Medlemmar    Om Logga in | Bli medlem  

Kategorier

Träff i rubrik

Träff i trådinnehåll

Medlemmar

Företag

Kategorier

Produkter

Fler än [limit] träffar. Klicka här för att visa alla [hits] träffar.

Miljöpolitik   

Ett år i Indien

ANTON STEEN 2008-05-09        #5323

Jag har just avslutat ett år i Indien där jag har jobbat för ett av världens största vindenergiföretag. Det har varit ett år fullt av intryck och upplevelser, inte minst från ett miljöperspektiv. Jag tänkte dela med mig lite av mina intryck och den allmänna situationen för miljön i Indien. Något som jag har tänkt mycket på under detta år och som är högst relevant ur ett miljöperspektiv är den enorma befolkningen. Det bor mer än 1.1 miljarder människor i Indien. Var man än befinner sig i Indien är det människor. Städerna är sjukt överbefolkade och landsbyggden är likaså exploaterad i stort sätt varänn man befinner sig. År 1947 då Indien fick sin självständighet hade man ca 350 miljoner invånare. Det är mer än en tredubbling av befolkningen på ca 50 år. Inte undra på att staten här har ganska lite kontroll över vad som händer i samhället. Det går helt enkelt inte att organisera 1.1 miljarder människor, speciellt inte med den utspridda korruption som spänner över alla samhällsfunktioner. Grundläggande välfärd, lagar, infrastruktur och mänskliga rättigheter och alla andra basala funktioner som en stat fyller är till synes omöjliga att upprätthålla när befolkningen är så enorm. Det är lätt för oss i Sverige att klanka ner på bristande miljöstandarder i bla Indien, men hur mycket lättare är det inte för oss att driva igenom genomgripande och ambitiösa miljömål i ett land med 9 miljoner invånare och ingen korruption? Jag har under mitt år pratat men många personer i utvecklingssektorn och alla säger samstämmigt att befolkningsproblemet är det största problemet i Indien. En respekterad person som jag pratade med sa allvarligt att ”vi skulle behöva någon som Hitler vid makten, någon som effektivt kan minska befolkningen med några hundra miljoner”. Befolkningsproblemet tar sig många uttryck i Indien. Byar som tidigare klarade sig på jordbruk och vad den närliggande naturen hade att erbjuda har idag vida överstigit den bärande kapaciteten och många tvingas flytta till slummen i städerna för att försörja sig på att tigga eller i bästa fall köra en Rickshaw. Mumbai är idag världens största stad med 13.6 miljoner invånare, utan förorter inräknade. Jordbruket har, som på dem flesta ställen i världen, gått från att vara småskaligt med väldigt lågt energibehov till att idag vara storskaligt där det krävs stora mänger energi i form av konstgödsel och besprutningar för att hålla produktionen uppe. Lönsamt för ekonomin, men förödande för ekologin. Marknadens och statens misslyckande att reglera många miljöproblem kan ibland kännas total. Det som först slår en är den enorma mängd sopor som är överallt. Sophanteringen är mycket bristfällig och i många fall obefintlig och det är vanligt att sorporna helt enkelt hamnar på gatan eller på små soptippar som ligger utspridda i städerna. När dem mer traditionella Indiska metoderna att förpacka mat, i form av olika blad och biologist nedbrytbara material, bytts ut mot plast- och metallförpackningar blir förståss detta problem än större med förgiftade yt- och grundvatten som följd. Vattenförsörjning är för övrigt ett omfattande problem med både bristande kvantitet och kvalitet som medföljer en rad allvarliga sjukdomar. Nästan dagligen kan man läsa i tidningen att det har varit någon form av utsläpp och att invånarna uppmanas att inte dricka vatten som inte är butteljerat. Alla former av luftföroreningar är självklart också ett omfattande problem. I den stad där jag bott, Pune, har ca 600 nya fordon kommit ut på vägarna varje dag. Trafikproblemen är enorma och för mina 3 kilometer till jobbet har jag ofta spenderat mer än 30 min med min lilla motorcykel. Att Tata kommer ut med sin ”Nano” i sommar som kommer att kosta 100 000 Rupees (~15 000 SEK) tror jag inte kommer att göra problemet bättre. Den har kallats folkbilen och anses vara en bil som gör att den lägre medelklassen nu också kan få råd att köra bil. Infrastrukturproblemen är väldigt svåra att ta sig ur då utvecklingen i städerna sker till synes helt utan koordinering och kontroll. Stora komplex och bostadsområden byggs och infrastrukturen måste i efterhand ”klistras på” och det blir därför nödlösningar som inte fungerar mer än ett tag innan det har blivit underdimensionerat. Industriella utsläpp är enligt nuvarande lagar hyfsat kontrollerade. I verkligheten har dock korruption gjort att dem flesta företag kan köpa sina utsläppscertifikat genom att enkelt betala den lokala mynighetsföreträdaren ett antal tusen Rupees. Officiell statistik visar därför att dem flesta industrier är helt laglydiga och att dem har sina utsläpp under kontroll medan verkligheten oftast är en helt annan. Det är minsann inte lätt för ett företag med hög etisk standard att göra affärer i Indien. Betalar man inte mutor för att få alla certifikat godkända blir man ofta rundskickad i oändlighet till olika institutioner tills man tröttnar och tvingas betala mutan för att överhuvudtaget kunna driva sitt företag. Energi är ett stort ämne i Indien. El är ett särsklit stort problem och i delstaten där jag bor saknas ca 6000 MW. Lösningen är att städer får turas om att ha el. Där jag bor är varje Torsdag utan ström och varje dag är det ett antal långa eller korta strömavbrott. Stora delar av landet är därför beroende av Dieselgeneratorer som tillåter en lokal produktion av el. Det pågår ett stort race att hitta olja och flera stora företag, inlusive tex. BP letar frenetiskt efter nya fyndigheter. Kärnkraft är också på stark tillväxt och fram till 2020 är planen att installera minst 20 GW. Som sagt, det finns många problem. Dessa är endast några i mångden. Dock finns det ljuspunkter att glädjas över. ”Green building” -industrin har exploderat och antalet byggnader som nu byggs enligt den Amerikanska LEED-standarden har ökat dramatiskt. Häromveckan fick jag också för första gången en lång enkät från en kund som ville veta exakt vad vårat företag hade för miljöstandarder. Företag som rapporterar enligt GRI (Global reporting Initiativ) ökar också hela tiden. Det känns också som att regering och näringsliv börjar vakna upp för klimathotet. Indierna är väldigt stolta över att ordföranden för IPCC är Indisk och enligt dem var det han som fick Nobels fredspris :) När man läser om många av dem problem vi har hemma i Sverige är det lätt att känna sig lite avtrubbad. Lägger vi verkligen vår energi på dem saker som gör störst nytta? Hur lätt är det inte att bli insnöad på hemmaplan även om våra miljöproblem framstår som skrattretande i relation till vad som händer i länder som Indien.



JOHAN ERLANDSSON 2008-05-09        #5324
Tack för en, får jag säga gripande, rapport från verklighetens Indien ur ett miljöperspektiv. Det här får mig att vilja ta upp min gamla favorit I=P*A*T igen. I är total miljöpåverkan, P är befolkning, A är välstånd och T är teknik. I jämförelse låter det ju onekligen som att Sverige ligger långt långt före Indien i miljöarbete, och det gör vi också på de allra flesta områden. Jämfört med Indien har vi god kontroll på sopor, vattentillgång, avloppsrening, utsläpp från industrin, luftkvalitet med mera. Den stora skillnaden är väl dock med växthusgaser. Som nation bidrar vi i Sverige inte med så mycket, men det gör heller inte indierna om man delar upp Indien i en massa småländer med nio miljoner invånare i varje. Hur ser du på per capita-argumentet som jag och flera andra här använder oss av, Anton?

OTTO RIMFORS 2008-05-09        #5325
Per capita-argumentet är tungt! Samtidigt blir det svårt när man beräknar per land helt och hållet också. Tar man Kina till exempel så har de sjukt små utsläpp per person, men jättestora som land. Om man däremot tänker att Kina är ofantligt splittrat i fråga om ekonomiska resurser och speglar på ett sätt jorden när vi pratar om fördelning av tillgångar (få äger det mesta) så blir det kanske lite klarare. Jag tänker mig att det fåtal som lever i ett välstånd som är likvärdigt med vårt eller som är mycket högre än vårt släpper ut jättemycket medans Kinas halva befolkning lever på under två dollar per dag och släpper nog inte ut så mycke allt. Dvs är utsläppen, precis som resurserna så oerhört snedfördelade att det blir knasigt när man tänker att Kina är Ett land utsläppsmässigt. Detta fåtal invånare motsvarar på ett sätt sverige i världen och borde därmed minska sina utsläpp drastiskt... (Svårt att få igenom det när Kina som land kontrar med att deras utsläpp per capita är så små)

MIKAEL JOHANSSON 2008-05-09        #5326
Hur blir det om vi börjar jämföra våra tätbefolkade regioner i väst som släpper ut kanske 2-5 gånger mer växthusgaser än kinas tätbefolkade områden. Lämnar vi gränsdragningen länder så blir det hela mycket mer komplicerat. Hur ska man då räkna? Jag upplever det som att man försöker finna andra orsaker till det egna förstörandet av planeten. Att någon annan ska vara mer skyldig än vi i väst. Naturligtvis är det en bluff. Det kommer en tid när våra egna Coooooola ledare kommer att nervöst börja blinka med ögonen.

ANTON STEEN 2008-05-10        #5329
Visst är också per capita argumentet tungt, det går inte att komma ifrån. Jag måste också hålla med Otto, det stora problemet i länder som Inden är att det blir ett ganska trubbigt intrument. 800 miljoner människor lever i fattigdom och bidrar med minimala växthusgasutsläpp medan medel- och överklassen på 300 miljoner kan vara riktiga miljöbovar, även värre än vi i väst. Detta gör ju att per capita utsläppen är låga medan delar av befolkningen lever ett fullständigt miljövidrigt liv. Det blir ju fel om denna enorma klyfta kan rättfärdigas med att per capita utsläppen är små. Greenpeace vet jag har kritiserat Indien flera gånger för detta. Så länge det finns hundratals miljoner i fattigdom så kan ju medelklassen göra nästan vad som hellst och ändå hålls siffrorna nere. Vet inte vad som kan vara en bra lösning. I en värld som fortfarande är uppdelad i nationalstater så är väl per capitautsläpp det mest rimliga. Jag tycker att det också är viktigt att poängtera att många av dem miljöproblem som finns i tex Indien också direkt drivs på av våran konsumtionstörst i väst. Tittar man tex på bomull som är en av världens mest besprutade grödor så orsakar det stora miljöproblem och driver dessutom stora mängder barn ut på fälten. Denna bomull går ju främst till att mätta våran törst för mode som ändras varje år. Detta är ett sjukt system som är möjligt endast genom att mljömässiga och sociala kostnader är helt frånvarande i dessa länder. I väst har vi ju trots allt börjat lyfta in dessa ”externaliteter” i kalkylen. Hade det varit samma standard i tex. Indien så hade vi inte kunnat konsumera som vi gör.

JONAS BERNTSSON 2008-05-10        #5330
Det låter som ett fantastikst år, håller med om att det var gripande. På svt, förra veckan kankse sa någon (jag är kass på namn) att vi i Sverige trots allt vi står för 5 gånger större utsläpp i genomsnitt än Indierna. Är detta något du kan bekräfta?

ANTON STEEN 2008-05-11        #5333
Det beror ju på vilka utsläpp man tittar på. Tittar man på växthusgaser så är det klart att Sverige ligger långt över dessa länder per capita. Svergie har ca 7.5 ton per capita medan Indien har ca 2.2 ton per capita. Tittar man däremot på andra viktiga utsläpp (svavel, kväve, partiklar, marknära ozon etc) så är det inte säkert att vi slår Indierna. Har inte lyckats se några siffror per capita över andra utsläpp än växthusgaser. Kan tänka mig att dessa andra utsläpp, pga, den höga befolkningen är lägre än Sverige men absolut sett så är det ett mycket större problem här eftersom det är mer koncentrationer man tittar på och inte per capita utsläpp. Enligt EPI, Environmental Performance Index, så hamnar Indien efter Sverige på dem flesta indikatorer utom växthusgasutsläpp. Det känns som att många miljöproblem i Indien, och i dem flesta utvecklingsländer, är mer kvalitetsrelaterade med dem största problemen relaterade till utsläpp och bristande skydd av ekosystem medan många av våra miljöproblem är mer kvantitetsrelaterade med överkonsumtion som pådrivande faktor. Koldioxid är ju ett bra exempel, det är inte farligt i sig men det är den enorma kvantiteten som blir farlig.

http://epi.yale.edu/India

JOHAN ERLANDSSON 2008-05-13        #5359
Ingenting är farligt i tillräckligt små kvantiteter, om jag ska vara jobbig... ;-) Ja, det här med vitt skilda livsstilar i olika delar av landet skapar ju lite bekymmer med per capita-resonemanget, men det är nog som du säger ändå det mest rimliga att utgå ifrån. Nu har vi nationer, och då är per capita-måttet en rimlig utgångspunkt vid jämförelse. Angående bomullsresonemanget så tycker jag helt klart att EU borde verkar för en obligatorisk märkning så det framgår hur illa det är ställt med gifter och vattenanvändning för bomullsplaggen i butik. Varför ska det verka som att det som finns att välja på är ekologisk bomull och "vanlig" bomull, när sanningen ligger närmare ekologisk bomull, halvdålig bomull och fullkomligt miljövidrig bomull?

ANTON STEEN 2008-05-16        #5384
Fast även i väldigt små kvantiteter så finns det ganska många substanser som kan utgöra stora miljöhot. Jag tänker främst på många tungmetaller och beständiga bekämpningsmedel som fortfarande används i hög utsträckning i många utväcklingsländer. Dessa substanser ökar dramatiskt i koncentration ju högre upp i näringskedjan man kommer. Det finns många exempel då bekämpningsmedel har använts i koncentrationer långt under 1 ppm och där man ett par steg upp i näringskedjan hittat koncetrationer mer än 80 000 gånger högre vilket har medfört katastrofala följder för dessa arter.

JOHAN ERLANDSSON 2008-05-16        #5385
Nä, det var väl en rätt onödig kommentar kanske. Fettlösliga, ej nedbrytbara farliga substanser är såklart inget vidare även i jämförelsevis små kvantiteter. Jag menade väl mer att det går att t.ex. ha orenade avgaser från industri och trafik så länge det inte finns så många industrier och så mycket trafik. Fullständigt orenade avgaser från bilar var väl inget större problem i början av 1900-talet t.ex. Det jag kanske egentligen vänder mig emot i samma inlägg var den tydliga uppdelningen av kvantitets- och kvalitetsproblem. Jag förstår vad du menar, men nog finns det kvantitetsproblem i Indien också, det är väl t.o.m. så att det är där de riktigt stora potentiella problemen med kvantitet finns. Säg att alla indier ska upp till vår nuvarande livsstil, då snackar vi problem...

ANTON STEEN 2008-05-17        #5403
Jag tror nog att vi är ganska överens. Min poäng var mer att visa att våra miljöproblem drivs mer av olika former av överkonsumtion medan miljöproblemen i Indien i många fall har andra orsaker, såsom bristande kontroll, infrastruktur och teknologi. Sen så är det ju ingen tvekan om att många utvecklingsländer, främst Indien och China, är på väg in i en ny era av miljöproblem med överkonsumtion som pådrivande faktor. En kombination av överkonsumtion och bristande kontroll och teknologi kan bli en riktig rysare.

ANTON STEEN 2008-06-16        #5857
Efter att ha rest runt i Indien har jag nu varit hemma i Sverige i drygt två veckor. Det har minst sagt varit en omvänd kulturchock och precis som när man kommer till ett nytt land gror en massa fundamentala reflektioner om hur samhället är uppbyggt och hur människor beter sig. Saker och ting kan ses med ”nya” ögon, nästan som en objektiv observatör har jag betraktat människor sedan jag kom tillbaka. Det finns mycket som jag älskar i Sverige och som jag är glad att uppleva igen men det finns många saker som jag är förundrad över, inte minst ur ett miljöperspektiv. Jag tänker framförallt på den enorma individualisering vi har i Sverige som faktiskt är lite unik. Det är inte konstigt att Sverige ofta bedöms vara den mest trendkänsliga marknaden och att många företag använder Sverige som pilot innan dem lanserar produkter på en bredare marknad. Det finns säkert stora skillnader mellan stad och landsbyggd men där jag bor, Stockholm, tycker jag att individualismen ibland inte har några gränser. Ibland kan jag sitta på tåget på väg in till stan och vara helt förundrad över hur unga tjejer kan sitta i 30 min och analysera varandras klänningar eller ett par skor de såg på stan. Jag tror att detta faktiskt berör ett av grundproblemen med hållbarhet i vårt samhälle och som det inte talas så ofta om; självkänsla. Varför måste vi hela tiden ha nya och trendiga kläder bortom allt som har med basbehov att göra? Varför måste vi ha en större och plattare TV när den gamla fortfarande funkar? Varför måste vi köpa en stor SUV när vi egentligen inte har något behov? Jag tror att detta har väldigt mycket med självkänsla att göra. Vi har tappat förmågan att lägga vår identitet i oss själva och i vår egen integritet. Vi har istället börjat lägga vår identitet och självkänsla i de saker vi äger, de kläderna vi har på oss, den bilen vi kör och den TV:n vi kan visa upp för våra vänner. Detta blir självklart katastrof för miljön. När blir vi nöjda om vi inte lägger vår självkänsla i oss själva? Jag tror att vi aldrig blir nöjda. TV:n kan aldrig bli platt nog eller kläderna tillräckligt exklusiva. Jag tror att vi måste ha en spirituell revolution tillsammans med allt miljöarbete som vi pratar om för problemet är inte bara sakerna i sig själva eller hur de är producerade utan lika mycket våra tankekonstruktioner som ständigt driver på denna absurda utveckling. Det är inte heller bara för miljön detta skall göras utan även för vår egen lycka. Vad händer med individer som blir superindividualister och som inte har kapacitet att se till mycket mer än sin egen materialism och självförverkligande? De tappar förmågan att ha fungerande relationer och förmågan att ge tillbaka och göra uppoffringar för andra människor, sådant som jag i alla fall anser vara grunden av lycka. Om hela livet går ut på att tillfredställa sig själv har vi ingen mening och betydelse. Vi ser inte andra människor, det är som att vi går omkring med skyddslappar för ögonen och vi ser bara rakt fram dit en själv är på väg, våra medtraffikanter är bara i vägen. Jag tror att ju mer vi förflyttar vår självkänsla från oss själva till de prylar vi äger, eller för den delen det jobb vi har, så kommer vi längre och längre bort från ett hållbart samhälle. Ett samhälle där immateriella ting står i centrum för individer – familj, vänner, relationer, upplevelser etc. När jag själv tänker tillbaka på vad som har gjort mig lycklig i mitt liv så tänker åtminstone inte jag på den första bilen jag köpte eller på ett par skor, jag tänker på minnen med vänner och betydelsefulla relationer som inga pengar i världen kan köpa. Jag tycker också att det är obehagligt med den enorma mängd reklam och marknadsföring man som medborgare ofrivilligt översköljs av i samhället. Samma budskap pumpas ut i alla medier och på alla offentliga platser. Din roll som medborgare är att vara en konsument och ditt värde som medborgare är vad du konsumerar. Hur du blir bemött som människa i många forum är vad du konsumerar. Detta är för mig ett väldigt ytligt samhälle med många fundamentala mänskliga värderingar på drift. Konsumentmakt anses ju också vara det mest effektiva sättet att påverka samhället. Som om konsumtionshetsen skulle rättfärdigas genom att de jeansen jag köper är av ekologisk bomull. Hela det svenska pratet om den heliga välfärsstaten hänger också lite ihop med detta tycker jag. Tittade häromdagen på partiledardebatten i riksdagen och var helt förundrad över hur enkelspårigt det var. Det verkar som att vi håller på att institutionalisera alla relationer vi har för att vi skall kunna vara duktiga konsumenter och driva på det ekonomiska hjulet. Med denna syn så blir ingen välfärdsstat någonsin tillräcklig. Vi skall inte behöv a se våra äldre, de skall vara isolerade på ett äldreboende där vi kan se dom varje halvår. Vi skall inte behöva ta hand om våra medmänniskor när de sörjer, det skall staten se till att krisgrupper och terapeuter tar hand om. Vi skall inte behöva sträcka ut en hjälpande hand om någon nära har det tungt i arbetslivet eller på bostadsmarknaden, det skall ett lapptäcke av individuella bidrag lösa. Nu menar jag inte att alla dessa välfärdslösningar är av ondo men jag tror att det har gått lite för långt när traditionella och väldigt effektiva institutioner som familjen och vänner har tagits ifrån sina roller att hjälpa till och stötta. Det är som om självständiga och oberoende individer är det högsta målet. Att vara beroende av någon se som fult och gammaldags. Nej, vi måste ha en inre revolution som får vår självkänsla tillbaka. Med denna självkänsla tror jag vi kan åstadkomma minst lika mycket inom miljöarbetet som både politiska regleringar och fria marknadslösningar. Vi skulle få en bättre miljö och lyckligare människor. Ett samhälle där kvalitet och lycka sätts i centrum, inte kvantitet och tillväxt.

ERIK SANDBLOM 2008-06-23        #5957
Anton, flickorna med klänningarna kanske inte känner till hur bomullsodlingar påverkar miljön. Tusen liter konstbevattning för bomullen i ett par jeans, det fick jag reda på för någon månad sen bara. Så jag tycker inte det är något fel eller ytligt med klädintresse i sig. Det är vackert med fina kläder, man blir glad och känner sig bättre när man klär sig fint. Det finns massor av second-hand-butiker och det börjar bli inne med klädbytarfester. Så visst kan man frossa i kläder med rent miljösamvete, man får ta reda på fakta bara. Det är iofs inte alltid så "bara" med att ta reda på fakta! Men ändå.

ANTON STEEN 2008-06-24        #5970
Det är väl inte modeintresset i sig som jag vill kritisera. Jag tror att ett extremt modeintresse, som jag faktiskt kan tycka är ganska ytligt, är mer ett symptom på mer djupliggande orsaker. Är människor genuint trygga i sig själva och har en bra självkänsla har man inte samma behov av att hävda sig och söka bekräftelse genom t.ex. mode. Vår brist på självkänsla skapar konstlade behov som jag tycker börjar bli ganska absurda. Visst finns det ett element i detta som handlar om att bara må bra och visst kan även jag bli glad av att köpa kläder ibland men jag tror att för många människor är detta inte drivkraften. Drivkraften är att söka yttre bekräftelse och få en acceptans i en grupp. Ju sämre självkänsla vi har desto viktigare blir detta bekräftelsebehov och desto mer miljöförstöring får vi se som en av följderna.

Logga in för att svara


Produkter

Böcker (2)
Återanvändande/upcycling (1)
Magasin (3)
Miljökonsult (1)


Facebook



Bli medlem

Redan medlem? Logga in!

Ecoprofile har 3159 medlemmar. Bli medlem utan kostnad du också!

Förnamn

 
Efternamn

 
E-post


Lösen

 
Nyhetsbrev


Spamkontroll, skriv Green i rutan

 


Resor
Godstransporter
Till fots
Cykel
Moped & MC
Markbunden kollektivtrafik
Distansmöten
Bil
Båt
Flyg
Hotell & konferens
Resor övrigt
Energi
Klimatskal
Värmesystem & ventilation
Varmvatten
Hushållsel
Solenergi
Vindkraft
Vattenkraft
Olja, kol & gas
Kärnkraft
Bioenergi
Värmepumpar
Geotermik
Energi övrigt
Mat
Ekologiskt
Närproducerat
Egenodlat
Samlat
Jakt och fiske
Kött
Fisk och skaldjur
Från växtriket
Dryck
Mat övrigt
Övrig konsumtion
Elektronik
Byggmaterial
Inredning
Hobbyprodukter
Sport- & fritidsutrustning
Service
Kläder och textilier
Leksaker
Hudvård
Upplevelser
Övrig konsumtion
Samhälle & politik
Grundsyn på hållbarhet
Konsumtion och livsstil
Företagande
Ekonomisk tillväxt
Kultur & media
Samhällsplanering
Avfall och återvinning
Vatten
Avlopp
Jobb och arbetstid
Barn
Utbildning
Sparande och investeringar
Miljöpolitik