Tråd som syftar till att hålla koll på vad som utmynnar från EU-håll med de mål man principiellt redan kommit överens om. (Om dessa mål sedan är tillräckliga är en helt annan fråga.) Målen är: Till år 2020 ska: - utsläppen av koldioxid minska med 20% jämfört med 1990 års nivå, - 20% av den energi som används inom EU komma från förnybara källor, - den totala energiförbrukningen minska med 20%. Inom den närmaste tiden lär det utkristalliseras vilka länder som är mest drivande och vilka som kommer att slingra sig och vägra tänka nytt. Tror att det kommer att bli mycket intressant att följa denna cirkus, som på förhand känns ganska förutsägbar. Redan har ju vissa länder spelat ut det trötta "det-blir-för-dyrt"-kortet och agerar därmed enligt formulär 1A i "Slippa-ta-ansvar-för miljön"-handboken. Och vägrar därmed som en annan tråd nyss varit inne på att se de möjligheter som den kombinerade finans-, klimat-, olje-, och miljökrisen ger upphov till. Just nu verkar snubben på bilden vara en av dom som vill mer än vissa andra - att han tagit Silvio i örat är i alla fall ett steg åt rätt håll...

I dagarna samlas EUs miljöministrar för att besluta om EUs position inför FNs klimatkonferens i Poznan i december. "- EU ska fortsätta ta ledningen för ett ambitiöst internationellt avtal om utsläppsminskningar som omfattar hela världen. Vi miljöministrar ska inte vackla, utan i Poznan visa det ledarskap som klimatet kräver, säger miljöminister Andreas Carlgren." Vi får väl se om det bara är löst prat, eller om det kan ge faktiska resultat.... Man ska bland annat diskutera möjligheten att handla utsläppsutrymme mellan länderna (gäller de utsläpp som inte omfattas av EU ETS där energianläggningar och tunga industrier handlar utsläppsrätter). T.ex. skulle då länder som uppnår sina mål med råge (i nuläget ex. Sverige och Estland) kunna sälja en del av sitt utsläppsutrymme till länder som annars inte når sina utsläppsmål (ex Spanien, Italien).

En annan idé som nämnts i P1 är att bygga en kraftledning mellan Sverige och Polen. Sverige beräknas ju ha ett överskott på utslöppsfri el inom några år.

Generellt är det nog väldigt bra och förmodligen kostnadseffektiv klimatpolitik att bygga ut elöverföringskapaciteten från Sverige/Norge till grannländerna som har mycket kolkraft i dagsläget. Det finns redan överföringsledningar till Finland, Danmark, Tyskland och Polen. Utökad överföringskapacitet till Polen är nog bra. Har också hört att man funderar på att dra en ledning till Baltikum. Dels för att minska utsläppen, men också för att minska baltländernas beroende av Ryssland och för att man ska kunna stänga det litauiska kärnkraftverket Ignalina. På länken kan man ladda ner statistik över Sveriges elimport/-export

Att allt mer bygga ihop näten känns som en mycket viktig pusselbit för att kunna skicka tillfälliga överskott i en del av europa till en annan del där el behövs. En balt-kabel från/till Sverige är väl ett utmärkt sätt att hjälpa staterna där och/eller i Polen att byta från ful-el och Ignalina-el till svensk fin- och vattenkrafts-el när vi om några år beräknas få det el-överskott som det talas om i tråden Erik hänvisar till här ovan. Att Litauen av EU tvingas stänga Ignalina helt vid utgången av 2009 kommer ju att göra att de får problem med sin energiförsörjning och att de blir mer beroende än de vill av rysk gas bl.a. Inte undra på att dessa stater är lite oroliga inför både den ppåtvingade stängningen och av de krav EU:s klimatmål innebär. De bör rimligen få en del hjälp av andra stater för att klara övergången, men kan man väl oxå misstänka att det finns en gigantisk energisparpotential i en f.d. sovjetdelstat?

Jag har missat en sak vad gäller de där målen EU satt upp: Till 2020 är målet att växthusgasutsläppen ska minska med 30% och inget annat. Under förutsättning att det blir ett internationellt bindande klimatavtal i Köpenhamn i december 2009. Om inte är det "bara" 20% som gäller. Miljödepartementet har en nyligen publicerad sammanfattande skrift om detta på bifogad länk.

Konkreta förslag för att minska EUs energianvändning med 20% till 2020. Förslag från kommissionen som ingår i det stora klimatpaketet. Det rör på sig... Ska bli intressant att se hur detta tas emot av de "bångstyriga" staterna när det snart ska tas ställning till det. Ska man gissa på ett trotsigt "Det går inte!" ? "Förslaget har ännu inte accepterats av medlemsländerna. Kommissionen hoppas att både EU-parlamentet och Ministerrådet ska acceptera förslaget inom de närmaste veckorna."

Får erkänna att jag inte hade ingen aning om att "De gröna" satt i den tjeckiska regering som snart tar över ordförandeskapet i EU. Och att miljöministern, med mkt ansvar för klimatfrågorna och pågående förhandlingarna inför Köpenhamn 2009, är en "Grön". Det var skönt att höra tycker jag då premiärminister Klaus är en uttalad "skeptiker" av "värsta" sort. Exempelvis har han i en nyutkommen bok skriven av honom själv följande uppfattning om AGW: “The theory of global warming and the hypothesis on its causes, which has spread around massively nowadays, may be a bad theory, it may also be a valueless theory, but in any case it is a very dangerous theory" Tycker jag känner igen de där argumenten på nå´t sätt... ;-) ...och här ännu mer där "environmentalism" är en lika stor fara som "kommunism": In a June 2007 Financial Times article, Klaus called ambitious environmentalism "the biggest threat to freedom, democracy, the market economy and prosperity", hinted that parts of the present political and scientific debate on the environment are suppressing freedom and democracy, and asked for readers opposing the term "scientific consensus", saying that "it is always achieved only by a loud minority, never by a silent majority". In an online Q&A session following the article he wrote "Environmentalism, not preservation of nature (and of environment), is a leftist ideology... Environmentalism is indeed a vehicle for bringing us socialist government at the global level. Again, my life in communism makes me oversensitive in this respect." Jösses. Starka ord från mannen som mer eller mindre är europas officiella ledare från nyår fram till att Reinfeldt tar över 090701. Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/V%C3%A1clav_Klaus

Låter inte bra med en ny, ambitionsmässig, "järnridå" i Europa framöver. Blir MKT intressant för övrigt att följa det som börjar i Poznan i morgon, den 1/12.

Medan det pågår förhandlingar i Poznan för fullt har, lite i skymundan, har EU:s energiminsitrar träffats på Rådsmöte i Bryssel (tänker alltid på Kung Arthur och Riddarna runt det Runda Bordet när jag hör ordet "RÅdsmöte"...). Följande punkter diskuterades: "På rådsmötet i Bryssel den 8-9 december uppnådde EU:s energiministrar en överenskommelse om direktivet om förnybar energi som ingår i EU:s klimat- och energipaket. Energitrygghet och ekodesign stod också på dagordningen." Ekodesignen gällde glödlamposförbudet m.m. Och som många säkert redan noterat kom man alltså överens om att ett av de där "20"-målen till 2020: "Klimat- och energipaketet Energiministrarna endades om direktivet om förnybar energi som ingår i EU:s klimat- och energipaket. Förslaget ska nu diskuteras med Europaparlamentet. Målsättningen är att stats- och regeringscheferna enas om hela paketet vid toppmötet den 11-12 december. Europaparlamentet kommer därefter att rösta om förslaget. Förnybardirektivet innebär att 20 procent av EU:s totala energianvändning ska komma från förnybar energi år 2020."

EUs miljökommissionär Stavros Dimas har i alla fall lagt ribban på lämplig, ambitiös, nivå. "Stavros Dimas, European commissioner for the environment, told the Guardian that the EU could aim for a 80-95% reduction in greenhouse gas pollution by 2050 in exchange for greater efforts by developing nations to limit their emissions. Dimas said the pledge has "already been put on the table" and that he was awaiting responses. In return, Europe would ask developing countries to reduce their forecasted carbon pollution growth by 15-30% over the next decade." Alltså EU lovar att sänka med 80-95% till 2050 i utbyte mot att utvecklingsländerna håller nere sina utsläppsökningar till 15-30% under business-as-usual-fallet 2020. Dimas är inne på rätt linje, de rika länderna måste lova att minska sina utsläpp radikalt för att få utvecklingsländerna att (till att börja med) begränsa sina utsläppsökningar.

Låter som att Dimas är på banan!

Ödesmättat möte pågår i Bryssel... Ska Obamas skugga göra att EU tar sig samman och åter tar täten eller kommer vi i Europa att fega ur när det börjar hetta till och verkligen krävs mod och visioner? "På-pricken-krönika" från DN:s Ingrid Hedström. Otäckt mkt står på spel dessa dagar känns det som. Personligen är jag inte speciellt optimistisk. Tycker bara det faktum att EU:s policy om klimat/energi bestäms SAMTIDIGT som mötet i Poznan är talande. Det är verkligen en fet skandal att man inte fått tummen ur långt tidigare. :-(((((

Under nattsittningen ska en del knutar tydligen ha lösts. Ett något urvattnat avtal på väg? Med undantag för ditten o datten vad det verkar. Hur ska man förhålla sig? Vara glad för det lilla, eller besviken för att det slingras så på så många håll? Själv är jag det sistnämnda.

Hoppet om att EU ska leda världen i ett nytt långtgående klimatavtal börjar tyna bort. Flera av de stora medlemsstaterna har nu börjat dra tillbaka tidigare överenskommelser. Den största omsvängningen har Tyskland stått för, där verkar man totalt ha vikit sig för storindustriernas intressen. Förbundskansler Merkel får välförtjänt verbal klubbning av George Monbiot: "Rather like our own government, Merkels administration is prepared to support only those measures which dont hurt big business. It pours billions of euros into useless schemes which generate corporate revenue (such as the half million solar roofs it has paid for so far, which contribute a grand total of 0.4% of Germanys electricity supply) and opposes effective schemes which would clobber carbon emissions but hurt corporate profits. The German government is prepared to go green only when it costs corporations nothing. Shame on you, Mrs Merkel. With the help of Donald Tusk, Silvio Berlusconi and one or two other Neanderthals, you have now messed it up for everyone." Vad kan vi göra för att vända på det här?

Sätt tryck på våra europaparlamentariker. De ska tydligen rösta om det som ministrarna kommer överens om. Och påpeka att morgondagens storbolag inte har lika många lobbyister som gårdagens.

Fiasko. Instämmer i följande analys från SNF:s hemsida nu i kväll: "I ett gemensamt uttalande från CAN Europe, Friends of the Earth Europe, Greenpeace, Oxfam och WWF konstateras: “Angela Merkel, Silvio Berlusconi, Donald Tusk and Nicolas Sarkozy should be ashamed. They have chosen the private profits of polluting industry over the will of European citizens, the future of their children and the plight of millions of people around the world.”

Angela Merkels snabba 180gradersssväng i klimatfrågan det senaste året, efter påtryckningar från inhemsk industri(?), är oerhört ledsamt. Hon verkade ju på allvar ha tagit till sig allvaret, men som så många andra har även hon nu fegat ur när det börjat hetta till. Fast iofs, i eftertankens kranka blekhet, kanske det inte är så förvånade. Det var ju hon som valde Vattenfall-Josefsson till en av sina främsta rådgivare gällande Klimat/Energi. ==> Slutsats: ALLT är Vattenfalls fel! ;-)

Ungefär 4 min in i denna snutt från morrontv idag lyckas Reinfeldt med konststycket att få utsläppsminskningar, som kostar liiiite, i andra länder istället för på hemmaplan att vara "solidariska". När en moderat statsminister pratar om "Solidaritet" blir jag per automatik misstänksam. Det låter som Orwellskt "nyspråk" i mina öron.

Här ett klipp till från Rapport i kväll som vad det verkar på ett bra sätt sammanfattar EU:s besluts påverkan på stämningen i Poznan. Besvikelse och förvåning. Och nöjda polska brunkolsproducenter kan man misstänka...

Nu ska EUs klimatpaket godkännas av parlamentet. Förhoppningsvis kan den förhandlingen leda till att ambitionsnivån höjs, men samtidigt är pressen på parlamentet - från regeringscheferna och kommissionen - att godkänna det nuvarande paktetet stor. "För att klimatpaketet ska gå igenom måste det accepteras av EU-parlamentet. Redan på lördagen sätter sig det franska ordförandeskapet ner och förhandlar om paketet med parlamentet. Och än så länge är flera grupper missnöjda. - Som paketet ser ut idag skulle jag inte rösta ja. Men jag antar att Frankrike förstår att de inte kan gå till förhandlingsbordet utan att föra förhandlingar. Parlamentet kommer inte tacksamt stämpla vad rådet har sagt, säger Lena Ek, centerpartistisk EU-parlamentariker. Hon menar att fredagens beslut gör att man med osthyvelsprincipen minskar ambitionerna och skjuter på åtgärder. Också Åsa Westerlund säger sig ha "extremt svårt" att acceptera paketet som det ser ut nu. Samtidigt konstaterar hon att trycket på parlamentet att godkänna klimatpaketet är "jättestort"."

Idag har kommissionen i Bryssel lagt fram sitt förslag. Oj. Detta kommer att ta tid att förhandla fram... Ekots reporter sammanfattar det ganska bra: "Kyotoprotokollet ska ju ersättas med något annat, paketet knådas och knådas och ska förhoppningsvis få tejp och snören så att allt blir klart till det stora miljömötet i Köpenhamn i december."

Mer om detta i dagens Studio Ett. "Idag presenterade EU-kommissionen den förhandlingslinje, som man anser att EU ska följa inför klimatmötet i Köpenhamn i december i år. Då ska ju världens länder försöka enas om ett nytt klimatavtal efter Kyotoavtalet."

Nästan 400 städer inom EU som alla har det gemensamt att de vill gå längre än EUs nuvarande energi- och klimatmål har nu samlats i ett gemensamt nätverk. Nätverket startades idag och en av huvudtalarna var Bo Frank från Växjö kommun. De andra svenska medlemmarna i nätverket är Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping och Örebro. Dessa städer förtjänar uppmuntran och ihärdig granskning för att se att de uppfyller vad de lovar. Jag tänker genom Klimataktions lokalgrupp driva frågan att Uppsala också ska bli mer offensiva i sin klimatpolitik och gå med i nätverket. För närvarande är frågan om eventuellt lågprisflyg på det gamla militära flygfältet en het politisk fråga i Uppsala. Delar av det lokalpolitiska etablissemanget har fått för sig att en civil flygplats behövs för att "sätta Uppsala på kartan". Men det vore ju så mycket bättre om man lade ner planerna på flyg och istället strävade efter att följa Växjös exempel och bli en stad som är ledande när det gäller att minska klimatpåverkan.

Så töntigt. Det tar 16-25 minuter med tåg från Uppsala till Arlanda, och det går 3-4 tåg i timmen. Vad dom kan göra är att bygga fler hus nära järnvägstationen och minska biltrafiken. Det skulle öka det lokala utbudet och göra Uppsala till en mer attraktiv stad för möten. På köpet gynnar man gång, cykel och kollektivtrafik.

Precis. Skriv gärna ihop några rader och skicka till valfri kommunstyrelseledamot för att påpeka hur korkat det är med nytt civilflyg i Uppsala.

På tal om en förtätning av Uppsala så har Yimby nu startats där.

Carl Schlyter säger att MP vill minska EU:s utsläpp med 80 % till 2020. När jag läser hans artikel så visar det sig dock att det är 40 % det handlar om, resten ska räknas av från åtgärder i utvecklingsländer. Även om 40 % är radikalt i jämförelse med vad andra partier vill så har jag fortfarande svårt att se den kristallklara logiken i varför ett 10-tonsland som Sverige ska hjälpa entonsländer att minska sina utsläpp, och dessutom räkna de utsläppsminskningarna som sina egna...

Jag gillar Schlyters/MPs linje här. Det handlar om vi ska göra åtgärder inom EU eller i utvecklingsländer - vi måste göra både och. Ett 40+40 mål sätter bra tryck på båda fronterna. De åtgärder som utveckclingsländer behöver stöd för att göra är främst energisnål teknik och förnyelsebar energi samt skydd och återställning av skogs- och torvmarker.

Än så länge är EUs klimatpolitik väsentligt mer ambitiös än de flesta andra rika länders - här exemplifierat med USA och Japan - men det är en klen tröst. "Japans target to cut its greenhouse gas emissions by 15% by 2020 was immediately condemned by environmentalists as "appalling" and unambitious after it was announced today. ... Observers said Japans target was only slightly more ambitious than already required under Kyoto - a cut of 6% on 1990 levels by 2012. Japans emissions have actually risen 7% since 1990. Its new 15% reduction commitment uses a 2005 baseline, equating to a 8% cut on 1990 levels by 2020. ... The Obama administration has talked of cutting emissions by 17% on 2005 levels by 2020, about 4% relative to 1990 levels. But the target has yet to be approved and may be weakened to help it pass into law."

Självklart finns det anledning att lovorda målsättningar med minskningar av utsläpp av växthusgaser, men det finns en baksida med detta som oroar mej allt mer. Det pågår för närvarande en jakt på CO2 som jag uppfattar som rent kontraproduktiv när det gäller ett gott miljöarbete. Jag ser mängder av exempel runt omkring mej där växthusgaser är den enda miljöfrågan och där men totalt tycks ha tappat helheten. Ett exempel är en bekant som har ett mindre bestånd med betesdjur. Han bidrar därmed till att vidlivhålla en mängd ekologiska värden. Fram till för ca 10 år sedan hyllades han av miljösverige som en hjälte. Idag känner han sig direkt angripen av inga mindre än naturskyddsföreningen som enligt hans uppfattning i sin medlemstidning nummer efter nummer publicerar artiklar som förkastar alla former av djurhållning. En insideinformation från en myndighet är att man inom en viss verksamhet för närvarande gör stora avkall på en rad miljöaspekter som man under lång tid värnat. Allt för att kunna redovisa en minskning av CO2-utsläpp.

Håller med. Enögdheten är problematisk - oavsett om det gäller mellan exempelvis ekonomiska och miljömässiga mål eller mellan olika typer av miljövärden. Klimatet har ockuperat stora delar av miljödebatten. Att den mediala debatten har stora problem med att behandla många frågor samtidigt är väl inget nytt, men att miljöorganisationer och myndigheter inte klarar av att hålla flera miljömål på agendan samtidigt är bedrövligt. Vår tids stora utmaning ligger i att länka ihop flera olika miljö- och resursproblem med fattigdomsbekämpning och utvecklad välfärd. Tyvärr behandlas i samhällsdebatten oftast en aspekt i taget. Att integrera dessa frågor är komplicerat och svårt, men kräver en levande och initierad debatt. I sina bästa stunder är Ecoprofile en av de bästa plattformarna för en sådan debatt och jag hoppas innerligt att vi kan fortsätta utveckla forumet och bli ännu bättre.

Här har vi en genomgång av regeringens ambitioner att sänka Svenska växthusgasutsläpp med 40 % till 2020. Räknat på ett annat (mer ärligt sätt tycker jag det verkar som) så hamnar man på 5 % enligt Lucas. Tipstack till Schlaug.

Skrev en liten kommentar efter Lucas artikel. Skriver samma sak här, med ungefär samma argument som jag använt i tidigare inlägg. Alltid bra att granska statistik och målsättningar som förs fram i politiska debatter. Regeringen vill ju naturligtvis framstå som ambitiös men Lucas beräkningar visar ju att den snarare verkar vara ganska måttlig. Apropå 40% så tycker jag inte att det är fel att man endast har ett utsläppsmål för de sektorer som inte ingår i EUs handelssystem (ETS). Utsläppen inom ETS begränsas ju av ett tak som beslutas gemensamt av medlemsländerna/kommissionen/parlamentet. Inte heller att vi ska göra en del utsläppsminskningar utomlands tycker jag är fel, så länge man kan verifiera att de åtgärder man finansierar faktiskt leder till den mängd utsläppsminskning som utlovats (CDM är inte helt klockrent ur den aspekten). Problemet ligger ju snarare i att ambitionen är alldeles för låg. Ett mål på 40% inom landet i sektorer som inte handlar med utsläppsrätter + minst lika mycket (20 miljoner ton) genom investeringar/finansiering i utlandet hade varit ambitiös på riktigt.

Institute for European Environmental Policy (IEEP) har gjort en översiktsstudie av hur EU-länderna arbetar för att uppnå 2020-målen. Man konstaterar bland annat att: "Despite the current financial crisis, action to tackle energy efficiency issues in Europe’s economies remains limited. Improved efficiency, a sharp increase in renewable energy and a decline in traditional fossil fuel use are all essential by 2020. While renewable energy use is rising, this is not yet part of a more coordinated effort to reshape Europe’s energy usage." Man pekar också på att det kan bli hård konkurrens om biomassa i framtiden: "Many Member States are looking particularly to an increase in renewable heat from biomass to deliver a significant portion of commitments. In many cases it remains unclear how they will simultaneously source both the technologies and raw materials to deliver this shift."

Jacqueline McGlade, generalsekretare för EUs miljömyndighet (EEA), och Johan Rockström på Stockholm Env Institute skriver en debattartikel inför miljöministermötet i Åre om att målen i klimatpolitiken måste bli högre. "Överenskommelsen på G 8-mötet innebär att världens utsläpp av växthusgaser skall minska med 50 procent fram till år 2050 (jämfört med 1990). Ledarna för världens stora ekonomier, inklusive Sverige i egenskap av ordförande för EU, hävdar att detta utsläppsmål vilar på vetenskaplig grund. ”This is what science tells us”, som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso uttryckte sig i samband med beslutet. Detta stämmer inte och utgör ett både farligt och ansvarslöst utspel. Att ge intryck av att det finns vetenskapligt stöd för att det skulle gå att stabilisera uppvärmningen till endast två grader, genom att minska utsläppen med hälften till 2050, är att invagga mänskligheten i en falsk trygghet. Situationen är mycket allvarligare än så. Redan 2007 visade FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC att det krävs 80–90-procentiga minskningar av utsläppen globalt till 2050. ... Vår forskning visar att målet för 2050 måste vara att minska de globala utsläppen till så nära noll som möjligt. Dessutom måste de rika länderna i världen (G 8 och EU) ta på sig bindande utsläppsminskningar som överstiger 100 procent, redan 2020–2030, för att kompensera för de fattiga ländernas behov av att öka utsläppen på kort sikt. Detta kan göras genom investeringar i utsläppsåtaganden utanför landets gränser." Hoppas att Carlgren & co uppe i Åre tar till sig av kritiken och börjar planera för en klimatpolitik därefter.

EEA rapporterar om minskande CO2-utsläpp i EU. Utsläppsminskningen går dock fortfarande väldigt långsamt, trots hjälp av lågkonjunkturen.

New European Environment Agency (EEA) estimates indicate that EU greenhouse gas emissions decreased in 2008 for the fourth consecutive year. Compared to the 2007 official emissions published earlier this year, the annual reduction is estimated to be about 1.3 % for the EU-15 and 1.5 % for the EU-27. Based on these estimates, the greenhouse gas emissions in 2008 stand approximately 6.2 % below the Kyoto base-year emissions for the EU-15, and 10.7 % below the 1990 level for the EU-27.

Har skrivit kort om Japans klimatpolitik ovan (inlägg #11118). Valet häromdan ledde till det första regeringsskfitet på flera decennier och nu finns förhoppningar om en mer ambitiös klimatpolitik: "The Democrats have said little about their climate policies since the election win but have pledged to target a 25 percent cut in emissions from 1990 levels by 2020. That is tougher than the outgoing governments 2020 aim of an 8 percent cut below 1990 levels for Japan, the worlds fifth-biggest greenhouse gas emitter. ... But the Democratic Partys emissions target faces resistance from industry as Japan struggles to shake off a deep recession. The head of the biggest business lobby, Nippon Keidanren, has said he did not agree with the Democrats target." I policyväg finns planer på handel med utsläppsrätter inom landet samt prisgarantier (feed-in tariffs) för producenter av förnybar el. Man har dock också kommit med ett par kontraproduktiva och populistiska förslag om att sänka vissa vägavgifter och bensinskatter. "The party plans to create a domestic emissions trading market with compulsory volume caps on emitters, although details have yet to be thrashed out. Japan launched a national carbon market last year based on voluntary targets from companies. The Democrats also plan to introduce a "feed-in" tariff for renewable energy to help expand capacity for clean energy sources and are considering a carbon tax to discourage polluters. But the Democrats also want to eliminate highway tolls and abolish a decades-old surcharge of about 25 yen (26 U.S. cents) per litre on gasoline from April."

Nu har den blivande Japanske premiärministern konfirmerat att klimatpolitiken ska skärpas, jämfört med den som förts tidigare regeringen, givet att andra stora utsläppsländer också tar på sig åtaganden i samma storleksordning. "Japans prime minister-elect said on Monday he will forge ahead with a tough 25 percent cut in emissions by 2020, despite growing opposition from industry which says the target will hurt the worlds No. 2 economy. But Yukio Hatoyama added that the target, more ambitious than the outgoing governments, was premised on a deal on ambitious goals being agreed by major nations."

EUs miljöministrar har enats om ståndpunkter inför förhandlingarna i Köpenhamn. * Långsiktigt mål för EU på 80-95 procents utsläppsminskning år 2050 jämfört med 1990. * Begränsa utsläpp från internationellt flyg och sjöfart med 10 respektive 20 procent till år 2020 jämfört med 2005 inom ramen för internationella överenskommelser. Ett område med stor och växande påverkan på klimatet. * Klargörande av EU:s krav på både industrialiserade länder och utvecklingsländer. Industrialiserade länder ska minska med mellan 25-40 procent till 2020. Utvecklingsländer med 15-30 procent jämfört med att inga åtgärder hade vidtagits. * Förutom tidigare specifika kriterier som fastställdes av rådets i mars, så understryks nu att också målet om högst två graders temperaturhöjning ska vara måttstock när andra länders utsläppsbegränsningar bedöms. * Tydliggörande av EU:s syn på hur avskogning ska bekämpas och ett hållbart skogsbruk bedrivas. Jord- och skogsbrukets bidrag till att nå klimatmålen, * Klargörande av EU:s syn på överskottet av utsläppsrätter, som kan påverka EU:s miljöambitioner. Enighet om att frågan om hanteringen av s.k. AAU ska hanteras vidare inom ramen för miljöministerkretsen med sikte på en överenskommelse före Köpenhamn. Inga större överraskningar förutom när det gäller målen för begränsning av utsläppen från internationellt flyg och sjöfart. Väldigt luddiga uttalanden när det gäller skog och markanvändning (LULUCF) och överskott av utsläppsrätter ("Hot air") från de tidigare kommunistländerna i Östeuropa. Kanske sades mer av substans på presskonferensen på länken än vad som står på hemsidan just nu.

Nu kommer även Sydkorea med ett åtagande inför Köpenhamnsmötet: "In Seoul, the presidential Blue House said Tuesday that South Korea would cut emissions by 30 percent below expected levels in 2020. That translates into about 4 percent reduction from 2005 levels. South Korea is one of the worlds largest greenhouse gas emitters. In 2005, the country released 590 million tons of the greenhouse gases blamed for dangerously warming the globe. That amount is believed to be the worlds ninth largest. If no action is taken to cut emissions, South Korea is expected to produce 813 million tons of greenhouse gases in 2020. Under Tuesdays target, the country aims to cut the 2020 levels to around 569 million tons. "Though there are doubtful prospects for the Copenhagen meeting, South Koreas voluntary announcement of the national reduction target will be a chance to urge the international community to make responsible efforts," President Lee Myung-bak told a Cabinet meeting, according to his office. ... Lees aide on the matter, Kim Sang-hyup, said the policy weighed heavily in setting the "highest-level target" that the U.N. Intergovernmental Panel on Climate Change recommends to developing nations. The panel recommends developing nations to cut emissions by 15-30 percent from expected 2020 levels, he said." Alltid något och ett steg i rätt riktning. Något förvånande/märkligt att Sydkorea refererar till sig själva som ett utvecklingland. Sydkorea hade 2007 en (köpkraftsjusterad) BNP på 26500 US$ per capita, vilket är i nivå med EUs östra medlemsländer. 2005 var utsläppen* 11 ton CO2-ekvivalenter per capita. Endast 30 länder i världen och 11 i EU har högre utsläpp per capita. *exklusive LULUCF, dvs utsläpp relaterade till markanvändning

Klimatkomissionär Connie Hedegaard kritiserar EUs medlemsländer för att lägga för stort fokus på att genomföra utsläppsminskningar utanför det egna landet. Hon poängterar att den absoluta merparten av utsläppsminskningen förr eller måste ske inom respektive land.

EU-kommissionen har en plan att minska koldioxidutsläppen med 80-95 procent till 2050 i förhållande till 1990. Hedegaard säger att för att lyckas med detta måste 80 procent av alla satsningar ske inom de egna länderna.
– Och ärligt talat, det är inte så det har gjorts hittills. Många medlemsstater satsar klimatsmarta projekt utomlands i länder som Kina, Indien och Brasilien istället för i sina egna länder.

Tummen upp för Connie, vi måste kunna visa att det går att ställa om utvecklade länder. 

Europeiska kommissionen har tagit fram en färdplan för hur utsläppsminskningar på 80-95% från 1990 till 2050 ska förddelas över tid. Slutsatsen är att de mål om utsläppsminskningar till 2020 som man tidigare beslutat om bör revideras från 20% till 25%.

För att kostnadseffektivt uppnå 80-95%-målet till 2050 visar färdplanens analys att inhemska utsläppsminskningar (dvs. exklusive tillgodoräknande av internationella insatser) på 40% respektive 60% (jämfört med 1990) behövs till 2030 och 2040. Meddelandet konstaterar också att de inhemska utsläppsminskningarna bör uppgå till 25% år 2020 för att EU ska befinna sig på den kostnadseffektiva utsläppsbanan. Kommissionens analys visar att med nuvarande åtgärder kommer EU att nå 20% inhemska minskningar av växthusgasutsläppen till 2020. Om den reviderade energieffektivitetsplanen skulle implementeras fullt ut så möjliggör detta för EU att överträffa det nuvarande målet om 20% och istället uppnå 25% minskning av växthusgaser.

Man har även räknat på hur utsläppsminskningarna bör fördelas mellan olika sektorer för att nå målen till lägsta möjliga kostnad. Under de kommande 10-20 åren sker i så fall de största relativa minskningarna i kraftproduktionssektorn medan utsläppen från transportsektorn minskar i långsammare takt.

Några av EUs medlemsländer har argumenterat för att skärpa utsläppsmålet till 30% till 2020 (från 1990). Nu får de stöd från ett 70-tal stora företag, däribland Coca Cola, Ikea, Electrolux, Google och Sony

Europaparlamentet ska imorgon, tisdag, rösta om att stödja att stärka unionens utsläppsmål från 20% till 30% minskning mellan 1990 och 2020. Ekonomiprofessor Nicholas Stern, som för några år sedan ledde arbetet med den välkända Stern-rapporten skriver idag om detta i Financial Times*:

The problem is that the existing 20 per cent target is too low, making it very difficult for the EU to reach its ultimate target of reducing emissions by 80-to-95 per cent by 2050. Yet here the economic downturn has created an unexpected opportunity to make more progress: annual EU emissions in 2009 were actually 7.1 per cent lower than the year before. Emissions did rise again last year, but Europe is now on a significantly lower carbon path than before the financial crisis. This means the 30 per cent goal is now easier to reach.

The argument that the EU cannot afford a more ambitious target is simply wrong. The European Commission says the new goal would “cost” €81bn, or 0.54 per cent of EU gross domestic product, up from €70bn for the 20 per cent target. But this should be understood as an investment.
...
The real risk here is that Europe, without further action, will soon be surpassed by countries like China and South Korea, as they invest heavily in low-carbon technologies. The history of past waves of technological change shows that investment flows to the pioneers. It is this understanding of the opportunities of this transformation that underpins the important agreements on green technologies established by Angela Merkel, the German chancellor, and Wen Jiabao, the Chinese premier, earlier this week.
...
We must also remember the big picture. While all of the major emitters — including the two largest, the US and China — have made pledges for 2020, global plans are not enough to give a 50-50 chance of avoiding global warming of more than 2°C, compared with the mid-19th century.

Stern får en replik från Neil O'Brien från tankesmedjan Policy Exchange:

On a consumption basis, emissions from the European Union’s six largest economies have risen 47 per cent since 1990, not fallen. As industry has shifted east, domestic production of carbon emissions has decreased. But it is a bit odd to complain about the emissions of China when much of their production is for our consumption. We are deluding ourselves if we believe that it is virtuous to outsource our emissions to a less efficient economy with much higher energy and carbon intensity. This is not real progress.

...
Let us assume that the European Commission is right in saying that the cost of the 30 per cent target is a mere €81bn. Even if that is true, it is difficult to see this as an “investment”. The nature of the EU’s 2020 targets and the policies that support them – particularly the renewables target – inevitably mean heavily subsidising the mass roll-out of known technologies.
...
Unlike current European and UK policy, heavier spending on research and development actually could be an “investment”, meaning that it could yield a return. More direct investment in innovation is really the only realistic way the very real problems Mr Stern describes can be avoided.

Detta sammanfattar ganska väl det fält där debatten rör sig bland dem som verkligen vill göra något åt att minska utsläppen (eller i alla fall säger sig vilja göra det ) idag.

På ena sidan (främst miljöorganisationer) de som i första hand vill ha tuffa (inhemska) mål för utsläppsminskningar med förhoppningar om att man dels ska ses som ett föredöme i de globala förhandlingarna och dels bygga upp en konkurrenskraftig industri kring "grön teknik".

På den andra sidan (främst näringslivsintressen) har vi de som varnar för att striktare utsläppsmål främst kommer att leda till att utsläppande industrier flyttar till regioner utan bindande utsläppsmål. Dessa vill främst se satsningar på att utveckla "gröna teknologier", men vill undvika striktare unilaterala utsläppsmål och väntar hellre till att ett globalt avtal är på plats.

Båda sidorna har vettiga argument. Vilket läger som har mest rätt beror lite på vilka värden man väljer att prioritera. En gångbar kompromiss är att de delar av industrin där energi utgör en stor del av kostnaderna och som dessutom är utsatt för hård global konkurrens - stål, aluminium, papper mm som står för ungefär 20% av unionens totala växthusgasutsläpp - får komma lite lindrigare undan tills ett fungerande multilateralt avtal är på plats, medan övriga sektorer får bära en större del av bördan.

Detta kan kombineras med någon form av incitament för den tunga industrin att effektivisera sin energianvändning och minska sina utsläpp per producerad enhet, exempelvis genom så kallad benchmarking (se artikel 2), där tilldelningen av utsläppsrätter till dessa industrier baseras på producerade enheter av sin slutprodukt (dvs ton stål eller dylikt) istället för att tilldelningen sker endast baserat på historiska utsläppsnivåer (vilket gäller i nuläget).

Det är denna uppdelning som i stort gäller i EUs befintliga klimatpolitik. Samma princip kan fungera med ett 30%-mål, där huvuddelen av den ytterliggare bördan förmodligen läggs på energisektorn.

*Det är möjligt att man måste registrera sig för att få läsa artikeln

Intressant Mattias, jag räknar med att du rapporterar hur det går!

Förslaget om att stärka EUs klimatmål röstades idag ner i Europaparlamentet. 258 röster för och 347 emot, enligt parlamentets hemsida. The Guardian kommenterar:

The vote does not put an end to green campaigners' hopes of a more ambitious emissions reduction target – a higher cut of 30% by 2020 on 1990 levels rather than 20% – as the issue will continue to be debated, but is a setback.

The political wrangling involved a series of amendments, proposed by Conservative groupings of MEPs, that would have weakened the resulting resolution to an extent that was not acceptable to the Green MEP grouping.

Greens in the parliament will now try to push for the tougher target in future votes, and through the involvement of member states and the European commission.

En intressant aspekt av omröstningen är att den brittiska regeringen - som leds av de konservativa - har varit en av de främsta tillskyndarna till ett striktare utsläppsmål (tillsammans med bl.a. den svenska regeringen), men att förslaget nu röstats ner av premiärminister Camerons partikamrater i Europaparlamentet.

Several MEPs echoed Martin Callanan, who told the Guardian: "Conservative MEPs have always been sceptical of the EU unilaterally increasing its target to 30% without a worldwide agreement. I am in favour of increasing the EU target to 30%, or even higher, in the context of a global agreement where our competitor countries take similar action. Increasing our own targets while the rest of the world does nothing will have virtually no measurable effect on global emissions, because it will force large EU emitters to relocate to other countries outside the EU where they will continue to emit at a much lower cost."

"We are also concerned that the higher carbon emission costs resulting from an increased target will feed through into energy price increases for domestic consumers," he said.

Miljöpartiet om dagens resultat:

Europaparlamentet hade i dag chansen att kräva en skärpning av EU:s utsläppsmål, men förslaget föll. ”De närvarande svenska moderaterna och kristdemokraterna avgjorde den här omröstningen. Det är bedrövligt”, säger Carl Schlyter, EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna.

http://isabellalovin.com/2011/07/05/m-och-kd-sankte-eus-klimatmal/

Kågesson tar ner miljöministern på jorden

Häromdagen hade Andreas Carlgren en artikel i SVD där han menar att Sverige kommer att klara nollutsläpp till år 2050. Idag kan man läsa hur Per Kågesson sågar honom vid fotknölarna. Min egen reflektion är att de argument som Kågesson anför har betydligt bättre saklig förankring än miljöministerns.

EUs energikommissionär Günther Oettinger pekar ut riktningen för förnybarhetsmålen bortom 2020.

Oettinger was introducing a new EU energy roadmap to 2050, which showed that opting for a very high renewables component to the energy mix would be no more expensive than opting for alternative scenarios that placed more emphasis on nuclear power or coal and gas with carbon capture and storage.

He said that he expected binding renewable energy targets for 2030 to be in place by 2014: "With our roadmap we want to ensure that, for all participants, there should be an interesting discussion on binding targets for renewables by 2030. This should begin now and lead to a decision in two years' time."
...
The roadmap puts the share of renewables in total energy use by 2050 at between 55% (in the lowest scenario) and 75% (in the highest scenario) – up to 97% in the share of electricity consumption.

EU-parlamentet har röstat igenom ett energieffektiviseringsdirektiv. Branschorganisationen Svensk Energi kritiserar förslaget för att vara alltför statiskt

I parlamentets förslag till nytt direktiv så föreslås bland annat ett tak för primärenergianvändningen i EU år 2020, ett tak som ska bördefördelas per land. Utöver detta så ska ett bestämt effektiviseringsmål nås i varje land. Ett tak som kommer att bli en ekonomisk tvångströja för ekonomin. I förra veckan cirkulerade siffror som skulle innebära ett tak för primärenergianvändningen i Sverige om 481 TWh. Det är 116 TWh mindre primärenergi än 2010.
...
Det betyder att ekonomisk tillväxt i form av ökad produktion i pappersbruk och stålindustrin och nya fabriker som använder el faktiskt inte får komma till stånd. Man kan inte anställa personer för att möta en ökad efterfrågan utan de jobben hamnar i andra länder utanför Sverige, utanför EU.

Storbritanniens klimatminister Greg Barker vill stärka EUs utsläppsmål från 20% till 30%.

Barker said: "We are going to comfortably exceed our 2020 emissions target as things stand, which is 20%. We think we are in a good position to raise that level of ambition to 30%.

"We want to do that in conjunction with the rest of Europe. We are working not just on the environmental case but the economic case, looking at the huge growth in low-carbon and clean technology not just in Europe but around the world.

Ett sådant förslag röstades ner i Europaparlamentet i juli förra året, bland annat av ledamöter från den brittiske premiärministerns konservativa parti..

The Economist analyserar den europeiska elmarknaden och konstaterar att användningen av kol har ökat de tre senaste åren.

Ökningen kan till stor del förklaras av fallande världsmarknadspriser på kol. Dessa fallande priser kan i sin tur förklaras av att:
- I USA har kol till stor del konkurrerats ut av relativt billig fossil gas som utvinns genom så kallad "fracking".
- Den avstannande BNP-tillväxten i Kina har gjort att efterfrågan på kol där har blivit mindre än väntat.

En annan förklaring till den ökade kolanvändningen i Europa är den tyska kärnkraftsavvecklingen. Det finns även en tredje förklaring i en kommande EU-reglering av kolkraftverk:

Companies would be dashing for coal anyway because it is cheap, but the dash is made the more frantic by looming policy changes. Under a European Union directive which comes into force in 2016, utilities must either close coal-fired plants that do not meet new EU environmental standards or else install lots of expensive pollution-control devices. The deadline for companies to decide which course to take is this month. If a company closes a plant, it will be given a maximum number of hours to run before it must be shut down (depending on how much pollution it produces). This is a big incentive to burn a lot of coal quickly.

EUs regionala utvecklingsfond har sedan år 2000 betalat ut 46 miljarder kronor till olika projekt som ska energieffektivisera offentliga byggnader. EUs revisionsrätt kritiserar nu programmet för att merparten av pengarna snarare gått till ökad komfort, säkerhet och estetik. Revisionsrätten uppskattar att endast 10% gått till att bekosta energieffektiviseringsåtgärder. Man uppmanar nu Kommissionen att ställa högre krav inför framtida utbetalningar:

Mellan 2014-2020 vill kommissionen satsa 17 miljarder euro, motsvarande nästan 150 miljarder kronor, på energieffektivisering.

– Om detta fortgår kan ni själva räkna ut hur mycket av de 17 miljarder eurona som verkligen investeras i energieffektivisering, sade Harald Wögerbauer som menar att både kommissionen och medlemsländerna är skyldiga till det dåliga resultatet.

Revisionsrätten uppmanar kommissionen att förbättra kontrollen, införa regelbundna inspektioner och ha en begränsning för hur lång tid det får ta att betala tillbaka de investerade pengarna.

Miljöministrar från 13 EU-länder har skrivit på en rapport som tydligt tar ställning för att EU ska driva en inhemsk och global klimatpolitik utfirån tvågradersmålet. Bland signatörerna finns ministrar från EUs fem största länder: Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien och Spanien. Även Sveriges Lena Ek finns med. Bland dem som saknas märks särskilt Polen.

Rapporten ger en snabb överblick över det klimatpolitiska nuläget, inklusive en presentation av de största utsläppsländernas klimatpolitiska ambitioner (se Annex 2).

Rapportens huvudbudskap är:

1 Agree an ambitious target-based post-2020 policy framework in line with the EU Low Carbon and Energy Roadmaps and our 2°C climate goal. This will give the private sector the certainty they to need to invest now;

2 Reform the structure of the EU Emissions Trading System     helping to cut emissions cheaply and further incentivising low carbon investments; 

 3 Ensure the EU uses the opportunity offered by the Ban Ki-Moon Climate Summit in autumn 2014, by being in a position to put an ambitious EU emissions reduction offer on the table, in order to drive momentum and progress towards the world’s first truly global climate deal in 2015. 

Vore det önskvärt med absolut ren energi i oändliga mängder, tex solenergi, som vore användbar inom alla tekniska attiraljer inom industrialismens samtliga tillväxtskapande områden?

Låt vidare tanke ha svaret som utgångspunkt för fortsatt analyserande samtal, tack!

Var är vi? På Jorden. Vad är Jorden? En fysisk/biologisk absolut begränsning. Tål denna fysiska/biologiska begränsning oavlåtlig fysisk/biologisk destruktion via exponentiell ekonomisk tillväxt - eller blir denna "Livets källa" därav obönhörligen tömd, tom? Vad tror du?  

 http://www.youtube.com/watch?v=3ZwBkXT-fVE

Jag frågade om det vore bättre med ett enkelt utsläppsmål istället för det nuvarande tredelade målet som även omfattar energianvändning och förnybart. Jag fick följande svar av Adam Bergsveen och tyckte det var så bra att jag klistrar in det här:

Det är den sammanflätade effekten av EU:s tre mål som gjort dem relativt effektiva. Det är genom att investera smart (energieffektivisering, mer förnybart) som de positiva effekterna (jobb, ekonomisk utveckling) uppstår. Att minska utsläppen genom att "bara spara" (istället för att ställa om) hindrar den ekonomiska utvecklingen. Dessutom, politiskt, mycket svårare att skjuta upp det nödvändiga arbetet om det är 3 konkreta och sammanflätade mål. De 3 målen ger även näringslivet tydligare och långsiktiga spelregler, vilket gynnar deras potential.