chassit vara stumt och att man sätter dämpningen på sitsen och lasturymmet? Challengebikes har en modell som heter Chamsin som har lite av en sådan princip att det nästa bara är sitsen som är föremål för dämpning.

Om man uteslutande ska dra tunga laster i inte för höga hastigheter så går det bra att köra odämpat. Särskilt om man har elassist som gör att man inte behöver ha stenhårt pumpade däck för att ta sig fram. Och ett meshsäte som ger efter lite.

MEN, om man vill köra på lite grann för till exempel pendlings- eller touringändamål så är min erfarenhet från Köpenhamnsresan att det både blir obekvämt, osäkert och att det inte går att köra så fort som man vill. Varje gång jag tog fart inför en backe så fanns det en ojämnhet där jag hade som högst fart, vilket gav en duktig smäll och dessutom gjorde det svårt att hålla kursen i studsen. Att köra över järnvägsspår var inte att tänka på att göra i lite högre hastigheter. Nu hade jag iofs ett stumt säte, ska testa med ett meshsäte och se hur upplevelsen blir.

Nu är jag ingen expert när det gäller fjädring men några saker som jag känner till ifrån bilvärden. Har själv haft en Citroen  Padda en gång som gav en känsla av att flyga. Gashydraulisk fjädring/dämpning på Citroen behöver inget underhåll eller byte men påfyllning av kvävgas någon gång under bilens livslängd som dessutom var ganska billigt. Alltså underhållet borde vara ringa på en bra konstruktion.
Gashydraulisk  fjädring är kännt för sin mjuka sköna gång, det hade varit något att eftersträva även för velomobiler. Tänk att få en upplevelse av att flyga när man tar en tur. 

Bladfjädrar är smart att använda, då man där kan kombinera bärförmåga, stabilitet och elasticitet i samma pryl. Man spar med andra ord vikt.
Dämpare däremot, verkar man ha valt bland de dyraste lösningarna.
- Minns vad de gamla engelska sportbilarna hade !
Två länkarmar med läderrondeller mellan. Den ena roterbart fastsatt i ramdel/spindel till hjulet, den andra sammalunda till chassit. Vanligen hade man dessutom en kort spiralfjäder mellan ledens skruv och länken, i vissa fall också med vingmutter. Man kunde alltså ställa dämpningen efter behovet. Genom att trampcyklar oftast har enkelt åtkomliga hjul, är det väl denna konstruktion man bör utveckla.
Fördelen är uppenbar. - Gemene byggare, tillverkar sina dämpare på arbetsbänken i garaget. Kostnaden blir också otroligt bra.
Står man inte ut med knirret, är det bara att stänka lite vatten på lädret.
Nu blir detta inga problem om man i varje led använder två läderbitar, vända mot varandra på rätt sätt. Hur får ni prova ut själva, eftersom jag inte har facktermerna från körsnärsyrket.
/ Conny

Jag kommer att tillverka mina bladfjädrar av rostfritt bandstål, t=3 mm.
Detta har fått sin förhöjda sträckgräns, >900N/mm2, genom valsreduktion.
Inget trolleri, med tillsaster, gastält och härdugnar, med andra ord.
En pålitlig leverantör är Bångbro Bandstål.
Pratar man med dem och förklarar vad man vill ha för egenskaper, så får man engagerad hjälp. Har man vägarna förbi, bjuder de även på kaffe och en liten förevisning av maskinparken.
/ Conny

Mycket intressant Conny, vi vill gärna se foto när det är klart! Och rapport från provkörning.

Thanks for correcting, Robert. And great to have you here! Your trike suspension is impressive.

Innovative air suspension from velomobiel.nl:



Read more