Samhällsplanering
Levande gatuplan ger hållbar stad
Många tror fortfarande att en hållbar livsstil går ut på försakelse, uppoffring och försämrad ekonomi. Därför är det bra att nätverket YIMBY arbetar för tätare och mer levande städer. YIMBY uttyds "Yes in my backyard" och tanken är att man är glad över att det byggs nya hus i städerna, där det redan finns kollektivtrafik och annan service.
Att en tätare stad innebär färre och kortare transporter är självklart. Men en stad är mer än en samling hus, det är en plats för människor och möten. Ett bra sätt att bygga för en sådan levande stad är att blanda butiker, bostäder och arbetsplatser. En gata ska fungera inte bara som transportled utan även som destination.
En gata som är en destination har inte bara kontor eller bostäder, utan även såna saker som drar till sig annat folk. Lokalerna är öppna ut mot gatan och inbjuder till att stanna upp och dröja kvar, istället för att fara förbi så fort som möjligt.
Bilden visar ett nybyggt bostadshus med ett levande gatuplan. I huset finns en sushibar, ett thaimat-ställe, ett arabiskt café, en frisörsalong, en holländsk krog och, pikant nog, en begravningsbyrå. Här har man lyckats skapa blandstad. Det här är inte parasitär arkitektur, som har "nära till allt" men inte ger något tillbaka till staden. Det här huset ger något tillbaka. Vill vi bygga blandstad är det alltså såhär vi bör planera gatuplanet.
Läs mer om det på YIMBY: Stadens historia: Gatuplanet
Några kända författare på området är Jane Jacobs och Jan Gehl. YIMBY har skrivit om Jane Jacobs.
Förtätningen är 2000-talets wap-telefon
Jag upplever att förtätning är en hajp just nu, som wap-telefonerna för några år sen. Det gör mig glad, för det betyder nog att det håller på få genomslag i de breda folklagren. (De flesta mobiler klarar wap idag, men man kallar det för "mobilt internet" eller nåt annat). Det bör leda till såväl tätare städer som en mer nyanserad debatt.
Till dess har jag lite kritik. Förtätning är inte patentlösningen på trafikproblemen, som det ibland framställs. Det är inte bebyggelsens fel att man kör så mycket bil i Sverige. Hälften av alla bilresor är kortare än fem kilometer, vilket tar 15-20 minuter att cykla. Den genomsnittliga spårvägsresan i Sverige är kortare än fem kilometer. I Stockholms innerstad är den genomsnittliga kollektivresan 2,2km. Även längre ut i Sollentuna, Solna, och Sundbyberg är den 4,2 km. Dessa resor är snabbare på cykel, prova ska du se. Källa Sika Bantrafik 2006 och Fakta om SL och länet 2007.
Uppenbarligen behövs inga nya hus för att resorna ska bli korta! De är tillräckligt korta som de är, och där har det svenska samhällsbygget på 1900-talet inte misslyckats, som så ofta påstås på YIMBYs hemsidor.
I Köpenhamn, Malmö och Linköping sker drygt en tredjedel av alla arbetsresor med cykel. Motsvarande siffra i Stockholm och Göteborg är knappt en tiondel. Här finns mycket att göra, och det är inga tillfälligheter att Köpenhamn, Malmö och Linköping har lyckats. De har satsat pengar och prioriterat gatuutrymmet.
Den tätare bebyggelsen är en av många effektiva sätt att minska bilismen:
- Slopa reseavdragen! Belöna inte folk för att de bosätter sig långt från arbetsplatsen!
- Inga fler motorvägar! Fler vägar, eller mer kapacitet i vägnätet, alstrar mer bilism.
- Slopa parkeringsnormen! Tvinga inte byggherrar att tillhandahålla kostnadsdrivande parkeringsplatser!
- etc
Yimby har en facebook-grupp som heter "Stockholm är inte bullerbyn". Det är inte så konstigt i och med alla korta bil- och kollektivresor, som skapar onödigt mycket buller och farlig trafik. Gå och cykla, så kommer folk fram snabbare. Bullret minskar och trängseln också!
En sak jag undrar över kring det här med förtätning är om det är en utopi att leva i en sådan extrem urban miljö? Det finns ju en del studier som visar att man mår bra av att befinna sig i naturen.
Tanken är väl att man ger sig utanför den kompakta staden när man behöver det.
Sen är det viktigt med parker och grönt även inne i staden. Det Yimbysarna inte gillar är utpyttsat och planlöst grönt. De gillar praktfulla, riktiga parker.
Fast vill de inte ta bort de stora naturområdena i Stockholm? Så här läser jag också på deras hemsida:
Istället vill vi se fler gröna innergårdar, takterasser, trädplanterade alléer, torg och kvalitativa parker.
Inget ont i det, men det mesta av detta är väl "utpyttsat grönt"?
Om det ska bli av att man ger sig utanför den kompakta staden så kräver det nog att det inte är för långt till naturen, eller?
"Utpyttsat grönt" tror jag ska förstås som mindre osammanhängande ytor, som är för små för att solbada eller picknicka på, ungefär.
En annan farsot enligt Yimby är "menlösa gräsplättar". En menlös gräsplätt är enligt Yimby-vokabulären troligen något som omger ett likriktat externt köpcentrum, eller som genomkorsas av en stor väg. Jag gillar gräsmattor, särskilt spårväg med gräsbanvall, men ibland är gräsmattor inte mer än en sorts grön parkeringsyta utan funktion.
Yimby har uppmärksammat James Howard Kunstler som menar att såna mindre gräsmattor kan tillfogas misslyckade byggen som en sorts plåster eller alibi. "Ok det här är en ogästvänlig plats, men vi planterar en buske, så ser det ut om att vi bryr oss". Kunstler kan betraktas tala om saken nedan:
Yimby: Platser som ingen bryr sig om
Förtätning handlar snarare om att hindra bebyggelse i större grönområden och istället lägga den i områden som redan på något vis är exploaterade. Förtätning är därför motsatsen till att bebygga grönområdena, eftersom bebyggelse av grönområdena leder till en utglesning av bebyggelsen jämfört med att bygga i områden som redan är bebyggda.
I kommuner med minskande befolkning innebär en förtätning av bebyggelsen till och med att man kan skapa fler större grönytor. Som det ser ut i dagsläget så ökar snarare ytan bebyggd mark trots att befolkningen minskar på många ställen.
I regioner med koncentrerad befolkning kommer det dessutom att finnas ett mindre behov av vägar vilket gör att naturen i mindre grad blir bullerskadad och uppdelad.
Nu har de meningslösa gräsplättarna kommit till miljöpartiet. Emilia Hagberg, miljöpartistiskt kommunalråd i Stockholm, skriver att "gråytor" är lämpliga att bebygga. I begreppet gråytor ingår meningslösa gräsytor.
Emilia Hagberg: Gråytor och konsumtionsväxling
|
|
Miljökonsult (1)
Böcker (2)
Återanvändande/upcycling (1)
Magasin (3)
|