Miljömedvetet kreditkort

Den holländska banken Rabobank introducerade nyligen ett miljömedvetet kreditkort. Banken har i samarbete med WWF utvecklat ett kort som håller reda på vilken typ av produkt som kortinnehavaren köper. Beroende på dess miljöpåverkan, betalas en summa till WWFs Gold Standard projekt. Vad jag kan förstå är det banken som betalar till projekten, jag hoppas att den bördan läggs på konsumenterna i framtiden, kanske genom sänkta kortavgifter till de som konsumerar miljöbra. Enligt banken baseras bedömningarna av kortinnehavarens konsumtion på CO2 data ur livscykelperspektiv. Bra att bankerna gör något för att knuffa konsumtionen i rätt riktning.

Intressant, även om jag får en känsla av att det handlar om samma halvtaskiga pedagogik som koldioxidneutralisering?

Det gör det nog! Men det intressanta tycker jag är att det finns möjligheter att tydliggöra för konsumenterna vad deras inköp betyder för miljöpåverkan och i förlängningen belöna eller bestraffa dem efter efter deras köp. Paradoxalt nog lever ju hela bankvärlden och framförallt kreditkortsbolagen på att personer konsumerar mer än de har kapital till, alltså en form av överkonsumption. Undrar om bankerna kommer att vilja minska konsumtionen, vilket kanske vore det bästa för miljön?

Jo, att visa för oss konsumenter vilken miljöpåverkan konsumtionen har är av stor vikt, det håller jag med om. Sen kan jag tycka det är tveksamt att bankerna ska vara den aktör som ska använda piska och morot, eller avlatsbrev. Angående överkonsumtion så behöver inte en ökande konsumtion betyda en ökande miljöpåverkan, även om det sett ut så hittils. Blir det bara tillräckligt hårda styrmedel så kan tillväxten ske i hållbara produkter och framförallt tjänster.

JOHAN: "Angående överkonsumtion så behöver inte en ökande konsumtion betyda en ökande miljöpåverkan, även om det sett ut så hittils. Blir det bara tillräckligt hårda styrmedel så kan tillväxten ske i hållbara produkter och framförallt tjänster." Med den tillväxt och konsumtionsökning som vi har nu, så är det miljömässigt ohållbart. Om tusen år så är Sveriges ekonomi värd över 500 gånger Jordens vikt i guld, med nuvarande tillväxt. Den ständiga tillväxten och konsumtionsökningen är ett av de stora hoten mot ett framtida hållbart samhälle. Redan idag är våra resurskrav svåra att möta, även med hållbara tekniker. Om vi ökar vår konsumtion och samtidigt skall ge utrymme för U-länderna att öka sina ännu mer - det blir svårt att få ihop även med "hållbara" tekniker. Allt har en miljöpåverkan, även tjänster. Vi behöver en tillväxt av hållbara produkter som tränger undan de ohållbara, inte som extra belastning ovanpå det ohållbara.

Jag har funderat en del på det här med tillväxt och väljer att inte kategoriskt vara emot den, delvis eftersom då alla som inte har starka vänstersympatier då ser rött och slutar lyssna. Vi är inne på samma spår tror jag, men jag kanske skrev så att det kunde missförstås? Jag menar alltså att hårda styrmedel kommer göra så att mer hållbara produkter och tjänster vinner mark gentemot de mer ohållbara.

Min erfarenhet är att både höger- och vänsterväljare vill ha fortsatt tillväxt. Alla vill ha mer. Jag är inte kategoriskt emot den, men det ÄR en faktor vars vikt inte kan underskattas när vi talar miljöfrågor. Som det är nu så bygger hela ekonomin på fortsatt (exponentiell) tillväxt. Exempelvis så bygger hela samhället på förvärvsarbete, och ökad effektivitet gör att vi hela tiden måste öka produktionen för att inte få högre arbetslöshet. Att införa några styrmedel kan lindra miljöproblemen, men löser inte alla problem. Det är det som uppbrottet mot "business as usual" handlar om. Att tänka om, att hitta en väg bort från ständigt ökande konsumtion. Inte att försöka byta diesel mot biodiesel.

Erik,jag gillar ditt sätt att beskriva Sveriges ekonomi om tusen år. Är det någon som har sett prognoser som beskriver när vi får en resursbrist av olika råvaror, som t.ex. metaller, om tillväxten fortsätter i denna takt hundratals år framåt? Man kan tänka sig en "peek economy" som snart uppkommer på grund av resursbrist. Men en ekonomi bör kunna fortsätta att öka om vi människor omvärderar materiell standard (produkthysteri) till förmån för olika tjänster och upplevelser. Förmodligen tvingas vi till sådana omvärderingar när resursbristerna väl börjar uppstå. Att vi snart börjar få resursbrister råder ingen som helst tvekan om. Världsekonomin kan alltså fortsätta att växa även efter att vi stöter på den ena resursbristen efter den andra genom att vi allteftersom gör omvärderingar från produkthysteri till tjänster och upplevelser, menar jag.

Exemplet med tusen års framförsikt visar främst på det absurda i hur det ekonomiska systemet fungerar. Det räcker egentligen att se 100 år fram i tiden. Med 4% tillväxt så 50-faldigas ekonomin. Var får vi de resurserna ifrån? Eller skall vi jobba 50 gånger mer? Till år 2057 skulle vi 7-faldiga ekonomin, redan det är svårt. Att vi når en "peak" om vi fortsätter i samma takt, det förelog Summers och en del andra ekonomer redan för 20 år sedan. Problemet är att efter det så kommer troligen en kollaps, inte utjämning. "Peaken" sägs komma inom några få decennier, men den ser ju väldigt olika ut för olika resurser. Oljan har nog något decennie till på sig, mineraler betydligt mer, medan många biologiska resurser som fiskeri nog redan har peakat och går mot kollaps (torsk som ett exempel). Vad är egentligen smartast: Att köra på tills vi får en akut resursbrist (odlingsbar jord förstörd, torsken utfiskad etc) eller att begränsa resursuttaget i god tid för att jämna ut på en hållbar nivå? Eftersom omfattningen på ekonomin är ohållbar med den teknik som nyttjas idag, så borde vi egentligen krympa ekonomin, åtminstone i de rika länderna...

Jag undrar hur många ekonomer och nationalekonomer som förstår det du och jag förstår. Naturligtvis har du rätt i att världens rika länder måste börja begränsa resursuttaget i god tid. I samband med att det diskuteras hur växthuseffekten ska hanteras så borde det även diskuteras hur en kommande "peek economy" ska hanteras. De frågorna går faktiskt hand i hand. Dessutom så borde "rovdjuren" på världens börser gå i skola om hur vårt jordklots begränsade resurser och ekosystemtjänster ska nyttjas så att vi får samhällssystem som håller i 500 år till, eller mer.