Miljölarm och Dystopier i populärkulturen

Efter att EU nyss "fegat ur" och när det återigen visat sig att det är många politiska ledare i både europa och på andra håll som inte förstår, eller ens vill förstå, vidden av alla de problem, inte bara klimat/energifrågan, som mänskligheten står inför är det lätt att känna en viss uppgivenhet. Samtidigt är samstämmigheten bland de forskare som har koll på planetens tillstånd (artutrotning, klimatförändring, vattentillgång, havsförsurning, utfiskning, m.m.) större än någonsin tidigare om att vi måste ändra på vårt sätt att leva; både på det sätt vi utnytjar jordens resurser och det sätt vi betraktar "naturen". Dessa forskare kommer i en allt stridare ström med ett allt mer genomarbetat faktaunderlag till våra beslutsfattare. Dock verkar det inte som att poletten riktigt trillat ned hos de som har den största makten och möjligheten att få till förändring. Inte heller verkar majoriteten av allmänheten riktigt förstå vad som kommer att krävas av oss eller vad vi riskerar genom att fortsätta med business as usual. Om man vill och vågar är det därför inte svårt att se vartåt det barkar om vi som mänsklighet inte snart "tar oss samman". Däremot är det lätt och inte speciellt trevligt. Speciellt inte om man har barn... Kanske kan vi dock fås att "ta oss samman" genom ett antal populärkultura örfilar? För framöver så kommer, passande nog i vår underhållningsfixerade tid, just populärkultur som romaner och filmer riktad till både barn och vuxna på temat "undergång - orsakad av oss själva" att bli ett allt vanligare tema. Jag tycker mig i alla fall se början till en trend med filmer som "The age of stupid", "WALL-E" och den kommande "The road". Den sista en filmatisering av en roman från 2006 av Cormac McCarthy. När t.o.m. Disney (genom Pixar animation) gör barnunderhållning av och om vår sanlösa shoppingkultur och dess konsekvenser för planeten, då vet man att nå´t har hänt... På gott eller ont återstår att se, men vi behöver ju inte mer vetenskap. Det är dags för populärkulturens skapare (musiker, filmmakare, författare och andra konstnärer) att ta över!

The age of stupid

The road

WALL-E En briljant liten film. (I alla fall tills allt blir lite förenklat och glättigt på slutet. Men givetvis måste en barnfilm från Disney sluta lyckligt.) Att kalla den civilisationskritisk är nog årets understatement. Människorna på rymdskeppet känns ju sorgligt nog inte extremt jättelångt borta från vad vår kultur är på väg att bli...?

...om vi har så mycket tid att vi kan "ta oss samman" i den takt vi själva känner för istället för utifrån den klocka som tickar och som bestäms av förändringar/försämringar av miljön, utarmningen av ekosystem och utrotade arter... Nå, vi kan ju hoppas att vi vaknar upp och får tummen ur i tid. Här nedan finns en länk till Sharon Astyks dystra förutsägelser för år 2009 (ur ett amerikanskt perspektiv). Hon gissade ganska bra i sina förutsägelser för 2008 och har för övrigt en mycket läsvärd blogg. Fokus i hennes lista är inte på miljön och på vad som kan hända med miljön/klimatet på 5 - 10 - 20 - 40 års sikt (endast två av tio punkter handlar specifikt om detta), utan vad som kan hända med samhället (ekonomin) nästa år. Listan är skrämmande.

Boktips: En värld utan oss.

/Daniel P Ruggig läsning för våra ekonomier/samhällen den där listan... I och för sig väl knappast "populärkultur", men dystopiskt så det förslår! ;-) I morgon fredag och på lördag visas i SVT1 med starttid 21.00 båda kvällarna den färska mini-BBC-serien "Burn up" som behandlar både klimat- och energifrågorna. Om internationella klimatförhandlingar, om politik, om oljeblag och om green washing av dessa. Och om jag inte minns fel från kommentarer om serien i höstas, så ska även peak oil avhandlas. Blev mkt omtalad och fick mycket goda recensioner när den visades i UK förra året. Jag tänker sitta klistrad.

Första avsnittet avklarat och mina höga förväntningar infriades. En mkt bra dramaserie som på 1½ h fick in både allvaret med den globala uppvärmningen, förlöjligandet av "greenies" o renewables, samt hur vetenskap medvetet ifrågasätts av starka fossilintressen. Och så en del politik med slängar åt åt både Downing Street, Vita huset och kappvänderi utifrån opinionsvindar. Och utsatta ursprungsbefolkningar. Och lite kärlek. Förstås. Och i morgon blir det tydligen internationellt klimatmöte för att få fram "Kyoto 2". Och så ska det avslöjas vad de där oljegeologerna som mördades kommit fram till att det fanns, eller inte fanns, under den saudiska sanden. Luktar peak oil lång väg. Manusförfattaren har uppenbarligen läst en hel del på denna sajt...! ;-)

Även andra och avslutande avsnittet var bra. Peak oil kom in och fick den "elake" oljeamerikanen att bli än mer cynisk. Skildringen av klimattoppmötet kändes ganska realistiskt och hade väl lånat en hel del av dramaturgin från det minst sagt dramatiska Bali-mötet 2007 kan man väl anta. På det hela stora taget en mycket välgjorde serie som känns, och sannolikt är, mer realistisk än man skulle vilja önska...

Apropå manusförfattaren så har han, Simon Beaufoy, obehagligt nog intervjuat/träffat en massa insatta personer både från olje- och miljöhåll. Det berättar han själv i den bifogade artikeln från i somras. Följande reflektion från honom i den angående (miljö)vetenskapens roll i dagens samhällsdebatt och vilka som lyssnar på den, egentligen, passar bra in i denna tråd tycker jag. Obehaglig läsning. "People who for the sake of their careers shouldnt even have returned my phone calls were opening their hearts to me. Why such dangerous honesty towards a writer? I found the answer at a conference of the Tipping Point organisation which puts artists and scientists together to learn about climate change. We met at Oxfords Sheldonian Theatre, in which were placed signs reading politics, business, the media and science. We were asked to stand under the sign we thought offered the most hope of progress on the issue. With some giggling and shoving, 200 people crowded underneath the various signs. When this musical chairs for adults finally stopped, there were just two people under the science sign. Only one of them was a scientist. We were aghast. The room was full of eminent scientists from across the world, yet none of them had the confidence to stand under their own sign. Why? Because nobody is listening, they answered. For 15 years weve been warning about rising sea levels, melting icecaps, changes in sea currents, weakening monsoons, the acidification of the ocean. Yet nobody is listening to us. It is extraordinary. There are thousands of scientific studies by climatologists, oceanologists, biologists - every ologist imaginable - charting the current and future effects of climate change. Yet half the population of this country still doesnt believe it." Tipstack till Arbetarens klimatblogg.

Aftonbladet uppmärksammar "The road" - "Vägen".

Nature skriver om "The age of stupid". "Director Franny Armstrong ... says she hopes that the film will reinvigorate the clichéd question, "What are we leaving our children?" But a superficial glimpse into mid-century doesnt add much oomph in that department. The question the film actually hammers home is "How will history judge us?" In one sequence, the environmentalist and author George Monbiot argues that living when a known crisis must be confronted makes us "tremendously powerful people"." The Age of Stupid opens in the UK on 20 March 2009 and internationally in May 2009

15:e mars är det som gäller i UK. Då är det världspremiär för The age of stupid.

Fast i Sverige blir det nog inget av med biografvisning vad det verkar... :-((( Jag mejlade till SF ([email protected]) för tre veckor sedan och frågade om de tänker visa den under året. Fick följande svar: "Hej, Tack för ditt mail. I nuläget har vi tyvärr ingen information om när, eller om, The Age Of Stupid kommer att visas på någon av våra biografer. Vi vet heller inte vem som kommer distribuera den, tyvärr. Med vänliga hälsningar Andrea SF Bio AB Kundtjänst Box 7404 103 91 STOCKHOLM" Jaha....

I söndags hade The age of stupid (förhands)premiär i GB. Den vanliga biopubliken kan se den på bio där från fredag och framåt. Enligt Miljöaktuellt är det fortfarande oklart när och om den får svensk premiär.

Kulturjournalisten Johar Bendjelloul på SVT har på Ställ Om-sajten i dagarna skrivit en recension om The age of stupid. "Brittiska medier har jämfört Age of Stupid med Al Gores Oscarsbelönade väckarklocka “En obekväm sanning” . En orättvis jämförelse. Regissören Franny Armstrongs hårdkokta aktivistdokumentär får Al Gore att framstå som en en försynt lärarvikarie som fumlar vid overhead-apparaten. Age of Stupid är en hård, skoningslös och uppfordrande film - om hur liknöjd slöhet kan vara det som till slut kommer att utrota mänskligheten. Det är ju egentligen ingen som vill ha klimatförändringarna. Det är bara ingen som orkar göra vad som krävs för att hejda dem. 92 minuter. Premiär i Storbritannien 20 mars. Visas nu på brittiska biografer. Släpps på DVD i Storbritannien i juni. Filmen har ännu ingen svensk distribution." I alla fall jag blir ännu mer sugen på att se den och ställer mig ännu mer frågande till SF:s beslut att inte ge den svensk distribution. Har svensk underhållningsindustri liksom den svenska bilindustrin inga vettiga "omvärldsanalytiker"? Mer än hälften av svenskarna anger ju t.e.x i en opinionsundersökning nämnd i SR häromdan att miljöfrågan är den allra viktigaste frågan inför EU-valet i sommar. Jag avslutar därför med ännu ett Johar-citat från recensionen som passar väl in på SF:s filmväljare: "Att kalla någon för dum i huvudet brukar vara det säkraste sättet att kortsluta en diskussion. Osaklig, ensidig, okunnig, ja visst - men dum i huvudet? Kan du vara själv. En garde! Brittiska regissören Franny Armstrongs film Age of Stupid är något så föga insmickrande som en idiotförklaring av en hel generation."

The age of stupid nämns i slutet av detta reportage från England om Transition towns-rörelsen i SR:s Klotet.

I senare delen av programmet (ungefär 16 min in i programmet, på nedanstående länk) intervjuas en Ecoprofile-skribent, Caroline Lo :-) Programmet går i repris i P1 imorgon torsdag kl 19.03 och natten mot fre kl 01.03.

David Jonstad från Arbetarens klimatblogg har skrivit en artikel för Sydsvenskan som behandlar temat för denna tråd.

... och nu har han hittat trailern till The road. Verkar bli en film där det är långt mellan skratten. Om man säger så. Precis allt verkar gå i grått. Muntert värre...

Lars von Triers minst sagt omdebatterade Cannes-bidrag från tidigare i år har haft svensk premiär och i en recension i DN av en konstvetare dras paralleller mellan vad filmen "till synes" handlar om (man vs kvinna)och samhällets (mannen) förhållningssätt till planeten (kvinnan). "Vilka följder får våra förhållningssätt till naturen, och vad har vi egentligen för ansvar för rovdriften och det överutnyttjande av naturresurserna som gett upphov till klimatkrisen? Är det kanske så att vi faktiskt bidrar till den katastrofala utveckling som allt tydligare visar sig följa av vår livsstil – en allt mer ödelagd planet där även själva de grundläggande förutsättningarna för mänskligt liv på allvar nu hotas." och "Att von Trier sedan väljer att låta Honom överleva dramat kan i sammanhanget ses i analogi med att vi ännu endast kan ana vad klimatförändringarna och ett naturens sammanbrott kan komma att leda till. Planetens livsuppehållande system fungerar ännu, men när filmens räv träder fram och väser att ”kaos råder” bör vi med rätta bli knäsvaga. Detsamma gäller scenerna med könsstympningarna som kan ses som en gestaltning av ett hot mot den mänskliga reproduktionsförmågan och människans framtid. Dessa budskap kan mycket väl ses som varsel om vad som kan komma när naturen hotar att löpa amok. Och om vi fortsätter att upprätthålla vår genuina tro på den mänskliga rationaliteten, på vår allomfattande hanteringsförmåga, så är det kanske just detta förhållningssätt som kommer att kasta oss in i det kaos som von Trier illustrerar. Ett sådant misstag kan, precis som i ”Antichrist”, komma att få katastrofala följder för allt liv på planeten om vi inte förmår inse vilka mentala omställningar och konkreta insatser som faktiskt krävs för att hejda utsläppen av växthusgaser och den efterföljande globala temperaturhöjningen." Låter härligt deppigt! Fast utan att ha sett filmen känns det lite väl konstruerat/sökt är min spontana tanke när jag läst recensionen. "Det är väl bara en j-ligt otäck film om hur en man misshandlar en kvinna till döds!?" tänker jag. Men vad vet jag? Är inte filmvetare... Och, gärna för mig, om någon drabbas av "klimatångest" efter att ha sett Antichrist och därefter gör "bot och bättring" så...

Lotta på Koldioxidexperiment har läst mycket dystopilitteratur och behöver uppmuntran!

Lotta skriver "Its the end of the world as we know it". Är det inte så det alltid har varit? Att världen som vi känner den tar slut? Historien upprepar sig ständigt i det avseendet. Detta är en sak med dystopier som jag stör mej på. Dystopin målar upp en katastrof med utgångspunkt från den verklighet som författaren och den tilltänkte läsare befinner sig i. I historien finns mängder med förlopp som lett till att civilisationer fått det svårt eller rent av kollapsat. Förlopp som dessutom kunnat förutses och om vilka det skrevs eller kunde skrivas dystopier om. För mej representerar dystopin i stor utsträckning en av de typiska faserna i en kris, nämligen reaktion och i viss mån bearbetning (krisens faser kan beskrivas enligt följande 1) chock 2) reaktion 3) bearbetning och 4) nyorientering). Baserat på denna liknelse hävdar jag att den som gottar sig i dystopierna för tillfället står still i sin krishantering. Ta nu inte risken att fastna där för gott, se istället hur du kan gå vidare till bearbetning och nyorientering.

Magnus. Du skriver följande: "Är det inte så det alltid har varit? Att världen som vi känner den tar slut? Historien upprepar sig ständigt i det avseendet. Detta är en sak med dystopier som jag stör mej på. Dystopin målar upp en katastrof med utgångspunkt från den verklighet som författaren och den tilltänkte läsare befinner sig i. I historien finns mängder med förlopp som lett till att civilisationer fått det svårt eller rent av kollapsat. Förlopp som dessutom kunnat förutses och om vilka det skrevs eller kunde skrivas dystopier om. ... den som gottar sig i dystopierna för tillfället står still i sin krishantering." Jag håller inte alls med och tror inte speciellt många vare sig "gottar sig i dystiopierna" eller "fastnar" där. Istället är jag övertygad om att ju fler dystopier som görs så ökar chansen att fler och fler "vaknar till" eftersom de flesta dystopier är nischade på olika sätt och tar olika vägar för att nå ut till olika människor. Tror knappast att "Svensson" uppfattar det som att underhållningsvärlden översvämmats av dystopier med miljöproblem eller resursfrågor som tema senaste tiden... Jag tror bestämt att en film som Wall-E spelar större roll (kanske omedvetet) som opinionsbildare i vårt land än vad en politikerdebatt i Agenda gör. Eller vårt skrivande på denna sajt för den delen. Tror t o m att Wall-E funkar bättre än politiker eller ecoprofile utan att kanske mer än enstaka procent av publiken egentligen förstått att det är en svart satir över vårt samhälles resursanvändning och struktur de ser på. Och att, som du helt korrekt skriver, en massa civilisationer tidigare i historien gått under beroende på överutnyttjande av sin naturresursbas visar väl dessutom snarast på nyttan av ännu fler populärkulturella "väckarklockor" än tvärtom? Där hänger jag inte med i ditt resonemang. Att det alltid funnits dystopier, att vi alltid levt i den yttersta av tider och att mänskligheten trots det fortfarande finns kvar gör inte heller dystopierna mindre relevanta idag anser jag. För det har ju aldrig varit år 2009 tidigare och vi har aldrig någonsin på en global skala tvingats konfrontera så många sammanstrålande kriser som vi de kommande decennierna med stor sannolikhet kommer att göra. Fler dystopier tack!

Fredrik, min referens till "gottar sig i dystopierna" bygger på egna observationer av till mej både bekanta och obekanta personer. Jag tycker Lotta på koldioxidexperimentet passade in på den kategorin med utgångspunkt de blogginlägg jag läste. Jag håller med dej om att dystopin kan spela en viktig roll i medvetandegörandet. Men de flesta dystopiska beskrivningar jag tagit del saknar en vettig koppling till faserna bearbetning och framför allt nyorientering (enligt krisreaktion). Oftast är det en extrapolering inom väldigt snäva ramar utifrån nuvarande samhällsordning med tillväxt och marknadekonomi som modell. I andra fall antyds lösningen ligga i fantastiska tekniksprång. En som då lyckats betydligt bättre än de flesta är Lester Brown med sin plan B. Han lyckas trots en dystopisk beskrivning leda in läsaren i nyorienteringens tankegångar. Jag ställer upp på fler dystopier om du lovar att förse dem med lite konstruktiva uppföljningar ;-)

Tror tyvärr inte jag kan lova att på egen hand förse alla framtida dystopier med konstruktiva uppföljningar, men tar med varm hand emot hjälp med den saken...! :-) Utifrån egna erfarenheter, uppenbarligen andra än dina, tror jag dock inte att det särskilt ofta är så att människor stannar i det chockade/deppiga stadiet utan oftast går vidare till nyorientering och förhoppningsvis någon form av handling. Håller givetvis dock med om din poäng - "uppföljning" i form av tips om vad man kan göra för att "vara en del av lösningen" är viktigt. Nyorientering alltså. Och Lester och hans bok är bäst! Borde bifogas alla dystopier.

Flera nya trådar med denna film som tema nu, men jag fortsätter på denna tråd för att lättare kunna ha koll på de pop.kulturella dystopier som dyker upp. Första recensionerna på The age of stupid har nu börjat komma. I GP var Mats Johnson mindre nöjd häromdagen: 2/5, och tyckte att: "Armstrong, som har en hel del viktigt att berätta, hade tjänat på en mer sansad film. Nu när filmen ser ut som den gör kommer den bara att locka de redan miljömedvetna, som knappast behöver lära sig att flyget är den värsta miljöboven och att vindkraft är en förträfflig energikälla."

Betydligt mer nöjd är recensenten på Sydsvenskan. Michael Tapper ger den högsta betyg, 5/5. "Ja, det är en ny film om klimathotet. Och ni kan ge er på att cynikerna än en gång kommer att vara framme med sina förklenande skratt. Hotbilden är överdriven, och man predikar i vart fall ändå bara för de redan frälsta, det vill säga de makrobiotiska naturmupparna. Nå, filmen bygger på etablerad forskning från bland annat FN:s nobelprisbelönta klimatpanel IPCC, som talar om att tiden är knapp. Knappare än de tidigare räknat med. Minskar inte växthusgasutsläppen inom de närmsta åren går uppvärmningen inte att stoppa. Filmens växling mellan nutid och möjlig framtidskatastrof är lika enkel som effektfull. Det vi ser är bara brottstycken ur en mängd tecken på att livsbetingelserna håller på att försvinna. Man tar exempelvis inte upp det senaste århundradets massdöd av djurarter. Tonläget är lågt, bilderna tagna under helt vanliga dagar i skuggan av en annalkande katastrof." Tipstack: Ljungbergs blogg

James Camerons nya spektakelfilm (tydligen den dyraste filmen någonsin?), Avatar, har snart premiär och i både TT-intervju gjord av Gunnar Rehlin från häromdagen samt i flera andra medier framkommer det att den har en uppenbar (dyster) miljöprofil och är ännu en slags Hollywoodsk uppmaning om att bättre ta hand om vår planet. "...även om "Avatar" först och främst är en äventyrsfilm med en kärlekshistoria har den också en klar miljöprofil, med sin skildring av hur en stark militärmakt slaktar naturen för sin egen vinnings skull. -Visst, det går att se naturen på Pandora som en symbol för regnskogarna i Amazonas, säger Cameron. Gunnar Rehlin/TT Spektra"

Och i kvällens Kulturnyheterna var annars ofta ganska kritiske Fredrik Sahlin ganska nöjd med filmens humanistiska (antikrigs- och -imperialism) och miljömässiga anslag. Och med tekniken.

Och Cameron själv intervjuades i Rapport i kväll och sa en massa med tydlig riktning mot beslutsfattare med stort ansvar för framtiden. ""Vi tar inte hand om vår planet" -Jag tror att vi kan generalisera temat till att gälla mänsklighetens sätt att handla genom historien. Men visst finns det kopplingar till nutiden. Men filmens huvudbudskap är att forsätter vi så här kommer vi omöjligt att överleva. Vi tar inte hand om vår planet. Resan till en annan planet i Avatar blir en hyllning till naturen och dess underbara fantasirikedom, säger James Cameron. -Om man måste se jorden från Pandora för att uppskatta det man har, då kanske science fiction har ett syfte. Det är intressant att se Avatar medan klimatmötet i Köpenhamn pågår. Hur ser du själv på det? -Det är bra att världens ledare träffas och diskuterar klimatförändringarna. Man har länge ignorerat varningsropen från den vetenskapliga världen. Nu lyssnar faktiskt regeringarna. Det bevisar att vi kan göra framsteg. Vi får se om det faktiskt leder till något konkret."

Jesper Weihtz på Effekt Magasin har sett Avatar. Och han är lyrisk. "Jag såg nyligen Avatar, världens hittills dyraste spelfilm, med den enda förväntningen att få se ohyggligt mycket pengar brännas på häftiga effekter och ett tunnt manus. Jag hade inte kunnat ana att jag på köpet skulle få en pedagogisk och känslosamt drabbande lektion om vad som försatt världen (vår alltså) i klimatkris. ... Du har säkert snobbvänner som tycker att Avatar är en smetig Hollywoodsaga för popcornsknarkande tonåringar. Strunta i dem. Boka en biljett omedelbart." Jag lovar Jesper. Jag ska. Snart. Måste. Min 11-åring har ju för tusan sett den... (Han gillade den också. Fast kanske inte av riktigt samma skäl iofs!)

I DN skriver Sverker Lenas om Avatar. "Samtidigt som siffrorna för julhandeln visar nytt rekord – igen – handlar biovältaren nummer ett om tillväxtsamhällets destruktivitet. I ”Avatar” har människan tvingats kolonisera och exploatera en ny planet för att inte gå under på den gamla. Med hjälp av gigantiska ”hell trucks”, förvillande lika de jättelastbilar som fraktar oljesand i Kanada, bryts mineralen unobtainium – en nödvändig komponent i jordens energiförsörjning. Ursprungsbefolkningen mördas. Skogen skövlas. Tror regissören James Cameron på evig tillväxt i en ändlig värld? Jag gissar på nej."

Sverker Lenas verkar vara den som fått dystopiansvar på DN. Nu har han, likt David Jonstad på Effekt Magasin varit på undergångskonferens i England, Uncivilisation. Han fokuserar på de två olika spår som uppstått i miljörörelsen, en som säger att undergången inte kan undvikas och en som inte vill släppa tanken på att det är lösbart. Pessimisterna utgår från resursproblematik, de andra från klimatproblematik.

Ny film på gång, "Naturens hämnd", som verkar lovande. En femma (av sex) från SvD:

Att naturen förr eller senare kommer att slå tillbaka mot den rovdrift vi bedriver på den är ingen långsökt tanke längre.

http://www.svd.se/kultur/naturens-hamnd_6399409.svd