Black, The Plan (2008)

Edwin Blacks senaste bok, ”The Plan: How to rescue society when the oil stops – or the day before” (2008) handlar om USAs möjligheter att klara av en akut oljekris. Den börjar med att gå igenom hur beroende och sårbart USA är ifall oljeleveranserna skulle minska. Om någon slår ut en av tre nyckelpunkter (”planetens solar plexus”) som Saudi-Arabiens olja måste ta sig igenom går världen omedelbart ner för räkning. Vad utgör en oljekris? Vid en minskning av olja på 5% får man frigöra olja från USAs strategiska oljereserv och en minskning på 7% skulle utlösa en ”international crisis under emergency treaties”. The Plan beskriver vad USA behöver göra för att klara en långvarig minskning av olja på 5-10%. Edwin gör en stor poäng av att USA Inte Har Någon Plan och att hans bok just nu är denna Plan. Bokens längsta kapitel består av 18 förordningar som vardera följs av en diskussion och som reglerar allt från pris och försäljningsregler till hur man ska hantera strategiska oljereserven, samåkning, fartbegränsningar, tomgångskörning, kollektivtrafik (billigt eller gratis), husbilar etc. Priset på bensin sätts så att det är överkomlig (alla måste ha chansen att ta sig till jobbet eller sjukhuset), men mängden man får köpa är ransonerad. En förordning kopplar bilars bränsleekonomi till hur ofta de får framföras; från bilar som inte klarar 15 miles per gallon (mpg) och som inte köras innan de blivit ombyggda och upp till 36 mpg eller bättre (15 km/l) där inga restriktioner gäller. På sikt måste alla fordon byggas om för andra drivmedel. Man får använda det som funkar bäst i olika delar av USA av väte, ammoniak, alkohol, biobränsle, naturgas eller elektricitet. Vem bär skulden för den uppkomna situationen? Edwin pekar ut fyra huvudsakliga missdådare: - OPEC bär visst ansvar men kommer lindrigt undan. - Allmänheten och deras representanter bland politikernas skara. - Oljebolagen har berikat sig i takt med att de gjort samhället mer beroende av olja och samtidigt fördröjt och motverkat alternativen. - Störst skuld bär dock de amerikanska bilföretagen, speciellt för de senaste 35 åren av obstruktion. Utifrån detta är Edwins 18:e och sista förordning att olje- och bilbranschen absolut inte får vara med i diskussionerna kring lösningar på hur oljekrisen ska hanteras: ”Iowa corn producers, Detroit carmakers, oil companies and other forces of petroaddiction must be kept out of the fix. […] if lobbyists are not excluded from the rescue plan, then any plan will be doomed.” En invändning jag har är frånvaron av kritik eller reflektion över amerikaners bilberoende livsstil trots resonemang om bensinens ”verkliga” pris: ”The true price of every gallon of gasoline, adding in expenditures for tax subsidies and government programs, harm to our health as a result of toxic emissions, environmental damage and military operations to protect the supply, is almost impossible to reliably calculate […] But some […] studies conclude the true cost of oil to be more than $15 per gallon” Även om Edwins plan är en krisplan vill han att den implementeras redan innan en stor kris uppkommer. Det kommer inte att hända eftersom hans idéer är alldeles för förnuftiga för att de ska tas på allvar. --------- En betydligt (3-4 gånger) längre verson av denna text finns att läsa på länken nedan.