Transition Towns

Onsdag 22 april gör Klotet i SR P1 ett program om Transition Towns, klockan 13.20 med repris torsdag 23 april 19.03 Finns även att lyssna på på SR:s hemsida

Har just beställt Rob Hopkins bok "The Transition Handbook: From Oil Dependency to Local Resilience" och terrasserar just nu vår svårbeväxta sluttande tomt. Jag gräver och bygger och hustrun odlar. Man blir lite inspirerad att besöka Totnes i Devon... Gräsmatta är tråkigt...

Jag ökar mina odlingar från två kvadratmeter till 16 i år (utöver frukt och bärodling)... Gräsmatta är lite trist ja, men kul för barnen att leka på. Och så är gräsklipp ett utmärkt gödningsmedel till odlingarna!

Klotets producent Johan Bergendorff har fått ett brev från en gammal kollega efter reportaget om Transition Towns. "Hej Johan. Hörde programmet om ”Omställningsrörelsen”. Det var som på 1970 talet. Jag rös och tänkte på hur jag/vi då gick i samma tankar och handlade för att kunna klara oss själva när oljan och då även maten skulle ta slut. ... Nu är vi där igen. Eller också har vi alltid varit det men med skygglapparnas hjälp förbrukat oss in i en kanske ännu värre sits. Ja vad ska man tro....vetskapen var övertygande redan då. Men en sak lärde jag mig...jag tror inte att den egna lotten löser problemet. Risken blir att krig utbryter i koloniträdgården. Vi lär få hitta på att göra detta tillsammans. Och ”omställarna” i England var inspirerande att höra likväl. Kör hårt på det här temat, vi kommer alla att behöva veta mer om hur man sätter potatis. ”Bli odlare nu, vänta inte till rusningen” är min nya devis."

"Gräsmatta är tråkigt..." Jag har aldrig förstått varför man hela tiden försöker få bort den där mossan. Den är ju betydligt mjukare och trevligare än själva gräset.

Nu har jag till slut lyssnat på programmet. Roligt att höra Caroline! Viktigaste lärdomen därifrån är nog att storstäder kan få 10-15 % av matbehovet från stadsodling. Man får inte glömma att spannmål kan vara lite knivigt att odla själv... Stockholm kan bli självförsörjande på fem år vid en kris, men då behövs hela Mälardalen. Hur stort är Mälardalen egentligen? Någon Stockholmare som vet?

Mälardalen får man med ungefär om man drar en linje en bit bortom (från Stockholm sett) följande tätorter: Norrtälje, Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Södertälje och Nynäshamn. Ibland är dock även Örebro inräknat. Men i den förra definitionen så är man sällan mer än 10 mil från Stockholms tätort om man befinner sig i mälardalen.

Intressant artikel som försöker förklara Transition Town-rörelsens kärna. "A WHILE AGO, I heard an American scientist address an audience in Oxford, England, about his work on the climate crisis. He was precise, unemotional, rigorous, and impersonal: all strengths of a scientist. The next day, talking informally to a small group, he pulled out of his wallet a much-loved photo of his thirteen-year-old son. He spoke as carefully as he had before, but this time his voice was sad, worried, and fatherly. His son, he said, had become so frightened about climate change that he was debilitated, depressed, and disturbed. Some might have suggested therapy, Prozac, or baseball for the child. But in this group one voice said gently, “What about the Transition Initiative?” ... Part of the genius of the movement rests in its acute and kind psychology. It acknowledges the emotional effect of these issues, from that thirteen-year-old’s sense of fear and despair, to common feelings of anger, impotence, and denial, and it uses insights from the psychology of addiction to address some reasons why it is hard for people to detoxify themselves from an addiction to (or dependence on) oil. It acknowledges that healthy psychological functioning depends on a belief that one’s needs will be met in the future; for an entire generation, that belief is now corroded by anxiety over climate change. Many people feel that individual action on climate change is too trivial to be effective but that they are unable to influence anything at a national, governmental level. They find themselves paralyzed between the apparent futility of the small-scale and impotence in the large-scale. The Transition Initiative works right in the middle, at the scale of the community, where actions are significant, visible, and effective. ... “The people who see the value of changing the system are ordinary people, doing it for their children,” says Naresh Giangrande, who was involved in setting up the first Transition Town. “The political process is corrupted by money, power, and vested interests. I’m not writing off large corporations and government, but because they have such an investment in this system, they haven’t got an incentive to change. I can only see us getting sustainable societies from the grassroots, bottom-up, and only that way can we get governments to change.” ... The Transition Initiative describes itself as a catalyst, with no fixed answers, unlike traditional environmentalism, which is more prescriptive, advocating certain responses. Again unlike conventional environmentalism, it emphasizes the role of hope and proactiveness, rather than guilt and fear as motivators. Whether intentionally or not, environmentalism can seem exclusive, and the Transition Initiative is whole-heartedly inclusive. ... “MISTAKEN, APPALLING, AND DANGEROUS” is how the Transition Initiative has been described, which is the kind of criticism you covet, knowing that the speaker is an oil industry professional and author of The Myth of the Oil Crisis. Others have criticized it for being insufficiently confrontational. There are also criticisms from within: a tension between those who prefer fast action and those who prefer slow consideration, for the movement is both urgent and slow. It is transformatively sudden, and yet uses the subtle, tentative questioning of long dialogues within communities, a very slow process of building a network of relationships within the whole community. ... The process is “so creative and so chaotic,” says Giangrande. “Let it unfold—allow it—the key is not to direct it but to encourage it. We’ve developed the A to C of transition. The D to Z is still to come.” Brave, this, and very attractive. It is catalytic, emergent, and dynamic, facing forward with a vivid vitality but backlit with another kind of ancient sunlight: human, social energy."

Jag hade Caroline och hennes kille Andreas på besök i kolonistugan i helgen, och fick höra lite om deras odlingar (10 ggr större än mina) och att det är fler och fler i deras bekantskapskrets i Uppsala som är intresserade av självhushållning. Inspirerande!

Rob Hopkins, som är en av grundarna till Transition-rörelsen, ska hålla ett av föredragen på årets TED-konferens. Han har lagt ut sitt manus på sin blogg. Intressant läsning. "If we wait for Government to act, it will be too little, too late. If we do it on our own, it will be too little. But if we do it as communities, it might just be enough, just in time."