Hållbar personlig utveckling på Ängsbacka kursgård

I helgen var jag på ett seminarium på Ängsbacka kursgård om ”hållbar personlig utveckling”. Jag blev inbjuden så sent som två dagar innan av John Manoochehri, som fått i uppdrag av Ängsbacka kursgård att hjälpa till att hitta en ny inriktning för verksamheten. John Manoochehri kallar sig för ”sustainability designer”. För att klargöra att det handlar om stora förändringar har man satt ett nytt namn på den kommande nya verksamheten, LjusHus.

Ängsbacka kursgård ligger vid Molkom i Värmland. Kärnverksamhet är att arrangera festivaler och att ge kurser och behandlingar kring personlig utveckling och välmående, t.ex. yoga, massage av olika slag, samtalsterapi, coachning att hitta sitt uttryck genom sång, kroppsspråk, avslappning, healing, Living Essence, EBT och Zen coachning. De tre sistnämnda ska ge klarhet och riktning på olika områden i livet, t.ex. kroppen, relationer, arbete och livsmål och förståelse för hur våra behov driver våra handlingar. En del av ovanstående skulle säkert kunna kallas New Age. Planen är nu att transformera Ängsbacka kursgård till något nytt, där hållbar utveckling integreras med personlig utveckling och välmående i ”hållbar personlig utveckling”.

Helgens seminarium handlade om att klargöra vad detta nya begrepp innebär och hur Ängsbacka kursgård kan bli ett ställe som förknippas med detta. Visioner verkar finnas på ett par olika plan, en del är ganska inne på att det handlar om att bevara det som finns, men att göra verksamheten mer miljöanpassad och bygga en ekoby. Andra har större visioner och pratar om att göra Ängsbacka kursgård till ett nordiskt centrum för hållbar personlig utveckling som kan vara en viktig katalysator för hela samhällets omställning till hållbarhet.

Ett tjugotal ”experter” var inbjudna till seminariet, samt ett fyrtiotal ”observatörer”. Helgen var indelad i tre delar, där den första delen handlade om att 1. beskriva nuläget för världen i stort (miljöproblem, ekonomisk tillväxt, konsumism och olycka), 2. hitta visioner (välmående, enkelhet, teknik) och 3. hur visionerna kan uppfyllas.

Kan då ”hållbar personlig utveckling” på Ängsbacka kursgård vara något som kan göra skillnad? Ja, jag tror faktiskt det. Om LjusHus lyckas hitta rätt former tror jag att det skulle kunna bidra till att bryta loss de bojor som strävan efter ökad materiell välfärd och lyxkonsumtion sätter på oss. LjusHus’ huvuduppdrag skulle kunna vara att hjälpa människor till insikt om att vi faktiskt mår bättre av att släppa jakten på materiell välfärd och rikedom och att ägna oss mer åt personlig utveckling, fysiskt och psykiskt välmående, åt kreativitet och ”flow” i kultur-, hantverks- och sportutövande, åt att njuta av naturen och att umgås med andra människor och inte minst att ge mer och samla mindre. Den enkla kopplingen mellan personlig utveckling och hållbar utveckling är alltså att jobba mindre, tjäna mindre pengar och att må bättre av detta. Det finns trots allt en obestridlig koppling mellan människors inkomst och deras miljöpåverkan.

Vi har tidigare pratat om sönderstressade småbarnsföräldrar varav många nog skulle vara hjälpta av att släppa önskan på att äga ett stort och dyrt hus i ett dyrt område, äga dyra bilar och saker, köpa de senaste kläderna och att göra dyra resor. Att konsumera mindre har vi hört förut, men det som är intressant med hållbar personlig utveckling är att det inte bara handlar om att ta bort saker ur livet för att skapa en hållbar livsstil utan om att ta bort dem och ersätta dem med något bättre. Det är helt enkelt en vision om det verkligt goda livet, långt bort från Bingolottos materiella drömmar.

På fotot: John Manoochehri tar stöd av Ängsbacka kursgård

Det gamla språkröret Birger Schlaug har en väldigt intressant blogg där han bland annat skriver om arbete och konsumtion. Han beskriver sig själv som "utshoppad", och klarar inte längre av att bidra til att sätta mer fart på de ekonomiska hjulen. Han tar också upp erfarenheter från sin tid som politiker och våndas över hur snäv den politiska debatten blivit när det gäller synen på arbete och välfärd. "Lag om att normalarbetstiden skall vara 40 timmar uppfattas som god marknadsekonomi. Skulle den sänkas till 30 timmar så beskrivs det som planekonomi. Vad 45 timmar skulle vara har vi aldrig fått svar på... Det är bäst, tänkte de som makten har, att alla fås att längta efter att få arbeta. De måste lära sig att de kan köpa mer saker om de sätter barnen på dagis hela dagarna så de kan jobba mycket mer. Så därför hittade man på det där med maxtaxa. Sen hittade man på det där nya fina ordet: utanförskap. Hur mycket socialt liv man hade, och hur mycket goda saker man än gjorde, så levde man i det kalla och otäcka utanförskapet om man inte hade ett lönearbete."

Caminos Johanna Stål har läst boken "Idéer för hållbar livsstil" av Gisela Linde som kopplar ihop en mindre stressig, skönare livsstil med att äta ekologiskt.

Att vara aktiv för mycket på Ecoprofile är nog inte så bra det heller... Läs denna varningsklocka om risken med överdrivet bloggande. Måste erkänna att jag känner igen mig en del.

Tre år senare är det nästa helg dags för "FuturePerfect Festival" på Ängsbacka kursgård. Så här står det om festivalen:

WHAT IS FUTUREPERFECT?