Slutdeppat -nu gör vi något!

År 2007 fick vi höra otroligt mycket nedbrytande nyheter om miljöläget i världen. Nu vill jag göra något, oavsett om Kina installerar nya kolkraftverk, om oräkneliga svenskar åker och lägger sig på stranden i Thailand eller om den sista torsken plockas upp från Östersjön. JAG vill göra något! JAG vill leva hållbart! Det här året, 2008, tänker jag försöka ägna åt positiva nyheter och inspiration till hållbara livsstilar. En del svåra diskussioner behöver vi såklart, men mest vill jag prata om sköna, härliga och hållbara sätt att leva våra liv på. Jag ska inte prata så mycket om det som inte är hållbart, utan om det som är hållbart. Hur kan vi transportera oss hållbart i vardagen? Hur kan vi göra sköna, hållbara resor? Hur kan vi bo och äta hållbart? Hur kan vi i övrigt leva och frodas på ett sätt som funkar i längden? Jag vill lyfta fram allt det goda och hållbara, det finns ju så mycket! Förutom att skriva här på Ecoprofile tänker jag försöka göra något åt min egna livsstil också. I fjol tog jag ett stort steg för att transportera mig själv hållbart -jag sålde bilen. Vi bor i stan och klarar oss mycket väl utan bil. Jag har saknat den mindre än jag trodde. Till jobbet kan jag gå, cykla eller åka kollektivt. Vill jag åka längre går det alldeles utmärkt att åka tåg, det är till och med bättre ur flera aspekter förutom de miljömässiga. När det gäller maten och energianvändningen i bostaden finns det dock en del kvar att göra. Det är svårt att veta när jag ligger på en hållbar nivå med maten, men jag ska i alla fall försöka äta mer mat utan kött och mer grönsaker som inte odlats utanför sitt naturliga klimat. Energianvändningen i bostaden är ett kapitel för sig. Den bostadsrättsförening jag bor i använder nästan 200 kWh/m2 och år till värme och varmvatten. Detta kan jämföras med passivradhusen i Lindås som använder 36 kWh/m2 och år. Vår extrema energiförbrukning är ingen ovanlighet, och det finns därför en enorm potential att minska energiförbrukningen i svenska flerfamiljshus. Där jag bor i Göteborg är det extra obehagligt med en stor värmenota eftersom värmen till stor del kommer från fossilgaseldade kraftverk och värme från fossilbränsleraffinaderierna som titt som tätt sprider sitt äckliga svavelos över stan. Åt detta tänker jag därför göra något genom att börja dra igång ett energieffektiviseringsarbete i bostadsrättsföreningen. Jag tänker utnyttja att vi ändå måste energideklarera huset enligt lag för att få tips om vad vi kan göra. Jag gissar att tre viktiga grejer att göra är att tilläggsisolera, skaffa bättre fönster och installera en värmeväxlare för att återvinna energin i varmluften som annars bara ventileras rätt ut. Välkommen till ett nytt, härligt, inspirerande 2008 på Ecoprofile!

Jag håller med - nu sätter vi igång! Att agera själv utesluter dock inte att engagera sig i miljödebatten. Jag har några funderingar inför 2008 års miljökommunikation. Insikten att miljöproblemen och klimatförändringen är vår tids stora ödesfråga kan tyckas vara väl utbredd. Men är det verkligen så – eller är det bara de redan ’frälsta’ som tar del av debatten? Hur diskuterar vi egentligen miljöproblem? Hur kommunicerar vi ett budskap så att det verkligen når fram och gör skillnad? Hur möter vi människor och hur får vi dem att våga tänka utanför de ramar som samhället idag sätter? Om vi anser att samhället i grunden måste förändras för att bli ekologiskt och socialt hållbart så är det avgörande att så många som möjligt samlas kring detta. Vi måste hitta gemensamma visioner. Idag pratas det miljö och CSR på företag, myndigheter och organisationer. Men på vilket sätt talar man kring miljö – vilken är den rådande diskursen? Även i media debatteras miljö och klimat – hur ser diskursen ut där? Går den på ytan eller på djupet? Ekologisk modernisering. Finns det ett samband mellan avsaknad av konsumtionskritik i artikelserier om klimatet och det faktum att tidningar lever på reklamintäkter? På vilket sätt vi talar och skriver kring miljöproblem – och lösningar – är avgörande för hur väl vi når fram med vårt budskap. Men kommunikation inbegriper inte bara det talade och skrivna ordet – utan också andra sätt att kommunicera. Genom att agera kommunicerar vi också. Man kan faktiskt kommunicera budskap bara genom att agera. Men hur ser vi till att det inte uppstår en krock mellan det talade och det agerade budskapet? Beroende på vad man gör eller indirekt säger kan man öka eller minska förutsättningarna att människor tar till sig budskapet. Kroppsspråk och ansiktsuttryck är också viktigt. Likaså är öppenhet i diskussioner: för att människor ska våga släppa på sina ’sanningar’ och våga ompröva dem måste det råda ett öppet debattklimat. Ingen lämnar ens det galnaste samhälle/livsstilsmönster om de inte känner sig säkra på att de är välkomna i ett annat. För att göra avskedet från dagens samhälle mindre skrämmande är det viktigt att skapa en positiv bild av hur ett samhälle i stället skulle kunna se ut. Hur återerövrar vi positiva termer såsom frihet, öppenhet, tillväxt, utveckling och välfärd? Hur synliggör vi dagens (ekonomiska och samhälleliga) rationalitet, individualism och materialism och deras följder stress, alienation, egoism, cynism och press? Hur lyfter vi gemenskap, samvaro, fritid, hälsa, vila, närvaro och lugn?

Ute i världens all media så råder nu en peak oil feber. OPEC säger sig kunna garantera sina 40 procent av världens oljeproduktion framtill minst 2024. Resterande 60 procent av oljan produceras i länder där produktionen mestadels är i avtagande därför att oljebolagen har valt att inte öka sina årliga investeringar. Därför så verkar det som att oljebolagen just nu ser en bättre ekonomi i ett stigande världsmarknadspris på olja än att öka produktionen. Stora oljebolag som t.ex. ExxonMobil investerar årligen mer i återköp av aktier än i oljeprospektering. Man kan säga att de väljer att lägga sina miljardvinster under kudden. Enligt Reuters undersökning så spår 35 analytiker att 2007 års medelpris på råolja, 70 dollar per fat, kommer under 2008 att stiga till 74 dollar per fat. Investmentbanken Goldman Sachs är värst med 95 dollar per fat för 2008. De enorma vinster som nu skapas i oljebolag världen över kommer senare att investeras i ny energiproduktion. Och ny energiproduktion ser ut att bli olja från djuphavsfält, nya gasfält, oljesand i bl.a. Kanada, nya kolgruvor och metanhydrater. Eftersom vi nu ändå oundvikligen går en global energikris till mötes så skulle jag vilja ha en bred folklig debatt om hur oljebolagen ska få tillåtas att använda sitt kapital när det gäller framtida energiproduktion. De investeringar de tänker sig, uppåt 20.000 miljarder dollar till 2030, kommer att rosta bort när de allra sista dropparna tagits upp. Man kan säga att de tänker sig att investera i energiproduktionssystem som är dödsdömda. Jag skulle vilja ha en bred folklig debatt om vi inte istället bör investera i storskalig termisk solkraft enligt t.ex. det koncept som heter Desertec och drivs av organisationen TREC. Med sådan system så kan vi skapa energisystem som är hållbara för flera hundra år framåt. Så jag undrar om det går att visa upp en allmänt positiv bild av framtiden där vi lämnar det fossila samhället och träder in i det förnylsebara där bl.a. termisk solkraft kan ge oss en lika stor välfärd som vi har idag? Går det att skapa en folklig rörelse som påverkar politiker som i sin tur skapar lagar som styr vilka energisystem som oljebolagen tillåts att investera i? Läs på länken nedan vilken enorm potential Desertec konceptet har? Det finns en sammanfattning på svenska i högra marginalen.

en strålande idé. Jag är också trött på denna domedagspredikan om att det och det är farligt och det ka nman inte göra. Det är verkligen dags att lyfta fram det positiva som finns. svårt men nödvändigt. Miljöaktuellts "Kjell och Chesteron" hade för en tid seda en slående kommentar. Där stod " Hur vi miljömuppar än gör blir det fel. Alltså lever man som folk gör mest, slarvar med källsortering och så. Då får man höra att man inte lever som man lär. Men om man å andra sidan går in för att leva miljövänligt, då anklagas man för att vara någon sorts präktighetsterrorist." Ragnvald Nilsson "Präktighetsterrorist"