Att bo på landet utan bil, ett självklart val

Kära läsare. Låt oss berätta vår historia om några för oss självklara val vi har gjort här i livet. Vi som skriver heter Jon och Matilda och bor ca 8 km söder om Tranås, en vanlig svensk småstad i nordligaste Småland. Men så har det inte alltid varit.

Jon hade haft lite koll på elcykelmarknaden ett tag och funderat fram och tillbaka på elcykel. Han tänkte att det skulle vara kul att ha elcykel, men då vi bodde inne i staden och bara hade någon minut till centrum så fanns inget behov för ett motordrivet fordon. Att ersätta cykeln med en elcykel skulle bara vara dumt när vi ändå hade så nära till allt. Vi ville dock inte stanna kvar i staden utan ut på landet. När vi letade efter vårt drömhus var det viktigt för oss med läget (det är ju faktiskt det enda man inte kan förändra). Det fick inte ligga för långt från staden eftersom det då skulle kännas alltför jobbigt, framförallt för Matilda som inte är någon motionsfantast, att fortsätta cykla till och från staden. Så efter ca ett halvårs letande hittade vi det vi sökt efter, vårt hus på landet.

När vi för lite drygt två år sedan fick reda på att vi skulle få köpa huset vi nu bor i ändrades vårt behov av fordon radikalt. Människor i vår närhet började fråga vilken bil vi skulle köpa, banken påpekade vikten av att räkna på kostnaden för en extra bil till hushållet (de förutsatte att vi redan hade en, för det har väl alla, även i staden?).” Vilket märkligt tankesätt de har” tänkte vi för vi hade inga sådana fordonsplaner, för oss var bil inte ett alternativ, valen stod istället mellan ett antal olika modeller av elcyklar.



Till slut föll valen på en 26” Ecoride och en 18” hopfällbar Envimove. Anledningen till att vi valde den lilla hopfällbara elcykeln var helt enkelt att den skulle vara smidig att ta med sig om vi skulle behöva hämta besökare inne från staden samt att vi skulle kunna ha med den på tåg och buss. Anledningen till att vi köpte en Ecoride var att den skulle vara bekvämare att cykla med på grusvägarna, att den hade bakhjulsdrift och hade bättre batterikapacitet. Lite senare fick vi även möjlighet att köpa ännu en Envimove-elcykel till ett bra pris vilket nu resulterat i att vi har två små elcyklar och en stor, samt en drös med vanliga cyklar och fyra enhjulingar.


Vi köpte också en cykelkärra (egentligen avsedd för barn) som vi nu använder för att transportera bl.a. tunga matkassar, ryggsäckar eller andra otympliga föremål. Kärran funkar också ypperligt för att transportera två hopfällda små Envimove elcyklar, vilket kan vara smidigt om man ska hämta upp besökare på tågstationen.







Vi har experimenterat en del med både den köpta kärran och ett eget hemmabygge till kärra och har lyckats frakta allt från kajaker, bastuba, katter och ett antal 6 meters hängrännor till och från staden.

Fördelar med att cykla

Frisk luft, lätt att laga cykeln själv om den går sönder, framkomligheten är oslagbar, billigt, cykeln täcks av hemförsäkringen, avstressande att cykla, man upplever naturen och årstidsväxlingarna, man kan dra upp sig själv ur diket om man skulle hamna där vid halt väglag på vintern, känslan av att man inte sabbar för klimatet med avgasutsläpp och bilproduktion.

Nackdelar med att elcykla

Visst känns det tungt ibland när man t.ex. kommer hem sent med tåget, lite lockande skulle det vara att sätta sig i en varm bil. Kläder efter väder blir ett måste och kan ibland kännas bökigt på vintern när man t.ex. ska gå i affärer nere på staden. Det går inte att bli skjutsad om t.ex. olyckan skulle vara framme om man inte själv kan ta sig fram. Litiumbatterierna (Litium är en ändlig resurs i denna värld, såsom oljan)

Att bo som vi gör på landet utan bil känns inte som en uppoffring utan snarare som en frihet. Vi tar oss fram här i livet på två hjul och oftast lite elhjälp på vägen. Ska vi längre än ett par mil tar vi tåget eller bussen och om alla cykel- och kollektiva alternativ är ogörliga så har vi möjlighet att låna bil av vänner eller hyra bil och släp från någon mack inne i staden. Vi åker in till staden nästan varje dag och på ett år har vi cyklat ca 500 mil var. Skulle man se det ur ett ekonomiskt eller ekologiskt perspektiv är det inte svårt att inse att bilen faktiskt inte är ett verkligt alternativ ens för oss som bor som vi gör, en bit utanför staden. Många bäckar små brukar det heta och det är verkligen sant. Alla våra vardagsresor på bara några kilometer blir snart till hundratals mil och då spelar det stor roll för både plånboken, hälsan och miljön om de milen körs med cykel eller bil.

Jon och Matilda Forsärla
Stolta lantisar och elcyklister

Det var en trevlig historia som ni hade att berätta där Jon och Matilda. Som lite kuriosa som kan man säga att ni valt att inrätta era liv precis i linje som Trafikverkets miljödirketör en gång uttalade något i stil med: "Det är inte att minska på de onödiga resorna med bil som jag vill fokusera på utan istället att minska på de nödvändiga bilresorna". Och med nödvändiga menade han då det daglia pendlandet, färden till affären osv.

Jag blir lite nyfiken på hur länge ni haft ert bilfria liv. Jag har själv tagit ett stort steg bort från bilberoendet det senaste året i det att jag konverterade min trike till en elcykel. Detta innebar en möjlighet för mig att i mycket stor utsträckning börja cykelpenda till jobbet (24 km enkel resa och ganska många höjdmeter). Cykling har för övrigt alltid varit lite av en passion och det finns en hel del cyklar hemma i hushållet. Vi gör också många av våra ärenden per cykel. En insikt i detta cyklande liv är att man med fördel lär sig att vårda och laga sina cyklar och särskilt jag själv lär mig successivt allt mer om cykelreparationer och cykelverkstaden växer så sakteliga. Hur tänker ni i den frågan? Hur stor är er cykelverkstad? Blir cykelverkstaden en självklar del i ett modernt svenskt samhälle som garaget en gång var?
 

Det måste då vara ett osannolikt sammanträffande att jag hittade* till ecoprofile samma dag som ni skrivit om elcyklandet. Otroligt! Tack för en intressant artikel. Jag har själv skrivit några rader om att satsa på cykeltrafik i staden. Ni kan läsa det jag skrivit här: http://www.ecoprofile.se/thread-2639-Mitt-Romney-metoden-for-okad-cykling.html (kommentar längst ner på sidan).

* via en i mitt parti SFs (Socialistisk folkeparti) klimat- och miljönätverk, som jag inte känner, via en känd sökmotor och till slut via den nerlagda danska ecoprofile

Magnus: Hur länge vi har haft vårat bilfria liv beror ju på hur man ser det, men två år har vi bott på på landet utan bil, dessförinnan bodde vi inne i stan. Vi är ju beroende av bil på så sätt att i stort sett allt vi köper är transporterat till försäljningsstället med bil, men då förhoppningsvis i samtransport med fler varor.
  När det gäller cykelverkstad så tycker jag den stora fördelen är att den inte behöver vara stor. Nu råkar vi ha en verkstad som vi kan använda oss av, men när vi bodde i lägenhet bestod verkstaden framförallt av cykelstället utanför trappuppgången alternativt ett gäng tidningar på vardagsrumsgolvet vid jobbigt väder. Verktygen som behövs kostar inte mer än ett par hundralappar och ryms mycket väl i en liten verktygsväska. Så jag tror nog inte cykelverkstaden som fysisk plats kommer finnas i varje framtida hem, den behövs helt enkelt inte. Däremot hoppas jag att cykelverkstäderna kommer få ett uppsving igen, många kommer nog tycka att det är smidigt att lämna in cykeln när den behöver fixas, trots att det är enkelt att fixa själv. Helst ser jag att det är verkstäder som kan reparera, inte bara byta ut till nytt om något går sönder. Bra gjort att cykla 24 km till jobbet! Heja heja!

Bilen och landsbygden har en intressant relation till varandra. Bilkramare brukar beskriva bilen som en förutsättning för ett liv på landsbygden, men stämmer det? Har landsbygden blivit mer vital och spirande av liv sen bilen gjorde sitt intåg? Har lokal handel och service fått ett uppsving? Har företagsamheten i småbyarna ökat? Har de lokala bykärnorna, inte sällan representerad av en gårdshandlare, blivit fyllda med människor?

Nej, nej och åter nej. Byhandlare har fått slå igen, för människor handlar i städerna i köpladorna. Till och med mackarna har fått slå igen på många platser. Orterna har blivit sovstäder, de flesta jobben flyttar till städerna. Den enda rörelsen i centrum blir snart bilister som isolerar sig i plåtlådor och som använder den tidigare mötesplatsen som genomfart på väg hem. Avskärmade och helt utan risk att råka behöva möta en annan människa. Bilkramarnas mantra om bilen och landsbygden är möjligen en självuppfyllande profetia, för snart finns ingen landsbygd kvar förutom döda sovstäder utan service (eller vitalitet), därför att fler och fler tvingas in i ett osunt bilberoende.

Det jag skriver är så klart vinklat. Men man bör vara medveten om att bilen är ett tveeggat svärd för landsbygden. Jon och Matilda bevisar att bilen inte alls behövs bara för att man inte bor mitt i stan. Så nu när vi går mot tider då bilen blir allt dyrare och mindre önskvärd att ha ur ett samhällsperspektiv, kommer landsbygden att överleva? Det ska bli intressant att se. Kanske har bilen blivit en så stark drog att man vägrar bo lite "off" utan den. Framtiden lär ge oss svar.

Just cykelverkstäder är en mycket intressant diskussion. Frågan man på något sätt hamnar i är hur mycket egenmek man vill göra med cykeln. Det är inte helt trivialt att göra alla upptänkliga reparationer och underhåll på en cykel under förutsättningarna som ges i lägenheter. Men å andra sidan behöver man strängt taget inte ett helt garage själv för att klara sig. I staden kan jag tänka mig att bostadsrättsföreningar och hyresvärdar kan skapa utrymmen för underhåll och skötsel av cykel. Verktyg kan ju var och en stå för själv, samt reservdelar, men just en lokal som fungerar året runt där man kan laga och tvätta cykeln. Kanske utrustad med en sån där special-grej som verkstäder har att hänga upp cykeln på. Kanske blir det också en naturlig yta att ha i allmänna cykelgarage framöver?

Jag tror på den typen av utveckling samtidigt som cykelverkstäder kommer få mer att göra. Alla kommer inte vilja göra på ena sättet, utan vissa kommer göra själva och andra kommer lämna in. Många kommer kanske olja kedjan och tvätta cykeln själva och lämna in för större arbeten. Både tillgängliga utrymmen lämpade för cykelreparation för boende och cykelverkstäder har en funktion att fylla. Så ser jag på saken i alla fall.

Jon: En viktig reflektion där om vad man egentligen menar med att vara biloberoende eller bilfri. Just detta att man indirekt i stor utsträckning tar del av nyttor som biltrafiken genererar. Och inte minst precis som du tar upp att få varor levererade till butiken mm.

Jag köpte själv min första bil som 18-åring och har ägt bil sedan dess. Samtidigt har jag dock alltid strävat efter att inte använda bilen för resor där jag haft konkurrenskraftiga alternativ. Precis som du och din familj har jag nyligen gått över till eldrift/pedelec. Här har jag kommit till insikt att eldriften ger en konkurrenskraft över ett betydligt större spann av resor än vad en rent muskeldriven cykeln kan bidra med.

Mina tankar om egen cykelverkstad har utvecklats en hel del i samband med att jag försökt styra över mer av jobbpendlingen på cykel. Inte minst med hänsyn till avståndet (24 km) så följer för mig tydligt högre krav på tillförlitlighet. Det vill säga att cykeln alltid är fullt funktionsduglig och att man kanske har en backup i form av en alternativ cykel. Tidigare tyckte jag att jag klarade mig långt på en ganska lite verktygssats och lite olja, men nya krav ger andra förutsättningar.

Detta blev extra konkret häromdagen när baknavet på min 6 år gamla brukscykel skar ihop. Denna cykel är just en ypperlig backup som dessutom är att föredra i blött väder. Att få upp denna cykel på banan visade sig kräva minst ett byte av navet alternativt att byta hela hjulet. Byte på verkstad är det då inget tal om eftersom material och arbete kostar mer än ett helt nytt hjul. Och eftersom jag har samma inställning som du där att hellre laga om det går så tittade jag på kostnaderna att byta nav själv. Att köpa verktygen som behövs plus ett nytt nav visade sig kosta lika mycket som det nya hjulet. På köpet får jag en ny hobby och i framtiden kommer inga hjul behöva lämnas in på verkstad för ny eker eller för att riktas (i familjens cykelpark har detta varit aktuellt ungefär en gång om året hittills).

Johannes och Magnus, bra tanke om bilen och landsbygden. Och jag håller helt med om att det är bra att ha ett ställe att meka med cykeln på, speciellt om man har cykeln som främsta transportmedel och på ett sätt är mer beroende av att den fungerar i alla lägen. Att jag inte anser att cykelverkstan kommer behövas i alla hem är som Johannes skriver att en del fortfarande kommer vilja lämna in cykeln till verkstad och därför inte behöver något särskilt utrymme för större reparationer.

Vem vet, kanske öppnas det "gör-det-själv"verkstäder i städerna där man kan ta med sin cykel och mot en billig penning låna de verktyg som behövs på plats?

Hej Jon och Matilda!

Åh, så min sambo Johan och jag känner igen oss i er historia!  Vi bor oxå på landet, lever bilfritt gröna vågen - liv och möter såväl medlidande (!) som sympati. Som en utav våra grannar sa när vi var nyinflyttade: " Ah, så du är konstnär?  Ja, men då är det inte så konstigt att du cyklar - en sann konstnär ska ju lida! "

När Johan köpte huset var det , som i ert fall, läget han ville åt. Det är ca fem km fin cykelväg till tågstation och sju km in till stan. Perfekt cykeltur för en pendlare m.a.o. Jag jobbar inne i stan (Falkenberg) och har blivit så beroende av endorfinkickarna att jag nästan mår kymigt de gånger jag cyklar "bara" 3 km för att ta bussen til stan. Vi bor mitt ute på slätten, värsta blåshålet, så ibland är det nödvändigt att ta bussen till jobbet.

* * *

Det var mycket intressant att se hur ni löser problemen med skrymmande gods. Johan köpte en cykelkärra på Harald Nyborg, men den visade sig vara alldeles för tung och otymplig, samt svår att montera av och på. Ert alternativ verkar mycket bättre!  

Vi har iofs tillgång till "kollektivbil" om/när vi ska frakta stora målardukar, bygg- och återvinningsmaterial; vi hyr då svärmors bil till marknadspris. På så sätt hjälper vi en fattig pensionär så att hon ska kunna behålla sin bil.  Men oftast löser vi  det hela genom ryggsäckar och diverse cykelkorgar!

Att inte äga bil har gjort det möjligt för oss att lägga tid och pengar på annat. Jag har råd att arbeta deltid så att jag kan ägna mig åt det jag verkligen brinner för, och bensinpengarna har vi istället lagt på husrenovering, lillsemestrar samt roliga kurser/personlig utveckling. Men visst är vi medvetna om att denna livsstil nog vor svårare att upprätthålla om vi hade haft små barn att ta hänsyn till. 

Kul att veta att det finns fler som tänker likadant där ute i Svea rike.

Mvh, Veronika - stolt ägare av en fincykel ( Velorbis) samt en fulcykel (3-växlad Pilen).

Imponerande att klara cyklingen året om ute på landet!

När min man och jag köpte hus funderade vi på om vi skulle klara att cykla 6-7-8 km in till stan, men kom fram till att även om det vore en rent nöje på sommaren så skulle det bli kämpigt i höst- och vinterstormar och snöyra och sånt. Vi har inte heller någon släkt med bil att tillgå i stan. Så nu bor vi istället 1-2 km från centrum i Linköping. Våra närmaste grannar klarar sig trots det inte utan bil. Barnfamiljerna på gatan har t.o.m. två bilar.

Det som i alla år fascinerat mig är att förstäder till storstäder kallas sovstäder när folk sover där och åker därifrån på dagarna för att jobba, medan det kallas levande landsbygd när folk sover där och åker därifrån på dagarna för att jobba  ;-).

Helt rätt reflektion där om levande landsbygd Eva... Jag kan inte dra någon annat slutsats än att bilen har stor skuld till att landsbygden har förvandlats till ett ställa man bor på. Inte verkar på, och inte ens handlar på. Det är för enkelt och billigt att ta sig in till stan och utbudet av jobb, service, affärer och kultur där.

Är det egentligen någon skillnad på stad och land i den frågan? Det sägs att externhandel utarmar innerstan. En stadsplanerare från Kungsbacka har lärt sig av misstagen:

Centrumexpert varnar för ny handel utan utredning. Nya Lidköpings-Tidningen
I Kungsbacka tog den externa handeln nästan död på innerstaden. Stadskärnan börjar sakta återhämta sig men Henrik Olsson varnar politikerna i Lidköping för att göra samma misstag.
– Lidköpings centrum är unikt och det måste man bygga vidare på. Det är någ­ot som har byggts upp under en väldigt lång tid men som kan raseras väldigt fort om politikerna fattar fel beslut, säger Henrik Olsson.

...

Han tycker att politikerna stirrar sig blinda på att Bil­tema skapar nya arbetstillfällen. Men tål inte staden en extern etablering till flyttar man bara arbetstillfällen genom att handlare i innerstaden får lägga ner.
– Då drabbas restaurangerna och kaféerna och innerstaden blir mindre attraktiv. Då går turistnäringen ner och färre vill bo på campingen. Man kanske vinner 50 jobb på kort sikt men förlorar 150 på lång sikt. Politikerna måste se helhetsperspektivet, säger Henrik Olsson.

Jag tycker jag känner igen detta från byarna jag ser på mina cykelturer på landet. Här är golfbanan, här är krogen, här är kontorshuset, här är affären. Och allt ligger en kilometer från det andra med massa massa parkeringsyta. Inget värt ett besök i sig, men i kombination så finns det en dragningskraft. Slå ihop golfbanan med krogen så kan det bli ett hotell och nån enklare butik.

Kanske är det samma typ av problem och lösningar i småstäder som Lidköping, som det är i byarna på landet?