Inrikesflyget: Malmölinjen större än Göteborgslinjen

Tåget har länge varit större än flyget på linjen Stockholm-Göteborg. Faktum är att SJ numera är dubbelt så stort som alla flygbolag tillsammans på den sträckan. Under första kvartalet nåddes en ny milstolpe. Flyget på sträckan har minskat så kraftigt att Stockholm-Malmö nu är en större flyglinje än Stockholm-Göteborg. Det är också intressant att Luleålinjen har fler resenärer än Umeålinjen, trots att Umeå är en större stad. Tydligt bevis, om något behövdes, att tåget kan konkurrera framgångsrikt med flyget även hemma i Sverige.

SJ är numera är dubbelt så stort som alla flygbolag tillsammans på sträckan Stockholm-Göteborg. Källa VDs presentation av delårsrapporten för Q1 2009 Flyglinjen Göteborg-Stockholm har minskat med 38% mellan Q1 2006 och Q1 2009.

På linjen Stockholm-Sundsvall har SJ övertagit flygets dominerande ställning.

År 2008 hade tågresandet i Sverige ökat med 23% jämfört med 2005. Källa Sika, Person- och godstransporter på järnväg, kvartal 1 2009

Bilen har fortfarande en dominerande ställning för långväga resor (längre än 100 km). Men marknadsandelen har minskat med en procentenhet jämfört med 2007. Källa Banverkets sektorsredovisning 2008.

Järnvägens marknadsandel av långväga resor har långsamt ökat sedan början på nittiotalet. Källa Banverkets sektorsredovisning 2008.

Inrikesflyget toppade redan 1990. Källa Banverkets sektorsredovisning 2008.

Intressanta data som tyder på att järnvägstrafiken på senare år återtagit de marknadsandelar som förlorades till flyget under 80-talet. Datan visar också att det fortfarande är bilen som är det dominerande färdmedlet för långväga resor. Hur ska tågoperatörerna göra för att få fler att välja tåget framför bilen på långväga resor? (Ska själv ge mitt bidrag till tågresestatistiken genom att ta nattåget upp till Gällivre på fredag, för vidare färd mot fjällvandring i Sarek!)

Mattias Carlsson: Två saker som jag kan tänka mig gör att bilen vinner de långväga resorna är att det går att få med sig mycket packning och att det faktiskt ofta går snabbare än att åka tåg från dörr till dörr, i synnerhet om man inte åker från centrum i en stor ort till centrum i en annan stor ort, vilket man mycket sällan gör. Sen tillkommer ensamheten och att man kan bestämma över när man ska åka som bilens fördelar. Tidsåtgången kan väl mer eller mindre enbart påverkas genom att bygga mer räls och annan infrastruktur samt att förändra var vi bor, vilket i bästa fall kan ta något årtionde att märkbart påverka. Packningen och flexibiliteten skulle väl kanske vara möjlig att ordna genom ändringar i tåget och att smidiga kärror blir vanligare bland folk samt i biljettbokningen. Ensamheten är nog svår att nå samtidigt som man ska få någon effektivitet i tågåkandet. Det finns egentligen inte mycket som gör tåget smidigare. Inte ens priset talar för tågets fördel, vilket tydligt visar hur de politiska prioriteringarna ser ut. Smidigheten kan förstås ändras beroende på hur samhället ser ut. Men så länge de flesta har tillgång till bil och priset för den inte är högre jämfört med tåget så lär den fortsätta locka väldigt många. Jag delar i princip helt synen på att bilen nästan alltid är bekvämare och jag själv avstår bilen av ekonomiska, stadsbyggnads- och miljömässiga skäl enbart, och inte alls för att det skulle vara bekvämt, för det tycker jag inte att det är.

Theodor, 84% av körda kilometer körs med en eller två personer i bilen. Det tyder på att bilen huvudsakligen inte används för semesterändamål när man har mycket packning med sig. Källa RES 2005-2006 Den nationella resvaneundersökningen sidan 30. För att konkurrera med biltrafiken tror jag tågbranschen ska fortsätta korta restiderna och öka komforten. Biljettpriset tror jag är mindre viktigt än att resorna görs attraktiva. Som framgår av konsumentverkets bilkalkyl är bilkörning dyrt, lätt tre kronor per kilometer. När jag åker tåg betalar jag oftast mellan en och två kronor per kilometer trots att jag bokar mindre än 24 timmar innan avgång. Exempel på milkostnader för tre av Sveriges vanligaste bilar Det som samhället kan göra är att sluta med tvingande parkeringsnormer och sluta bygga ut vägnätet. Låt byggherrarna och deras kunder själva bestämma hur mycket parkering som måste byggas. Yimby GBG: Krönika: Avskaffa parkeringsnormen!

Erik: Ja, det du skriver tror jag stämmer. Jag tror inte att jag påstått något som strider mot det. Att bilen i huvudsak inte används för resor med mycket packning säger ju inget om hur attraktiv den är ur packningssynpunkt jämfört med andra alternativ. Priset är nog inte heller det viktigaste men så länge man ändå har en bil så blir det nog inte så fasligt mycket dyrare att åka den, åtminstone upplevs det inte som särskilt mycket dyrare. Om skillnaden vore betydligt större är jag säker på att tåget hade fått fler resenärer. Jag är inte övertygad om att det är enklare att få över bilister genom att försöka göra tåget bekvämare än genom att göra bilresan dyrare. Men det kan stämma att det är politiskt ohållbart att så hårt ge sig på kostnaden för bilismen, trots politiska mål om minskade utsläpp. Hur som helst så krävs det spårutbyggnader för att möjliggöra ett betydligt ökat tågresande eftersom vi är nära maxgränsen för antalet tåg.

Nu (kvartal tre) är det Luleålinjen som är störst, och Göteborgslinjen hamnar på tredje plats. Källa Nyhetsbrevet Flygtendenser nr 3 2009.

Jag snodde denna tabell från Wikipedia: List of the largest airports in the Nordic countries

Inrikesflyget har hämtat sig och är på väg uppåt igen. Men ligger fortfarande under rekordet från år 1990, då 8,7 miljoner passagerare flög. Källa Trafikanalys.

Mellan Göteborg och Stockholm är det lika många som åker bil som åker tåg. Men mellan Malmö/Köpenhamn och Stockholm är flyget störst.

Källa Sverigeförhandlingen: Kommersiella förutsättningar för höghastighetståg i Sverige