Genomskåda falska miljöargument

Flera av er har kanske redan sett förra veckans artikel i MiljöAktuellt med titeln "Så genomskådar du falska miljöargument"? Känns dessa igen? Artikeln listar några knep som förekommer bland miljödebattörer för att sälja in tvivelaktiga budskap: "NÅGRA EXEMPEL PÅ FALSKA ARGUMENT Personangrepp Skjut budbäraren om du inte kan skjuta argumentet i sank. Utelämnande av information Ger en vinklad bild av verkligheten. Anekdotisk bevisföring En bra historia som är sann funkar bra, även om den inte är representativ. Falsk auktoritet Hänvisa till en professor i fel ämne, eller till en felaktig rapport. Falsk dikotomi/bifurkation Det finns bara två alternativ. Utelämna allt däremellan som skulle kunna nyansera debatten. Slippery slope En sak leder via många steg till något mycket värre. Används för att överdramatisera." Det är inte svårt att känna igen dessa argumentationstekniker i sammanhang där miljöfrågor diskuteras. Flera exempel har dykt upp vid några tillfällen även på detta diskussionsforum. Förutom dessa uppräknade, kommer jag att tänka på två till (utan att ha en aning om vad det skulle vara i retoriksammananhang): att svara på något annat än den fråga som ställs som om det vore svar på frågan; och att tillskriva "motståndaren" i debatten egenskaper och åsikter som inte denne själv gett uttryck för. Många gånger är det nog så att personen i fråga inte är medveten om att argumenten haltar, att "faktan" står på en vek grund, att det inte ens logiskt går ihop osv. Då utgörs utmaningen av att själv ha väl underbyggda, relevanta och trovärdiga argument och att lyckas förklara på bästa pedagogiska sätt. Ofta en utvecklande utmaning tycker jag. Värre är det att möta de som inte är öppen för dialog och att revidera egna antaganden. Intressanta problem på ett diskussionsforum där vi ägnar oss åt miljödebatt.

Kul att du tar upp detta Eleonora! Wikipedia har några texter om sk argumentationsfel. Ad Hominem är en av mina favoriter, och sen har vi Halmgubben som är populär men som inte finns i MiljöAktuellts artikel. Miljödiskussionen är verkligen full av såna här argumentationsfel och löjliga överdrifter. Man talade ju länge på fullt allvar om "uppoffringar" ungefär som att det är en enorm uppoffring att åka X 2000 istället för att flyga. Trots att det är tystare, man slipper vara fastspänd, man kommer smidigt från centrum till centrum, det finns flera olika sorters kaffe, trådlöst internet osv osv osv. Folk äter så mycket kött att de blir sjuka av kolesterol. De kör så mycket bil att de blir tjocka. Det är helt sjukt att det ska ses som en uppoffring att bryta dessa ovanor, få mer kvar i plånboken och ett hälsosammare liv på köpet.

Aha, det är så tjusigt det heter - Ad hominem. Förutom det uppenbara att det är obehagligt både för den som drabbas och för åhörare, så är det intressant att se det ur retorisk synvinkel. Ett par meningar från din wikipedialänk som jag bara måste klippa in: Inom retoriken är detta ett argumentationsfel, eftersom det inte är ett sakligt argument. Elaka personangrepp är något som undviks av den retoriskt kunnige, eftersom de lätt kan få den motsatta effekten: den angripne får medkänsla och sympati från åhörarna med och därmed en fördel. Ganska självklart, tycker jag, men ändå är det inte helt ovanligt att en del försöker denna misslyckade strategi. Ja, Halmgubben känner jag alldeles för väl igen i miljödebatter. Många andra i listan på den Wikipedia-artikeln om argumentationsfel som du länkade till också. När det gäller Halmgubben är det lätt att hamna i ett slags försvarsläge och att diskussionen rör sig bort från ämnet om man inte är uppmärksam.

Ja, debatten blir absolut mycket bättre om alla är uppmärksamma på argumentationsfel, både de som använder dem och de som kanske hamnar i försvarsläge som resultat. Efter att ha läst lite om det på Wikipedia och nu även MiljöAktuellt har jag flera gånger lyckats hålla kvar diskussionen på ämnet när jag upptäcker att människor använder de här argumentationsfelen. Det har också hälpt att vara uppmärksam på min egen argumentation. Ibland händer det att jag svarar snabbt per automatik; märker jag då att jag använder mig av argumentationsfel så blir det lättare att sakta ner. Ibland är det faktiskt bättre att fundera än att svara! Ad hominem låter ju sådär latinskt och bildat. Jag gillar det ordet bättre än ordet "personangrepp" eftersom personangrepp låter så konfliktcentrerat. Någon kan ju göra ett personangrepp utan att syftet är att såra någon.

I "falska miljöargument" skulle jag vilja inrymma gammal, inaktuell eller missvisande statistik som sedan används för att dra långtgående slutsatser. Ett exempel är handdisk kontra maskindisk. Där brukar man ofta jämföra med handdisk i rinnande varmvatten som drar 2-4 kWh mot en diskmaskin som klarar upp till tre gånger så mycket disk på 1 kWh. I bästa fall kan man reducera energiförbrukningen med över 90%. Men, är jag naiv när jag säger att disk i rinnande varmvatten är mycket sällsynt nuförtiden? Det som förekommer är väl att man fyller diskhon med 10-20 liter varmvatten och en sådan disk går på 1/2 till 1 kWh. Risken som finns som jag ser det är att man här kraftigt överskattar besparingspotentialen.

Dessutom krävs det idag högkvalitativ energi i form av el till diskmaskinen medan det räcker med lågkvalitativ energi i form av värme till en handdisk... Svårt att idag driva en vanlig diskmaskin med ved, solfångare, spillvärme från raffinaderier etc.

Här kan man få lite tips om man vill bli en skeptiker.

Johan, så svårt att driva en diskmaskin huvudsakligen på exempelvis ved är det väl inte? Det är ju bara att ansluta diskmaskinen till varmvattnet istället för kallvattnet. Elen som går till pumpen är väl försumbar i sammanhanget och torkningen kan man hoppa över. (Jag räknar med att disken ändå sköljs med varmvatten eftersom det tar väl lång tid för den att torka annars.) Sedan är det en annan sak att de flesta diskmaskiner är inkopplade på kallvatten, eller att tillgängligt varmvatten är onödigt varmt. Detta borde dock gå att lösa med en temostatblandare. Nu känns det som jag ägnar mig åt petitesser och att denna diskussion kanske skulle hamna i en annan tråd, men när vi nu ändå var inne på ämnet... Tack förövrigt för länken ovan. Det är ju inte utan man känner igen de flesta av metoderna.

Här står det lite om diskmaskiner och varmvatten, vi kan fortsätta där... :-)

Här är ett bra exempel på argumentationsfelet "halmgubbe". Istället för att bemöta argmentet att bilismen bör minska så säger man att bilismen inte kommer försvinna helt. Men att minska bilismen är inte samma som att avskaffa den, så detta är alltså en halmgubbe -- man bemöter ett fiktivt argument istället för det argument som faktiskt görs. Niklas Ekdal i DN: Bilen har kommit för att stanna Texten är dock mindre bilvänlig än rubriken. Här är t ex ett intressant utdrag: "Personbilstillverkningen står för en procent av Sveriges BNP och skapar direkt sysselsättning åt 20 000 personer. Det kan jämföras med 280 000 i byggsektorn."

Ett återkommande argument som används för att avfärda ett påstående är "detta ligger inte inom professor xx:s expertisområde". Kanske är det i någon mån fråga om personangrepp, men principen för argumentation är intressant. Kan en professor i säg kvartärgeologi vara trovärdig (eller ej) när hon/han med en fördjupad analys ifrågasätter gängse uppfattning inom populationsbiologin? Jag menar att man inte kan avfärda någons påståenden på grundval av hennes eller hans akademiska meriter eller dokumenterade expertisområde. Min erfarenhet av den akademiska världen är att det finns väldigt insnöade forskare som i princip inte har koll på något utanför sin egen expertis, men det finns en stor skara som har breda kunskapsfält som ibland sträcker sig långt utanför deras huvudsakliga expertisområde. Ett till synes analogt förhållande är publicering av "vetenskapliga" rön i fel tidskrift (för inte så länge sedan uttryckte jag mej tveksam till en review-artikel om klimatfrågan i en medicinsk tidskrift). Eller än värre i en tidskrift som utger sig för att vara vetenskaplig, men som inte har någon riktig refereegranskning. Där tycker jag att man kan vara betydligt mer kritisk.

Magnus Billberger: Aktoritetsargumentet blir mindre och mindre relevant ju mer man sätter sig in i frågan. Det finns dock ingen möjlighet för människor att sätta sig in i ens ett fåtal vetenskapliga frågor mer än grundligt. Att förlita sig till expertisen är det som alla måste göra inom de områden där man inte själv är expert, och då är det säkrast att förlita sig på de som hamnar så nära forskningsområdet som möjligt. Forskare kan förvisso vara (hyfsat) insatta inom andra områden än sina egna, fast man får inte blanda ihop deras forskartitel med detta, den gäller enbart ett visst ämne och fungerar inte som någon generell kvalitetsmarkör inom vetenskapen i stort, även om forskare visserligen får antas ha en viss vetenskapsteoretisk skolning utöver det vanliga.

Magnus, intressant fråga. Pratar vi inte här om "Falska Auktoriteter", d.v.s personer som vill höja värdet på sina åsikter genom att hänvisa till en akademisk titel? En professor kan naturligtvis göra helt lysande bedömningar i vilket område som helst, men han eller hon bör väl kalla sig debattör om det inte handlar om det egna kärnområdet. Jag tycker att det är slarvigt av media att nöja sig med att titulera någon "forskare", "professor" eller "doktorand" om man samtidigt inte berättar inom vilken disciplin det rör sig om. Forskare har hög trovärdighet hos allmänheten, och att utnyttja detta som plattform för opinionsbildning utanför sin egen kärnkompetens anser jag vara på gränsen till ohederligt.