Hur långt kan man cykla med en vikcykel?

Fällbara cyklar är onekligen små och smidiga, men hur långt kan man cykla på dem egentligen? När jag köpte min fällbara cykel för snart tre år sen tänkte jag att den skulle användas till kortare sträckor tillsammans med kollektivtrafik. Så den dryga milen mellan järnvägstationen och föräldrarnas hus var lite i mastigaste laget. Det visade sig gå bra, men jag hade lite ont i baken och händerna. Om sanningen ska fram så var jag glad när jag var framme!

Så småningom började jag fråga runt bland andra cyklister, såna som är med i cykelklubbar och cyklar flera mil på en dag bara på skoj. Själv har jag alltid sett cykeln som ett snabbt, billigt och enkelt transportmedel för kortare resor, så jag var ganska grön på hur man gör för att cykla längre sträckor utan att vara ett vrak efteråt.

Det första jag fick lära mig var att trampa fortare på lägre växel. Det är flåsigare men bättre för knäna, och faktiskt lite behagligare i uppförsbackar också. Nu trampar jag ungefär 80-100 varv i minuten, drygt ett varv i sekunden alltså.

Nästa grej blev att omvärdera min mjuka sköna sadel. Den är mjuk och skön i tio minuter ungefär, sen gör det ont! Det blir värre och värre och går inte över när man stigit av heller. Nej, en styv sadel ska det vara. Jag testade ett stort antal sadlar på Veloform och köpte till slut en Brooks Swift. Den är rätt okej och ger mig framför allt inte någon bestående värk även efter en timme i sadeln. Jag har noga provat mig fram till rätt inställning på höjd och lutning. Man är prinsessan på ärten när det gäller dessa inställningar, så det lönar sig att prova sig fram.

Efter sadeln bytte jag bromshandtagen. De nya är inställbara beroende på hur stor hand man har. På en Brompton kan man enkelt ställa in lutningen genom att luta dem framåt så mycket det går när cykeln är hopfälld. Sen drar man åt! För att lätt nå bromshandtagen måste de ligga på rätt avstånd från styrets ände också. Sista inställningen blev att flytta dem inåt en centimeter. Den lilla justeringen gjorde att sista värken i händerna försvann.

Dessa ändringar har gjort att turen till föräldrarna har blivit en njutning. Jag har ingen värk när jag är framme. Dessutom har jag dragit åt fjädringen lite, något som jag inte ville göra från början eftersom värken gjorde att jag var känslig för stötar och vibrationer. På en Brompton drar man åt fjädringen genom att sätta en slangklämma på gummiblocket bakom sadelstolpen. Sen drar man åt till önskad styvhet.

Bonus
Det går betydligt fortare nu också: från början var jag glad att cykla den dryga milen på 35 minuter. Sist gjorde jag det på 27-28 minuter! Det blir en snittfart på 25 km/h, inte alls dåligt. Att meka lite med inställningarna har låtit mig höja snittfarten med 25%, det är jag mycket nöjd med.

Sporrad av detta har jag börjat titta på remmar till pedalerna, som ska hjälpa mig med rundtrampet, och bar ends, dvs små stänger som sticker framåt från styret som gör att jag kan luta mig lite framåt och få bättre kraft i benen.

Summa summarum är att små justeringar ger stora resultat.

I alla fall om man ska cykla längre än någon kilometer, tycker jag det hjälper att se till att cykeln passar kroppen. Och jag ser jämt folk som cyklar uppför backar på alldeles för hög växel. Cykelguiden.nu: Cykelväxlar - växla smart

En månad med min Brompton. Cykelliberalen
Jag trodde inte att den skulle vara så lättcyklad. Jag har vid flera tillfällen cyklat till jobbet på den. Jag har 30 km till jobbet och det går hur enkelt som helst. Brukar snitta på 20 km/h och då tar det ca en och en halv timme. Men då cyklar jag i vanliga kläder och behöver ej duscha och byta om varför tidsskillnaden mot att cykla med snabbare cyklar blir ganska försumbar. Men i ärlighetens namn är det ändå klart jobbigare och det är inget som fungerar varje dag.