Sanyo Eneloop elhybridcykel med energiåtervinning

I februari 2009 lanserar Sanyo en elcykel som jag tror kan bli revolutionerande för alla som tycker det är lite jobbigt att cykla till jobbet pga uppförsbackar. 

Elassisterade cyklar har funnits länge, men här verkar allt så genomtänkt. En av nyheterna är att mycket av rörelseenergin som annars går förlorad genom bromsning i nerförsbackar nu kan återföras till batteriet, och ger därmed en längre räckvidd med samma batteristorlek. I uppförsbackar ger batteriet via en elmotor i framhjulet upp till dubbla pedalkraften, dock max 250 watt. Allt enligt de senaste japanska reglerna för elassisterade cyklar. Farten kan alltså bibehållas i uppförsbackar, och du kommer snabbare och utan svett till jobbet. Räckvidden (i en mycket snäll körcykel ska nämnas) i autoläge är hela 10 mil. Då laddas batterierna när man kör på plan mark. 10 mil är nog inte så ofta man pendlar, och som tur är går laddningen på plan mark att stänga av. Räckvidden blir då 7,5 mil, onödigt mycket det också tycker jag. Så långt cyklar man väl bara på cykelsemester, om ens då? Jag skulle hellre välja ett mindre batteri för att hålla vikten nere. En batteriladdning drar ca. 0,2 kWh. Det blir 0,02 kWh per mil alltså. Jämför det med en elbils 1-2 kWh/mil. Elcykeln är 100 ggr energisnålare än elbilen! De små energimängderna är inga problem att generera själv med egna solceller eller vindkraftverk.

Priset är enligt länken 130 000 yen, eller drygt 11 000 kronor med dagens valutakurs. Inte alltför dyrt. Vad brukar elcyklar annars kosta? Den här borde också kunna bli billigare (och lättare) om man väljer att bygga den med ett mindre batteri.

Jag är lite skeptisk mot elåtermatningen. En vanlig cyklist presterar ungefär 100-150 watt. På en vanlig oelektrisk cykel innebär det att cykeln i nerförsbacke i 20 km/h själv utvecklar ungefär 100-150 watt. Och vad händer när man kopplar på laddningsläget i nerförsbacke? Laddar man med 150 watt då? Nej, cykeln stannar. Det är sällan man susar nerför en backe och behöver bromsa hela vägen. Vindmotståndet gör att man inte kommer så mycket över 25-30 km/h ändå. Det blir inte så många watt att ladda batteriet med. Cykeln är ett väldigt energisnålt färdmedel, så det finns inte så mycket energi att "spara" helt enkelt. Men om dom har löst det utan att öka på cykelns vikt, och utan att störa batteriet så är det ju en liten bonus. En modell med nöjda ägare heter Giant Twist. Ska tydligen komma till Sverige snart. Även Monark har en elcykel i sortimentet, Monark Eco.

Erik, nu våldför du dej lite på logiken med elåterföring och faktiskt också på fysikens lagar. Låt mej illustrera det såhär: Antag att det går åt 100 W för att framföra en cykel i 20 km/h, ett värde som är väldigt realistiskt (du kan själv leka lite med beräkningar på http://www.kreuzotter.de/deutsch/speed.htm). Då går det åt 300 W för att få upp samma ekipage i 30 km/h. I en backe i vilken man skulle kunna rulla i 30 km/h skulle man därmed kunna ta ut 200 W till batteriet medan cykeln rullar i 20 km/h. Elåtervinningen gör att man effaktiv kan jämna ut belastningen på cyklisten. Trampa för en hastighet på 22 km/h men låt genaratorn ladda med 30 W så går det i 20 km/h istället. Att cykeln är energisnål är en sanning med modifikation. Ett cykelekipages effektiva frontarea är lika stor eller större än en modern bils. Den vanliga cykeln lider därmed av ett svårt hastighetshandikapp. Vid hastigheter över 40-50 km/h börjar den vanliga cykeln bli ganska ineffektiv.

Magnus, tack för kompletteringen men jag kan inte se att jag gjort mig skyldig till någon våldföring. Du har använt lite andra siffror i dina exempel, men fysikens lagar ändras väl inte för det? Jag tycker ändå dina exempel bekräftar det jag sa. Att sänka farten från 30 till 20 för att ladda batteriet, troligen under en kort tid, låter inte särskilt lockande. Jag tror inte elåtermatningen ger något betydande tillskott till räckvidden. Att tillverkaren utgår från att elåtermatning ska ske även vid cykling på platt mark visar ju bara vilka exempel man måste dra till för att få elåtermatningen att verka nyttig. Det låter som en försäljningsploj, men om det inte gör cykeln tyngre eller sämre på nåt annat sätt, så skadar det inte heller. Att cykeln inte är så effektiv vid 50 km/h är väl ändå ett sidospår? Det är få som cyklar i den hastigheten någon längre tid, så det är inte särskilt relevant. Bygger man kåpor så ökar vikten och otympligheten, något som direkt motverkar cykelns smidighet och snabbhet i städer. Utanför stan eller i förorter och på längre sträckor är velomobiler förstås väldigt smarta.

Erik, jag hade fel där om fysiken. Jag menar dock fortfarande att elåterföringen har en intressant potential: På min väg till jobbet (23 km) skulle jag ha stor glädje av 200 W extra under ca 500 sekunder. Det finns ett par backar där jag trots hårt arbete (mer än 200 W) är nere under 15 km/h. En inbromsning från 20 km/h är "värd" 6 sekunder med 200 W. jag har normalt två sådana på resan plus en inbromsning från ca 50 km/h till 30 vilken är värd ca 25 s med 200 W. En "hastighetssänkning" på 1-2 km/h ger mej 25-50 W. Lägger jag till 30 minuter med denna hastighetssänkning (50 W) så har jag fått ihop mina 500 sekunder. Totalt förlorar jag knappt 3 minuter på de flacka partierna, men i gengäld vinner jag mer än 6 minuter i backarna. Vad jag vill visa med detta räkneexempel är att jag med elåterföring skulle kunna omfördela den energi jag lägger ner på min cykeltur så att min restid kortas med ca 5%.

Och kanske ännu viktigare än tidsbesparingen för att cykling till jobbet i backig stad ska slå igenom: du slipper bli svett.

Magnus, det låter som att elåtermatning passar bra på din väg. Men det blir ändå marginella elbesparingar. Det är kaffepengar, eller ska jag säga kaffewatt. (Konstigt uttryck, kaffe är verkligen ingen billig dryck!) Att en elcykel är bra på en väg med mycket uppförsbackar är naturligtvis helt riktigt. Men elåtermatningen kan jag bara inte få i mig hur jag än tuggar. Man får ingen större nytta av det, varken i längre aktionsradie eller lägre kostnad. Cykelbanor i städer är ofta såpass smala och krokiga att man inte ens kan hålla 30 km/h. Det är ganska dumt, särskilt i backar. Kunde man hålla 30 km/h nerför och bara 10 km/h uppför så blir genomsnittet 20 km/h vilket inte alls är dåligt, och kanske inte lika svettigt heller. Idag upplever jag att det blir 12 km/h uppför och kanske 20 km/h nerför, alltså bara 16 km/h i snitt trots att man blir svettigare än i mitt idealscenario.

Jag håller med dej Erik om att vinsterna kan betraktas som småflis, särskilt i termer av elåtgång och räckvidd. Det som känns intressant är dock principen att kunna omfördela sin arbetsinsats och därmed få en bättre reskomfort. Att kunna hålla konstant 20 km/h istället för 30 ner och 10 upp (för övrigt så bli medelhastigheten 15 km/h om du åker ner för backen i 30 och sedan upp för samma backe i 10 och lustigt nog är medelhastigheten 15 km/h även i ditt andra exemplet med 20 ner och 12 upp).

Ja där ser man, det blir samma snittfart. Men man borde bli lite mindre svettig om man cyklar långsammare uppför och snabbare nerför.

Happymtb (som namnet till trots inte bara handlar om mountainbike) gör en fantastisk genomgång av elcyklar! Stort reportage från cykelmässan Eurobike. Foto på elcykel med kardandrift av Anders eller Peter Jansson