Hur förbereder vi oss för peak oil?

Startade denna tråd därför att det vore intressant att få veta hur ni andra tycker att vi bör förbereda samhället inför peak oil med avseende på minskad tillgång till olja och inför kraftigt stigande kostnader för produkter och tjänster som är beroende av olja. Eller om ni kanske tycker att det inte finns någon anledning till att göra några förberedelser.

Jag skulle nog vilja hänga an till din sista fråga och hävda att det inte finns någon större anledning till oro. Utvinningen av olja ligger idagsläget praktiskt taget still på samma nivå, medan det sker en ökning av efterfrågan men en eller ett par procent per år. På sikt kommer oljeutvinningen långsamt att börja minska, frågan är bara när. Eftersom förändringen av både efterfråga och tillgång sker relativt långsamt kommer samhället troligtvis hinna anpassas utan att vi egentligen behöver tänka så mycket på det. Man skulle kunna likna det vid klimatförändringarna, man vet att det kommer ske men det är ett trögt system och det tar tid innan man märker några konsekvenser. Ytterligare en fördubbling av oljepriset skulle antagligen ta bort en hel del av efterfrågan från tredje världen. Samtidigt skulle samma sak för oss i västvärlden egentligen inte innebära något speciellt. På riktigt lång sikt kommer dock oljan att bli dyr och påverka oss även i den välbärgade delen av världen. Följden blir att samhällsstrukturen förändras, de allra mest vrickade systemen försvinner först, t.ex. att som idag spola ut 150 TWh (Ca 1/4 av hela Sveriges energitillförsel!) kylvatten från kärnkraftverken rakt ut i haven varje år. Min gissning idagsläget är att klimatproblemen är av mycket allvarligare dignitet och väljer man att försöka åtgärda dessa kommer "peak oil" över huvud taget aldrig bli ett problem.

Jag instämmer med Joel, jag tror övergången kommer gå relativt smärtfritt. Det värsta som kan hända är att världens regeringar börjar införa price caps och protektionistiska åtgärder. Precis som marknaden har justerat sig till en ökad produktion är den också bäst lämpad att justera sig till en minskad tillgång. Om man vill förbereda sig för en smidigare övergång så kan man naturligtvis göra satsningar och öka forskningen inom system med andra energibärare än oljan.

Roland och Joel - er bedömning är... kan man säga inspirerande? Påståendet att oljemarknaden skulle vara trög är jag dock tveksam till. Det handlar väl i så fall om hur trög den är i förhållande till andra system man jämför med. Samt om man vill bedöma energiförsörjningen globalt eller om man begränsar sig till Sverige. Inom infrastruktursbyggande tar det ofta flera decennier från planeringsstadiet till ibruktagande för de stora projekten. Ser vi 20 år framåt vad gäller olja (de mer optimistiska, men fortfarande högt respekterade bedömarna placerar Peak Oil kring 2020, andra säger att vi redan passerat) och sedan jämför med 20 år bakåt så kan inte jag se några indikationer på trögehet. Efter många år av ständigt ökande är tillgången sedan några år ganska konstant. Efterfrågan har hittills ständigt ökat och prognistiseras fortsätta öka. Givetvis kommer marknadskrafterna att spela här, men då måste vi hålla i minnet att oljan är en enastående energiform i termer av energitäthet, hanterbarhet och användbarhet. Dess pris har har stått i närmare relation till kostnader för utvinning överlagrat av politik än till sin höga kvalitet. När marknadskrafterna får fritt spelrum bör oljans suveränitet som energiform få ett större genomslag. Jag ser därför den nuvarande prisökningen på oljan som en transition till en ny era. Före 2000 fanns mestadels en prisstabilitet kring några tiotals dollar per fat. Var nästa fas hamnar kan man förstås bara spekulera i, men jag håller det för troligt att vi pratar om över 150 dollar per fat och kanske så mycket som 300 dollar. Därefter bör man förvänta en post-peak-oil period med ett nytt hopp uppåt och kanske priser över 1000 dollar per fat. Till slut, när de totala reserverna reducerats till kanske under 20% av vad som ursprungligen var tillgängligt och med en uppenbar insikt att oljan sjunger på sista versen så faller nog priset tillbaka på grund av få köpare. Om nu utgår ifrån exempelvis BP:s årliga statistik om världens energi så torde ovanstående förlopp inte behöva mer än ca 30 år....

Intressanta synpunkter. Stigande priser på olja innebär inte bara stigande priser på drivmedel det innebär även stigande priser på produkter och tjänster som har sitt ursprung i olja. Man kan i princip säga att allt vi köper kommer att bli dyrare och dyrare. Det leder till krav från löntagare om högre löner. Vi får här en kostnadsutveckling som sluter cirkeln genom att den även fördyrar själva oljeproduktionen. En mer korrekt beskrivning är att dra ut cirkeln till en spiral där radien ökar och tiden utgör den linjära axeln. Man kan även se en spiral som representerar konsumtionen. Matematiskt är de naturligtvis sammanlänkade. Så ett av de större hoten som världens länder nu brottas med är just denna inflation som till stor del har sina rötter i begränsade flöden av fossila energiråvaror på den fria världsmarknaden. Kan vi bryta eller hejda denna inflationsspiral? Kan ett samhälle verkligen förlita sig på att det hela självregleras av de fria marknadskrafterna - jag menar finns det inte en risk att stora folkmassor gör uppror och att kriminaliteten ökar? Jag är alltså ute efter lösningar som gör att vi förbereder oss bättre än varianten "det löser sig den dag problemen uppstår bara den fria marknaden får fritt spelrum". Finns det sådana lösningar?

Efter att ha kommit halvvägs in i boken "Det tysta kriget" av utrikesreporten mm Vladislav Savic, så är jag betydligt mer oroad än Joel och Roland. Risken är uppenbar att fler och fler länder slutar exportera olja och istället behåller de värdefulla dropparna för sig själva når källorna börjar sina. De länder som fortfarande har olja över (huvudsakligen Gulfstater) kommer då bli ett hett villebråd för stora starka stater som USA och Kina. USA, Kina (och kanske Ryssland) kommer då eventuellt förhandla sig till kontrakt som gör att de får köpa huvuddelen av dessa länders olja. Olja upphör då i princip att vara en handelsvara och kan alltså inte köpas för aldrig så mycket pengar så vida inte man har skickliga diplomater och en stark krigsmakt. Detta är naturligtvis oroande för Sverige. Det största problemet som jag ser det är hur vi skall odla vår mat utan fossilbränslen. På lite längre sikt kan kanske traktorer och skördetröskor drivas med el, men innan dess måste vi (om oljan försvinner fort från världsmarknaden) ställa in oss på ett mer arbetsintensivt jordbruk och en kost som till stor del består av potatis och andra vegetabilier medan kött då blir en ren lyxvara. Kanske kan dock EU skaffa fram en del olja men jag är lite osäker om Sverige får så mycket av den.

Eric, Norge har ju olja. Kan vi inte köpa av dem? Även om vi inte får köpa lika mycket som idag så bör vi klara oss hyfsat med halva mängden, gissar jag.

I Aftonbladet gnäller som vanligt Motormännen om priset och Robert Collin skriver en skrämmande populistisk krönika där en stor del av skulden hamnar på "Miljölobbyn"... Va? Inte ett ord om att det bör erbjudas alternativ i glesbygd när privatbilismen av naturliga skäl kommer att minska eller i alla fall kraftigt förändras. I Collins värld är allt svart eller vitt, på svåra frågor finns det enkla svar och allt ska förbli som det alltid varit. :-/ Och, mest oroande, i omröstningen tycker > 90% att det är "Dåligt. Alldeles för dyrt!" apropå nya höjningarna av bensinen. Jösses. Det lär nog ta ett tag till innan Svensson fattar vad som är på G...? Ingen mental förberedelse där inte. Allt ska förbli som det alltid varit. :-/

Erik, nog kan vi köpa olja av Norge. Det bästa är väl då att skriva under ett avtal där de förbinder sig att leverera olja till oss så kan vi erbjuda jordbruksprodukter mm i utbyte. Dessutom vore det bra om Norge minskade sin oljeproduktion för att spara lite inför framtiden (Norge har ju redan passerat Peak oil). Jag misstänker att lite olja kvar under Nordsjöns botten kan vara mer värdefullt i framtiden än ytterligare några 100 miljarder på banken.

Portugal har nyligen skrivit ett bilateralt avtal med Venezuela. Den här typen av avtal kommer med all säkerhet att öka. Så helt PLÖTSLIGT kan en MYCKET stor mängd olja FÖRSVINNA från den fria världsmarknaden därför att de oljeproducerande nationerna har skrivit långtidskontrakt med några länder som betalar bra. Så jag kan nog hålla med om att skriva avtal med Norge kan vara en lösning för Sverige. Frågan blir i så fall hur länge vågar vi vänta eftersom andra länder kan hinna skriva kontrakt före oss?

Härligt att man kan vara till inspiration för någon! Att oljan kommer bli dyrare råder det väl knappast något tvivel om, frågan är bara hur fort och hur mycket. Priser runt 300 USD/fat är säkerligen ingen utopi på några års sikt. Det jag menar är att sådana priser inte skulle påverka oss i västvärlden särskilt mycket eftersom besparings- och effektiviseringspotentialen här är enorm. Vi skulle utan några större problem kunna halvera vår energiförbrukning bara genom en relativt lindrig omställning av vår livsstil. Historiskt sett så har det ju dessutom visat sig vara så att när de ekonomiska intressena blir tillräckligt stora, eller då man får kniven mot strupen, ja då kan man knappast överskatta människans uppfinningsrikedom och problemlösningsförmåga. Vet inte om jag nämnt polackernas knäckande av Enigman under WW2, tycker detta är ett lysande exempel från verkligheten. Att det plötsligt inte skulle finnas någon olja att tillgå på världsmarknaden tycker jag låter som rent nys. Idag finns allt att köpa, bara priset är det rätta, varför skulle just olja inte omfattas av de ekonomiska lagar som styr all annan handel? Men visst kommer det bli dyrt.

Joel, jag säger inte att det måste bli så att oljan plötsligt försvinner från världsmarknaden bara att risken finns. Men om du vill påstå att ett sådant påstånde är "rent nys" så rekommenderar jag dig att först läsa Det tysta kriget.

Det var så kul att skriva detta om ett snabbt oljeavtal med Norge att jag inte kunde låta bli. Det är nog ingen som vet vad som kommer att hända men de farhågor som Eric Jansson och jag nämner är det faktiskt allt fler i världen som hyser. Jag läser så många artiklar jag hinner i världspressen. Oron har ökat påtagligt det senaste halvåret. Att vi i Sverige kommer att överleva ett oljepris på 300 dollar/fat råder det väl ingen tvivel om. Men någon gång efter 300 så kommer 600 och sedan kommer 900. Det är bra att vara optimist men det är väl rätt dumdristigt att inte förbereda landet för en eventuellt snabb strypning av tillgänglig olja. Sannolikheten för det scenariot ökar för varje år som går.

När jag tänker efter så tror jag inte det är bra att Sverige tecknar specialavtal med Norge om oljeleverans. Problemet med peak oil för Sveriges del är inte att vårt land inte fungerar utan olja, utan att våra handelspartners länder inte funkar utan olja. Det finns alltså bara ett sätt att mildra konsekvenserna av peak oil, och det är att minska oljeförbrukningen både hemma i Sverige och andra länder. Ju förr dess bättre. Syftet är inte att minska till noll oljeanvändning. Det viktiga är att minska kraftigt, kanske 50% på fem år till exempel. Olika specialavtal slår ut marknadsmekanismerna som är ett effektivt och viktigt verktyg för att bryta oljeberoendet. Även staten måste blanda sig i genom att t ex bygga järnvägar, vindkraftverk, utreda köttskatt, minska bilismen i städer, mm.

Du har rätt Erik. Alla genvägar kommer att bli senvägar. Det rikaste landet i framtiden kommer att bli det land som snabbast gör sig oberoende av fossila energiråvaror.

Jag befarar ett utvecklingsscenario där många utvecklingsländer åter igen blir dem stora förlorarna. När resurserna tryter så kommer många av dem mäktiga rikare länderna att antingen vara dem som fortfarande har råd att köpa olja eller skapa lukrativa bilaterala avtal med oljeexportörer. Fattigare och svagare länder tror jag inte kommer ha samma möjligheter att göra detta, av flera anledningar. Detta kommer att slå dubbelt så hårt mot dessa länder eftersom man nu ganska snabbt bygger in sig i ett helt oljeberoende samhälle med betydligt färre möjligheter till effektiviseringar. Återigen Indien som exempel; vad ska en stackars familj som investerat stora pengar i en ny Tata Nano göra när bensinpriserna skjuter i höjden? Då sitter man med dryga lån på en bil som man inte kan utnyttja. Inte heller har man råd till några alternativa investeringar. Bara denna bil beräknas säljas i miljontals exemplar dem närmaste åren. När det gäller dessa stora systemskiften tror jag att politiken blir extra viktig genom att gå in med regleringar och incitament. Återigen är det utvecklingsländer som blir förlorare här. När korruptionen är utbredd är det svårt, nästan omöjligt, att driva igenom så omfattande reformer som detta kommer att innebära. Vad är slutsatsen? Jag tror att rika länder måste arbeta väldigt aggressivt med tekniköverföring till utvecklingsländer. Främst inriktat på företag som har förmågan att få ut lösningar på marknaden. Statlig involvering borde också ske i den mån det är möjligt. Sen tror jag alla måste bli lite mer riskvilliga. Hellre göra ett par felsatsningar längst vägen än att vänta in den perfekta tekniska lösningen. Sen kan ju vi i den rika världen självklart göra vårat jobb genom att drastiskt dra ner våran konsumtion av oljeslukande varor från dessa länder. Våran konsumtionshets driver dessa länder snabbare och snabbare in i en återvändsgränd.

Bra ordat, Anton. Den starke har alltid "ätit upp" den svage. Mänskliga rättigheter är den rikes sätt att skämta.

Problemet är bara att olja ingalunda bara används för att transportera människor och värma upp hus. Först och främst så handlar det om att transportera även varor, inte minst mat. Vidare används olja ofta som drivmedel till motorer vilka många gånger inte har som syfte att transportera varken människor eller varor, utan istället används till att t.ex. pumpa vatten eller i gruvdrift och andra industrier där det kan vara bökigt att få fram elektricitet på smidigt sätt. Men det här är bara början. Olja ingår dessutom som material i allehanda produkter som vi alla använder dagligen, inte minst plaster. Livsmedelsproduktionen kommer att behöva ändras radikalt när oljan inte finns tillgänglig till konstgödning. Om oljan därför börjar ta slut så räcker det inte med att hoppa över budgetflyget till solkusten, nä räkna kallt med att det kommer att påverka ditt dagliga liv bra mycket mer än så. Det västerländska samhället kommer att ställas in för så stora och dramatiska förändringar att vi inte har fantasi att föreställa oss det.