Kärnkraft i framtiden?

I Sverige blev det 2006 åter tillåtet att forska om kärnkraft. Nu är flera doktorandprojekt igång och det forskas på de s.k. fjärde generationens kärnkraftverk. En av fördelarna ska vara att de är mycket mer uranbränsleeffektiva:

- Världens kända urantillgångar kommer att räcka i tio tusentals år i stället för de hundra år som de räcker till med nuvarande teknik, säger Jan Wallenius.

Kärnkraftsfrågan är ju minst sagt het i Sverige. Jag tror jag har sett att opinionssiffrorna är ungefär 50-50 för och emot nu. Min diskussionsfråga: Vad tycker du om framtida kärnkraft, om forskare och andra kärnkraftsutvecklare kommer tillrätta med de problem som finns med dagens kärnkraftsteknologi?

Jag är klart tveksam till nya kärnkraftverk. Detta oavsett hur säkra de är. Inte ens om man löser problemen i samband med brytning och slutförvar tycker jag vi skall satsa på ny kärnkraft. Hur kan jag vara så kompromisslös när det gäller detta? Jo, helt enkelt för att energifrågan måste lösas för alla på jorden, inte bara för rika västerlänningar. Kärnkraft är komplicerat och högteknologiskt och tekniken kan inte utan vidare överföras till fattiga instabila stater (dessutom kan de ju lättare skaffa kärnvapen då). Dessa länder behöver enkla småskaliga lösningar som är lätta att underhålla. Förslagsvis sol- eller vindenergi. Kompletteras detta med lite modern batteriteknik så kommer även de allra fattigaste länderna ha ständig tillgång till miljövänlig energi att användas till matlagning, tvättvatten, pumpar, sjukvård, industrier mm. Därför tycker jag att det är den rika världens plikt att utveckla dessa alternativ istället. Fast ett undantag kan jag tänka mig: Om man bygger en reaktor som utvinner energi ur förbrukat kärnavfall samtidigt som man gör avfallet betydligt mindre farligt så kan det vara en bra idé.

Jag tycker det är enkelt - ju mer klyvbart material som finns i omlopp desto större chans är det att det hamnar i fel händer, och då är vi alla rökta!

Det kommer dröja minst 20 år innan fjärde generationen (GenIV) kan BÖRJA bli tillgänglig. Det kan betyda att klimatarbetet skjuts på framtiden och värdefulla decennier förloras. Att bygga ett kärnkraftverk tar många år, ett termiskt solkraftverk exkl turbin tar några månader. Utveckling av GenIV skulle kosta enormt mycket i utveckling och ge en inlåsning; dvs att man kommer använda tekniken oavsett hur bra den blir. De mycket stora turbiner som används i kärnkraft finns det få tillverkare av i världen. Det tar lång tid att få igång sådan produktion. Kärnkraftens kostnader är svåra att beräkna eftersom väldigt få reaktorer byggts på kommersiell bas. De som sett "Gomorra" inser nog att det inte bara är fattiga länder som är instabila och där det kan ifrågasättas hur väl kärnavfall kommer tas om hand. Om kärnkraft skall byggas ut för att ersätta dagens fossila bränslen innebär det en global ökning i omsättningen av klyvbart material och kärnavfall, som helt klart skulle öka riskerna för illegal spridning. Även utan att upparbetas till kärnvapen är sådant material (fr a avfall) mycket skadligt. Med detta i betänkande skulle jag föredra att stora utvecklingsresurser går till förnybar kraft - framför allt vindkraft, koncentrerande termisk solenergi och batteriteknik - än till kärnkraftsforskning.

Om kärnavfallet kan göras mindre farligt vore mycket vunnet. Idag är avfallet farligt i hundratals år eller mer. Även om man tror på tekniska lösningar på detta så vet vi inte hur samhället ser ut om 100 år. Det känns långsökt att Norden skulle bli framtidens Mellanöstern, men om så blir fallet så innebär kärnavfallet en risk för att framtida konflikter förvärras. Sen är det viktigt att man inte bygger ut kärnkraften idag med hänvisning till tekniska framsteg imorgon. Det byggs ju nya kolkraftverk i Tyskland och andra ställen med hänvisning till att tekniken (kanske) gör det möjligt att fånga i koldioxiden i framtiden. Det vore bra förstås, men det går dessvärre inte att använda morgondagens teknik redan idag.

Intressant att höra allas perspektiv, känns som att det verkar onödigt att satsa på något så otroligt komplicerat (och ändå inte helt utan tråkiga bieffekter) när det inte behövs. Vad sägs om de här sex olika teknikförslagen för generation fyra:

Gas-Cooled Fast Reactor (GFR)
Very-High-Temperature Reactor (VHTR)
Supercritical-Water-Cooled Reactor (SCWR)
Sodium-Cooled Fast Reactor (SFR)
Lead-Cooled Fast Reactor (LFR)
Molten Salt Reactor (MSR)

Känns tryggt eller? Jag tycker att vi kan låta kärnkraftsforskarna få fortsatta forskningsanslag, men då för att hitta på något sätt att ta hand om allt elände som reaktorerna producerat hittills.

Här är Maria Wetterstrands kärnkraftsargument.

Schlaug kör ett varv till på kärnkraftsfrågan, här friskar han upp minnet angående folkomröstningen om kärnkraft.

Diskussion i Studio ett om centerpartiets ändrade inställning i kärnkraftsfrågan. Med Fredrik Federley och Birgitta Hambreus. Hambreus, som var aktiv på 70-80-talen argumenterar för att resultaten av folkomröstningen och påföljande riksdagsbeslut måste respekteras för att bevara den politiska integriteten. Federley argumenterar å andra sidan för att riskerna är små och kontrollerbara samt att politikerna inte bör lägga sig i de ekonomiska aspekterna som är eventuella investerares ansvar.

Schlaug undrar om regeringen vill följa upp forskningsresultat som pekar på ökad risk för barnleukemi kring tyska och amerikanska kärnkraftsverk. Gunnar Lindstedt på Veckans Affärer tar nästan i så han spricker om kärnkraftsvindarna som blåser.

Kds partiledare Göran Hägglund säger i sin debattartikel att han vill ha 20 TWh vindkraft till år 2020 samtidigt som man kan spara 50 TWh el med energieffektiviseringsåtgärder. Det blir sammantaget 70 TWh, vilket motsvarar det vi får av kärnkraften idag. Hägglund och regeringen tycks vara inne på att det inte lönar sig med kärnkraft och därför behövs inget förbud. Jag tycker inte den logiken håller så länge kärnavfallet måste förvaras i hundratals år. Även om tekniken håller i hundratals år så hindrar inte det att okunniga eller elaka personer tar fram avfallet och använder det i sina syften.

Hundratusentals år ska det vara.

Här står det att kärnavfallet blir lämpligt för vapentillverkning efter 9000 år, niotusen år alltså. Det kan hända mycket på niotusen år. Är det så himla viktigt med kärnkraft att vi måste påverka omgivningen i niotusen år?

Jag behöver hjälp med att möta några argument för att bygga ut kärnkraften: Vi får ju importera en del kolkraft under hösten och vintern, då varken vind- eller vattenkraft fungerar pga allt stiltje. Magnus Orest hanterar sin skrivklåda. Vattenkraften fylls på på våren, men tar den verkligen slut på hösten/vintern? I så fall borde man kunna spara vatten genom att köra vindkraft när det blåser? Eller avdunstar vattnet mellan sommar och vinter? Lågenergilampor innehåller kvicksilver och diodlampor innehåller tungmetaller, och det är lika cancerframkallande som kärnafvall och har dessutom ingen halveringstid (min parafras). Gröna Liberaler Solceller innehåller cancerframkallande ämnen. Treehugger

Vad gäller det första argumentet har han helt fel. Vattenkraften är väl reglerbar även under hösten och följer normalt elanvändningen. Detta visar också produktionsstatistiken (se länk). Att vinden skulle sluta blåsa under hösten och vintern är också helt strunt. Det är snarare tvärt om. Vindkraftens produktion följer ganska väl elförbrukningen med maximal produktion under vintermånaderna då vi förbrukar mest. Allt detta syns också i produktionsstatistiken. Vad gäller lågenergilampor och kvicksilver så hävdas det ju ganska ofta att det kvicksilver som släpps ut av kolkraftverken via den extra energi som går åt om man inte använder lågenergilampor är mångdubbelt mer än det som finns i lågenergilamporna. Det är inte ett argument för kvicksilver men det visar ändå att lågenergilamporna är bättre än alternativet.

Erik: Vattenkraften är nära förknippad med det hydrologiska året vilket startar i september. Just vid sommarens slut är vattenmagasinen oftast på sin lägsta nivå. Under torra somrar kan detta mycket väl innebära att vattenkraften inte kan leverera fullt ut. I och med lägre temperaturer, lägre avdunstning och att träden saktar ner fotosyntesen så fylls förråden på effektivt vid varje höstregn. Även närmast före snösmältningen kan kraftverkens stora vattenmagasin vara på en väldigt låg nivå, som bekant brukar dock detta rätta till sig under våren. Genom att kombinera vattenkraft med sol och vind skapas förutsättningar att effektivt utnyttja dessa energislag. Angående ämnen som förekommer i lågenergilampor, diodlampor och solceller så tycker jag att resonemanget befinner sig i småskolan. Bara för att ett ämne finns i omlopp i olika produkter behöver det inte vara ett problem. I många fall finns naturliga bakgrundsnivåer av ämnen som anses skadliga. Bakgrundsnivåer som vi inte rår på, som inte innebär någon detekterbar påverkan samt som vi ur ett riskanalysperspektiv utan problem kan acceptera. Om då det samlade mänskliga bidraget (genom exempelvis solceller) är litet i förhållande till bakgrundsvärdena så borde detta rimligtvis vara acceptabelt. Denna diskussion har förts under många år i miljösverige. Häromåret drog faktiskt Naturvårdsverket tillbaka ett förslag om råd och rekommendationer som fått stark kritik bland annat på grund av den orimliga hanteringen av mänsklig påverkan i relation till bakgrundsvärden.

Tack Anton och Magnus för hjälpen! Beträffande kvicksilver och andra skadliga ämnen så tycker jag ändå att kärkraftskramarna har en poäng. Som jag förstått så finns det restprodukter från t ex batterier och elektronik som inte kan hanteras utan bara läggs på hög. Man stoppar ner dom i behållare och gräver ner alltsammans i marken. Den hanteringen skiljer sig inte från kärnavfallet, på så vis att man isolerar det och hoppas att det inte läcker ut eller att någon elak person tar fram det och ställer till med tråkigheter. Bromerade flamskyddsmedel är ett bra exempel tycker jag. Man deponerar det. Nu har elektroniktillverkarna börjat fasa ut det. På samma sätt skulle vi kunna fasa ut kärnkraften nu när vi kan ersätta mycket av det med vindkraft. Jag blir lite skeptisk mot solceller också, om dom måste slutförvaras på samma sätt som elektroniken. Då är det bättre med solvärme och termisk solel. Solceller kan vara bra på båtar eller där man annars skulle använt dieselgeneratorer.

Externa kostnader och ekonomiska strukturer? jag undrar en sak kring hela kk frågan och kanske finns det ju här kloka huvuden som kan hjälpa mig lite vidare. I alla de kostnads och effektivitetsberäkningar som görs, ingår då regulatoriska kostnader och effekter för globala ekonomin? Vad jag menar är det här: en underförstådd grundförutsättning för att kunna bygga, driva och efter driften avveckla ett kärnkraftverk på ett önskat, högt säkerhetsnivå är att det finns en regulatorisk infrastruktur. Kort sagt "byråkrati". Minnst sagt det mest tråkiga och oglamurösa man kan tänka sig (jag vet, jag jobbar på en statlig myndighet). Men allt det där kring säkerhetsstandards, kvalitetsäkring, fm, fysikalisk infrastruktur, mm behövs, kostar och är i stort sett osynligt.Sammanlagt utgör det just den stabiliteten som fattiga(re) länder saknar och som Eric hänvisar till i #9210. Jag har tyvärr inga siffror kring det, men skulle gärna vilja ha det. Någon som vet? Den andra frågan som jag gärna skulle veta mer om kretsar kring förhållanden stat - företag - (global)marknad. Från teknisk sida finns det INGA fördelar med att driva kärnkraft. Det är möjligt, riskerna är inte större än för andra sammhällsföretelser, lite cynsik sagt så dödar ju bilism per år fler personer än vad som gick åt i tjernobyl, men kärnkraft är helt enkelt ologisk och dum. Så varför finns så mycket stöd för det? Jag har en (miss)tanke, som jag gärna hade lite kommentarer till från folk som vet. (de verkar finnas här) Investeringsbehovet för ett kärnkraftverk är rätt högt, det finns inte så många aktörer på marknaden, som kan tänkas jobbar i den branschen. Investeringsbehovet för vindkraftverk, energisparkonsulter, solvärmeanläggningar osv är jämförelsevis liten och det finns många aktörer som kan agerar där. Det som jag funderar på går i de här banorna; staten, åtminstone det som vi i den rika, industrialiserade, stabila och trygga (väst)världen förstår under begreppet, representerar bevolkningen på ett mer eller mindre demokratiskt sett. De (global) dominerande företag och deras globala organ som WTO,IWF är definitvit inte demokratiskt organiserad. Dvs två olika system med två olika intressen som möts på en gemensam arena kallat marknad. På den tiden, där marknadsteori uppkom, så var maktförhållanden stat-företag rätt tydliga om man tittar på kapital och omsättningsstorlek. I dags läge är det inte helt klart. Kanske jag har fattat fel, men (ekonomer hjälp mig!) när vattenfalls bruttointäkter (2008) ligger på 160 mrd SEK och svenska statens utgifter ligger på ca 800 mrd SEk så kan man nog påstå att de spelar i samma liga. I förlängingen ser jag helt enkelt kärnkraft som hot mot demokratin.Och ser denna hot som mera påtagligt än vad som går att fixa till med tekniska medel. Är jag helt ute och cyklar där? rfc /oliver

Oliver. Intressanta frågeställningar. Jag ska försöka ge dig ett par svar. Kostnader för inspektioner, kvalitetssäkring m.m. bör ingå i kärnkraftsbolagens driftskostnader, antingen genom interna kostnader eller kostnader för externa statliga/privata aktörer. Inspektionsavgifter bör på så sätt täcka upp en del av den statliga byråkratins kostnader, men kanske inte allt. Kan nog kollas upp genom att kontakta berörda myndigheter, ex SKI. Avfallshanteringen betalas från en statligt administrerad fond som kärnkraftsbolagen betalar finansierar med något öre per producerad kWh. Den andra frågan är jag inte riktigt säker på vad du menar med. Vattenfall är under statlig kontroll så det är nog inget klockrent exempel. I de flesta rika västländer så står den offentliga sektorns kostnader (och skatteuttag) för ungefär 30-50% av total BNP, vilket får ses som en relativt stor andel. Historiskt tror jag inte att den offentliga sektorn har varit större tidigare i historien, med undantag för socialistiska stater och en del extremt militariserade statsbildningar. Det nya under senare årtionden är dock globaliseringen av handel och företag, vilket gjort att ett fåtal företag är monstruöst stora - i många fall större än nationella ekonomier. Här finns en risk för att politiken sätts ur spel genom att multinationella företag kan spela ut stater mot varandra och föredra att investera i länder med lågt skattetryck, svaga miljöregleringar osv. När det gäller kärnkraft så tror jag att vissa politikers fallenhet att gynna storskalighet är en starkare kraft än vad aktörerna på elmarknaden har för sig. Kom ihåg att de kärnkraftsinvesteringar som skedde i Sverige under 70-80-talen var statliga.

Oliver, det låter som om du skall läsa Birger Schlaugs artiklar om kärnkraft. Han har liknande tankar som du angående länken till demokratin och samhället i stort. En analys som jag också håller med om!

Tackar, ska läsa på lite mera ;) [quote]Inspektionsavgifter bör på så sätt täcka upp en del av den statliga byråkratins kostnader, men kanske inte allt.[/quote] jobbar ju själv också på en inspektion. I princip är det samma sak hos oss, vi granska miljöfarlig verksamhet (i mitt fall växtskyddsmedel) och industrin ska betala genom avgifter. Problemet är, att avgifterna är politisk satta och täcker i vårt fall ca 10% av kostnaderna, resten är pss subvention från miljö/och lantbruksdepartementet till branschen. Är nu bara "min" myndighet extremt dåligt på att ta betalt eller är det en vanlig subventioneringsform?

Göran Bryntse är docent vid Högskolan Dalarna och ordförande i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen. Här följer hans debattinlägg. Sveriges elförbrukning har sjunkit under 2000-talet och är nu tillbaks till nivån i början av 1990-talet. Inte ens Vattenfalls chef Josefsson anser att det behövs nya reaktorer före 2022 på grund av elöverskottet. Om tio år är solel sannolikt betydligt billigare än idag och helt överlägset kärnkraft. En fabrik för tillverkning av solceller kan byggas på ett år. Solenergin räcker för evigt medan det brytvärda uranet tar slut detta århundrade. "Räkna hela kostnaden" Kärnkraft är nu det dyraste av tänkbara alternativ för elproduktion i Sverige idag. Enligt Moodys prisindex kostar det idag 7500 $/kW att bygga nya kärnkraftverk. Sen tillkommer bränsle, drift, avfallsförvaring m.m. Produktionskostnaden för kärnkraftsel blir då över 1 kr/kWh. Solceller och vindkraftverk kan nu köpas för 1000 $/kW. Man får inte glömma att kärnkraften är livsfarlig liksom dess avfall. En svensk reaktor producerar varje år över 200 kg plutonium. Det räcker till 40 atombomber. Inandning av ett miljondels gram plutonium kan ge lungcancer. Varför ta dessa risker i onödan? "Tar för lång tid att bygga" Etablissemangets kampanj för mer kärnkraft är förvånande då den bygger på en rad felaktigheter. FN:s klimatpanel IPCC hävdar att kraftfulla åtgärder måste vidtas före 2015 mot klimatförändringarna. Kärnkraften är i så fall inget alternativ, det tar för lång tid att bygga. Huvudalternativet är effektivare energianvändning, vindkraft och biokraft. Enligt EU-kommissionens Paolo Bertoldi kan EU spara in ca en tredjedel av sin elförbrukning inom hushåll och service till 2015. "Lika dåligt som kolkraft" Även på längre sikt är kärnkraften ett dåligt alternativ. Det framgår av en aktuell studie vid det välrenommerade Stanford-Universitetet i USA, publicerad nyligen i Energy & Environmental Science, 40 sidor, 117 vetenskapliga referenser, ” Review of solutions to global warming, air pollution, and energy security”. Där jämförs bland annat 9 olika sätt att producera el. Slutsatsen är att kolkraft och kärnkraft är de sämsta alternativen om man vill rädda klimatet. Det är en också en myt att kärnkraft är klimatneutral. I Stanfordstudien räknar man med ett medelvärde av 103 granskade livscykelanalyser och kommer då fram till 66 g CO2/kWh, dvs. 20 ggr mer än vad Vattenfall påstår och 5 ggr mer än vindkraft. "CO2-utsläpp även från kärnkraft" Räknar man dessutom med att uranbrytningen blir alltmer resurskrävande när malmer med lägre uranhalt tas i anspråk samt att urangruveområdena återställs i sådant skick att man kan vistas där i framtiden så kommer kärnkraftsingenjören van Leeuven fram till att CO2-utsläppen från kärnkraften blir över 100 g/kWh. Svensk kärnkraft bidrar då till ca 10 procent av landets koldioxidutsläpp. Dessutom släpper svensk kärnkraft ut ca 130 miljarder kWh varmvatten i haven. Det bidrar också till klimatuppvärmningen, se prof. Nordells artikel i Energi och Miljö, maj 2008. För att kärnkraft ska göra ett meningsfullt bidrag i USA mot klimatförändringen behövs enl. Harold Feiveson vid Princeton-Universitetet investeringar på inemot 1800 miljarder dollar ( Washington Monthly jan. 2009). Att uppnå motsvarande klimateffekt med effektivare energianvändning skulle kosta en tiondel enligt Rocky Mountains Institute. Göran Bryntse, Tekn Dr Ordf. i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen

Lunken räknar lite på vad ny kärnkraft kostar och kommer fram till att sol- och vindkraft är billigare.

Kritisk kommentar till Lunkens beräkningar. Från ursprungsartikeln i Toronto Star: “The bid from France’s Areva NP also blew past expectations, sources said. Areva’s bid came in at $23.6 billion, with two 1,600-megawatt reactors costing $7.8 billion and the rest of the plant costing $15.8 billion. It works out to $7,375 per kilowatt, and was based on a similar cost estimate Areva had submitted for a plant proposed in Maryland. “These would be all-in costs, including building a new overpass and highway expansion to get the equipment in,” said a source from one of the bidding teams, who asked to remain anonymous, citing confidentiality agreements signed with the province.” Totalkostnaden på 15,8 miljarder CA$ innehåller alltså stora kringkostnader, däribland stora vägbyggen. Men om man ska bygga nytt i Sverige så finns förmodligen den mesta av infrastrukturen redan på plats där det finns kärnkraftverk idag. Räknar vi bara med kostanden för reaktorerna (7,8 mlijarder) så blir kostnaden per kW 4875 CA$, eller 33650 kr/kW. Tidigare studier visar på investeringskostnader på 20000-50000 kr/kW. Om vi antar att kärnkraftverket går för full effekt 80% av tiden (7000 timmar per år, troligt?) så får vi en kostnad per års-kWh på 4,8 kr (33650/7000). Investeringskostnaden för ett vindkraftverk är omkring 5-8 kr per års-kWh (http://vindmolla.blogspot.com/2009/06/tvarstopp-for-vindkraft-i-sverige.html). Investeringskostnaden för känrnkraftverken ser alltså ut att vara lägre än för vindkraft. Till kärnkraftens fördel är också att investeringen kan betalas av över längre tid, eftersom de står i 40-60 år, jämfört med vindkraftverkens 20-30 år. Därtill tillkommer bränslekostnader för kärnkraften och övriga driftskostnader för både kärn- och vindkraft.

Tänkte att det var dags att ge sig in i debatten. Jag ställer mig positiv till fjärde genertionens kärnkraft som nämns i början av tråden av den anledningen att det vore dumt att låta det avfall vi har idag som kan ge oss energi 1000år framöver utan uranbrytning bara ligga till ingen nytta. Efter avfallet körts i en fjärde generations reaktor transmuteras det och den radioaktiva livslängden minskar från 100000år till 500-1000år. Jag förstår inte varför miljövännerna är emot detta. Menar inte att vi ska täcka hela landet med nya kärnreaktorer men att få bort oljeberoendet ser jag som viktigare, den frågan har glömts bort nu när kärnkraftdebatten vaknat till liv igen vilket är farligt.

Petter. Jag tror att de flesta - men inte alla - är ganska positivt inställda till fjärde generationens kärnkraftverk som kan drivas av avfallet från tidigare typer av kärnkraftverk. Men jag tror också de flesta är avvaktande tills det finns faktiskt fungerande anläggningar i stor skala. Jag är själv tveksam till att de kommer att göra någon större miljönytta. Min huvudinvändning är att det fortfarande verkar behövas stora resurser - i form av tid och pengar - för att få dem att funka i stor skala, tid och pengar som istället skulle kunna användas till annan energiforskning (ex. effektivisering, vind, sol, geotermi).

Jag ser mer politiska hinder för fjärde generationens kärnkraft än tekniska. När man väl fått det att fungera kan det dra ett väldigt stort lass i omställningen mot en koldioxidfri framtid. Omställningen kommer att ta tid och då finns det plats för både vindkraft och energieffektivisering.

Ett av de mer klassiska problemen med kärnkraften; slutförvaring, har kommit upp på agendan igen.

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att man kan med hjälp av transmutation kan korta avfallstiden till 1000år. KTH-professorn varnar om kopparmynt som korroderat ca 3mm på 300år och då räcker det med 5cm tjocka kapslar.

Mikael Karlsson på SNF med ett debattinlägg om att regeringens nya utredning om kärnkraftens kostnader har stora brister. Karlsson riktar främst in sig på försäkringsfrågan, men kritiserar även hur miljökonsekvenserna av uranbrytning och slutförvar hanterats i utredningen. "Utredningen saknar till att börja med en analys av uranbrytningens kostnader för miljö och hälsa. Den lämnar heller inga förslag på hur kostnaderna för det ofärdiga slutförvaret av det högaktiva avfallet ska täckas. Förklaringen är att regeringen valt bort dessa centrala frågor i utredningsdirektiven, trots att Strålsäkerhetsmyndigheten nyligen framfört till regeringen att det finns en risk att de framtida avfallskostnaderna systematiskt har underskattats. Stora delar av kärnkraftens livscykel tillåts därmed även subventionering i fortsättningen. ... Den utredning som Andreas Carlgren nu får ta emot löser inte problemet att om det inträffar en allvarlig olycka i Sverige får kostnaden främst bäras av alla svenskar som drabbas allvarligt av konsekvenserna och inte av de bolag som tjänat pengar på verksamheten."

Jag blir minst sagt upprörd över att läsa en debattartikel med så många felaktigheter. Vi har haft två olyckor i historien, Tjernobyl som saknade reaktorinneslutning och var en allmänt bristfällig konstruktion blev en katastrof och Harrisburg där reaktorn blev förstörd och ingen dog. Harrisburg reaktorn tillhör generation 2 liksom Sveriges samtliga reaktorer. Där det är fysiskt omöjligt att reaktorn löper amok som Tjernobyl p.g.a. negativ voidkoefficient. Att avfallspengarna inte skulle räcka till är rent nonsens om vi bara i framtiden tillämpar transmutationsteknik så sänker vi avfallsmängden med 80 %.

Petter. Angående avfallskostnader. Vi kan väl inte räkna med avfallskostnader som bygger på en teknik som idag inte finns tillgänglig. Det rimliga är väl att räkna med kostnader för vad vi idag vet och har underlag för.

Avfallskostnaderna är sedan länge betalda av kärnavfallsfonden. Tekniken finns i halvkomersiell skala i bl.a. Ryssland men är tyvärr dyr i dagsläget, men jag är övertygad att den kommer att finnas på marknaden senast 2030 och då blir det pengar över istället.

Fast huruvida avfallskostnaderna är betalda eller inte är väl svårt att veta eftersom det idag inte finns någon färdig avfallslösning. Är det dessutom som Strålsäkerhetsmyndigheten säger att framtida kostnader systematiskt underskattas så tycker jag det är oroväckande och kan leda till att staten får gå in och täcka kostnader. Återigen tycker jag att det är högst tveksamt att räkna med kostnader för en teknik som eventuellt kan finns tillgänglig om 20 år. Det är ofta man får höra detta i kärnkraftsdebatten tycker jag. Tex. angående torium och fusion. Den optimistiska bedömningen är ju att dessa tekniker kan finnas tillgängliga till 2050 om alls.

Frågar man SKB får man ett annat svar, avfallsfrågan är löst och finansierad. Men jag personligen tycker att det är bättre att vänta med att gräva ner avfallet. Att jämföra torium med fusion är lite underligt eftersom att det rör sig om helt olika tekniker. 2050 vet jag inte var du fått ifrån, du kanske är inne på ADS tekniken och det tillhör generation V och är mer avancerad än gen IV. BN-600 reaktorn har varit igång sedan 80-talet så det är inte tal om någon science fiction teknologi.

Jo, jag vet att SKB anser att frågan är klar. Däremot har ju så stora projekt en tendens att gå över budget. Det är nog svårt att med säkerhet hävda att allt är klart och finansierat innan vi har ett färdigbyggt slutförvar men en slutnota i handen. Jag skall inte uttala mig för mycket om varken torium eller fusion eftersom det inte är mitt område. Året 2050 har jag fått, för båda dessa tekniker, via ett KVA seminarum häromveckan, Energi 2050. http://energy2050.se/uploads/files/f_wagner_primary.pdf http://energy2050.se/uploads/files/rubbia2.pdf Finns det några direkta felaktigheter kring försäkringsfrågan som DN artikeln i huvudsak handlade om?

Att stora projekt kan gå över budget är sant men det kan drabba alla typer av energiprojekt, även vind och sol. Kärnkraften betalar en extraskatt på 5öre/kWh idag utöver slutförvaringsavgiften och har därav betalat mycket extra om kostnaderna mot förmodan springer iväg. Energy 2050 handlade om ADS- teknik som är mer avancerad och ligger längre in i tiden jämfört med generation IV. Det börjar bli tjatigt att dra samma argument om igen men dom direkta felaktigheterna jag hittar är framförallt parallellerna han drar med Tjernobyl. Våra reaktorer bör istället jämföras med Harrisburg som var av PWR- typ. Vi har tre sådana i Ringhals, resten är av BWR- typ och det har aldrig i historien skett en härdsmälta i en sådan reaktor.

Jo, visst kan budgetproblem drabba alla typer av projekt men tittar man på vindkraft tex. så är osäkerheterna väldigt små. Där bygger man med maximalt någon eller ett par procents felmarginal. Det beror nog till största del på att kärnkraftsprojekt är så mycket större. Den Finländska reaktorn ligger snart på 100 % över budget. Kostnaderna för kärnkraft har också stigit kontinuerligt över tid medan den hela tiden minskar för sol och vind. Fast jag gillar iof dagens ledare i DN: "Det är bra att miljörörelsen bryr sig om ekonomi. Att försöka få så mycket som möjligt för pengarna är lika viktigt i miljöpolitiken som på andra områden. Men det är något som inte riktigt stämmer. För när kärnkraftsmotståndare talar om vind och sol är ekonomin aldrig något problem. Sådant subventionerar de mer än gärna. Varken för Mikael Karlsson eller Maria Wetterstrand är kärnkraften primärt en ekonomisk fråga. De är emot kärnkraften och skulle sannolikt bli ännu mer negativa om kärnkraftsutbyggnaden i Finland blev en ekonomisk succé." Att enbart argumentera med ekonomi som vapen tror jag inte riktigt på. För mig personligen är motståndet mot kärnkraft mer principiellt än ekonomiskt, precis som DN skriver.

Felmarginalerna är små på varje enskilt vindkraftverk, men idag försöker man samla dom i parker istället vilket är förnuftigt och då kommer man upp i högre felmarginaler. Det innebär dock inte att jag tycker att vindkraftutbyggnaden ska stoppas. Håller med ledarinsändaren att motståndet kommer finnas vare sig kärnkraft är billigt eller dyrt. En sak jag bara inte kan få ihop är varför man planerar en fjärde reaktor i Olkiluoto om den tredje blev så fasansfullt dyr?

Nja.. med viss inblick i branschen vet jag att Sveriges idag största landbaserade vindkraftpark, 36 MW, hade en felmarginal på ca 1 %. Anledningen till att man bygger Olkiluoto 4 är väl rimligen att det anses vara det billigaste alternativet. Jag har svårt att tänka mig att man fortsätter bygga av princip att stå upp för kärnkraften. Den är billigare. Punkt.

Fortsatta problem med Olkiluoto...

De senaste åren har flera svenska reaktorer haft långa driftstopp. Det avspeglas också i statistiken över kärnkraftens elproduktion som 2009 var den lägsta sedan 1984, alltså sedan den senaste reaktorn (Forsmark) togs i drift. Produktionen 2009 var 50 TWh jämfört med 61 TWh föregående år.

Noterbart i övrigt är att elanvändningen i Sverige sjönk med 4%. Denna minskning skedde helt och hållet i industrin och är förmodligen en direkt effekt av det ekonomiska konjunkturläget. Elanvändningen i bostäder och service var i stort sett konstant (temperaturkorrigerat).

http://www.energimyndigheten.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Sverige-blev-nettoimportor-av-el-under-2009/

Intressant tid för kärnkraften nu. 2008 och 2009 installerades inte en enda MW kärnkraft i världen. Detta har inte hänt sedan 1955. 1984 driftsattes flest reaktorer för att sedan dess ha dalat kontinuerligt och har alltså de senaste åren legat på noll. Kärnkraft byggs idag inte utan statliga ingripanden i form av lånegarantier. Den finska reaktorn Olkiluoto har subventionerade lån från den svenska staten. Obama har också godkänt statliga lånegarantier till Amerikanska reaktorer som inte klarar av de skenande kostnaderna.

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=3448332

För att ytterliggare poängtera potentialen och styrkan i de mer småskaliga förnybara energikällorna kan sägas att det förrå året installerades 37,5 GW vindkraft i världen. När kärnkraften var under sin maximala utbyggnad, 1984, installerades ca 25 GW. De senaste två åren är den alltså nere på noll. För att snabbt komma bort från fossilberoende elproduktion är alltså förnybart betydligt enklare att bygga ut snabbt än kärnkraft.

Chalmersprofessorn Christian Azar diskuterar kärnkraft och andra energifrågor med DNs läsare

Ingen vidare PR för kärnkraft de senaste dagarna, med händelserna i Japan. Politiska partier och miljöorganisationer har varit snabba med att argumentera mot kärnkraft och på Facebook har jag sett den här monologen publiceras ett antal gånger:



GP:s ledarskribent Maria Haldesten kommenterar:

"Tanken på att inte ens det tekniskt avancerade och jordbävningshärdade Japan kanske kan bygga säkert nog inspirerade raskt ett antal bloggare att väcka sitt kärnkraftshat till liv. Så kan en naturkatastrof på andra sidan jordklotet tända en energipolitisk debatt här hemma."

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.571450-japans-sak-ar-var

Med anledning av händelserna i Japan så återpublicerar DN en artikel ur sin "Kärnkraftsskola" (från maj 2010). Där tar man bland annat upp hur man skyddar våra svenska reaktorer mot jordbävningar och terroristattacker.

– De har inte byggts för att tåla den typen av jordbävningar som kan förekomma i länder som ligger i just drabbade områden. Däremot håller man nu på och stärker tåligheten för skalv som skulle kunna förekomma i Sverige, säger Lars Skånberg, chef för reaktortekniksenheten på avdelningen för kärnkraftssäkerhet på Strålskyddsmyndigheten (SSM).

Vad det gäller terrorattacker gjordes en analys av de svenska kärnkraftsanläggningarna efter händelsen i New York den elfte september 2001.

– En del av underlaget är sekretessbelagt, säger Skånberg. Men den generella slutsatsen är att vid en flygplansstörtning skulle man inte kunna utesluta härdskador, men eftersom de svenska anläggningarna är försedda med ett tryckavlastande haverifilter så skulle utsläpp till omgivningen med största sannolikhet kunna förhindras.

Kan ju påminna om att nästan exakt samma sak, som nu händer i Japan, höll på att hända här i Sverige 2006, "incidenten i Forsmark". Då slogs elsystemet ut och endast två av de fyra reservgeneratorerna - sista backupen - gick igång. En tid hade man en situation då avdunstningen av kylvatten i härden var större än tillförseln (om det fortsätter får man en härdsmälta). Till sist startades de två sista reservpumparna manuellt (tror man bröt några säkerhetsrutiner för att starta dem). I helgen satt jag på en pub och råkade hamna på bordet bredvid en kärnkraftsanställd som var med om nämnd incident, vilket han berättade om för sina vänner. Hans beskrivning var ungefär "Det blev mörkt och kaosartat i kontrollrummet. Instrumenten fungerade inte, vi visste inte ens vilket varvtal vi hade på turbinen. Vi kunde inte kommunicera med omgivningen. Det var ren tur att vi fick igång reservgeneratorerna."

Och sen det här med att man lyckats få in saltvatten i en turbin... Om det händer i en kokvattenreaktor så har man i princip direkttransport från härden ut i havet.

En av dem som jobbar här på avdelningen var ansvarig chef när Ringhals byggdes. Han tvingade ett kontrakterat företag att ta upp alla svetsningar och göra om dem samt röntga alla svetsfogar igen, efter att företaget försökt fuska med tidigare röntgning (man skulle enligt reglerna röntga alla svetsfogar för att se att de var OK).

Jag har även hört direkt från en av Barsebäcks säkerhetsansvariga hur reaktorbyggnaden skulle "spricka som en papperspåse" med en viss sorts terrorrangrepp.

Säkra svenska kärnkraftverk? Nja...

En mycket informativ artikel (på en i övrigt intressant sajt) om teknikhaveriet vid Fukushima I.

Erik Berg som driver bloggen Approximation har skrivit ett väldigt läsvärt inlägg med många tankeväckande argument om kärnkraftshaveriet i Japan:

Vi måste lära oss att se katastrofer som någonting normalt. Det är Japanerna ovanligt duktiga på. Det finns med största säkerhet inget samhälle på denna jord som är mer välrustat och utsatt för jordbävningar än det japanska. Stat och kommuner har detaljerade katastrofplaner, varje företag och varje familj har en skyldighet att utbilda sig och vara förberedda. Allt från byggnader till järnvägar – och kärnkraftverk – är designade för att klara av att marken de står på rör på sig med jämna mellanrum. Och med lite längre mellanrum skakar betydligt häftigare än annars. Inget land är bättre rustat att hantera en jordbävning än vad Japan är.

Trots det. Trots att systemen ska vara designade för att klara hundraårsjordbävningen, så fallerar kärnkraftens säkerhetssystem, också här, i världens mest katastrofberedda land.
...
Risken för att vi drabbas av just en våldsam jordbävning är naturligtvis försumbar, men det finns många andra typer av katastrofer som kan dra bort den stabila grunden för ett kärnkraftverk. Osedvanligt våldsamma stormar, skogsbränder, kraftiga översvämningar, stigande havsnivåer, tsunamis, meteoritnedslag, krig, ekonomiska sammanbrott, datorvirus eller människovirus, jumbojets som kommer ur kurs eller kanske bara en kortslutning i ett ställverk och ett felaktigt installerat underfrekvensskyd.
...
Kärnkraften har också andra problem i krisens ögonblick. I japan står nu 10 reaktorer avstängda (utöver de schemalagt avstängda) därför att en ofarlig drift av dem inte kan säkerställas. Detta stora beroende av ett fåtal single points of failure innebär att Japan drabbas av energibrist just när energin behövs som allra mest.
...
Istället för att tillåta civilsamhället och myndigheterna att helt fokusera på att rädda ännu överlevande jordbävningsoffer, bedriva traumabehandling och påbörja städning och återuppbyggnad, så tvingar krisen på Fukushima fram en evakuering av ytterligare 200 000 personer, samtidigt som hundratusentals människor i regionen utanför evakueringsområdet försöker att fly bort från ett potentiellt utsläpp.

Per Kågesson vill att vi stänger ner de tre äldsta svenska reaktorerna av säkerhetsskäl. Om kraftbolagen vill ersätta dem med moderna och säkrare anläggningar så får de göra det. Men det är tveksamt om det är billigare än att bygga annan kraftproduktion.

Bland de återstående kokarreaktorerna tillhör Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1 den första generationen. Att fortsätta driva dem är ungefär lika klokt som att använda flygplan tillverkade för 40 år sedan. Det senare skulle bara få av oss acceptera om vi alternativt kunde välja att flyga med ett bolag som använder moderna plan. Det räcker inte att reaktorerna uppfyller säkerhetsmyndighetens minimikrav. Åldrade och sedan länge avskrivna anläggningar bör ersättas av nya.

The Economist om att framtiden för kärnkraften kan ligga i att bygga mindre enheter. Det finns både säkerhetsmässiga och finansiella argument för detta. Men kommersialisering verkar ändå ligga 10-20 år in i framtiden.

Engineers of small reactors stress their similarity to proven, existing designs such as those found in nuclear-powered ships and submarines, or, in Rosatom’s case, icebreakers. And some small-reactor designs have an important advantage over bigger reactors. Because less heat is generated, small water-cooled reactors can use simpler designs relying not on pumps, but on natural convection. And eliminating moving parts should make the new small reactors both safer and cheaper. For instance, Hyperion’s HPM dispenses with elaborate valve systems by using a molten metal as a coolant because, unlike water, it doesn’t need to be kept under pressure to absorb large amounts of heat.

De här siffrorna har jag saknat länge men nu dök de upp. 123 miljarder för rivning och förvaringen, minst.

http://www.e24.se/makro/miljo/slutnotan-for-karnavfallet-vaxer_2686365.e24

Innebär inte det här i princip en fördubbling av kostnaderna?

Förnybar energi kommer inte att räcka men jag lägger hellre skattepengar på utbyggnad av den samtidigt som skattepengar läggs på energieffektivisering. Svårt att se hur samhället kan eventuellt vänta på framtida säkra billiga kärnreaktor om 10-20 år.

Som det står i artikeln så betalar kärnkraftsbolagen in ungefär ett öre per producerad kWh till den fond som ska finansiera avfallshanteringen. Av de 123 miljarderna har 31 miljarder redan förbrukats, så de framtida kostnaderna bedöms bli 92 miljarder.

I dagsläget finns ungefär hälften av detta belopp (43 miljarder) fonderat, medan den andra hälften (49 miljarder) ska tas in genom avgifter under kraftverkens kvarvarande livslängd samt genom avkastning på det fonderade kapitalet. Om vi vill stänga kärnkraftverken i förtid så måste man nog höja inbetalningstakten till fonden.

Anders. Vad menar du med att det skulle innebära en fördubbling av kostanderna? De totala kostnaderna beräknas bli 13 miljarder högre än tidigare. De kvarvarande kostnaderna höjs då från 79 till 92 miljarder, eller med ungefär 15%. Om man bara tittar på det som måste tillföras fonden så har det ökat från 36 till 49 miljarder, ungefär 35%.

Jag tycker att det i synnerhet viktigaste i hela energidiskussionen är att inte vara dogmatisk och att alltid basera sina ställningstaganden på tillgängliga fakta. Om vi kan bygga kärnkraft som löser de problem som dagens kärnkraft har, till ett billigare pris än alternativen, då ska vi bygga sådan. Om vi inte kan det, då ska vi inte bygga sådan. Svårare än så behöver det inte vara.
Generation IV-reaktorer kan lösa många problem, men vi vet inte om de kommer göra det. En del vet vi dock redan nu, som att det går att bygga härdsmältesäkra reaktorer (finns i Kina) och att Torium kan användas istället för Uran i en reaktor. (Torium är väldigt mycket trevligare än Uran). Utmärkt vore om man kunde få fram en effektiv ADS-(Acccelerator Driven System) baserad Toriumreaktor. Inga härdsmältor, ingen bränslebrist, halveringstider på några hundra år, inga restprodukter som kan användas till kärnvapen och en mycket säkrare och enklare brytning än dagens uranbrytning. Därför bör vi forska inom generation IV-reaktorer, men ingalunda ta det som ursäkt för att stå stilla under tiden.
Prioritet ett för världen måste även fortsatt vara att få bort användningen av fossila bränslen. I dagsläget bör den ersättas med förnyelsebar energi, vilket jag ser som en viktigare fråga än att fasa ut de kärnkraftverk som redan finns. Framöver kan vi ersätta kärnkraftverk med förnyelsebart, eller med generation IV-reaktorer om de blir bra nog. Jag ser dock en stor risk om vi börjar fokusera för mycket på att få bort den kärnkraft som redan finns - risken är då stor att användningen av fossilt till och med ökar ännu mer.

Det var bara en fråga från en som är mindre vetande men vill lära sig mer. När det gäller kärnkraft är jag såklart motståndare bl.a. av alla olika kostnader och förseningar. Det är mycket ny teknik (4GEN, torium) som jag inte riktigt förstår mig på och det visar sig att de inte existerar heller i verkligheten ännu. Än mindre är kostnaderna kända efter alla förseningar. Samt att alla kärnkraftverk byggs av statliga bolag (AREVA) och ägs av staten (Vattenfall, EON, Fortum) dvs mig som skattebetalare.

Pga av kärnkraftskatastrofen i Japan tycker jag det är hög tid att diskutera vad skattepengarna skall gå till vad det gäller elproduktion och elkonsumtion. Vi har förnyelsebar energi i form av (sol, vind, vatten och biogas) som jag förstår det är betydligt lättare att räkna på eftersom de finns och fungerar. Vilket ger mest för pengarna för flera generationer framåt och låg miljöpåverkan för hela planeten? Kostnad för investering, drift, avfallshantering och miljörisker.


 

Anders: Det existerar som sagt redan härdsmältesäkra reaktorer. Det har också tidigare byggts Toriumdrivna forskningsreaktorer (bl.a. i Tyskland) så det är bevisade processer. Däremot finns det ännu ingen som så att säga skruvat ihop hela säcken och skapat en lösning som kombinerar alla de olika idéer som finns för att skapa en "ultimat" lösning. Chanserna att man ska kunna lyckas ser jag som relativt goda, men det är inget som vi säkert kan veta innan man provat och det är också lösningar som än så länge ligger några år bort (om det sedan är 5 eller 20 år bort tvistas det om). Bl.a. det norska bolaget Aker Solutions har tagit fram en möjlig lösning:
http://www.akersolutions.com/en/Global-menu/Media/Press-Releases/All/2010/Aker-Solutions-wins-Energy-Award-at-IChemE-for-its-innovative-ADTRTM-power-station/

Jag tycker att generation IV är oerhört intressant teknik och jag som miljövän tänker inte automatiskt välja bort det bara för att det innehåller ordet "kärnkraft". Atomer är ofarliga, det är sättet de används på som kan vara farligt. Kostnadsfrågan är naturligtvis också mycket viktig. En stor del av kostnaderna för dagens kärnkraftverk är relaterat till säkerhetsproblematiken och hantering av farliga avfallsprodukter. Eftersom ett generation IV-kraftverk skulle lösa en stor del av denna problematik bör man också kunna anta att kostnaderna sjunker drastiskt.

Jag påstår inte att generation IV-kraftverk kommer lösa våra problem. Jag säger bara att de *kan* göra det. Det är, i mina ögon, onödigt och dumt att inte hålla ögonen öppna för den möjligheten, samtidigt som vi också jobbar med att bygga fler våg-, vind- och vattenkraftverk, liksom andra förnyelsebara lösningar.

När det finns reaktorer i drift som kan reducera kärnavfallet rejält och det kan ske till en rimlig kostnad skall jag överväga mitt ställningstagande. Men jag är inte beredd på att experimtera med ett par 100 miljarder skattepengar. De vi har kan rulla ett tag till.

Intressant artikel från Time's med anledning av min kritiska inställning till kärnkraft och med anledning av dess något oprecisa kostnader.

http://www.time.com/time/nation/article/0,8599,2059453,00.html

" Around the world, governments (led by China, with Russia a distant second) are financing 65 new reactors through more explicit nuclear socialism. But private capital still considers atomic energy radioactive, gravitating instead toward natural gas and renewables, whose costs are dropping fast. Nuclear power is expanding only in places where taxpayers and ratepayers can be compelled to foot the bill."

Enligt en talesman från kärnkraftsindustrin har det kommit en orealistisk renässans hype från industrins vänner, inte industrin själv.

"Nuclear Energy Institute vice president Richard Myers notes that the "unrealistic" renaissance hype has come from the industry's friends, not the industry itself. "Even before this happened, short-term market conditions were bleak," he tells TIME."

Länktips från Cornucopia
http://cornucopia.cornubot.se/2011/03/nu-utryms-hela-varberg-onsala-och.html?showComment=1301059763093#c6520569898947179667

Torium har man försökt få att funka sen 60-talet. Samtliga ledande kärnkraftnationer har experimenterat, men ingen har lyckats få driftekonomi i det eller ens övertyga finansiärer om genomförbarheten. Det finns någon experimentreaktor här och var som småputtrar men jag har aldrig sett någon seriöst hävda att generation 4 är redo de närmaste decennierna. Ändå grasserar idén med stor smittsamhet bland lekmän i kommentarstrådar så fort man tar upp bristerna i nuvarnade kärnkraft. Man undrar var det kommer ifrån.

Indiska och Kanadensiska kärnreaktorer kan idag ta med torium i sin bränslemix. Indien har varit väldigt drivande i forskningen kring kärnkraft med torium då de saknar egna urantillgångar men har god tillgång på torium. I övriga världen har intresset inte varit lika stort då uran varit billigt. 
I Ryssland utvecklar Rosatom tillsammans med privat industri en mindre Gen4 (SVBR-100) reaktor som ska vara klar innan 2020. Reaktorn är blyklyld och därav mycket säker. Mina förhoppningar är att man på sikt ska fasa ut lättvattenreaktortekniken och ersätta den med en ny generation kärnkraft. Att helt säga nej till allt som har med kärnkraft att göra vore ett stort misstag när kol, olja och gas idag är så stor del av energisystemet och kommer att vara under en lång tid framöver.     

På andra sidan Nordsjön (liksom här) går debattvågorna högt om kärnkraftens framtid inom landet i ljuset av det som nyligen hänt i Japan. Flera framstående miljödebattörer kritiserar nu delar av miljörörelsen för att mycket av argumentationen mot kärnkraft är alltför onyanserad. Följande två debattinlägg är mycket läsvärda.

Mark Lynas och Chris Goodall försöker i ett långt blogginlägg sätta hälsoeffekterna av kärnkraftshaveriet i Japan i ett större sammanhang. Det övergripande budskapet är att hälsoriskerna är relativt små och att de har blåsts upp alltför mycket i den mediala rapporteringen.

We hope that a more rational sense of risk and an appreciation of what we have learned from past experience will prevent the repeat of this experience after Fukushima. It is important to appreciate that whilst radiation levels at the boundary fence are still high, they are dropping sharply. Even today, March 28th, the radiation exposure of a person a few kilometres from the plant (in the precautionary exclusion zone) is likely to be lower than experienced by many people living in Cornwall or other places with high radon density. Similarly, the peak levels of radiation in the water supply have constantly been well below levels regarded as safe in other parts of the world.

No technology is completely safe, and we don’t wish to argue that nuclear power is any different. But its dangers must be weighed against the costs of continuing to operate fossil fuel plants. Just down the road from us is Didcot A power station, a large coal-burning plant with poor pollution control and therefore with substantial effects on local air quality, as well as more substantial emissions of radiation than from any UK nuclear power station and a Co2 output of about 8 million tonnes a year. We offer a view that Didcot has caused far more deaths from respiratory diseases than all the deaths ever associated with nuclear energy in the UK, and that coal power is a far more legitimate target of environmental protest than nuclear.

I ett separat inlägg skriver George Monbiot om miljörörelsens svårigheter att argumentera utifrån objektiva fakta när det kommer till kärnkraftsfrågor.

Replacing the current generation of nuclear power stations when they reach the end of their lives is a tough decision. So is not replacing them. Not replacing them is a decision to do one of two things:

A. To switch to coal or gas, which means greatly increasing the rate of industrial deaths and injuries, levels of pollution and the impacts of climate change.

B. To add even more weight to the burden that must be carried by renewables.

Response A is far more likely, and appears to be taking place already: for example in Germany.

Like most environmentalists, I want renewables to replace fossil fuel, but I realise we make the task even harder if they are also to replace nuclear power.
...
My point is that we have to take responsibility for every component of our energy supply and the consequences it carries; not just the section of it that's produced by nuclear reactors. And we should apply the same standards to all generating technologies. Otherwise, in the name of reducing risks to people and the planet, we will unwittingly increase them

Precis Mattias.
Det är ett stort problem att miljörörelsen lägger, som jag upplever det, så mycket mer kraft och engagemang på att stoppa kärnkraftverk än på att stoppa kol- och oljeeldade kraftverk, när de kol- och oljeeldade kraftverken orsakar långt mycker mer skador både på liv och hälsa och på klimatet.

Nu ska ju förvisso den här tråden handla om kärnkraft i framtiden, men det betyder inte att man okritiskt kan komma dragandes med pressmeddelanden från kärnkraftindustrin, personliga bedömningar om huruvida det är rimligt på 20 års sikt att knyta ihop säcken och andra fantasier. Angående det ryska initiativet kan jag inte hitta något som tyder på att man lämnat fantasistadiet men till ca 2020 siktar man på en "prototyp". Det är väl toppen om någon kan få ihop en ultimat lösning på lite sikt, inte minst om vi kan slippa gräva ner vårt högaktiva avfall i 100 000 år. Men att lägga större resurser på utveckling av en hypotes som till sista öret skulle behövas till utbyggnad av förnyelsebart idag är inte en rimlig prioritering. Det finns redan en lösning.

Vad "kärnkraftmotståndarna" anser om en framtidens lika idiotsäkra som  hypotetiska teknologi tycker jag det är förmätet att uttala sig om. Det sagt så är det nog ingen tvekan om vad kärnkraftmotståndarna allra, allra mest är emot, att idag besluta om att dagens dyra och inte alls idiotsäkra teknologi ska byggas ut i stor skala.

Det vore väl också ganska hövligt, eftersom detta är en miljösajt, att inte heller generalisera kring "miljörörelsen" och huruvida den prioriterar kärnkraftmotstånd eller kolkraftmotstånd. Båda teknologierna är ju ohållbara och de utesluter inte heller varandra, det enda de båda utesluter är utbyggnad av befintlig hållbar energiproduktion och effektivisering.

När vi nu ändå är utanför ämnet vill jag bara belysa att uttala sig om hälsoriskerna med Fukushimaolyckorna idag är ganska korkat av så pass tunga debattörer. Bara för att det inte är strålbrända dagisbarn i direktsändning innebär inte det att hälsoproblemen för dem som dristar sig tillbaka till sina förstörda hemorter, eller käkar grödor och fisk därifrån kommer att vara lika osynliga. För att inte tala om hur mycket resurser som gått till krisledning, evakuering och räddningsinsatser kring reaktorn, resurser som rimligtvis hade räddat otaliga liv om de hade kunnat användas att hjälpa dem som mer direkt utsatts för naturkatastroferna. Och som sagt, ingen vet ens idag hur allvarlig olyckan kommer att bli, den pågår fortfarande. Exempelvis kan ingen idag utesluta olycksscenariot att härden smälter sig ner genom det 5-10 meter tjocka betongfundamentet (som för övrigt saknas i svenska inneslutningar såvitt jag förstår). Kvittot på kostnader för hälsa och samhällsekonomi har vi om kanske 10 år, och i så fall bara för att Japan är en demokrati.

Men vi kanske kan hålla oss till att diskutera framtida kärnkraft som en eventuell tillgång i framtiden snarare än att misappropriera den som en lösning på dagens problematik?

George Monbiot har svängt över till att bli kärnkraftsförespråkare, då han märkt att riskerna varit överdrivna och ogrundade från kärnkraftsmotståndare.
http://m.guardian.co.uk/commentisfree/2011/apr/05/anti-nuclear-lobby-misled-world?cat=commentisfree&type=article

Nåväl, de senaste inläggen handlade just om detta. Men här är en länk till en intressant artikel som vi inte redan avhandlat: Can Nuclear Power Be Part of the Solution?

Bland annat diskuterar man de ekonomiska förutsättningarna:

1. Eliminate subsidies for nuclear power, especially those that shift long-term risk.
2. Require nuclear power plant owners to buy full-coverage insurance against accidents.
3. Require plant owners to also maintain an assurance bond adequate to cover decommissioning and waste disposal costs.

Kami, jag vet inte vad du menar med att den ryska reaktorn lämnat fantasistadiet, ryssarna använde blykylda reaktorer i sina u-båtar under kalla kriget så den grundläggande tekniken är beprövad.
http://www.akmeengineering.com/svbr100.html
Även GE har en mindre Gen IV på gång, S-Prism. Den kyls med natrium och är därför ingen favorit hos mig.
Gällande härdsmältan i Japan så kan man backa bandet och titta på vad som hände med härden i Tjernobyl. Den smälte, rann ur reaktorn och fyllde källare och korridorer i reaktorbyggnaden. Där stelnade härden nere i källaren efter att ha blandats ut med smält betong och kontrollstavar*. Att härden skulle smälta igenom betongfundamentet i Fukushima är därför inte troligt. Svenska reaktorer har en betonginneslutning som vilar på en tjock betonggrund som jag i sin tur gissar på att den vilar på berget.
*Teknik Historia, Nr 1, Dec 2010. 

Ja, jisses, vi är fångade i debatter om detaljer i I-världsbygget, Dårhuset. Vi är skolade i separata professioner. Vår syn är därför likt insekternas: vi ser endast detaljerna, fokuserar på dem, en och en i taget alltefter profession, blinda för helheten - som är rämnande, i upplösning.

Har inte vetenskap/forskning gjort oss tillräckligt ont ännu? Jo visst, en besvärlig fråga, men relevant med tanke på, och med hänsyn till, de faktiska, för var och en fullt synliga fasor vetenskap/forskning hittills orsakat. Måste här nämnas några av vetenskap/forskning framställda fasor? Knappast. Vi alla vet att jordens mänskomassor nu lever inom ett hela jorden täckande kemikaliemoln, ett moln som ofrånkomligen "inympas" i allt vatten på jorden, i all mylla, all mat, såväl agroprodukter som fisk och kött. Vi vet också att vi alla på jorden myllrande mänskomassor har flera hundratals kemikalier i blodet, en dödsdrog, framställd av just vetenskap/forskning.

Den enda insekt som sägs klara både gammastrålning, radioaktivt jod och andra "atomklyvningsrester" och olika kemikaliesammansättningar är Kackerlackan. Det gör inte vi! Och än mindre våra barn!

Som tur är lever vi just nu inom upplösningen av Industrialism, Kapitalism, Konsumism. Dessa dårskaper (relativt faktiska omständigheter på jorden) äter nu upp sig själva.

   

Intressanta tankar men det hör inte riktigt till ämnet "Kärnkraft i framtiden".
Om jag får kommentera lite så kan vi se vad vi har idag mot 200år sedan. Vi i väst lever bekväma liv vilket har ett pris på miljön. Så länge vi vill leva länge och bekvämt kommer det mer eller mindre att påverka miljön.
Det moderna samhället har idag gett oss mycket mindre dödlighet hos spädbarn och övriga befolkningen lever allt längre och det trots radioaktivitet och kemikalier.  

Petter, jag uppfattar det som att Sven-Erik menar att kärnkraften inte har någon plats i framtiden. Jag är böjd att hålla med, då resonemanget är ganska självklart. Jag förstår inte varför du känner att du har rätten att påstå att det vi har nu är det vi ska nöja oss med för att det är bättre än vad vi hade för 200 år sedan. Jag tror alla här vill leva ett långt och gott liv trots att vi är övertygade om att vi kan och måste ta ett ansvar för oss själva, vår avkomma och vår omgivning på samma gång.

Det är tex inte svårt att tänka sig att barn som idag uppfostras att leva så hållbart som det är möjligt också kommer att leva ett både längre och godare liv än genomsnittligt. Vissa saker är dock inget man kan välja bort så enkelt som individ och därav diskussionen om kärnkraftens plats i framtiden.

Jag har allt mer börjat ana att kärnkraftförespråkare generellt inte förstår motiven som generellt driver kärnkraftskeptiker. Det är inte allmän teknikfientlighet, utan en genuin oro för vilka konsekvenser vårt "goda" liv innebär för andra.

Angående den ryska teknologi du hänvisar till så tycker jag mitt påstående stärks av din länk: Man har en säljpitch och en reklamfolder, men det finns inget som tyder på att man faktiskt kommit någon vart. Att en teknologi är acceptabel utifrån en diktaturs militära prioriteringar under en kapprustning under polarisen betyder väldigt lite för dess civila lämplighet i tätbebyggda områden. Eller lönsamhet för den delen.

Angående Fukushima så finns inget att hämta i historiskrivningen från samma diktatur, i synnerhet eftersom den är långt ifrån transparent och omstridd. Det finns mängder med möjliga katastrofscenarier och vi vet ännu inte vad som hänt, håller på att hända eller kommer att hända i det japanska. Att snabbspola framåt hade varit mer intressant.

Vågar man be om lite reflektioner kring de riskrelaterade ekonomiska problemen jag tagit in i diskussionen? Det är nog mer relevant i framtiden än vad som kan tänkas vara teoretiskt möjligt ur ett strikt tekniskt perspektiv. Utan den ekonomiska och politiska aspekten kan vi ju döpa om tråden till "Kärnkraft i science fiction". ;-)

"Vi kan alltså den närmaste tioårsperioden avveckla 80 procent av dagens kärnkraft och all fossilkraft, om vi behåller dagens takt i utbyggnaden av bio- och vindkraft.

Resterande kärnkraft kan avvecklas inom ytterligare fem till tio år."

Ur en debattartikel av Jonny Hylander, professor i energiteknik, och Göran Sidén, universitetslektor i elkraftsteknik vid Högskolan i Halmstad i Sydsvenskan: Kärnkraften behövs inte

TEPCO visste att det skedde en härdsmälta timmar efter att kylsystemet slutade att fungera. Allmänheten har blivit vilseledd av experter ända sen i Mars.

http://www.zerohedge.com/article/iaea-knew-within-weeks-japanese-earthquake-reactors-had-melted-down-public-not-told-month-an
Ursprunglig källa:
http://mdn.mainichi.jp/mdnnews/news/20110523p2a00m0na019000c.html

" Chris Allison, who had actually developed the analysis and simulation software, reported the result to the International Atomic Energy Agency (IAEA) in late March. It was only May 15 when Tokyo Electric Power Co. (TEPCO) admitted for the first time that a meltdown had occurred at the No. 1 reactor at the Fukushima nuclear plant."

EU hat tagit fram riktlinjer för hur regionens 143 kärnkraftverk ska stresstestas, med start 1 juni.

From the 1 June onwards, nuclear power plants will be re-assessed in a three-step-process:

• Pre-assessment by the nuclear power plant operators which answer the stress tests questionnaire, submitting supporting documents, studies and plans.

• National Report drawn up by the national regulator checking whether answers of nuclear power plant operators are credible.

• Peer reviews. Multinational teams will review the national reports. These teams will consist of seven people – one European Commission representative and six Members of the 27 national regulators. The exact composition of each team will be decided later. Teams can decide to inspect nuclear plants on the spot.

The Commission is also in close contact with countries outside the EU and is working with them on re-assessing their nuclear power plants. These are in particular Switzerland, the Russian Federation, Ukraine and Armenia.

Om någon skulle ha missat det, Sveriges Radio: Tyskland avvecklar alla sina kärnkraftverk.

Enligt Tysklands miljöminister har den tyska regeringen kommit överens om att avveckla all kärnkraft i landet till 2022. Det formella regeringsbelsutet tas den 6 juni.

Kärnkraften står, enligt DN, för 23% av landets energiproduktion. Förmodligen menar att det är andelen av elproduktionen. Hur man ska klara av att ersätta den produktionskapaciteten på ett decennium är väl en öppen fråga än så länge. Vår egen miljöminister Carlgren tror att Tyskland kommer att öka importen av fransk kärnkraftsel och produktionen av fossilbaserad kraft, vilket låter troligt.

Vi kanske får se tyska investeringar i vindkraft i södra Sverige framöver. Ökad export av el från Sverige och övriga Nordpool-området till Tyskland är i alla fall en del av en lösning.

Vattenfall äger ett par känrkraftverk i Tyskland och kommer naturligtvis att påverkas av avvecklingsbeslutet.

(Kami hann visst publicera medan jag skrev..)

Björn Karlsson, professor i energsystem, uttalar sig om beslutet:

Han tror dock inte kärnkraften kommer att ersättas med kolkraft. Snarare blir det rysk gas som får kompensera för större delen av bortfallet, även om en del av den förlorade elkraften säkert ersätts med fransk kärnkraftsel — ironiskt nog.

En annan effekt, som kommer att märkas direkt, är höjda elpriser i hela Europa. Björn Karlsson tror att priset kommer att fördubblas i alla länder.

I alla fall det första låter troligt. Prisförutsägelsen känns mer våghalsig, men en viss uppgång i elpriset får vi vänta oss om tyskarna står fast vid beslutet. Sista ordet är nog inte sagt ännu.

E24 har en lite längre artikel på samma tema

Vilken idioti, man tar sig för pannan. Jag håller med om att på sikt är det önskvärt att avveckla kärnkraften, men inte på det här sättet. Ökade utsläpp, ökat beroende av Ryssland och dyrare elpriser blir effekten av detta. Visst det går att argumentera för att dyrare elpriser på sikt är bra eftersom det förbättrar det relativa kostnadsläget för andra energislag och energieffektiviseringar. Men det då finns det betydligt sätt att åstadkomma detta. T.ex. en progressiv skatt på kärnkraften med pengar öronmärkta för energieffektiviseringar och investeringar i alternativa energikällor. Nej, populistisikt är vad detta är.

det är märkligt hur starkt motståndet mot kärnkraftsavveckling är i sverige, ja t.o.m. här på ecoprofile verkar många tycka att snabbavveckling är av ondo. Jag ser det precis tvärtom: att fortsätta med kärnkraft är ett alibi för att fortsätta på den destruktiva väg västvärlden befinner sig på sedan flera decennier (överkonsumtion m.m.). Väljer vi istället den radikala tyska vägen tvingas vi att utveckla både nya miljöanpassade energikällor och göra övriga nödvändiga förändringar för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. Miljöpartiet har för övrigt idag publicerat en enkel beräkning på hur den svenska kärnkraften ska kunna ersättas genom förnyelsebar energi och energieffektiviseringar på mindre än 10 år. De länder som satsar på omställning nu kommer förmodligen bli morgondagens stora vinnare, teknikutvecklingen kommer skapa stora mängder nya arbetstillfällen och exportintäkterna kommer öka kraftigt. Se bara på Danmark som efter beslutet att avstå från kärnkraft har blivit världsledande på vindkraft. Det vore roligare om svenska medier framöver kunde rapportera om en framgångsrik miljöteknologiindustri än som idag om en utdöende bilindustri. 

Kärnkraften är en svår fråga som jag brottats mycket med. Min huvudsakliga slutsats är att den bör avvecklas i sinom tid, men att det är viktigare att först slussa ut den fossila kraftproduktionen, framförallt den som är kolbaserad.

Ett tillägg är att om vi ska ha kärnkraft under överskådlig tid så ska vi också se till att de som äger känrkraftverken tar ansvar för att finansiera avfallshanteringen (vilket verkar funka rätt ok idag) samt att de tar ett så stort finansiellt ansvar som möjligt vid eventuella olyckor (där är vi inte idag, men kanske i en kommande kärnkraftsöverenskommelse). 

Problemet med att avveckla kärnkraften i Tyskland är att förutsättningarna för att det ska ske utan att det sker mer förbärnning av fossila bränslen inte finns. I dagsläget har man inte mer än knappa 20% förnybart i sin elproduktionsmix trots relativt ihärdiga satsningar, i övrigt har man drygt 20% kärnkraft och 60% fossil kraft. Därför bör man inte avveckla kärnkraftverken i förtid utan istället se till att man de fossila kraftverken konkurreras ut från marknaden först.

Fast det här är inte heller helt självklart eftersom utsläppen från fossila bränslen begränsas av utsläppstaket inom systemet för handel med utsläppsrätter. Å andra sidan kan man anta att en kärnkraftsavveckling i Tyskland gör det dyrare att uppnå striktare utsläppsmål och att man därför "tvingas" sänka ambitionen när man sätter utsläppstaket i framtiden. (Det här börjar bli komplicerat, jag får försöka reda ut mina tankar kring ämnet i en ny tråd tror jag, men det får bli senare i veckan...) 

Den danska vägen har visserligen lett till att de är världsledande på vindkraft. Men vindkraften står inte för mer än drygt 20% av landets elproduktion, i övrigt har man lite annat förnybart samt 70% av elproduktionen från fossila bränslen. Så det har absolut inte varit någon självklar framgång. Danmark ska dock ha cred för att ha stått för mycket av pionjärarbetet i utvecklingen av vindkraften.

Kan du länka till (mp)s plan? Är det samma plan som de publicerade för någon månad sedan?

här kommer länken till mp´s avvecklingsplan:

http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=239905

Det ska i varje fall bli oerhört spännande att följa förändringsarbetet i Europas största land. Även om riskerna inte är obefintliga är jag beredd att sätta en slant på att tyskarna ror projektet i land. Det råder en otroligt stark enighet bland de politiska partierna att omställningen skall göras, vilket borgar för kontinuitet och full satsning framåt. Och sent omsider kommer kanske t.o.m. Sverige hoppas på tåget..?

Mer om det tyska kärnkraftsbeslutet i dagens SvD:

Avvecklingen ska ske i två steg. I en första etapp förblir de sju reaktorer stängda som släcktes ner omedelbart efter Fukushima. De är landets äldsta reaktorer som egentligen skulle tas ur drift 2018 respektive 2020. Samma sak gäller för Vattenfalls olycksdrabbade reaktor Krümmel som med ett kort undantag har varit avstängd sedan juni 2007 efter en transformatorbrand.

I nästa steg fasas ytterligare sex reaktorer ut fram till 2021 medan de tre sista får en option på ytterligare ett år. Men sedan är det slut med kärnkraften i Europas industriella hjärta och världens näst största exportnation.
...
En förutsättning är att det under de kommande tio åren satsas massivt på den förnybara energins infrastruktur. Bland annat måste Tyskland investera i uppåt 4500 kilometer nya kraftledningar för att transportera energi från vindkraftverk utspridda över hela landet, framför allt från Östersjön till Sydtyskland där merparten av kärnkraftverken finns. Där ska också en av reaktorerna stå på stand by för att förhindra akut elbrist. Kostnaden beräknas till 50 miljoner euro om året.

Avvecklingen följs av två nya lagar som i det ena fallet ska forcera investeringar i kraftledningar. Den andra lagen syftar till att snabba upp beslutsprocesser och få fram investeringar i förnybar energi innan kärnkraften stängs av.

Detaljer är inte kända. Men det lär gå ut på att markägare och invånare i områden där exempelvis vindkraftverk planeras kommer att få mindre att säga till om och att möjligheterna att överklaga kommer att begränsas.

I regeringens långtidsplanering svarar den förnybara energin för 80 procent av elproduktionen senast 2050, från i dag cirka 17 procent. Kolkraften som i dag står för nära 44 procent av elproduktionen spelar då ingen roll längre.

Men frågan är om sista ordet är sagt i den här frågan ännu. Glöm inte att så sent som i oktober revs den gamla avvecklingsplanen och man satte istället ett slutdatum för kränkraften till 2035. Den plan som nu ska tas hinner nog modifieras under tiden fram till 2022. Det verkar däremot vara ganska klart att de sju tyska reaktorer som redan stängts ner efter olyckan i Fukushima inte kommer att startas upp igen.

Självfallet kan man inte utesluta nya vändningar i frågan. MEN det är av mycket stor vikt att det i princip råder full enighet bland de politiska partierna att avvecklingen ska ske. Man ska komma ihåg att Tyskland har ett komplicerat 2-kammar system (liknande det amerikanska) där det ofta är mycket svårt att driva genom förändringar eftersom första och andra kammaren ofta har olika majoriteter.

Nu har vi alltså en situation där ALLA vill avveckla, ja t.o.m. CSU i det mörkblåa Bayern är med. Det finns alltså en nationell samling bakom detta beslut som är unik. Och då finns de allra bästa förutsättningarna för att den här processen kommer bli mycket kraftfull, och därmed sannolikt framgångsrik. Och när tyskar bestämmer sig, då brukar det hända saker.

Jag tror omvärlden kommer bli ganska överraskad inom några år (minister Carlgren kommer nog få ta tillbaka det han sa i gårdagens intervju....)

Undrar om de har tagit hänsyn till ökad el-konsumption i samband med introduktionen av el-bilar i deras prognoser. Jag tror inte att det är orimligt att anta att det ungefär samma år som avvecklingen planerats säljs ett par hundra tusen el-bilar i Tyskland.

Martin: Jag spekulerar i samma banor som du. Tyskland har tidigare visat prov på stor handlingskraft och jag har väldigt svårt att tro att man skulle begränsa sig till en avveckling av kärnkraft och ersätta detta med något annat. Jag är övertygad om att man med råge kommer att kompensera "energibortfallet" genom effektivisering och nedskalning av energiåtgången. I sammanhanget känns många svenska "expertutlåtande" som vi hört igår och idag som ganska insnöade.

Martin & Magnus: Ett motargument är att dessa satsningar på förnybar energi och effektivisering hade man kunnat göra ändå och istället fasat ut kolkraftverk, för att vid ett senare tillfälle "ge sig på" kärnkraften. Hur ställer ni er till det?

Mattias,

alternativet du nämner tycker jag är intressant och bra, om det kombineras med en kraftfull satsning på grön energi och energibesparingar, samt planer ristade i sten på att kärnkraften ska bort asap.

Men jag föredrar ändå den tyska vägen; det tyska beslutet har ett mycket stort symbolvärde, och när röken lagt sig tror jag att en hel del andra länder kommer följa efter, Tyskland är ju inte ett litet obetydligt skitland utan industri precis. Förvisso gnäller den tyska industrin nu, vilket är förståeligt eftersom risk och osäkerhet alltid är impopulärt. Men enligt min tro kommer delar av den tyska industrin bli dom stora vinnarna eftersom omställningen kommer skapa enorma affärsmöjligheter. Inte minst för  Siemens, världens största industrikoncern och redan idag en stor spelare i vindkraftsbranschen kommer enorma möjligheter skapas.   

Jag funderar över hur det kommer sig att det svenska etablissemanget är så kärnkraftvänligt, både politik och media. I dagens SvD raljerar ledarsidan och i det närmaste idiotförklarar tyskarna. Samma sak i Sydsvenskan, som ju i och för sig sedan urminnes tider är kärnkraftskramare (Barsebäck drevs av Sydkraft med Malmö Stad som storägare).

SvD skriver att vi inte kan börja avveckla förrän ny teknologi har uppfunnits, vilket ju inte alls  stämmer. Tekniken finns, det handlar om att bestämma sig och satsa intensivt på vindkraft m.m. Man får intrycket att det inte är rumsrent att vilja avveckla, att det bara är flumnissar som vill gå den vägen.

Eller är det den svenska förkärleken för stoora centraliserade (t.ex. de stora sjukhusbyggena på 70-talet) lösningar det handlar om? Decentralisering och småskalighet verkar aldrig ha varit populärt i Sverige, till skillnad från t.ex. i Tyskland.

Symbolvärdet verkar vara centralt här och jag kan hålla med om att det finns en poäng med det. Men hade inte symbolvärdet varit lika stort om man gjort motsvarande utspel gällande en avvecklingsplan för kolkraften istället? Eller är det så att kärnkraftsavveckling har ett starkare symolvärde?

Även här har du en poäng Mattias, men jag tycker här finns en skillnad. Förutsättningen för kolkraft har varit lokal tillgång till billigt kol i marken, utan den hade inte den industriella revolutionen skett. Vattenkraften har vuxit fram på precis samma sätt, genom förekomsten av älvar och floder lokalt. Kolkraften saknar därmed förutsättningar att fungera som den universella lösningen för elförsörjningen. 

Med kärnkraften förhåller det sig annorlunda. Den kan i princip byggas överallt, eftersom lokal förekomst av råvaran inte behövs.  Och den har under de senaste årtionderna av många setts som garanten för framtidens elförsörjning. När nu världens kanske ledande industrination bestämmer sig för att vända kärnkraften ryggen blir därmed symbolvärdet mycket stort eftersom etablerade "sannningar" utmanas.

Mattias,
hjälp mig med en fråga. I dagens DN har mp skrivit en debattartikel, där dom inte oväntat hänger på Tyskland. Många kommenterar artikeln, dom flesta sågar avvecklingen totalt. En genomgående kritik är att vindkraften inte nämnvärt kan bidraga till energiomställningen, ja den döms helt enkelt ut som i det närmaste meningslös. Någon skriver att t.ex. att vindkraften inte fungerar alls vid låga temperaturer, vilket jag har svårt att tro. Det är väl ungefär som om flygplan inte skulle kunna flyga i Norrland på vintern?

Jag lever, som du vet, i en föreställning att vindkraften erbjuder fantastiska möjligheter, inte minst med tanke på hur långt man redan har kommit i teknikutvecklingen (självfallet är jag medveten om problemet att transportera elen och att vinden blåser som den vill). Vad säger du??

Mattias: Det är nog inte bara fråga om symbolvärde utan om en medvetenhet. Jag tror det är viktigt att beakta att betydligt fler har gjort ett aktivt ställningstagande vad man tycker om kärnkraften jämfört med kolkraft. Vet du var vi har våra svenska kärnkraftverk? Ja, de flesta av oss kan nog nämna åtminstone ett par av dem, men hur många har en aning om var vi har fossileldade kraftverk? Jag tror det är snarlikt i Tyskland. Kärnkraften skiljer sig dessutom stort från kolkraften i den primitiva riskanalys som den enskilde normalt gör. Den upplevda risken och särskilt då konsekvenserna kring kärnkraft upplever de flesta som mycket allvarligare än det som berör kolkraften.

De långtgående insatser som behövs för att skära ner på energiförbrukningen kommer att kräva betydande insatser och uppoffringar av den enskilde. Med en tydlig relation till det energislag som avvecklas tror jag det finns en mycket större benägenhet att medverka med de insatser som kommer att behövas. Jag är som sagt optimistisk till vad Tyskland kommer att kunna åstadkomma i kombination med kärnkraftsavvecklingen. Jag har samtidigt uppfattat att man i Tyskland på många nivåer är betydligt mer medveten om Peak Oil och Peak Coal än våra svenska maktetablissemang. Att ersätta kärnkraftsel med fossil-el ser jag inte som något alternativ och jag vill tro att Tyskarna också har detta klart för sig.

I senaste numret av Affärsvärlden, som utkom idag, är huvudtemat regeringens satsning på forskning inom bilindustrin. Jag citerar texten på omslaget:

"PLATT FALL. Regeringen gav 3 miljarder kronor till fordonsforskning under krisen. Det kunde den ha låtit bli. Satsningen är ett praktfiasko, visar Affärsvärldens granskning."

Ännu ett bevis för hur felaktigt Sverige använder de gemensamma resurserna. Och trots de 3 miljarderna lär SAAB´s saga ändå vara över ganska snart.
Tänk om dessa pengar satsats på vindkraft och annan relevant framtidsteknologi. Näringsminister Maud Olofsson och miljöminster Anders Carlgren, båda C, håller på att leda vårt land i komplett fel riktning, det är f-n i mig en katastrof!

Martin: Angående dagens DN så är det väl mp:s plikt att sticka ut hakan med en sådan här artikel. Och lika naturligt att det kommer mängder med motangrepp. Jag har bara skummat över inläggen, men de flesta kritiker till artikeln utgår mer eller mindre uppenbart från det implicita antagandet att energikonsumtionen inte kan eller kommer att minska. I många europeiska länder finns dock en antydan till att primärenergianvändningen börjar minska. Det finns nog en hel del kritik som kan vara korrekt i sak, men jag ser det inte meningsfullt att utgå från en statisk eller växande energikonsumtion. Jag tror inte heller att det på sikt går att räkna med samma levereanssäkerhet på energi som nu. Man får nog anpassa sig alltmer till att konsumera energi när och där den finns.

Martin: Utan att ha läst artikeln håller jag med om att forskningspengarna förmodligen är bortkastade. Men jag är ändå väldigt glad att det inte var den rödgröna oppositionen som fick bestämma i den här frågan, då hade med största sannolikhet både du och jag varit delägare i en biltillverkare! Anledningen till att de var tvugna att agera som de gjorde var ju för att oppositionen drev opinion för att "rädda jobben". Visst, regeringen ska ha kritik för att de slösar med skattepengar, men i det här fallet var de utan tvekan "the lesser evil".

Martin.
"En genomgående kritik är att vindkraften inte nämnvärt kan bidraga till energiomställningen, ja den döms helt enkelt ut som i det närmaste meningslös. Någon skriver att t.ex. att vindkraften inte fungerar alls vid låga temperaturer, vilket jag har svårt att tro."

Jo, det finns många som dömre ut vindkraften. Oftast på väldigt lösa grunder. De rapporter jag har läst om vindkraftens potential säger oftast att den klarar av att täcka en andel på åtminstone 10-20% av elproduktionen i Sverige utan att man får några större bekymmer med att balansera tillgång-efterfrågan, därefter blir det svårare. Men man glömmer lätt att vindkraften bara är en bit i pusslet, även fast det är den bit som växer mest just nu. Mer om det här. Mer om kostnader för olika kraftslag här.

Det brukar sägas att vindkraftsproduktionen varierar över året och att det produceras mer under vinterhalvåret än under sommaren på grund av bättre vindförhållanden (tror att det finns någon bild av det här). Angående produktion vid riktigt låga temperaturer så har jag inte så mycket att komma med. Det är möjligt att det beror på att de kallaste temperaturerna på vintern uppkommer vid högtryck då det också blåser mindre än vid lågtryck.

Magnus:
"Jag tror det är viktigt att beakta att betydligt fler har gjort ett aktivt ställningstagande vad man tycker om kärnkraften jämfört med kolkraft. ... De långtgående insatser som behövs för att skära ner på energiförbrukningen kommer att kräva betydande insatser och uppoffringar av den enskilde. Med en tydlig relation till det energislag som avvecklas tror jag det finns en mycket större benägenhet att medverka med de insatser som kommer att behövas."

Det ligger nog mycket i det du skriver. Jag funderar lite på om den större ivern att avveckla kärnkraften än de fossila bränslena teoretiskt kan förklaras av miljö-Kuznets-kurvan*. Det vill säga att ökat välstånd gör att vi bli mer benägna att ta itu med miljöproblem, eller annorlunda uttryckt så antas värderingen av miljökvalitet relativt konsumtion av varor och andra tjänster stiga med ökade inkomster (omtvistat och långt ifrån självklart...). Sambandet med minskande miljöförstöring efter en viss välståndsnivå har visat sig gälla för en del lokala miljöproblem men ännu så länge inte för de globala miljöproblemen i någon större utsträckning. Kärnkraften kan i det sammanhanget tolkas som ett lokalt/regionalt miljöproblem även om det kan sträcka sig över lång tid och flera generationer. Omsorgen om egna barn, barnbarn och efterföljande är större än omsorgen om de som lever nu i andra delar av världen.

Ett lite spekulativt resonemang som långt ifrån täcker in alla dimensioner av kärnkraftsdiskussion men som kanske har någon bit av sanning i sig.

Vestas lanserade för några månader sedan en 7 MW turbin, V164. I ett bra vindläge skulle en sådan maskin kunna producera 30 GWh/år. 200 vindkraftverk skulle räcka för att ersätta årsproduktionen för ett genomsnittligt svenskt eller tyskt kärnkraftverk. Kostnaderna för nya vindkraftverk sjunker kontinuerligt medan kärnkraftens kostnader hela tiden stiger. 

Jag har mycket svårt att förstå det massiva stöd som finns för kärnkraften i det svenska etablissemanget. Okunskapen om det förnybaras potential är utbredd. Oviljan att ta till sig av utveklingen likaså. 

Såg att även Repower Systems har en 7 MW-maskin, det lär väl bara vara en tidsfråga innan det finns turbiner på 8, 9, 10....MW.

Konstigt att vindbranschen inte lyckats bättre med opinionsbildningen i Sverige, till skillnad från i Danmark o Tyskland. En viktig delförklaring är säkert att det inte finns några svenska tillverkare av vikt. 

Med tanke på Sveriges extremt låga befolkningstäthet och vår långa kuststräcka är det extremt olyckligt.

Siemens drar sig ur kärnkraften.

http://t360.idg.se/2.8229/1.404937/siemens-lamnar-karnkraftssektorn

Sex av tio kärnkraftsreaktorer är för närvarande ur drift. Kärnkraftsoperatörerna har inte lyckats genomföra sina planerade revisioner under sommarhalvåret och nu finns det risk för att vi går in i vintern med några reaktorer ur drift, med bland annat höga elpriser som följd. Det har gått så långt att elmarknadens övriga aktörer inte längre litar på att känrkratverken ska återstartas vid de tidpunkter som ägarna angivit.

Svenska Kraftnät - som ansvarar för att se till att det i varje ögonblick finns tillräckligt mycket produktion för att möta efterfrågan - har tvingats starta oljeeldade reservkraftverk i södra Sverige för att möta efterfrågan. Detta trots att vattenkraftsdammarna är fyllda till bristningsgränsen. Begränsad överföringskapacitet gör att södra Sverige är beroende av antingen kärnkraftverken eller de oljeeldade reservkraftverken.

Nyttjandet av reservkraftverken kan dock minskas i samband med att den svenska elmarknaden nu ska delas in i fyra regioner. Det kommer att leda till att underskottsregioner (södra Sverige) får högrer elpriser medan priserna sjunker i de norra delarna av landet. De högre priserna i söder bör leda till mindre elförbrukning och därmed minskat behov av att använda reservkraftverken. Detta förutsätter dock att elkunderna är informerade om prisförändringen och reagerar på de högre priserna.

I längden framstår den nuvarande situationen i känrkraftverken som ohållbar. Förr eller senare så måste det vara bättre att stänga ner de gamla kraftverken och antingen ersätta dem med nyare och mer pålitliga kärnkrafterk eller med någon annan form av elproduktion

OECDs energiorgan IEA gav nyligen ut sin årliga World Energy Outlook (WEO). Det är en pessimistisk rapport som visar på stora utmaningar för att nå globala klimatmål. Med anledning av att kärnkraften har varit på tapeten mycket under året så analyserar rapporten ett scenario där nuvarande kärnkraft fasas ut i snabbare takt än vad som annars planerats samt att tillförseln av ny kärnkraftsproduktion begränsas (se graf här på s.9). Resulatet beskrivs kortfattad i rapportens sammanfattning:

While creating opportunities for renewables, such a low-nuclear future would also boost demand for fossil fuels: the increase in global coal demand is equal to twice the level of Australia’s current steam coal exports and the rise in gas demand is equivalent to two-thirds of Russia’s current natural gas exports. The net result would be to put additional upward pressure on energy prices, raise additional concerns about energy security and make it harder and more expensive to combat climate change.

De beräknade effekterna i sig är väntade, men det är intressant att få dem kvantifierade. Tyvärr har jag inte tillgång till hela rapporten, där man säkerligen får en mer utförlig bild av effekterna

Som en liten sidokommentar så kan det vara på sin plats att nämna att Post Carbon Institute skriver i en kommentar till WEO att den nu för tiden är långt mer nyanserad än tidigare. Fram tills för bara några år sedan så ignorerades peak oil i WEO.

Den tyska kärnkraftsavvecklingen visar sig nu i Vattenfalls bokslut. Bolaget har fått göra nedskrivningar på 10,5 miljarder kronor på sina reaktorer i Tyskland

Frankrike och Storbritannien har slutit ett kärnkraftsindustriellt samarbetsavtal. Avtalet tolkas som ett steg på vägen mot nya reaktorer i Storbritannien, vars nuvarande reaktorer börjar falla för åldersstrecket.

E24 om "Energiewende" - den elsystemomvandling som nu påbörjats i Tyskland i samband med att kärnkraften avvecklas:

På plats finns ledande tillverkare som Areva, Weserwind och RePower, rotorproducenter som Powerblades och tillverkare av de gigantiska fundamenten och stålkonstruktionerna som sänks ner i havsbotten. Dessutom specialföretag för säkerhetsträning till hav, forskningsinstitut som testar vingar och ett myller av småföretag som servar de stora tillverkarna.

Alla gynnas av vad som i Tyskland kallas ”Energiewende”, Angela Merkels beslut för bara ett drygt ett år sedan att skrota kärnkraften långt snabbare än planerat. Istället ska vindkraften – till havs och till land – inom tio år svara för 25 procent av Tyskland installerade kraftverkskapacitet. Solkraft står för nästan lika mycket. Kol fortsätter att spela en viktig roll men andelen minskar från idag 31 procent till 21 procent 2022 och till bara 14 procent 2032, enligt regeringens huvudscenario.

Idag, ett år efter Fukushima och det som kritiker beskriver som ett tyskt panikbeslut, börjar det gröna projektet gå från vision till verklighet. Från eufori till en mer nyktrare syn på vad som ska presteras i rekordtempo och med teknik som delvis är oprövad.
...
Allt i allt pumpar Tyskland nu in 200 miljarder euro i energiskiftet, mer än hälften av Sveriges bruttonationalprodukt förra året. Regeringen räknar med att 700000 nya jobb kommer att skapas. Men samtidigt är alla medvetna om vad som står på spel.

–Världen tittar på oss. Vi måste lyckas, manar Merkels kristdemokratiska miljöminister Norbert Röttgen.

Underförstått: I annat fall riskerar Tyskland ett ekonomiskt och politiskt bakslag som det kommer att ta åratal, kanske decennier att återhämta sig från.

Ytterligare en post-Fukushima-observation. Sen mars 2011 när jordbävningen inträffade så har Japans produktion av kärnkraftsel minskat med 90% medan den fossila elproduktionen ökat med 50%. Den förnybara elproduktionen är nästintill försumbar

Apropå Tysklands "Energiewende". Under första halvåret så producerades 14,4 TWh solel i landet, motsvarande 5,3% av elförbrukningen. Produktionen är 50% högre än förra året. I övrigt så stod vindkraft för 9,2%, biokraft för 5,7%, vattenkraft för 4,0%, och avfallseldning för 0,9%. Tillsammans producerade dessa förnybara källor motsvarande 25% av landets elförbrukning, jämfört med 21% förra året.

Klotet i P1 om Tysklands "Energiewende"

Idag hamnar en stor del av priset för die Energiewende på konsumenternas elräkningar. Förra året subventionerades utbyggnaden av förnyelsebar el med 13 miljarder Euro. Det betyder en extraskatt på cirka 30 öre för varje kilowattimme för strömkonsumenterna. Visserligen bara några euro mer i månaden för ett vanligt hushåll, men Tyskland har redan bland Europas högsta elpriser. Ändå visar opinionsundersökningar att nära 80 procent av tyskarna tycker att extraskatten är acceptabel - eller till och med för låg.

Det har blivit mycket Tyskland i den här tråden på sistone. För den som vill följa tysk energipolitik närmare så rekommenderas German Energy Blog.