MacKay, Sustainable energy (2008)

David MacKays bok ”Sustainable energy: Without the hot air” (”utan skitsnacket”) räknar på, sammanställer och förklarar ytterst pedagogiskt allt om alternativen till fossila energikällor. Hur kommer vi att producera vår energi 2050 om vi måste sänka våra CO2-utsläpp med 80% eller mer? Och kan vi leva ungefär som idag, eller...?

MacKay omvandlar all möjlig framtida energiproduktion (i England) till en enhetlig skala och uttrycka detta i termer av ”energi per person och per dag” (kWh/p/d). Kan vi leva som idag, men helt miljövänligt? Det lutar mot ett ”nej”. Vi pratar alltså om ”the big picture” med uträkningar från grunden och uppåt. Hur mycket regnar det i Storbritannien? Hur högt över havet ligger landet i snitt? Vilken kraft kan man klämma ur vatten som flödar nerströms? Hur mycket energi kan man teoretiskt lägga vantarna på ifall man fångar upp varenda regndroppe? Vilken potential finns det då i vattenkraft om vi koncentrerar oss på Skottland? Svaret är 7 kWh per person och dag. David gissar att man rent praktiskt kan tygla maximalt 20% av denna potential.

På motsvarande sätt går David igenom alla möjliga och omöjliga energikällor; vind (till land och till havs), sol, bioenergi, vågor, tidvatten och geotermisk energi. Just vattenkraft visar sig ha låg potential (i Storbritannien) i jämförelse med vind, sol och biobränsle (68, 68 respektive 24 kWh/person/dag). Lägger man samman alla stora och små källor kommer David upp till den maximala siffran 180 kWh/p/d.

Denna glädjekalkyl bör man dock ta med en nypa salt. Om man omvandlar värme, kemisk eller kinetisk energi till elektricitet uppstår det alltid stora effektivitetsförluster. Det kan också finnas ekonomiska, ekologiska eller social skäl till att det inte går att förverkliga hela den möjliga potentialen. Det går inte heller att använda 75% av all mark till att odla mat och biobränsle och samtidigt att täcka en icke oansenlig del av Storbritannien med solpaneler. Och så vidare. Men hur mycket energi använder vi då idag?

David utgår från en ”typical moderately-affluent person” och när en typisk engelsk bilägare åker i snitt 50 kilometer per dag med en typisk engelsk bil motsvarar detta 40 kWh/p/d. En interkontinental flygresa per år motsvarar 30 kWh/p/d. Lägger man till energin för att framställa mat, värma sin bostad och alla de prylar vi konsumerar (1300 kilo prylar per person och år) så hamnar man på en ohållbart hög siffra.

I bokens andra del koncentrerar sig David på vad man kan göra för att få det hela att gå ihop genom att antingen öka utbudet (kärnkraft, ”rent” kol?) eller genom att minska vår energianvändning (effektivisering, befolkningsreduktion, förändrad livsstil?). Det finns inga bra alternativ, bara mindre bra och riktigt dåliga. David försöker hitta och räkna på alla.

David höftar och avrundar vilt när han tränger igenom mängder av svårjämförliga data och siffror. Han är därför allergisk mot förenklade, dåligt underbyggda eller vinklade uttalanden (”vind eller kärnkraft?”) och hans svar är att vi på kort sikt behöver båda, men att kärnkraft inte är långsiktigt hållbart eftersom även den är en ändlig, icke-förnyelsebar energikälla.

Bokens budskap är kort och gott ”låt oss räkna på det” och den är en folkbildningsinsats som dessutom finns tillgänglig gratis på nätet (http://www.withouthotair.com). Är man allergisk mot siffror kanske man ska hålla sig borta från denna bok. Enligt David bör man i så fall även hålla sig borta från att delta i debatten, för har man inte på fötterna kan man bara bidra med meningslöst tyckande.