Cykla med sällskap

Vovven och jag trotsade den råa morgonluften för en träningsstund per cykel. När vi har fått in snitsen är tanken att byta ut bussresan till "hunddagis" mot en uppfräschande motionstur. Hittills har jag sett och testat två olika modeller av hållare. På bilden ser ni den jag själv skaffat och testar just nu, i nästnästa inlägg ser ni den andra på en lånecykel. Fördelen med min är att metallröret är synnerligen lätt att snäppa på och ta av från fästet och att det bara är ett rör som inte tar så mycket plats. Nackdelen är att det måste sitta en fjäder inuti röret som tillsammans med repstumpen sänker den förväntade livslängden av denna hållare ganska ordentligt jämfört med den andra. Efter dagens testtur kan jag konstatera att Vovven har lägre mankhöjd än jag trodde. På bilden kan ni se att jag fått sätta "hundhållaren" väldigt lågt. Det går att cykla, men är inte helt idealiskt ur mattes synpunkt. Det blir nog en tur till läderaffären för att skaffa en liten läderremsa att göra en kort bit koppel av. Med den kan "hundhållaren" sättas lite högre upp vilket kommer göra det bekvämare. Annars är hållaren helt okej, tycker jag, även om Vovven inte är helt övertygad än. Han tycker att det är lite småläskigt att vara så nära cykeln. Men trägen vinner! Det är som alltid med hundar en fråga om vem som är envisast, och det brukar vara jag...

Så här ser hållare modell nummer två ut, med en hund som är måttligt förtjust i att sitta still som modell...

Vilken fin hund! Han ser ut att vara väluppfostrad och snäll. Jag har sett en hållare som på översta bilden fast med en böjlig plastdel ytterst, som man kan knyta ett koppel i. Så den anpassar sig lite lättare till hundens längd.

Hehe, skenet bedrar ;-) Nej, han är go han. Tycker matte, men vad annat kan väl matte tycka? Snart kommer han tycka lika mycket om att cykla som matte... En böjlig plastdel låter som en svag länk, men det kanske inte är ett problem om man har en hund som direkt från första början vågar springa nära cykeln och i rätt takt. Jag har provat att cykla med några andra hundar också, och reaktionerna varierar. Trixet är att få upp farten såpass att hunden måste trava på - inte för långsamt, inte för fort. Det blåa snöret som sticker ut ur metallröret fjädrar som om det sitter på just en fjäder. Den fjädringen är dock så hård att det bara är till för att man inte ska ramla omkull så fort hunden drar till litegrann.

Man kan cykla med katter också! Här kommer utlovat bildbevis som du, Erik, frågat efter tidigare. Inte någon lysande bild, men ett litet bevis i alla fall. Förr om åren fick katterna följa med på en cykeltur minst ett par gånger i veckan, nu har jag inte tagit med dem på ett tag och har därför inget nytillskott på bilder. Jag måste skaffa ny bur för att kunna ta med dem, en bur likadan som den på bilden. Sist jag var i en enorm och välsorterad djuraffär fanns bara burar med välvd långsida och det går inte att sätta fast tillräckligt säkert. Att cykla med katt är inte lika enkelt som med hund, framför allt beroende på säkerheten. Buren måste sitta stadigt, vara precis lagom stor och cykeln stadig - allt med tanke på att de kan skada sig ordentligt om man vurpar och att vurpa är lättare med last som rör på sig och omfördelar vikten. Den risiga cykeln på bilden är överlägset bäst kattcykel av dem jag har, och dessutom den enda som efter många år fortfarande inte blivit stulen. Mina katter tyckte att det var roligt att schvischa fram och se utsikten. Katter har dock ett annat psyke än hundar, så med dem är det viktigare att ge sig ut ofta så att de har vanan inne.

Höjdpunkten för katterna var att hänga med på cykelsemester härom året. Mycket spännande att titta på och upptäcka. Här har de somnat i tältet efter dagens alla upptäcksfärder.

Hej Eleonora. För katt-transport borde det gå att skaffa en främmre pakethållare från tex Kronan. Då har man lite bättre uppsikt över kissen och det kanske är roligare förkatten att titta i färdriktningen. Hundkopplingen nummer 2 såg ut att vara bäst för hunden, den verkar göra så att hunden får springa lite lägre bakåt. Jag kan tänka mig att hunden blir nervös av att få springa brevid dina "pedalande" fötter i version nr 1. Återkom gärna med den slutliga versionen. Mvh Jakob

Hej Jakob :-) Ja, en pakethållare där fram är säkert en bra idé, bara man lyckas med bra fastsättning. Den huvudsakliga anledningen till att jag hade den där risiga cykeln till kattcykel var att proportionerna stämde perfekt för att kunna klämma in buren mellan pakethållaren och sadeln, och tillsammans med pakethållarens klämma och ett antal bra remmar blev det mycket stadigt. Som om den var fastskruvad nästan. Buren måste sitta riktigt bra för att det ska vara så säkert som möjligt eftersom katter gärna rör på sig. När det gäller utsikten tror jag att katterna trivts med att slippa titta på vägen och trafiken då buren varit vänd mot vägrenen istället. Då har de kunnat njuta av landskapet, blommor och bin istället. Cykeln som jag hittills betraktat som ostjälbar eftersom den är så ofantligt ful och risig, har nu blivit stulen :-( Så var det med den kattcykeln. Så i helgen drömde jag om att Stockholm invaderades av dessa fina skyddade cykelparkeringar som Erik Sandblom skrivit om tidigare... Ja, det där med pedalerna, ja, det kanske är det Vovven inte gillar? Det ska jag testa och se. Tack för det förslaget!

Man kan också använda en Xtracycle att ha hunden i. Foto Xtracycle.

Det fanns en tid då gotlandsbåtens ankomst till Visby var väl tajmad med landsbygdsbussarna. Det var tider det. Nu går färjorna fortare och flera av turerna kommer fram på underliga nattider när inga bussar går.

För att få med hunden till sommarstugan tänkte vi därför hyra en hundcykelkärra i Visby och cykla de mil som krävs från den buss som går sent men i gengäld stannar längre bort. Vi hittade en enda avgång på flera dagar som inte var fullbokad (djurplatser) och som skulle vara framme åtta på kvällen. Inga problem, tänkte vi och bokade biljetterna snabbt innan de riskerade att gå åt. Turistindustrin på Gotland är så viktig för ön att jag inte kunde tänka mig att cykeluthyrningen, som ligger ett stenkast från färjeläget, inte kunde lämna ut bokade cyklar på kvällen. Jag har alltid kunnat få ut hyrgrejer på kvällstid tidigare år. Uthyrare av olika slag har ofta haft koll på när färjorna kommer in och anpassat sig efter det för kundernas bästa.

Vad göra? Vi ringde vidare till nästa cykeluthyrare, Visby Hyrcykel, som sade sig kunna lämna ut cyklar efter färjans ankomst. Härligt! Vi letade bland elcyklar och lastcyklar och annat spännande - men fann ingen hundcykelkärra. Äsch, då hyr vi en lastcykel och slänger hund och packning i den, tänkte vi. Det kunde ju t.o.m. bli kul att prova.

Tills vi insåg att sträckan plötsligt skulle öka med flera mil eftersom lastcykeln inte går att ta på bussen (en delsträcka) och att katterna, som vi också vill ska få sommarsemester i det fria, inte skulle bli så förtjusta i att åka i bur flera timmar i sommarvärme efter att redan ha åkt flera timmar för att komma till ön.

Dagen därpå tipsade pappa mig om att Jula av alla ställen hade en enkel cykelkärra för knappt 800 kronor. Mycket pengar för oss just nu, men ett hyfsat köp i förhållande till hundcykelkärran som skulle ha kostat 450 kronor att hyra en vecka. Och enormt mycket billigare än hyrbil.

Vovven har aldrigt åkt i cykelkärra så vi visste inte om han skulle gilla det eller inte. Efter montering av kärran serverade vi därför middagen i lådan, som först stod på marken, sedan, när hunden provat att gå in i den där, placerades i kärran (utan att hänga på cykel) där middagen fortsatte. Det gick förvånansvärt bra. Peppar, peppar!