Rekordstor utbyggnad av förnybar el

Under 2009 byggdes den årliga förnybara elproduktionen i Sverige ut med 2,2 TWh, varav 1,2 TWh biobränsleeldad kraftvärme och 1 TWh vindkraft. Sedan 2002 har den förnybara elproduktionen (exklusive storskalig vattenkraft) byggts ut från 9,1 TWh till 15,6 TWh. Målet är att den ska byggas ut till 25 TWh* år 2020. Utbyggnaden av den förnybara elproduktionen sker genom ökad kvotplikt inom systemet för gröna elcertifikat.

*Den totala elproduktionen i Sverige är omkring 140 TWh. För mer info, se Energiläget

Det är positivt med vindkraften men är det inte lite oroväckande att en så stor andel är biokraftvärmeverk.

"Huvudbränsle blir i första hand skogsbränslen såsom grenar och toppar men även träflis, bark, spån m m. Energigrödor som exempelvis salix, rörflen m fl. En mindre andel är tänkt att vara returbränslen. Dessa består av utsorterat och kvalitetskontrollerat papper, trä och plast som inte kan materialåtervinnas och kommer från kontor, affärer och industrier."
- Söderenergi, som byggt ett av de nya verken.

Förvisso är detta kanske restprodukter från annan skogsnäring, men där dessa inte tidigare hade samma ekonomiska avsättning ökar de nu lönsamheten i skogsbruket och därmed trycket på ökat uttag av skog i en tid när vi skulle behöva minska det. Dessa rester skulle ju dessutom annars långsamt förmultna på hyggena i ungefär samma takt som ny skog växer upp och därmed i sig inte frigöra någon koldioxid. Huvudsakligen eldar man alltså med långsamt växande biomassa såsom skog i biokraftvärmeverken. Är detta hållbart? Kompenserar man på något annat sätt för den stora mängd koldioxid som är bunden i biomassan sedan många årtionden?

Och till någon del eldar man med returprodukter som är av för dålig kvalitet att återvinna. Även här måste man vara vaksam på att man inte skapar en växande efterfrågan, eftersom detta kan leda både till minskat incitament för återvinning i sig, som ju är långt ifrån en global företeelse, och minskat incitament för att förbättra återvinningsprocesserna så att även sämre eller orenare kvaliteter kan återvinnas. Dessa volymer hade annars kunnat deponeras i väntan på förfinad teknologi, och då dessutom utgöra en koldioxidsänka i sig.

Att elda mera är alltid att frigöra mera koldioxid. Förnyelsebart är inte lika med förnyat. Man måste infria löftet också. Frågan är om detta görs. Och förnyelsebart får inte heller stå i vägen för förnyelse...

Merparten av biobränslena i Sverige är industriella restprodukter (spån, bark, massaindustrins returlutar mm) . Det börjar däremot bli vanligare att också använda avverkningsrester såsom grenar och toppar (grot) och träd som är för små för att användas till massaved. Det finns inom skogsindustrin även vissa farhågor om att biobränslesektorn ska börja konkurrera om massaveden.

En forskargrupp vid SLU skrev förra året en rapport om Flöden av växthusgaser från skog och annan markanvändning till regeringen inför klimatförhandlingarna. I avsnitt 3 finns en analys av påverkan på kolinlagring i levande och död biomassa och mark av ökade uttag av biobränslen. Även fast det verkar föreligga en del ganska stora osäkerheter kring dessa prognoser så kan det ändå vara intressant att göra grova beräkningar och jämföra den minskade nettoinlagringen av kol i svensk skogsmark på grund av ökat uttag av biobränsle med utsläppen av motsvarande förbränning av fossila bränslen.

Man räknar med att inlagringen (netto) av kol i svensk skog stabiliseras kring 20-25 miljoner ton CO2 per år. Ökar uttaget av grot (grenar och toppar) från 8 TWh per år (basscenario) till 15 TWh så minskar inlagringen av kol med 0,7 Mton CO2 per år, eller 0,7/(15-8)=0,1 Mton CO2 per TWh i minskad inlagring (= ökade nettoutsläpp).

Ökar uttaget av grot ännu mer till 25 TWh per år så beräknas kolinlagringen minska med ytterliggare 1,6 Mton CO2 per år, eller 1,6/(25-15)=0,16 Mton CO2 per TWh.

Man har också tittat på vad som kan tänkas hända om man börjar bryta upp stubbar (i samband med skörd) för biobränsleändamål. Om stubbar motsvarande 25 TWh tas upp så minskar kolinlagringen med 6,3 Mton CO2 per år, eller 6,3/25=0,25 Mton CO2/TWh.

Detta kan jämföras med utsläppen från förbränningen av fossila bränslen som beroende på bränsle varierar mellan 0,20 Mton/TWh för fossil gas och 0,36 för brunkol. 

Utifrån dessa beräkningar så skulle det alltså vara bättre att ta elda grot än fossila bränslen i våra värmeverk. Men stubbrytning verkar inte vara någon vidare bra idé.

Mattias. Vad har du för källa på utsläppsemissionerna för naturgas och brunkol? Gäller det för värmeproduktion? Jag vet att för elproduktion är siffrorna betydligt högre.

Jag har helt enkelt räknat på energiinnehållet i bränslena och den mängd utsläpp de ger upphov till vid förbränning (Kan fylla på med exakta siffror och källor senare). Anledningen till att utsläppen från en TWh kolkraftsel är högre (omkring 1 Mton/TWh, eller 1 kg/kWh) beror på att man inte får ut mer än 30-40% av energiinnehållet vid elproduktion.

Tack för den matnyttinga redogörelsen. Jag tycker att den stödjer min tankegång. Det är dock de externa ekonomiska effekterna jag oroar mig mest för: Man riskerar att konstruera felaktiga incitament. Jag vill mena att alternativen i sammanhanget i mycket högre utsträckning borde vara tex. vindkraft och alternativa värmekällor som inte involverar förbränning. Beräkningen ovan antyder ju att biokraften endast är något mindre dålig än fossila bränslen vid sådana volymer att det spelar roll. Det är lockande att tänka att vi har gott om skog osv, men vad som behövs är energislag som ger en förminskning av koldioxidutsläppen per med en storleksordning. Inte energisatsningar som av en händelse torde vara mycket lägliga för våra exportindustrier.

Det kunde vara intressant att ta reda på hur många hektar ytterligare skog per TWh kraftvärme som skulle behövas för att kompensera förlorad koldioxidinlagring, i synnerhet på kort sikt, klimathotet är ju nu. Och precis som i så många andra diskussioner kommer man då så småningom in på konflikten om vad den marken ska används till: Kopieringspapper eller mat.

På SLU pågår ett forskningsprojekt kring effekterna av stubbskörd för energiändamål. Några av slutsatserna så här långt:

• Stubbskörd är en energikrävande hantering, och det finns ett stort behov av teknikutveckling. Trots det kan energiinnehållet i det färdiga stubbränslet vara 25 gånger större än den mängd insatsenergi som går åt för att t.ex. lyfta, transportera och flisa stubbarna.
• Rötangripna stubbar har sämre bränslevärde, men stubbskörd i rotröteangripna bestånd kan dämpa spridningen av den fruktade rotrötan. En slutsats är därför att försöka skörda bort alla rötade stubbar på ett stubbrytningshygge.
• Granstubbar är inte det ideala substratet för särskilt många arter som är hotade i dagens skogslandskap, men det finns ännu inget bra mått på vilka stubbar och miljöer som bör undantas vid miljöanpassad stubbskörd.
• Stubbskördens inverkan på flödena av växthusgaser i skogen är svår att beräkna och fortfarande oklar. Förhållandena kan variera kraftigt mellan olika områden och från år till år. Beräkningar av klimateffekter kompliceras inte minst av de långa omloppstiderna i skogsbruket.

Lite mer om energiåtgång vid uttag av biobränsle ur skogen:

Den insatsenergi som går åt för att skörda grot eller stubbar och sedan förädla och transportera bränslet motsvarar endast 2–5 procent av energin i det skogsbränsle som levereras till energiverket.

Allmänhetens kunskap om bioenergins roll i det svenska är relativt låg. Bioenergin står för en tredjedel av den slutliga energianvändningen i Sverige, däribland nästan en tiondel av elproduktionen.

Svebio (Svenska Bioenergiföreningen) irriterar sig på att vindkraften och andra förnybara energikällor får mer uppmärksamhet trots att de är väsentligt mindre i omfattning. En förklaring kan enligt Svebio vara att det är lite krångligt att för en lekman tolka Energimyndighetens statistiska publikationer. Ett exempel är:

När Energimyndigheten häromdagen publicerade elstatistiken för 2010 nämndes inte biokraften. Istället användes termer som ”bränslebaserad elproduktion”, ”konventionell värmekraft”, ”mottryck, kraftvärmeverk”, ”mottryck, industrin”. Helt korrekt, men kraftigt missvisande. Biobränslen klumpas ihop med olja, kol och fossilgas.

Av tabellerna och Energimyndighetens pressmeddelande kan man inte utläsa att 8-9 procent av Sveriges elproduktion är förnybar biokraft, och att biokraften är Sveriges tredje största elproduktion.

Samtidigt kan man ju diskutera om elproduktion är det ideala sättet att använda biogas, som ju faktiskt direkt kan ersätta naturgas i befintliga infrastrukturer som tex fordonsbränsle för yrkestrafik.

(red. Oj. Vad jag skrev är förvisso sant men jag inser att jag läste föregående inlägg mycket slarvigt. Vad jag skrev är alltså helt irrelevant.)

Biogas är väldigt marginell i elproduktionen i Sverige. Finns det någon elproduktion från biogas över huvud taget? De biobränslen som avänds är främst biprodukter från skogsindustrin (returlutar från massaindustrin, spån, bark mm) och avverkningsrester (grenar och toppar).

Energimyndigheten bedömer i sin korttidsprognos (s.33-35, samt tabell 18 & 19) fram till 2012 att vindkraftsproduktionen stiger från 3,5 Twh 2010 till 6 TWh 2012 och att elproduktionen från biobränsleeldade kraftvärmeverk stiger med ungefär en TWh.

Man bedömer också att Sverige återigen blir en nettoexportör av el, under förutsättning att vi får normala år vädermässigt (för produktion av vattenkraft  och för konsumtion av direktverkande elvärme) samt att kärnkraftsverken undviker fortsatta driftsproblem.

Vindkraftsproduktionen är nu över 4 TWh de senaste 52 veckorna. För mer statistik om elproduktion och användning på veckobasis, se Kraftläget (vindkraft på s.3) som sammanställs av branschorganisationen Svensk Energi.

Ett exempel på utbyggnadstakten i svensk vindkraft. Arise Windpower som är ett av de större vindkraftsbolagen i landet - trots att det är relativt nybildat - producerar i dagsläget motsvarande 0,35 TWh/år. Vid utgången av 2014 är deras plan att producera 2 TWh/år. Det är alltså ett bolag som på tre år ska genomföra en produktionsökning som motsvarar mer än en tredjedel av den nuvarande totala vindkraftsproduktionen i Sverige.

Den totala vindkraftsproduktionen har för övrigt passerat 4,5 TWh över de senaste 52 veckorna (s.4). En ökning med 62% jämfört med motsvarande föregående period.

Svenska vindkraftverk har producerat över 5 TWh det senaste året (s.3). Föregående år var produktionen 2,9 TWh och det senaste kalenderåret var produktionen runt 3,5 TWh. Utbyggnadstakten har uppenbarligen accellererat rejält det senaste året.

Den som känner sig manad kan fira denna milstolpe med att korka upp en flaska skumpa eller två, själv ska jag gå och fylla på min kaffekopp.

5 TWh är ungefär vad en kärnkraftsreaktor brukar ligga på eller?

Vi har i nuläget åtta reaktorer som producerar kring 60 TWh per år. De har dock kapacitet att producera mer (70?) men har haft en del driftsproblem de senaste åren. Så de reaktorer vi har idag producerar kring 7-9 TWh per år. Om jag inte minns fel så producerade Barsebäck kring 4 TWh per reaktor och år.

SNF, LRF och Svensk Vindenergi skriver i GP om att kvotplikten i elcertifikatsystemet bör öka så att den nuvarande utbyggnadstakten av vindkraften kan fortsätta även efter 2015.

Enligt Energimyndighetens prognos kommer dagens ambitionsnivå för ny förnybar el, inom ramen för det så kallade elcertifikatsystemet, att leda till 11,3 terawattimmar (TWh) vindkraft 2020. Men vindkraften växer snabbt. Under de senaste 20 månaderna har vindkraftsproduktionen på årsbasis fördubblats, från 2,5 TWh till 5,0 TWh. I denna takt når vi drygt 11 TWh redan 2015. Därefter kan det bli ett stopp för vindkraften – om vi inte ökar ambitionsnivån i elcertifikatsystemet.

Branschorganisationen Svensk Vindenergi prognosticerar att 5,8 TWh vindkraftsel produceras i år och att produktionen nästa år blir kring 8 TWh.

Utöver detta finns 124 större projekt (>10 MW) motsvarande en årsproduktion på 37 TWh i miljöprövning

Enligt organisationen så är risken stor utbyggnaden dock kommer att begränsas om inte kvotplikten i elcertifikatsystemet revideras upp

Socialdemokraterna vill höja kvotplikten - ambitionsnivån - i elcertifikatsystem. (s) vill avslå den proposition som regeringen tagit fram om en gemensam elcertifikatmarknad med Norge. (s) är inte emot att det blir en gemensam marknad, men vill att ambitionsnivån bör sättas högre:

- Däremot ser vi problem med det avtal om gemensamt elcertifikatsystem som den svenska regeringen skrivit under med Norge och som ligger till grund för den framlagda propositionen om gemensam elccertifikatsystem. Som avtalet är utformat innebär det att Sverige låser sig fast vid en oförändrad ambitionsnivå om 25 TWh förnybar el från år 2002 fram till år 2020.

- Vi beklagar att regeringen inte tog möjligheten att höja sina ambitionsnivåer när det gemensamma elcertifikatsystemet med Norge förhandlades fram. Därför vill vi avslå propositionen och hemställer åt regeringen att lägga fram en ny proposition om gemensamt elcertifikatsystem som innebär en förhöjd ambition för utbyggnaden av den förnybara elproduktionen i Sverige om 30 TWh förnybar el fram till 2020, avslutar Lars Johansson.