Velomobilen - som klippt och skuren för landsbygden

Sedan ett halvår nu har jag provat att ersätta lite längre bilresor med att cykla velomobil. Det har givit mig erfarenheter jag gärna delar med mig av.

När min fru och jag flyttade ut på landet ville vi klara oss utan bil, av alla kända skäl. Vi funderade länge över och har provat olika alternativ, inklusive elcykel med cykelkärra och Velove elassisterad lastcykel (den prototyp som bl.a. Move by Bike använder). Men för de avstånd som är aktuella för oss (inget under 10 km och ofta 20 km eller mer) var hastighet över 25 km/h viktigt. Dessutom ska fordonet funka en stor del av året, även när det är kallt. Varken min fru eller jag är heller rädda för att anstränga oss och bli svettiga. Sammantaget blev vi därför intresserade av att prova Velomobil.

Därför tog jag i höstas tåget till Velomobilcenter utanför Köpenhamn för att provcykla en velomobil. Närmare bestämt en Carbon Quest XS. Positivt överaskad över upplevelsen återvände jag några veckor senare för att köpa samma trampbil. De 30 milen hem (plus 5 i Danmark) gick bra och jag har, med hänsyn tagen för vintern, sedan dess cyklat hyffsat frekvent.

Under årets sex kallaste, och mörkaste, månader har det blivit 380 mil. Det låter lite, men under några månader cyklade jag knappt alls. Det visar sig nämligen att Quest:ens största svaghet, tycker jag, är visiret på huvan. Utan huva på vintern blir det svinkallt. Och med huva blir det också problem, eftersom visiret immar/isar/snöar igen. Även regn är ett problem, om det är i kombination med två andra faktorer - mötande trafik och mörker. Eftersom man sitter så lågt bländar de mötande bilarnas strålkastare - särskilt när visiret inte är torrt och rent. Men om man tar bort någon av faktorerna (mötande trafik, nederbörd eller mörker) går det bra.

Jag hoppas på att cykla ca 1000 mil om året, vilket på 6-7 år ger en värdeminskningskostnad på ca 10 kr/mil. Det är förstås mycket för att vara en cykel, men det get bra motion och i mitt fall ersätter det dyrare färdsätt. Jag hade aldrig orkat cykla till jobbet på vanlig cykel, och tåget kostar ändå 120 kr/dag. Ingen bil kan tävla med 10 kr/mil. Särskilt ingen som drar till sig så många blickar som velomobilen gör.

Just det är kanske den här typens transportmedels största "nackdel". Kan man inte tåla att bli utstirrad vart man än åker bör man inte köpa en velomobil. Alla tittar och de flesta blir glada och nyfikna. Några enstaka (svenska) lastbilschaffisar blir sura när det inte kommer förbi direkt, men de är verkligen undantag.

För att velomobilen ska komma till sin rätt gäller det att sträckan man ska cykla uppfyller vissa krav. Det får inte vara för kuperat och inte för mycket start och stopp. Isåfall är det bättre med vanlig cykel. Det ska också vara tillräckligt långt för att det ska vara lönt att klättra i och ur, dessutom gärna lönt att duscha. För svettig blir man. Eftersom man sitter vindskyddat, men ändå utvecklar lika mycket "spillvärme" som när man cyklar i fria luften blir det varmt. Det är därför man kan cykla även vid minusgrader, och ändå bli svettig. Därför rekommenderas relativt flacka sträckor på minst 10 km bilväg. I blandad terräng ligger jag på 40 km/h i snitthastighet. Är det platt så stiger hastigheten till över 45 km/h.



Förrutom att cykla till jobbet (87 km enkel resa, t.o.r 1-2 ggr per vecka) har jag använt cykelbilen till att åka och handla, gå på föreningsmöten och spela golf. Det går faktiskt utmärkt att stoppa ned en sk "pencil-bag" i cykeln, plus ombyte. Det är till golfbanan jag hoppas samla de flesta milen i sommar - utan något försvagat "klimat-samvete"!

Det ska tilläggas att cykeln med enkelhet rymmer datorväska, ombyte, stor lunchlåda och matkassar på vägen hem.

Två gånger har jag blivit stoppad av polisen, båda gånger av nyfikenhet. Dessutom har flera privatpersoner och en journalist vinkat in mig för att kika. Som sagt, det gäller att våga stå för sitt val av fordon.

Följ gärna vårt försök att ersätta dieselkraft med benkraft på questxs.blogspot.se

40 i snitt, imponerande!

Har du provat med skidglasögon och balaklava istället för vindrutan?

Nej, det har jag inte. Dels skulle aerodynamiken försämras. Sedan uppskattar jag också "anonymiteten" som man får under hood:en. Där jag bor sticker man ut tillräckligt utan skidglasögon ... Men om jag verkligen måste ta mig och vädret är sådant att visiret inte kommer funka så kommer jag nog testa.

Härligt att se att allt fler upptäcker att cykelpendling är rimlig på betydligt längre sträckor än någon mil vilket förmodligen fortfarande är den gängse uppfattningen. Jag har själv pedelecpendlat merparten av resorna de senaste två åren över 23-24 km i kuperad terräng. Det jag än så länge saknar är dock en tillfredsställnade kapacitet vintertid.