Odling i staden en vanligare syn i framtiden

I ett inslag i P1 Morgon berättar Martin Berg, Mastersstudent på Globala studier på Göteborgs universitet om hur han tror att Angered i Göteborg kan se ut om 50 år. Han tror på mer odling, t.ex på hustak och mellan huskomplex, och att odling blir ett nav i framtida stadsplanering. Orsaken till utvecklingen med mer odling i stan menar Martin är att transporterna blir dyrare när oljan tar slut, ökande matpriser, klimatförändringar med t.ex. ökad torka i vissa områden i världen och en ständigt ökande urbanisering. Dessutom får vi bättre förståelse för hur naturen fungerar. I olika städer i världen pågår nu försök med att öka stadsodlingen. 4000 storfamiljer i Angered skulle kunna få sin mat från marken som finns i området, dvs området kan bli självförsörjande på mat. Andra studier visar att bara Sveriges trädgårdsytor räcker för att försörja halva befolkningen med mat. Kolonisten Lars Johansson berätta om sin matodling i koloniområdet på Lövgärdet, Angered och hur han planerar att byta ut en pil mot bärbuskar för då får han mer egenodlat att äta. För Lars är det viktigaste att veta vad det är han äter, han vill inte ha någon besprutad mat.

Men är det inte väldigt ineffektivt att odla sin egen mat? Jag trodde att fördelen med stordrift var just att det blev så mycket mer effektivt med stora maskiner. Menar han att folk inte ska ha några andra jobb utan syssla med sina odlingar under större delen av dagen? Jag har rätt svårt att se hur man skulle komma undan med någon timmes arbete om dagen ens om man bara ska odla en liten del av det man äter. Varför inte lägga odlingarna strax utanför staden istället och kunna utnyttja fördelen med stordrift? Det blir väl knappast mindre transporter bara för att man sprider ut odlingarna på många små delar? Dessutom är begreppet urbanisering rätt missvisande och leder snarare tankarna till gator och torg och stora människoskaror i rörelse vilket det inte har varit frågan om under de åtminstone senaste 60-70 åren av så kallad urbaniseringsvåg i västvärlden. Vad det handlar om är ju i princip enbart en utvidgning av mycket glesa (i regel så glesa att något affärsunderlag i stort sett inte existerar inom själva området) bostadsområden sammanknutna med motorleder. Utmed dessa motorleder finns sedan affärsutbudet.

Nej, jag tror inte tanken är att alla ska sluta jobba och börja odla sin egen mat hela dagarna. Det är nog ingen framkomlig väg. Däremot står det klart att odlingsintresset är på uppåtgående och fler och fler vill ha en täppa runt knuten för matodling. Och en del kanske är så intresserade att de odlar så det räcker till fler än de själva och kan sälja överskottet. Angående ineffektiviteten så ger väl beräkningarna om att Angered kan bli självförsörjande på mat tillräckligt besked? Jag har inte läst rapporten, men de säger det i radioinslaget iaf. Visst blir det effektivare med stora maskiner, och ännu mycket effektivare med konstgödsling och besprutning. Frågan är dock varför vi hela tiden ska ha maximal effektivitet på allt, till varje pris? Stora maskiner behöver bränsle, det är väl också ett argument för småskalig odling som inte behöver några insatser av extern energi (förutom solljus och muskelkraft då...). Odlar man till husbehov själv på en täppa nära hemmet så blir det ju inga transporter alls. Kanske några cykelresor. Jag har inget emot odlingar utanför stan, det ena behöver inte utesluta det andra. Egenodling lär inte vara hela lösningen på klimatproblemen, men kanske en dellösning.

Theodor, småskalig odling har inte stordriftens fördelar, men den har andra fördelar. En fördel är t ex att en del av arbetet redan genomförs idag i och med att folk har privata och offentliga trädgårdar. Har man en stor gräsmatta som någon måste sköta, så kan den kanske delvis ersättas av odling. Odlar man sin egen mat kan man spara pengar. I en annan tråd har det diskuterats att använda urin som gödningsmedel. Pinka och ersätt konstgödslet

Lagras (använd i så fall plastdunk med lock) urin minst 6 månader kan det i princip användas utan risk på alla sorters grödor. Om man använder urinen på t ex gräs, buskar eller andra växter som inte ska konsumeras råa så krävs ingen lagringstid ur hygiensynpunkt! Rester av läkemedel och hormoner kan finnas i urin, men marken är rustad med mikroliv för att bryta ned eventuella skadliga ämnen och nivån i urinen från en människa är ingen riskfaktor. Om man använder urinen för att gödsla grönsaker skall man låta en månad gå mellan sista gödsling och skörd.

Det blir såklart en konflikt om vad marken i stan ska användas till, bebyggelse, bilar eller odling. Men man kan vända på det också. Så kallade impediment (utrymmen som blir över) kan användas som odling istället för en grusplan i den här bilden. Se fler impediment här: Yimbyträff I

Den här typen av yta kan också utnyttjas till odling. Det finns ju ingen lag som säger att det inte kan växa annat än gräs här :-)

Äntligen någon som börjat forska om odling i tätort! "Odla i stan - odla i komposten" är mitt senaste projekt. Har kört några år och ser stora möjligheter. Det snabbaste sättet att bryta ner hushållsavfall är utan tvekan att odla direkt. Paralell nedbrytning och uppbyggnad! Hushållsavfall i april är jord och mat i september. Bilder finns om någon är intresserad. Man ska nog börja med kryddorna. Det finns lättodlade kryddor. Potatis och jordärtskockor går också jättebra i hushållskomposten.

Effektivitet beror på vilket mått man använder. Om energi som idag är "gratis" och det bara handlar om att maximera avkastning/timmes arbete så är stora maskiner bra (se http://efteroljan.blogspot.com/2008/10/jordbruket-i-vlfrdssamhllet-av-flygare.html). Men om effektivitet handlar om att maximera avkastningen per m2 så är det mycket bättre med småskalig "omvårdnad" av det som växer. Då kan man enligt Pfeiffer (http://efteroljan.blogspot.com/2008/10/eating-fossil-fuels-av-pfeiffer-2006.html) nå upp till 15-50 kg mat/m2 men det är mycket mer arbetsintensivt än dagens mekaniserade jordbruk.

Ett typexempel för att skilja mellan maximalt = mesta möjliga och optimalt = bästa möjliga!

Tja, idag är optimalt = maximalt per arbetstimme. Som sagt (se länken i mitt inlägg ovan), idag skördar man på en timme med traktor det som var 19 dagsverken för 200 år sedan... Men imorgon när energi Kostar Skjortan och det finns hungrig arbetskraft i överflöd så kommer det att gälla att optimalt = maximalt per m2.

Sympatiskt med odling i staden! Mannaminnet är nog inte så långt att stadsodling fortfarande associeras med världskrig och hungerupplopp. Karlaplan 1917 Annonsering i Berzelli park Kristinebergsparken Men jag är betänksam vad gäller gifter. Kan det inte ligga mycket gammalt bly i marken? Konstiga kemikalierester från byggen etc.? I min stad får man inte ens bygga hur man vill pga gifthalten (men min stad är iofs speciell på den punkten).

När det gäller marken i stadsmiljö gäller nog hösta möjliga försiktighet. Näringsbalansen är i regel helt i olag med stora överskott av kväve t.ex. Och naturligtvis finns det bly och sådant också. Det är därför jag satsar på att odla i komposten med tillförsel av f r i s k jord som strö. Då kommer man förbi problemen med stadsjorden. Bengt

Jag tror inte man behöver vara så värst rädd för att odla i stadsjorden, så länge det inte finns kända miljögifter i jorden alltså. Men att den rent generellt skulle vara förgiftad tror jag är att vara försiktig i överkant. Är man nervös kan man göra en jordanalys för några hundra spänn. Så här skriver Fritidsodlingens riksorganisation: Man behöver inte dra sig för att odla grönsaker bara för att man bor i sta’n. Risken för höga halter av tungmetaller har minskat väsentligt i dag p g a övergången till blyfri bensin. Men det finns några enkla råd man bör följa. I samband med att journalisten Lena Israelsson började skriva på sin bok Cityoding (se Ht 6/2004) kontaktade hon Fritidsodlingens Riksorganisation FOR om möjligheterna att genomföra en enklare undersökning med sallatsodling i utsatta lägen i Stockholm. Plocksallat odlades på åtta platser nära starkt trafikerade vägar/gator. Bladen skördades, sköljdes och skickades till laboratorium för analys. De ämnen som analyserades var tungmetallerna koppar, bly och kadmium samt fem PAH-kolväten. För tungmetaller ligger alla proven klart under gränsvärdena. Det är heller inga entydiga skillnader mellan sallat som odlats nära och längre ifrån vägen, inom 0–50 m. När det gäller PAH är resultatet betydligt mer svårbedömt. PAH bildas bl a vid ofullständig förbränning och kan vara cancerframkallande. Slutsatsen, enligt FOR, är att inte odla grönsaker närmare än 25–30 m intill starkt trafikerad väg. Odling som är skyddat belägen och täckning med fiberduk kan minska avståndet. Skölj alltid grönsakerna. FOR, Rapport av sallatsförsök, okt 2004 Saxat från odla.nu.

Gunnar Lindstedt på Veckans Affärer tror att det blir vanligt med stadsodling inom en ganska snar framtid.

Om inte annat så ser det väldigt trist ut med alla ensliga balkonger som saknar allt vad liv heter. Folk med balkong borde se till att bidra med grönska till staden. Finns det några bra balkongväxter som håller sig året om? Kanske till och med några som ger något ätbart? Och vad kan man odla på fönsterbänken om man saknar balkong? Blommor växer ju uppenbarligen trots att solen måste passera fönsterglaset. Finns det inga ätbara växter som också funkar?

Michelle Obama ska anlägga en ekologisk köksträdgård på Vita husets gräsmatta, skriver New York Times. Förutom att ge ekologiska grönsaker till familjen Obamas middagsbord och på representationsmåltider, är tanken att det också ska bli en trädgård där barn kan lära sig om hälsosamma och lokalodlade frukter och grönsaker. “My hope,” the first lady said in an interview in her East Wing office, “is that through children, they will begin to educate their families and that will, in turn, begin to educate our communities.” Ägaren till en ekologisk restaurang i New York kommenterar betydelsen av att det är Michelle Obama som står bakom detta. “The power of Michelle Obama and the garden can create a very powerful message about eating healthy and more delicious food. I don’t think it’s a stretch to say it could translate into real change.” Till sist pekar Michelle Obama på möjligheterna med de en miljon många "community gardens" som finns i landet. Jag förmodar att "community gardens" är något kolonilotts-liknande. For urban dwellers who have no backyards, the country’s one million community gardens can also play an important role, Mrs. Obama said.

Ibland känns det som att familjen Obama är för bra för att vara sann... "... through children, they will begin to educate their families and that will, in turn, begin to educate our communities.” "Educate communities". Exakt så! Och utan pekpinnar. Istället Leading by example. Go Michellle!

Helt underbart! Johan Cejie är lika förtjust.

I Högsbo (Göteborg) har kyrkan en satsning på stadsodling. Mark från församlingen, Familjebostäder och kommunen ska användas. Och till hösten ska grönsaker säljas på torget intill! Högsbo tar hjälp av en annan odlingsvänlig stadsdel i Göteborg: Bergsjön. Och nu har man i Högsbo dessutom hjälp med markbearbetningen av tre skånska linderödsgrisar! Foto från bloggen...

Inget nytt under solen :-)! Sedan 70-talet finns s.k. "urban farming", som det heter på engelska, i stor skalla i hela Östeuropa, Kuba, Mexiko och andra latinamerikanska länder. I väst förknippades med fattigdom och nervärderades som syssla för fattig folk drabbade av planekonomier och kollektivisering bakom järnridån... I Sverige en hobby variant för få är kolonilotter, koloniträdgårdar mitt i städer som Gtb.(Jag vet inte om de finns i andra städer. Såg dem bara i Gtb.) Kul att den kommer tillbaka i ny tappning, just i väst! Det finns många olika varianter, från vertikal-odling, odling i näringsvätskor (här kan man använda t.ex. urin), odling underjord (artificiella förhållanden, speciellt i Japan). Googla gärna på ord som "urban farming", "verical farm" "underground urban farming", etc. Det finns hur många bilder och videoklipp som helst! Viktiga nyckelbegrepp är dock: frivilligt arbete, gemenskap, mycket pedagogiskt för unga, lite tillskott till matkassan. Självfallet, inte tillräckligt för alla i en stad som stabil matförsörjning, med den ger mervärde. Obama-febern...troligen om han/hans familj skulle börja med att hoppa rep på Vita husets gräsmatta varje morgon kl 6, då skulle detta spridas som löpeld och som den nya hälsotrenden. Tanken med "urban farming" på Vita husets gräsmatta är nog en sympatisk gärning, spontantycker jag.

"I Sverige en hobby variant för få är kolonilotter, koloniträdgårdar mitt i städer som Gtb.(Jag vet inte om de finns i andra städer. Såg dem bara i Gtb.)" Det finns i Stockholms innerstad också.

På Johans sajt Koloniliv finns ett antal koloniföreningar listade ort för ort att spana in :-)

Nu startar P1 ett systerprogram till långköraren "Odla med P1": "- Stadsgrönt är ett program för människor som bor i stan, säger programledaren Petra Quiding. Det blir trendspaning, tips och inspiration för balkongodlare och för de som odlar på gården. Och reportage om människor som odlar just i staden." Programmet sänds var fjärde vecka, med start 13 april.

Vad tycker ni om koloniområden? Personligen tycker jag att det är en företelse som inte hör hemma i städer. Anledningen till detta är att de fungerar som små gated communities med mindre sommarstugor. Jag förstår att det är jättetrevligt för de som har en kollonilott och att man tycker det ser pittoreskt ut när man kör förbi med bilen. Men om man hade byggt bostäder på området istället hade fler människor behövt pendla mindre och på det viset minska miljöbelastningen.

Ja, det är synd när det är mer eller mindre stängda områden för allmänheten, men öppna koloniområden blir som en liten park eller botanisk trädgård att strosa i och sådant behövs i en stad för att tättbebodda människor ska må bra. Det finns minst en undersökning som visat att en så enkel sak som en naturbild på väggen gör att långtidssängliggande sjuka mår bättre. Vad gör då inte lite riktig natur för stadsborna? Vi kan inte bygga hur tätt som helst för vår egen skull helt enkelt. Sedan är det förmodligen ännu mer hälsofrämjande för dem som har förmånen att ha en kolonilott att påta i. Jag har själv suktat efter en kolonilott i stan under många år. Tyvärr finns det mycket färre lotter än efterfrågan så köerna är långa. Den efterfrågan säger lite om behovet.

Dessutom tror jag att koloniodlingar har en viktig samhällsroll som "utbildare" av stadsborna. Det ger till exempel en naturlig koppling till hur maten "blir till". Den känslan och kunskapen saknar många stadsbor. Jag har själv intervjuat människor i storstadsregion som köper ekologisk mat, och det visade sig att det var flera som helt missat vad som kan odlas i Sverige och när det är i säsong. Högutbildade storstadsbor som uppgav att de tyckte att det var viktigt med lokalproducerat men sen saknade kunskapen/kopplingen/erfarenheten för att välja rätt i praktiken. Det må vara lätt att skratta åt den barnen som i en undersökning ombads rita en fisk och ritade fyrkantiga fiskpinnar, och så illa är det kanske inte ställt med alla stadsbarn och -vuxna, men problematiken finns. En del av er som läser detta kanske tycker att detta är en liten struntsak i det stora miljösammanhanget, men jag vill hävda att våra - vi människors - idéer om hur världen fungerar (hur matresursen uppstår t ex) är av fundamental betydelse för hur vi kommer att agera både i stort och i smått. I vardagens små val, politiskt och i helt andra frågor.

Martin, jag är själv innehavare av kolonilott i stan så jag är partisk i frågan... Men det är jag ju såklart i många andra frågor här också. Jag håller med om att det är begränsad nytta med stängda koloniområden där syftet uteslutande är social samvaro med den egna familjen och vännerna. Jag tycker att det är ett problem för kolonirörelsen att en del områden utvecklas i den riktningen. Den här tråden har en systertråd på en annan sajt jag driver, Koloniliv. Där har de här argumenten för koloniområden, som de från början var tänkta att fungera, och för grönområden i allmänhet, kommit fram: -Ökad förståelse för naturen -Större kontroll över vad man äter -Kylande effekt på stadsmiljöer sommartid -Bättre hälsa för barn och gamla -Bättre luftkvalitet -Ekosystemtjänster fungerar bättre (t.ex. grundvatten och pollinering) -Minskade transporter av kolonister som inte behöver lämna staden för att ha det gott (t.ex. fritidshus eller utlandssemestrar) -Minskade skillnader i ohälsa mellan fattiga och rika -Kortare mattransporter Dessutom kan koloniområden spela en roll för social integration. Olika kulturer och bakgrunder möts ofta på koloniområden. Argumentet med att det blir mindre transporter om vi bor tätare köper jag till viss del, men jag tycker att en sak ofta glöms bort i den diskussionen. Barnfamiljer flyttar ofta ut från stan eftersom den inte anses barnvänlig nog (trafik, bilar, dålig luft, oväsen, avsaknad av grönytor) samt att de vill ha en egen utomhusplats att vara på. Föräldrarna behåller dock ofta sina jobb i staden med ökade pendlingsresor som följd. Kanske blir det också en högre andel bilresor till köpcentrumbesök eftersom det inte finns affärer i villaområdena.

Vad tror ni om kolonilotter och odlingar på taken? Det har ju en väldigt avkylande effekt på staden utan att man för den skull måste glesa ut den och göra den mer bilberoende. Koloniträdgårdar på marken bidrar tyvärr till att öka avstånden i staden, åtminstone om de inte fullt ut fungerar som parker, vilket jag aldrig upplevt att de gör. Dessutom undrar jag hur mycket mat som egentligen odlas i koloniträdgårdar eller för den delen i villaträdgårdar. Enligt mig verkar det vara allt för mycket fokus på prydnadsväxter bland trädgårdsodlare. På trädgårdsmässan handlade det nästan bara om ur matsynpunkt meningslösa växter. Det behövs nog en attitydförändring bland många trädgårdsodlare för att få trädgården att på allvar bli samhällsnyttig och inte bara en personlig hobby som snarare tär på våra resurser.

Odlingar på taken är kanon, men det blir ju inte så lättillgängligt för allmänheten. Du är välkommen till oss i Slottsskogskolonin och kolla Theodor, vi har i alla fall öppet maj-oktober! Jag skulle önska att vi hade öppet mer, men det är gamla traditioner och årlig skadegörelse som ligger bakom. Man kan iofs ifrågasätta om staket som en tonåring lätt klättrar över skyddar från skadegörelse mer än det gynnar det... Det går i alla fall åt rätt håll. Från början så var området helt stängt med tre meter staket och tre rader taggtråd runt om. Enda gången allmänheten hade tillträde var på skördefesten på hösten. Idag var jag i Linköping och höll workshop om hållbar livsstil på Universitetet. Efteråt passade jag på att ta en sväng in på Valla koloniområde som ligger alldeles intill. Så här blir man välkomnad vid entrén. På länken finns ett litet fotoreportage om en Vallakolonist som jag träffade där.

Johan Erlandsson: Trevligt att det går åt rätt håll. Det stämmer säkert att det är svårare för allmänheten att få tillgång till koloniträdgårdarna om det ligger på taken. Olika nivåer brukar försöka undvikas i städer eftersom folkströmmarna mest rör sig i gatunivån om de får välja. Det kanske dock fungerar bättre om man gör det som en egen attraktion i stil med muséer och andra inrättningar som har samma tillgänglighetsproblem. På så sätt lär man ju helt komma ifrån skadegörelseproblematiken. På samma sätt som muséer kan man ju ha ingången och reklam i gatunivån trots att attraktionen i sig inte ligger där. Det man förlorar är att det inte blir något som man spontant ser när man är på väg någonstans. Å andra sidan tror jag att det är ganska ovanligt att man rör sig genom koloniområden när man verkligen är på väg någonstans, eftersom de i regel inte ligger i stråk utan i utkanterna och i parkerna.

Jag har ingen besöksstatistik, men nog är det en hel del majbor som hänger i vårt område på sommaren. Fikar, är på lekplatsen och går runt och kollar på lotterna. Och kommer på påskbrasa, midsommarfirande och skördefest såklart!

Johan Erlandsson: Det ser riktigt härligt ut! Tänk om det kunde se ut sådär här på Södermalm eller nånstans i Kolonistockholm. Tyvärr är koloniområdena här i stan mest gated communities.

Nu skaffar Stadsjord hästar också!

Lär dig allt du behöver veta om organisk odling och Michelle Obamas trädgård med The Daily Show.

Här kan man läsa lite om hur Kuba klarar sin matförsörjning delvis med stadsodling.

Intressant länk och läsning om Kuba! Idyllisk och bara positiv, dvs jag inte tror på bara rosa bilder.... Den väckte riktigt med minnen från barnaåren i 70-talets Östeuropa...småskalig odling med hård fysiskt arbete förstås. Men som texten citerar kubanerna "nöden är den största uppfinnaren" och som jag redan skrev ovan (inlägg 9987): det är kul att denna når i ny tappning även väst. Förhoppningsviss, utan "nöden" som drivkraft, för att jag önskar ingen människa att uppleva den nöd (hungersnöd eller undernäring) som driver fram småskalig innovativ odling i en stad eller i ett land.

Jag tror det här är en grym idé och något som kan och borde utvecklas. Någon skrev något om Community gardening = kolonilott. I Storbritannien handlar det mycket om bakgårdar. Det fanns tidigare väldigt mycket kolonilotter men de lades ner och gjordes om till industriområden eller gav plats åt nya bostäder under några mörka Thatcher-år. Det finns projekt i flera städer där oanvända bakgårdar blir omgjorda av volontärer som planterar dels blomplantor och även matplantor. De har även börjat återta kommunala områden som bara stor tomma och övervuxna och engagera "the community" alltså folket som bor runtomkring att odla sina egna grönsaker.

"For 10,000 years gardens have been boringly horizontal" Men nu börjar det bli vanligare med vertikala trädgårdar, längs husväggar. "Frank Lloyd Wright once said: "Surgeons can bury their mistakes; architects can only grow vines." Blanc, though, does more than trail a wisteria up a bleak wall or soften hard edges with virginia creeper. He attaches a metal frame supporting a PVC plate to a wall, then staples on layers of polyamide felt that support plant roots. His magical living walls thus have no need for soil. Watering and fertilisation are done automatically through pipe networks working on a closed circuit. He chooses plants according to available light and their ability to grow in particular conditions. He creates vertical gardens both outdoors and indoors (often using artificial lighting for the latter)."

Här kan man köpa moduler för vertikala trädgårdar. De verkar mest sälja dekorationsväxter, men konceptet bör lika väl kunna användas för en del grönsaker och örtväxter.

I mitt tidigare liv bodde jag mycket centralt i en stad i Rumänien ca 2 ggr större och 10 ggr tätare än Göteborg. Då mitt hyreshus var(är?) ett gammalt sekelskifteshus med stenlagd innegård och öppen korridor mot gården (ingångssidan i lägenheter), inga balkonger. Alla hade "sin korridordel" framför sin egen lägenhet och många odlade i krukor eller hemmagjorda vertikal-anordningar. Dett fanns inga krydd-krukor att köpa och inte heller annan anordning för vertikal odling, men man kunde göra själv sådana. Med odling menar jag kryddor, jordgubbar, vårlök, vårsallad, rädisor, mm, inte blommor. Detta pga stor matbrist i landet. Som jag skrev tidigare (ovan) ang. Kuba-exemplet: nöden var det bästa drifskraften och uppfinnaren i städer... En hemmagjord pelar-odling (vertikal odling) kunde man göra själv genom att köpa stuprör (de var större i diameter och i mjuk plåt, inte som de vi har i Sverige). Man gjorde några V-liknande snitt fint och balanserat fördelade i plåten, tryckte in ovansidan av snittet, fyllde man först den trut-formade "krukan" med en rad större stenar, efteråt jord och planterade man t.ex. jordgubbar i fliken. Hela konstruktionen ställde man nära väggen (på korridoren) i en hink eller en plåtlåda underst(för att vattnet vid bevattningen inte skall rinna ut på korridoren). Flera pelare bredvid varandra kunde täcka en hel lägenhetsvägg, om man så ville. Höjden kunde man variera från 1 m (under fönster) till 2-2,5 m beroende på korridorens takhöjd. Jag försökte rita av (från minnet) hur en bit pelare såg ut, för att illustrera principen (obs, jag är inte så bra på att rita, förlåt).

Det här var en vanlig syn i Moskva i början av 90-talet, under en omvälvande tid av enorm inflation och där det var lättare att få tag i färska, fina grönsaker och hemmagjorda inläggningar till ett relativt bra pris genom att köpa av privatpersoner på trottoarkanten än i affärer. På bilden kantar de vägen som leder till en stor marknadsplats, men de fanns precis överallt. Några egenodlade tomater eller persilja, en korg med egenplockad svamp, och en massa annat. De som hade en bit mark att odla på utanför stan odlade ätbara växter där. Det var sällsynt att höra ryssarna prata om blomsterodlingar. Men det är mycket möjligt att persiljan och tomaterna odlats på någon balkong också. Jag känner igen mig i Zsofias beskrivningar även om jag inte just sett dessa anordningar och varit i Rumänien. Då, på 90-talet, tyckte jag att det var synd och fel när organisationers bistånd och debatten var helt fokuserad på att exportera svensk/västerländsk teknik och liknande hjälp till östeuropeiska länder. Det fanns så mycket kunnande att importera också! Hur många svenskar kan bege sig ut i skogen och veta vilken svamp som är ätlig? Hur många vet hur man odlar grönsaker, bär och frukt? Hur många vet knepen för att konservera det odlade?

DN skriver om ett spejsat växthus i globenform anpassat för att odla på höjden i stadsmiljö. Växthuset är beräknat att producera tre gånger så mycket som ett vanligt växthus. Artikeln säger dock ingenting om energiåtgången.

Hej Eleonora, vad kul att du var i Rumänien! När? Var? Jag bodde i mycket centralt i Kolozsvar (Cluj) Rumäniens näst största stad (ca 1 miljon inv. på 80-talet). Pelar-odlingen gjord av stuprör har använts flitigt i den vänkretsen jag hade (akademiker allihopa från journalist, språkvetare till kemist, bibliotekarie, läkare, operasångare och flera naturvetare). Några av mina grannar nappade också på idén, men att göra vertikal odling i pelare behöver att man är lite händig och mycket entusiastisk att uppfinna och prova nya saker. Korridorerna eller kanske balkongerna (om de finns) där man placerar dessa stuprör måste vara rätt soliga också. Din Moskva-bild är mycket bekant :-). Eftersom livsmedelsaffärerna var 99% tomma (resten 1% var spritförsäljning) det mat en storstadsbo kunde skaffa (utom bröd, smör, olja socker och mjöl ransonerad på kupong) kom in till några stora och små grönsaks- och köttmarknader, typ "bondens marknad". Det var enorma köer och bråk för att skaffa mat. Sådär kl 4-5 på morgonen på veckans "marknadsdag" var man tvungen att köa annars efter kl 7 allt var redan slut (utom kanske honung, sylt eller inlagda grönsaker). Utan småodlarna i landsbygden nära storstäder skulle varit riktigt stor hungersnöd (katastrof i Rumänien på 80-talet och inte bara allmänt ständigt brist på olika livsmedel och småhungrande befolkning. Att odla storskaligt mitt i storstäder...i nästa nummer av Illustrerad Vetenskap (utkommer 30 juni) utlovas en stor artikel om "Jordbruk i 30 plan", dvs en vision om skyskrapor som växthus. Enligt artikeln en 30 våningshus skulle kunna livnära 50 000 människor i riktigt täta delar av megastäder......Jag är lite nyfiken på denna artikel och vilka aspekter tas upp i en sådan populärvetenskaplig artikel.

Nej, Rumänien har jag tyvärr inte varit i ännu, utan främst Ryssland och Polen. Det finns dock uppenbarligen gemensamma nämnare som vi båda känner igen oss i. Jag hoppas precis som du att det inte är nöden som kommer att tvinga oss till hållbarare matproduktion och -konsumtion. Hoppas, hoppas, hoppas. Mycket intressant att läsa dina berättelser! Smart pelarodlingskonstruktion. Om man kan få tag på rätt material skulle det kunna vara något att ha hemma faktiskt.

Så här ser växthuset ut som DN skrev om. Det är företaget Plantagon som utvecklat detta, och snällt lånat ut bilden till Ecoprofile. Minst sagt lite mera hightech-lösning än pelarodling på balkongen i hemmagjorda konstruktioner. Frågan är vilken lösning som är smartast?

När jag ser såna här hightechlösningar så undrar jag två saker: 1. Vad kommer mat som är producerad i en high-techkonstruktion kosta? 2. Hur lång tid tar det att tjäna in energin som går åt att bygga något sådant jämfört med att transportera in maten från den omkringliggande landsbygden? Lätt skeptisk...

Eftersom det pågår en nästan identisk diskussion på "Odla eller dö..." här, ber om ursäkt om jag repeterar mig... Eleonora: Visioner att odla i täta städer är många. Här är en hemsida om 5 olika arkitektprojekt: http://weburbanist.com/2008/03/30/5-urban-design-proposals-f Tyvärr, det står extremt litet om tekniken, återvinning av vatten och näring från avlopp samt om energibehov och -försörjning. Hos vissa projekt syns tydligt att det är lokal energiförsörjning med vindkraft och att vattnet återanvänds hela tiden innanför byggnadens "murar". Jag kan tänka mig att även "lokalproducerad" näring (från invånarnas toalettavlopp?)kanske är tilltänkt? Johan: i dina frågor ovan...om du byter ut ordet "hightech konstruktion" till "ekologisk sätt" överallt i texten, då låter texten precis som om den var skriven för 10-15 år sedan av någon som var rätt skeptisk då om ekomat och ekologisk odling. Den var/är inte heller billig, och energieffektiviteten är frågan om vilken sorts lokal lösning eller transportberäkning den baseras på, eller hur? Eko-odling ifrågasattes också av många. Det är också rätt vanligt att tro att om något är "hightech" det betyder att det är himla energikrävande eller ohållbar. Nu vet vi ju inte mycket detaljer av dessa innerstadsodlingar i vertikala torn(glob), men idén är intressant i sig........

Drottning Elizabeth följer nu i Michelle Obamas fotspår och återupptar grönsaksodlingar på sin egen bakgård - för första gången sedan andra världskriget. "As a 14-year-old, she picked up a spade and joined with the rest of wartime Britain in the Dig for Victory campaign. Seven decades later, though no longer wielding the spade herself, the Queen, 83, has again embraced the "grow your own" movement. For the first time since the war, fruit and vegetables are to be found in an allotment-sized plot in the gardens of Buckingham Palace. ... Garden Organics chief executive, Myles Bremner, said: "The fact that this is the first time that food has been grown at the palace since the second world war will undoubtedly bring about the Dig for Victory analogies, but the challenges for self sufficiency and a need to re-skill a generation in how to feed itself resonate even now. What is important is to put people back in touch with food and how to grow, and hopefully the palace allotment will be a driver getting more people to achieve this.""

Jag var och lyssnade på Niklas Wennberg från projektet Stadsjord häromdagen, han sa att brittiska kungahuset gör en väldig satsning på ekologisk odling på alla sina ägor. Prins Charles ska tydligen ha fått utstå spe för denna satsning och jämförts med någon feg 1700-talskung som hellre ordnade matförsörjning än krigade. Zsofia, ja det är väl dumt att vara automatiskt negativ till nya idéer, men jag har svårt att tro att det skulle bli antingen ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart att bygga odlingstorn. Tänk på byggkostnaden och energi- och materialinsatsen för att bygga ett sånt torn. Och hur skötseln skulle fungera. Finns det ens goda odlingsförutsättningar, får växterna tillräckligt med solljus? Känns som om det finns mer låghängande frukter än så att plocka...

Jag håller med dig Johan, visst, det finns en stor rad frågor kring såväl bygge, energi, skötsel samt ljusförhållander, osv osv i dessa odlingstorn och odlingsglob. Av det flotta och vackert simulerade information som finns utlagd på olika hemsidor visas bara sci-fi liknande animerade bilder av dessa arkitekt-tilltänkta visioner om odling mitt i megastäders asfaltdjungel. Jag eller troligen någon från bloggen kan nog inte svara på dina funderingar, men OM/NÄR någon gång en sådan projekt tas på allvar (inte bara en arkitekter som vision), då kommer kanske mer info att finnas kring dagens funderingar, hoppas jag. Trots den obefintliga tekniska informationen är jag ändå lite fascinerad av idén och jag kan nästan säkert påstå att den kan vara rätt genomförbart och kanske även hållbart i t.ex. Tokyo. Har du eller någon varit/bott i Tokyo (jag menar inte bara Akihabara, Shibuya, eller liknande höghusområden, utan i de områden som vi ser som "förorter" i Europa ellar Amerika)? Betong, asfalt, kanaliserade vattendrag och hus på hus....detta är "förorten" kring Tokyo. Dvs de närmaste odlingsbara plättar är på 7-10 mil från stan....Ordet "närodlat" får en hel annan innebörd. De första större odlingsplättarna ser man efter ca 30-50 min. tågresa i hög hastighet med shinkansen (höghastighetståg) utanför Tokyo-området. När en Tokyobo vill se något naturligt växande grönt, då besöker man/hon en av många shintotemplen med dithörande pytte-meditationsträdgård inträngd bland höghusen eller någon av Tokyos relativt små parker som fick vara kvar...Annars golfbanor är på hustak, likaså tennisbanor,mm. I sk. rikas villaområden finns inte mycket plats för gräsmattor, kanske en och annan buske samt körsbärsträd och lönn. Tät, och enligt japansk smak smakfullt (för oss kanske exotiskt) packade och klippta. Av 20-23 miljoner människor i Tokyo är inte många som vet hur en morot har blivit morot...I en sådan megastad kanske en odlingstorn är inte en omöjlighet. Tokyo är redan såpass hightek-igt och övertätad och närodlingen är såpass långt borta att kostnadsmäsigt och energimässigt det är inte stor skillnad mellan att odla och ta in maten från tiotals mil avstånd (i bästa fallet) eller importera det mesta från sydostasien (även från Sverige, vissa swampar). Maten kostar som i Sverige (lunchrestauranger i Tokyo är en aning billigare än i Göteborg) troligen pga att det är såpass enorma mängder råvror och färdiglagade rätter det handlar om på en såpass tät och effektiv ställe som Tokyo. Som sagt med detta....odling i ett flervåningshög torn i en sådan miljö är troligen inte mer energi- och materialkrävande som allt annat (de odlar redan under flera höghus, på flera våningar, i helt artificiellt miljö många svampsorter, de sköter med bevattning och näring redan golfbanor på tak, osv). När man är tvungen så är man tvungen..... Annars jag håller helt med dig Johan, i alla fall för oss det finns mer låghängande frukter att plocka :-) och vi kan/bör utnyttja denna fantastiska situation i första hand.

Detta med innerstadsodlingar i vertikala skyskrapor (vertical farming eller även kallad skyfarming)har eggat mig på sistone inte minst på grund av att jag saknade mer ingående information i beskrivningarna på de hemsidor jag har kollat och det gör att man kan inte riktigt bedöma om dessa storskaliga drömmar är/kan vara hållbara eller ens genomförbara.... Jag älskar nya idéer, nya visioner, lite galna drömmar också, men bara om de har potencial att ge hållbara och genomförbara lösningar. Annars de är fantastiska sci-fi skildringar inom litteraturen (jag läser mycket sci-fi också :-). Vid seriösa och vetenskapligt grundade förslag/visioner vill jag "bli övertygad" med konkreta fakta att även detaljerna i drömmen håller...T.ex. i vertikal odling detaljer som energibehov, bevattningsbehov, kretsloppslösningar, mm, är detaljer som ger en viss trygghet och bas att luta sig på. Desto bättre om dessa är någorlunda kända och ÄR hållbara eller i alla fall finns vetenskapligt bevis på att de är hållbara. Därför väntade jag med stor spänning den utlovade artikeln i Ill. Vetenskap om just skyfarming. Eftersom tidskriften är populärvetenskaplig, väntade jag mig inte någon avancerat utlägg eller komplicerade beräkningar, bara en mer ingående förklarande text om dessa vertikala odlingsskrapors funktion-, teknik-, energi- och hållbarhetsbeskrivning. Besvikelsen blev stor.... Artikeln är en nästan ordagrann översättning av sin engelska syster från http://nymag.com/news/features/30020/ Det enda jag kan faktiskt rekommendera att den som är intresserad läser originalet på ovan nämnda hemsida (bläddra igenom alla 5 sidor). Forskaren (och hans studenter) från Columbia University som står bakom idén har fått många anhängare och bra kritik. Den enda som ifrågasätts är egentligen energiförsörjningen i en sådan skyskrapa. Dvs OM det räcker med de förnybara källorna (sol och vind på taket, mm, de ytterst energisparande lamporna (dioder med full solspektra) och extrema glasväggarna att försörja hela systemet med energi. Även slam (efter avloppsfiltrering) samt gamla växtrester räknas in här som biobränsle. Jag kan tyvärr inte bedöma detta, eftersom inga beräkningar redovisas. Jag skulle nog ha en och annan invändning t.ex. vad det gäller att odla hydroponiskt (i vatten). Visst är det så att avsaknad av jord ger bättre koll på ogräs, parasiter och nästan utesluter användning av bekämpningsmedel, men man förlorar rätt mycket på alla micro-näringsämnen som finns i markens mineralkorn eller från nedbrytning av växtrester (mull). Det är ytterst svårt att "balansera" en vattenlösning så att en viss växt får ALL näring för en komplex och på alla sätt rik tillväxt och för oss "produkt" att skörda. En del macro- och micro-näring kan man dosera men då gör man dessa lösningar från allsköns syror, baser, salter. Dvs. inköpta kemikalier. Kemikalier framställs också någonstans artificiellt...Har odlat själv hydroponiskt i klimatkammare och det är alltså inte frågan om NPK gödsling med lite kompletterande Ca, Mg, och S. Artikeln och alla andra källor från projektet från Columbia University har totalt missat dessa frågor. Min andra invändning handlar om användning av avloppsvatten i odlingarna (förstås :-)). Jag ser här precis det jag har sett i alla år från amerikanska forskare: total avsaknad av näringskretslopp i alla vetenskapliga idéer och tekniker kring avlopp. Här också: vattnet från avloppsvatten skall recirkuleras, jättebra. Men att avloppsvattnets näring bör tillvaratas saknas ju! Avloppsvatten skall filtreras via olika filter -står det som teknik för behandling av avlopp. Men Herregud, detta är en ytterst kostsamt och ofta halvbra (halvdåligt) fungerande teknik känd (ökänd) sedan flera decennier tillbaka! Det spelar ingen roll om man använder omvänt osmos, kolfilter eller olika nano-filter för att filtrera bort "allt". I denna "allt" förlorar man även näringsämnena... Men som sagt, USA är flera decennier i det förflutna vad det gäller nytänkande på detta område (också). Annars i den listan som presenterar fördelarna med odlingsskrapor mitt i storstäder (minimalt utrymme med extremt hög avkastning, livsmedelsproduktion året runt, inget väderberoende, lägre vatten och energiförbrukning, färre eller inga bekämpningsmedel, återanvändning av spillvatten, regnvatten för bevattning, inga långväga transporter, färska råvaror till invånarna samt oberoende/okänslig för leveransstörningar från import eller omvärlden) är imponerande. Fast detta med okänslighet är jag nog inte så säker på....Sårbarheten för t.ex. en attack eller sabotage för en sådan koncentrerad och viktig produktionsenhet är nog inte att vifta bort. Summan av kardemumman: 1) idén är eggande, intressant och KANSKE genomförbar för riktigt täta megastäder i rika länder där redan idag är mattransporter ett gigantiskt problem (energi och klimat). Jag nämnde i föregående inlägg Tokyo, artikeln nämner Singapore, där tusentals ton mat flygs in dagligen från alla kontinenter....ohållbart. 2) delar av tekniken borde uppdateras för att de bygger på ohållbara, rentav dåligt fungerande, dyra tekniker och det finns ju alternativ! 3) vissa aspekter av osårbarhet, mm, är grovt överdrivna och jag läste inte någon vettig förklaring för dessa heller 4) för oss i Sverige, med fantastiska odlingsmarker på normal avstånd och avsaknad av megastäder är Johans förslag nog det bästa: "det finns mer låghängande frukter än så att plocka".

Empty car parks to sprout vegetable plots A London council is converting its disused spaces into areas for local people to grow produce in an attempt to make its food supply sustainable by 2050.

Obamas vill ordna bondens egen marknad utanför Vita huset. Tipstack till koldioxidexperiment.

Lite fler argument för grönområden i stan:

Mer om Plantagon-bollen som Eleonora skrev om ovan. Indien vill ha den!

Niklas Wennberg på Stadsjord har bett Sahlgrenska att utvärdera om stadsodlat innebär några förhöjda hälsorisker:

Utifrån de undersökningar som finns idag finns ingen anledning att anta att konsumtion av ekologiskt odlade grönsaker och bär i stadsmiljö skulle innebära någon förhöjd hälsorisk.

http://www.sahlgrenska.se/upload/SU/omrade_6/Arbets-%20och%20Miljömedicin/VMC/VMC/UtrednRapp/Projekt_stadsjord_100209.pdf

Jag är pensionär (78 år) och medlem i tillsammansodlingen i Mölndal. Av ohejdad vana så har jag under lång tid gillat att försöka skapa optimala visioner om de nya ekonomiska och ekologiska förutsättningarna. Det finns över 2 miljoner singelhushåll i Sverige, bl.a. att många av oss är friska pensionärer plötsligt blir ensamma i stora lägenheter.

Små kolonilotter har funnits länge, men med skönjbar framtid i sikte så har förutsättningarna drastiskt förändrats. Nittonhundratalet kolonilotter med staket runt en liten stuga och en liten odlingslott skapades under helt andra önskemål och kunskaper om natur och ekologi.

Är det kanske nu dags att göra något av en omvänd "skiftesreform"!

Istället för små odlingslotter med staket och stuga, så bör medlemmarna gemensamt kanske bygga en större ”klubblokal” med maskinförråd, verkstad, omklädningsrum, dusch, stort kök och matsal, kylrum och/eller jordkällare och frysrum mm. Kanske även övernattningsrum så att alltid några stannar kvar och bevakar mot intrång och skadegörelse. Då kan hela det övriga området användas för odlingarna.

Med stort kök, kyl- och frysrum så går det ju att tillsammans konservera, torka, lagra, frysa in osv. Kanske inte minst för oss med singelhushåll så bör det gå att var och en tillsammans lagar till kanske hundratals olika rätter på hösten som fryses in och används under kanske en stor del av vintern.

Då jag är uppfinnare och idémakare av ohejdad vana, så är jag är mest intresserad av att försöka testa möjligheterna att effektivisera och optimera arbetet med enkla tekniska hjälpmedel. Visserligen arbetade jag inte som mekaniker, utan under knappt 30 år så jobbade jag med analog elektronik på medicentekniska avdelningen på Sahlgrenska. En del av jobbet gick just ut på att utveckla tillskräddade analoga interface åt forskare och doktorander. Då de ville pröva nya diagnos- och terapimetoder så fanns det ofta inte lämplig utrustning på marknaden, utan de kom några år senare.

Det är ju en Kravodling så all ogräsbekämpning sker mekaniskt och ofta för hand. Det var när vi var fyra personer höll på ett par timmar med att för hand rensa bort ogräset mellan squash-raderna som jag började fundera om att det bör kunna ske med enkel mekanik. Det som jag då tänkte på ärden eventuella  möjligheten att pröva en enkel Clas Ohlson 240 V elvinsch som placeras nära plåtskjulet. Vinchen drar kanske via lina eller vajer en enkel släde med en tråd som är lika lång som radmellanrummet. Linan går via släde nr1 runt två båtskotsrullar i bortre ändan av raden och vidare till släde nr2. När en sedan vinchen kör igång så går den ena släden från plåtskulsändan och den andra från radernas bortre ända. Detta görs så snart ogräset börjar komma upp och upprepas t.ex. var tredje dag, men då rockeras släde1 och 2 så att slädarna går åt andra hållet. När det skall dras åt andra hållet så byter förstås vinschen och bromstrumman plats. Med väl utprovade superenkla slädar så bör det kanske kunna finnas en släde som går fram och tillbaka på varje radmellanrum var tredje dag hela ogrässäsongen. Det man gör är att flytta vinsch och bromstrumma två rader i sänder. Slädarna går kanske lämpligen med en hastighet av 50 m på 5 - 10 minuter. Kruxet är att det tydligen inte finns några vinschar i mellanskiket. Antingen en som klarar 1000-tals kg för att dra upp en fyrhjuling upp till 8 m som kört fast i leran eller spinnspön. Det finns tydligen inget mellan dessa ytterligheter, så om en vill pröva så gäller det att komplettera med block och taljor.

Det är egentligen ganska lustigt när jag presenterar den här idén för andra så frågar de varför då inte en liten laserstyrd maskin som långsamt själv går fram rad för rad. De blir förvånade av att jag som elektroniker föreslår enkel mekanik med vinsch, slädar, skotrullar, block och taljor. Det enkla svaret är vad det kostar i tid och pengar att experimentera sådan utrustning istället för att tekniskt intresserade runt om i världen tar vara på såna här enkla tips och prövar sig fram. Jag kanske tror för mycket men varför inte ett gäng studerande på Chalmers kanske skulle vara intresserade att steg för steg optimera enkla grejer. Kruxet är också om man blandra in elektronik så kan det bli fel som folk på plats inte kan åtgärda.