Al Gore: Bara förnyelsebar el i USA 2018

USAs aptit på olja och kol är enorm. Per capita förbrukar USA mer än dubbelt så mycket olja som England, Tyskland och Frankrike. Kolförbrukningen per person är över dubbelt så hög som i England och Spanien, och tio gånger högre än i Frankrike. Medan kolet finns hemma så måste oljan till största delen importeras. Det skenande priserna på såväl kol som olja kommer i en känslig tid när nu USAs ekonomi pekar neråt, finanssektorn krisar och budgetunderskottet är enormt. Al Gore höll nyligen ett tal där han säger att en övergång till förnyelsebar el hjälper till att lösa flera problem samtidigt: klimatfrågan, importberoendet, och ekonomin. Han påpekar att priset på förnyelsebar el minskar samtidigt som de fossila energikällorna blir dyrare. Han exemplifierar med att det silikon som används i solceller minskat i pris från 300 dollar till 50 dollar per kilo. Samma utveckling skedde med datachips, som också tillverkas av silikon. Priset för samma prestanda halverades var 18e månad, år efter år, säger Al. Kritiken lät inte vänta på sig. På ASPOs hemsida, som handlar om peak oil, skriver Dave Cohen att förslaget med 100% förnyelsebar el på tio år är orealistiskt. Han menar att vindkraftverken görs av stål, och stålpriset stiger. Verken tillverkas mest i Europa och stor efterfrågan har lett till brist, samtidigt som dollarn är låg och euron hög. Jag tycker inte att det är någon tung kritik. Man kan dra igång vindkraftverksproduktion i USA vilket löser två av de tre punkterna. Dave Cohen och många av kommentatorerna på streetsblog.org är besvikna över att Al Gore inte nämnde lägre energiförbrukning i sitt tal. Han sa bara att elbilar kommer bli billiga i drift och därför bör man satsa på elbilar och grön el. Jag kan halvt hålla med denna kritik. Men klimatfrågan sägs vara överhängande, vi har inte så många år på oss att minska klimatutsläppen. Att ändra människors beteende tar lång tid, medan en omställning av elproduktionen kan ske förhållandevis snabbt och ger en stor minskning av utsläppen. Därför är det rätt av Al Gore att fokusera på förnyelsebar el. USAs konsumtion av olja och kol är en nyckelfråga för hela planeten. Om USA kan minska sina utsläpp kraftigt så kommer resten av världen följa med, jag tänker mest på Indien och Kina. Så det är ett lysande tal och en fantastisk målsättning. Trots att han nämnde varken cyklar eller tåg! Al Gore: A Generational Challenge to Repower America DN: Al Gore utmanar om förnybar energi SvD: Gore ger bränsle till energidebatt Oil Consumption per capita by country Coal consumption per capita by country Al Gores Fantasy Energy Challenge Streetsblog.org: Al Gore Connects the Dots

Visst är det lite pyssel med att konstruera vindkraftverk men det kan gå snabbt också. När jag jobbade med vindkraft i Indien smällde vi upp världens största rotorbladsfabrik, med 16 parallella produktionslinjer, på 1.5 år. Från att köpa land tills det första bladet kom ut. Det som händer i vindkraftsindustrin är dramatiskt. Samtliga stora aktörer ökar snabbt sin kapacitet på ganska kort tid. Fördelen är ju också att det inte är "rocket science" vilket gör att man kan ha en väldigt geografiskt utspridd tillverkning närmare marknaden. Enercon tex som skall bygga den stora vindkraftsparken utanför Piteå skall sätta upp produktion för rotorblad där vilket kommer att leda till 100-tals jobb i många år.

Al Gores plan är visionär, och väldigt intressant, men den lämnar än så länge en del frågor obesvarade. På Repower Americas hemsida kan man läsa mer om planen. Den ser spännande ut, men jag hittar tyvärr inga uppgifter om kostnader eller vilka styrmedel som behövs för att realisera planen. Hur gör man exempelvis med de kol- och gaskraftverk som finns idag, varav en del lär vara relativt nybyggda; ska man belägga dem med hutlösa skatter eller ska man köpa ut dem? Hur stora investeringar och vilken kompetens krävs för en storskailig energieffektivisering? Hur mycket kostar den upprustning och utbyggnad av elnätet som behövs för att koppla ihop nya producenter med konsumenter över långa avstånd? Vad kostar ett smart grid? Vem ska betala för allt detta?

Kol- och gaskraftverken får väl avvecklas ungefär som man gör/har gjort med kärnkraftverken hemma i Sverige. Som jag ser det behöver inte samtliga kolkraftverk stängas inom tio år. Det viktiga är att man stänger tillräckligt många för att förmå andra länder som t ex Kina och Tyskland att sluta bygga nya kolkraftverk.

Vaclav Smil - tvärvetenskaplig professor med energi och miljö som expertområden - skriver en artikel i The American som kritiserar Al Gores plan för att vara alldeles för optimistisk och orealistisk. Smil skriver om de trögheter som finns i energisystemen, om de enorma investeringar som är nedplöjda i det nuvarande energisystemet, och om att en omställning till ett energisystem baserat på förnybar energi kommer att ta många decennier. Mycket läsvärd artikel som trots allt påminner oss om att vi behöver satsa på en omställning, men att vi också behöver ha tålamod - för det kommer att ta lång tid. "“Energy transitions” encompass the time that elapses between an introduction of a new primary energy source oil, nuclear electricity, wind captured by large turbines) and its rise to claiming a substantial share (20 percent to 30 percent) of the overall market, or even to becoming the single largest contributor or an absolute leader (with more than 50 percent) in national or global energy supply. The term also refers to gradual diffusion of new prime movers, devices that replaced animal and human muscles by converting primary energies into mechanical power that is used to rotate massive turbogenerators producing electricity or to propel fleets of vehicles, ships, and airplanes. There is one thing all energy transitions have in common: they are prolonged affairs that take decades to accomplish, and the greater the scale of prevailing uses and conversions the longer the substitutions will take. The second part of this statement seems to be a truism but it is ignored as often as the first part: otherwise we would not have all those unrealized predicted milestones for new energy sources. ... The pace of the global transition from coal to oil can be judged from the following spans: it took oil about 50 years since the beginning of its commercial production during the 1860s to capture 10 percent of the global primary energy market, and then almost exactly 30 years to go from 10 percent to about 25 percent of the total. Analogical spans for natural gas are almost identical: approximately 50 years and 40 years. Regarding electricity, hydrogeneration began in 1882, the same year as Edison’s coal-fired generation, and just before World War I water power produced about 50 percent of the world’s electricity; subsequent expansion of absolute production could not prevent a large decline in water’s relative contribution to about 17 percent in 2008. Nuclear fission reached 10 percent of global electricity generation 27 years after the commissioning of the first nuclear power plant in 1956, and its share is now roughly the same as that of hydropower. ... In the case of prime movers, the inertial nature of energy transitions is often due to the reliance on a machine that may be less efficient, such as a steam engine or gasoline-fueled engine, but whose marketing and servicing are well established and whose performance quirks and weaknesses are well known, as opposed to a superior converter that may bring unexpected problems and setbacks. Predictability may, for a long time, outweigh a potentially superior performance, and associated complications (for example, high particulate emissions of early diesels) and new supply-chain requirements (be it sufficient refinery capacity to produce low-sulfur diesel fuel or the availability of filling stations dispensing alternative liquids) may slow down the diffusion of new converters. ... The historical verdict is unassailable: because of the requisite technical and infrastructural imperatives and because of numerous (and often entirely unforeseen) socio-economic adjustments, energy transitions in large economies and on a global scale are inherently protracted affairs. That is why, barring some extraordinary commitments and actions, none of the promises for greatly accelerated energy transitions will be realized, and during the next decade none of the new energy sources and prime movers will make a major difference by capturing 20 percent to 25 percent of its respective market. A world without fossil fuel combustion is highly desirable and, to be optimistic, our collective determination, commitment, and persistence could accelerate its arrival—but getting there will demand not only high cost but also considerable patience: coming energy transitions will unfold across decades, not years"