Bättre resande: Thailand och Dominikanska republiken

Jag har läst nummer 2 av REKO, tidningen som ges ut av KRAV och som har devisen "Hållbart och ekologiskt -för dig som ställer krav". På förstasidan finns rubriken "Bättre resande" med tre underpunkter: Thailand, Dominikanska, Kreta.

Nu undrar jag naturligtvis hur en tidning som har hållbart som devis kan uppmuntra till semesterresor till Thailand och Dominikanska republiken. I artikeln går argumentationen så här:

"Minsta barn vet att turism och flygresor är två stora miljöbovar -genom koldioxidutsläpp och genom slitage på natur och kultur. Samtidigt ger resandet nya intryck, upplevelser, bekantskaper och kunskap. I sin bästa form gynnar också resandet den lokala ekonomin. Därför är det varken möjligt eller kanske ens önskvärt att sluta resa. Den som har sparat länge för att få uppleva den där paradisstranden, få äta ny mat, insupa nya dofter och träffa nya människor ska inte heller behöva göra detta med en olustig känsla av dåligt samvete."

WTF!!??? Det här var nog det mest cyniska jag hört. Hur kan frilansaren Per Johnsson, resejournalist, ens med att skriva detta? Ser han inte vad han själv skriver? Argumentationen fortsätter med att det är OK att flyga långt om man också stannar borta längre och väljer ett mer hållbart boende. Efter detta klargörande av vad ett hållbart resande innebär avslutar Per med:

"REKOs guide till en klimatklokare resa börjar med fem sköna tips på alternativa boenden på några av de populäraste resmålen: Thailand, Dominikanska republiken och Kreta. Skön semester!"

Det var ett tag sedan jag läste den här artikeln, så den värsta affekten har lagt sig... Nu tänkte jag plocka ner Pers argument på jorden.

1. "Resandet ger nya intryck, upplevelser, bekantskaper och kunskap". Japp, så är det. Men detsamma gäller även för hållbart resande och en mängd andra aktiviteter.

2. "I sin bästa form gynnar också resandet den lokala ekonomin". Ja, det stämmer säkert. I ett kort tidsperspektiv. Men vad händer när klimatförändringarna börjar bli påtagliga? Vad händer med den lokala ekonomin när hela världen blir utsatt för klimatförändringarna? Maldiverna lever gott av flygturismen idag, men har redan planerat för att överge sitt land när havsnivån stiger som följd av klimatförändringarna. Andra områden riskerar få ökad torka, hårdare stormar och säkert en hel del flyktingar och ökade motsättningar när naturen hamnar i obalans.

3. "Vi skulle kunna fortsätta resa till Thailand, och andra långväga resmål, men inte så ofta." OK, det köper jag, men hur ofta blir det egentligen? Är det ens idé att prata om långväga resmål som semesteralternativ? Per uppger själv att en Thailandsresa innebär ett personligt koldioxidutsläpp på 5 500 kg. Dagens diskussionen om nödvändiga utsläppsminskningar handlar om att vi måste få ner utsläppen med 90 % till år 2050 för att begränsa temperaturhöjningen till 2 grader. Även två grader anses av många forskare som mycket riskfullt och kan leda till att så kallade "tipping points" nås, dvs oåterkalliga stora förändringar av klimatet och naturen.

I världssnitt släpper vi idag ut 6,8 ton per person. Detta måste alltså minskas med minst 90 %, vilket ger 680 kg per person. I Sverige släpper vi enligt Naturvårdsverket ut i snitt 10 000 kg per person idag, fördelat på resor (3000 kg), boende (3000 kg), mat (2500 kg) och shopping (1500 kg). Säg för enkelhetens skull att vi lyckas minska de här fyra kategorierna lika mycket procentuellt för att komma ner till högriskmålet 680 kg per person. Det ger 200 kg för resor per person och år. Säg dessutom att vi lyckas få bort alla växthusgasutsläpp från bilar och kollektivtrafik och att vi får hela kvoten på 200 kg till flygresande.

Hur ofta kan man då göra Thailandsresor? Ja, vi tar väl och dividerar 200 med 5500. Det blir 0,036 Thailandsresor per år. Eller en gång vart 27:e år. Räknar man på SAS-vis, utan hänsyn till kväveoxidutsläpp och annat från flygmotorerna som ger växthusgasutsläpp, och bara räknar med koldioxidutsläpp på 2000 kg på blir det en långresa var 10:e år.

Observera att jag nu har räknat väldigt snällt. Det är säkert inte så enkelt att få ner utsläppen från matproduktion, och det krävs väldigt stora åtgärder för att få ner utsläppen från boendet till så låga nivåer. Jag har också antagit att vi når nollutsläpp från bilar och kollektivtrafik. Och jag har högriskmålet 2 grader med som bas i beräkningarna. En långresa med flyg vart 27:e år alltså. DET är KANSKE en hållbar nivå, och frågan är då varför hållbarhets-REKO skriver om Thailandresor om man bara kan göra en sådan resa vart 27:e år, alltså 2-3 gånger i livet. Det troliga är också att vi inte kan få ner utsläppen från matproduktionen till 170 kg per person och år, som skulle tillåta ett begränsat flygresande. Och mat är viktigare än långresor, eller hur? Skärpning REKO, om ni ska fortsätta använda ordet hållbart!

Att flyga kan aldrig sägas vara hållbart... Stanna hemma istället. Var turist i din egen stad. Det finns fantastiskt vackra städer och stränder i Sverige också och spännande historia och kultur att upptäcka. Det lokala resandet ger liksom det långväga också nya intryck, upplevelser, bekantskaper och kunskap. Voga vara en förebild och välj bort Thailandsresan, även om du sparat länge. Vi har större problem att ta tag i än den besvikelsen och behöver alla göra vad vi kan för att förbättra oddsen för vårt fortsatta liv här på jorden. ...dessutom hittar du nog en Thairestaurang runt hörnet.

När det gäller första argumentet finns det faktiskt ett miljöargument för resande. Eller ja, visst resande i alla fall. 1. "Resandet ger nya intryck, upplevelser, bekantskaper och kunskap". Med en förståelse för andra kulturer och livsbetingelser, är det större sannolikhet att samarbete och eget miljöengagemang uppstår. Samarbete som kan röra arbete för en bättre miljö. Den förståelsen kan man inte på samma sätt nå genom tidningar, TV och andra media på hemmaplan. Men då pratar jag förstås inte om alla de turistresor som sker till ett "Sverige i minatyr" på turistorten och liknande typer av resor. Dessutom kan många långväga resor också ske med tåg - man måste inte alltid ha så bråttom, inte minst på semestern, eller hur?

Eleonora, tycker du att den ökade förståelsen motiverar ett ohållbart resande? Är det inte är möjligt att jobba för hållbarhet utan att alla reser kors och tvärs och kollar hur det är på andra sidan jorden? Vet vi inte tillräckligt mycket nu för att agera?

Härligt inlägg Eleonora! Det är ett ständigt gissel det där med flygande tycker jag. Det är så mycket folk kan tänka sig att göra för att ändra sina beteenden men när det kommer till resande brukar det ta tvärstopp. Istället kommer man på hundra olika anledningar till varför det faktiskt är helt ok att flyga långt. Ungefär lika bra anledningar som i artikeln ovan...

Jag har ett tips till Per Johnsson och Krav-REKO-tidningen: har man inget vettigt att säga -- var tyst!

Just nu ser jag 5 google-annonser för flyg till Thailand i högerspalten....

Oj oj! Det var ett tag sedan jag lade in flygspärrar i annonserna. Får göra en insats igen för att inte kasta sten i glashus...

Bra tråd Johan. Jag gillar såna här "hållbarhetsberäkningar". Har du kontaktat REKO?

Nu har jag lagt in spärrar på de flygannonser jag ser, det ska ta några timmar innan de försvinner, enligt Google. Jag har precis mailat Jakob Falkerby, chefredaktör på REKO, om att den här tråden finns.

Jag tog tåget till Österrike nu under vinterlovet och det blev nog möjligen dyrare än flyget och tog otroligt mycket längre tid. Men det får väl ändå vara värt det för att slippa skita ner miljön. (jojo, jag vet att elen för att framföra tågen kanske tas från något kolkraftverk i Europa, men det är ändå bättre än flyget.)

Det är uppenbart att ämnet väcker känslor utifrån volymen svar på ingen tid alls. Jag utgår från att flygbranschen är första branschen som kraschar när olje- och flygbränslepriserna stiger. I "The transition handboook" står det om ett kloster? sjukhus? som byggdes under första hälften av 1400-talet. Nästan allt material kom från den omedelbara omgivningen. Men, för vissa detaljer använde man sten som behövde transporteras 12 miles (20 km). Och, transporten var dyrare än vad stenen kostade... Vid dyrare energi rör vi oss bort från en globaliserad värld där vi kan hoppa på ett flygplan när vi känner för det. Exemplet ovan är visserligen extremt men visar ändå hur kostsamt det var att resa/transportera saker förr i tiden... Jag tycker själv att det är intressant hur sanslöst billigt det är att resa idag men tror att detta kommer att förändras de närmaste decennierna. Se min text "transporter är gratis" på http://efteroljan.blogspot.com/2008/12/transporter-r-gratis.html

I den bästa av världar ger vårt resande nya kunskaper, kulturmöten och nya insikter om hur vi kan ändra vårt leverne i mer hållbar riktning. Måhända generaliserar jag kraftigt nu, men frågan är hur mycket kulturmöten och insikter man egentligen får med en massa all inclusive-alternativ samt kringarrangemang som gör att semestern inte avviker nämnvärt från ens vanliga liv på hemmaplan. Man får emellanåt intrycket att det, för många, helst ska vara nästan som hemma, fast varmare/soligare och inget jobb att gå till. Somliga tar självklart intryck vad gäller turismens/flygets miljöbelastning. Problemet är att det är, för miljöns vidkommande, väldigt dyrköpta erfarenheter. Och handen på hjärtat, är det inte ett väldigt bekvämt argument för att fortsätta att göra en långresa varje år? För det är väl en mänsklig rättighet?! En värld utan flyg är väl en utopi, men på något sätt måste det bli möjligt att koppla av på semestern utan att åka till andra sidan jordklotet så fort det vankas ledighet. Att ge sig ut på långresa är ju hur trevligt som helst (tycker även jag), men knappast rimligt i den omfattning som sker idag.

Det är inte själva resandet som gör att man lär sig. Jane Goodall är ett bra exempel. Hon lärde sig om apor genom att leva bland dom under längre perioder, inte genom att hälsa på då och då. Vill man ha nya kunskaper, kulturmöten och insikter så är det nog viktigare med ett öppet sinne än med pass och biljetter.

Ryktet säger att redaktionen på REKO inte är så nöjda med artikeln i efterhand, se kommentarerna i den här tråden på EkoTänk.

Jag skriver på EkoTänk i min egen höga person, inte som anställd någon stans. Jag sitter heller inte i redaktionen för REKO, även om en del av de som gör det är mina kollegor. Bara för att avgränsa ryktet lite. Men jag håller i princip med om kritiken, för egen del. Själv gjorde jag nyligen en underbar långresa (130 mil norrut) till Saltoluokta med tåg och buss. Kanske den bästa semestervecka jag har haft. God lokal mat hade de också. När jag var mindre så var min bror mycket ute på tågluff. Ett varv runt jorden var otänkbart. Kanske är det något åt det hållet vi behöver komma tillbaka till. Men nu torde tågluffen kunna bli längre, eftersom tågen går fortare. Det finns annars också ett generellt motsatsproblem i hållbar utveckling. De fattigare regionernas snabba utveckling förbi kemikalie- och fossilsamhället förutsätter en snabb resursöverföring till dem. Stöd och bidrag funkar i viss utsträckning, men resulterar ofta i korruption. Handel och tjänster överför stora belopp och lyfter hela nationer. Turism ÄR ett viktigt bidrag till att många länder har kunnat lyfta sig ur den värsta misären och öht kunnat börja fundera på globala miljöproblem. Så det är klart att charterturism till Thailand kommer att vara en parentes i historien. Men hur ska vi ersätta intäktsbortfallet för dessa turistekonomier, så att de får råd att investera i effektiviseringar, moderna hybridbilar osv?

Och en jobbig grej till - flygannonserna är fortsatt kvar. Men nu var det bara fyra... :-(

Thailand och flyg triggar helt klart igång många googleannonser... Nu har jag spärrat bort tio stycken tror jag, men nya poppar upp. Jag får väl ta bort Googleannonserna helt och hållet om det inte går att hejda flödet. Finns det några ordentliga belägg för att växthusgasutsläppen från ett land har minskat när turismen har ökat? Att växthusgasutsläpp står i korrelation med ekonomisk tillväxt är nog däremot ganska okontroversiellt att hävda. Jag har lite svårt för argumentet att vi ska hjälpa de fattiga länderna att minska växthusgasutsläppen, när vi själva ligger på flera gånger högre utsläpp. Vi har ju inte kommit på lösningen själva än. Det är något som inte går ihop med det resonemanget. Vi ligger på 10 ton per skalle i Sverige, trots gynnsamma energiförhållanden med gott om vattenkraft samt att vi fuskar med kärnkraft. Hybridbilar till länder som ännu inte fastnat i svenskliknande bilberoende verkar vara en halvbra idé, det pekar på vilken missuppfattning vi själva har om hur hållbar vår livsstil är.

Johan C, du skriver: "Men hur ska vi ersätta intäktsbortfallet för dessa turistekonomier, så att de får råd att investera i effektiviseringar, moderna hybridbilar osv?" Det måste väl finnas tillräckligt många rika kineser och japaner som har råd att åka till Thailand på semester?! Resan kanske måste ske med flyg (dålig koll på om det går att ta tåget från södra Kina) men det blir ju i alla fall mycket kortare än för en svensk.

Jag tänker mycket kring det här och har få svar. Däremot tror jag att det är farligt att tro att det finns enkla lösningar. Jag tror att en av grunderna är att människor i fattiga länder inte är intresserade av att få sin personliga utveckling begränsad för att minska ett globalt miljöproblem. Det är liksom Maslows behovspyramid. Den hittills enda kända vägen till ekonomisk utveckling är via massiv miljöförstörelse. Vi måste alltså hitta andra sätt att erbjuda de fattiga länderna en snabb tillväxt, men utan miljöförstöring. Milövårdsberedningen har identifierat detta, decoupling, som ett universellt problem. Vi måste hitta vägar till tillväxt som inte bygger på förstöring och uttömmande. För familjen på soptippen i Filippinerna kan inte förväntas ta ansvar för världen. De måste överleva till i morgon. Bokstavligen. Till dess kommer de att använda alla till buds stående medel för att tillskansa sig någon liten standardhöjning. Får de tag på en skruttig tvåtaktarmoppe och bensinen är billig, så är det så de kan ta sig till en annan soptipp för att hitta något de kan sälja. E85 eller hybrid är givetvis långt bort. Men hur gör vi för att få ut dessa massor ur misären? Så det är den här diskussionen som ännu inte är tillräckligt utbredd - hur gör vi för att decoupla tillväxt från förströring? EkoTurism kan vara en del av detta. Då blir den oförstörda resursen värdefull. Eller på ett annat sätt, kanske provokativt - hur mycket klimat sparar en turistdollar i form av ökat välstånd på orten? Eller kostar den bara, lokalt? Men självklart anser jag att bulkcharter från norra Europa till Asien inte är hållbart. Rika kineser kan nog ta tåget. Vi får göra en resa i livet till asien. Per tåg.

Johan Cejie: "Jag tänker mycket kring det här och har få svar. Däremot tror jag att det är farligt att tro att det finns enkla lösningar. Jag tror att en av grunderna är att människor i fattiga länder inte är intresserade av att få sin personliga utveckling begränsad för att minska ett globalt miljöproblem. Det är liksom Maslows behovspyramid." Maslows behovspyramid är dock humbug. Det finns därför anledning att vara betydligt mer optimistisk till hur mycket ansvar även fattiga människor kan känna för den globala miljön.

Kan du utveckla varför Maslows behovstrappa är humbug, särskilt just i fråga om motivation att minska miljöproblem?

Apropå flera av ovanstående inlägg: Med risk för att jag inte har Maslows behovspyramid (som ju fått en del kritik, men vi kan bortse från det nu) helt aktuell, så tänker jag att det finns ju en risk att även de mest primära behoven (de fysiologiska) inte kan uppfyllas om de globala miljöproblemen eskalerar. Personlig utveckling (jag förmodar att det är de högre stegen i Maslows trappa vi talar om) vill väl alla nå i livet oavsett ekonomisk status, men frågan är om det är möjligt att nå personlig utveckling framöver (för det stora flertalet, ex thailändare) utan att vara en del av lösningen på de globala miljöproblemen. Vad talar för motsatsen? Även om det är extremt orättvist att fattiga länder och dess människor också måste vara en del av lösningen när de orsakat/orsakar så lite, så har vi i den rika, resursslukande världen inte gett dem mycket till val när vi nu så här, fem i tolv, eventuellt bestämt oss för att göra något. Jag tänker mig att det är lätt, lite som ett välvilligt tankefel, att förväxla vilka som BORDE (=de som orsakat de största problemen) stå för HELA lösningen, med vad som kan vara en nödvändighet (= att ALLA måste vara en del av lösningen.) Det är ju dock inget som hindrar rika länder från att stå för den största delen av notan etc. (Helt nödvändigt förstås.) Som en annan aspekt av det välvilliga tankefelet jag är inne på ovan, kan man ibland snappa upp argument som går ut på att vi (rika) nästan skulle ha en plikt att fortsätta koppla av på andra sidan jordklotet för att stödja den lokala turismen. Cyniskt och kortsiktigt resonerat, upplever jag sådana resonemang, och kanske också ett bekvämt argument för att inte behöva ändra på invant beteende.

Det känns också lite bakvänt att resonemanget går så här: Thailändarna är fattiga, vi måste hjälpa dem. Vad kan vi göra? Jo, vi gör en av de mest miljöstörande aktiviteter man kan tänka sig, en låååång flygresa för att turistnäringen ska blomstra och ekonomin ska växa! Varför inte genomföra hållbara åtgärder om man nu vill göra en god gärning och hjälpa Thailändarna?

Precis! Menar vi allvar med att stötta någon bör det vara mer än för stunden och även ske om det svider lite, ex i form av att vi får avstå de flesta (alla kanske jag borde skriva, men känner att jag riskerar att bli en hycklare!) flyresor.

Att bota växthusgasutsläpp med ökad tillväxt, som man ibland kan höra (t.ex. av Centern inför senaste valet), är nog som sagt svårt att stödja som en universlösning. Se här vad som händer i lågkonjunktur.

Om Maslows pyramid: Jag har på senare tid träffat flera psykologer som refererar till Maslows pyramid som en relevant modell. Jag är inte psykolog, men mitt grundläggande resonemang är att om man har så dåligt med resurser så att man måste kämpa för sin överlevnad, så blir det svårt att avstå resurser för andras överlevnad. Jag tycker det i grunden förefaller rimligt. Men visst, det finns flera goda exempel på att folk orkar ta sig ur detta. Självklart vill alla syssla med personlig utveckling, men hur mycket orkar man fundera på det när man svälter? Och nej, nej, nej, jag menar inte att det är en bra form av ekonomisk tillväxt att flyga på semester till Thailand. Men HUR ska vi överföra STORA resurser FORT till de som behöver det? Bistånd är en svår väg - det har en tendens att korrumpera och nedvärdera mottagarna. Frivilliga gåvor och insamlingar har samma problem som bistånd, men är dessutom lite godtyckliga i sina mål, och ger ganska lite. Handel är förmodligen en möjlighet, men även den förutsätter intensiv transportverksamhet. För "land locked" områden i afrika så är flygfrakt den enda möjligheten att exportera. Flygfrakt är också en katastrof. Men om dessa områden inte får pengar, så kommer svälten och överutnyttjande av jorden, vilket ger fallande skördar och ökad erosion. Så självklart kan vi inte flyga på semster till Thailand varje vinter. Men lika självklart måste vi överföra resusrer till fattigare områden så att de kan hoppa förbi fossilsamhället. Hur ska detta går till? Vilka är drivkrafterna som kan åstadkomma det?

Sitter och läser en annonsbilaga från Svenskt Flyg. Här kommer några höjdpunkter: PR mannen Peje Emilsson: "Sluta be om ursäkt och berätta istället om hur viktigt flyget är för tillväxten och demokratiutveckligen i världen" "Flyget har hukat sig alldeles för mycket och accepterat problemformuleringsprivilegiet som andra ställt upp" SNF ordförande Svante Axelsson: "Semesterresan kan säkert göras ändå om man drar ner rejält på annat. Det gäller att ha så roligt som möjligt för sina utsläpp" Klimatprofessorn Kristian Azar: "Man löser inte klimatproblemen genom att förändra sin livsstil" Hela annonsen fortsätter sedan i en lång orgie om hur förträffligt det är med flyg och hur obetydlig dess miljöpåverkan är. Så flyg på! Det säger industrin och det säger miljörörelsen!

Ja jösses, det finns en hel del att göra alltså. Svante behöver räkna lite och Christian behöver lära sig lite om Tragedy of the Commons. Christian menar ju att det viktigaste är internationella avtal (och jag kan nog hålla med om det), men jag kan inte för mitt liv fatta hur det kan sätta all moral och individuell handlingskraft åt sidan. Svenskt Flyg är inget att göra åt, de vill såklart sälja flygresor och då är en sån här kampanj väntad.

Vilken typ av semesterresa syftar Svante Axelsson på? Är kanske citatet helt taget ur sitt sammanhang? Kanske Azar-citatet också?

Ja, både Svantes och Christians citat kan inte riktigt sägas representera deras fulla åsikt. Man vill självklart vinkla det till flygets fördel och plockar ut citat man tycker passar. Dessa två citat var dem man flaggade stort med i rubrik och text. En kombination av unken journalistik och olyckliga uttalanden.

Jag har mycket att säga i den här saken men vill bara kommentera nu: ta bort annonserna för all inklusive resande i högerspalten. (Dominikanska.nu)Det är ju riktigt upprörande att på ECOPROFILES sida stöds och uppmuntras ett resande som är ohållbart ur alla dimensioner.

Tack för det Jenny, jag har nu plockat bort tre annonsörer till (har spärrat 26 annonsörer som dykt upp i denna tråd nu). Det brukar ta några timmar innan annonserna försvinner. Man kan tycka att det är enklare att ta bort annonserna helt och hållet men jag har inget emot att lyfta fram mer hållbara alternativ. Välkommen hit förresten, vore kul att höra vad du har att säga i den här frågan för övrigt!

Å andra sidan kan man se det som att det är bra att de lägger pengar på att annonsera här där de inte lär få några kunder. Alla kan ju klicka på dem för att få företagen att kasta pengar i sjön.

Catarina Rolfsdotter-Jansson, journalist, författare, yogainstruktör och föreläsare/moderator skriver om hur man reser klimatsmart på MSN Resor: Man kan som privatperson köpa utsläppsrätter via Naturskyddsföreningen (www.snf.se) för att kompensera sitt resande. Om du köper utsläppsrätter för ett ton koldioxid måste någon annan spara ett ton koldioxid. Tillgången på utsläppsrätter minskar på marknaden och priset går upp. Företagen måste då köpa eller investera i bra teknik för att minska sina utsläpp. Man kan köpa en utsläppsrätt för att till exempel klimatkompensera sin flygresa. När man köper en utsläppsrätt från SNF går en del av pengarna till SNF:s klimatarbete, som till exempel opinionsbildning och kampanjer. Man kan alltså satsa pengar som ska kompensera ens utsläpp via www.carbonneutral.com eller www.climatecare.org, vilket är något annat än att köpa utsläppsrätter. Då investeras ens bidrag i åtgärder som ska minska växthuseffekten, som till exempel trädplantering. Ett annat alternativ är att klimatkompensera via bagagesäkringssystemet Green BagTag. På sin egen hemsida, där hon bland annat erbjuder utbildning i "Klimatsmart livsstil", kan man boka följande resa: Följ med fd New York-bon och yogainstruktören Catarina Rolfsdotter-Jansson till Manhattan i höst. Testa yoga på sex utvalda yoga-studios och utforska New York till fots med Catarina som guide.

Vissa saker behöver knappt kommenteras. De talar för sig själv på något sätt och detta är väl ett sånt exempel. Kan dock inte motstå att oja och uja mig över kombinationen "Klimatsmart livsstil" och NY-resor för att gå på yoga-studios: oj oj oj. uj uj uj. Fast vem är jag att ifrågasätta "en av landets främsta experter på hur vi gör en hållbar framtid möjlig med medvetna, individuella val"?

Måste man verkligen gå på sex olika studios för att testa yoga? Verkar ganska krångligt...

Jag gör en ny beräkning här för att förtydliga och få in en parameter till. Frågan är alltså: hur ofta kan var och en göra en långresa med flyg utgående från de utsläppsmål som sägs ge en "acceptabel" klimatpåverkan? Alla förslag på vad som är acceptabla utsläpp bygger på en minskning över tiden, med konkreta mål till t.ex. 2020, 2050 och 2100. Det finns alltså inga rekommendationer för vad som är en hållbar nivå idag. På senare tid har 2050 varit i stort fokus. Från senaste IPCC-rapporten IPCC 2007 AR4 hittar jag att vi ska ner med utsläppen mellan 50 och 95 % till 2050 för att hamna i ett uppvärmningsspann mellan 2 och 2,4 grader. Tar jag hänsyn till beräknad befolkningsökning till 2050 så blir det mellan 248 och 2500 kg per person i "acceptabla" utsläpp. Se här för mer utförlig beräkning: http://www.ecoprofile.se/9_407_Hur_mycket_vaxthusgaser_ar_hallbart.htm IPCC-rapporten har i sin senaste rapport gått igenom klimatforskningen fram till 2005, enligt Anders Wijkman. Efter det har nya rön framkommit som pekar på att läget är mer akut. Flera argumenterar nu för att 2-gradersmålet inte är tillräckligt, till exempel Bo Ekman, Johan Rockström, Anders Wijkman i "The Tällberg Provocation". Där säger de att vi måste minska de globala utsläppen med 90 % till år 2050 för att vara hyfsat säkra. Detta får naturligtvis gårdagens G8-överenskommelse om 50 % till 2050 att verka rätt lam. En minskning med 90 % till år 2050 jämfört med år 2000 och med hänsyn taget till förväntad befolkningsökning innebär personliga utsläpp på max 500 kg om vi följer rekommendationen i The Tällberg Provocation. Enligt Naturvårdsverket så släppte vi ut 10 ton växthusgaser per person år 2003 med hänsyn taget till handel, varav 2 ton kommer från den offentliga sektorn. Näringslivets utsläpp är alltså utfördelade på privat och offentlig konsumtion, eftersom allt vad näringslivet gör till slut hamnar där. Så här fördelas alltså utsläppen per person i Sverige: Offentlig sektor: 2 ton (20 %) Boende: 2,4 ton (24 %) Resor: 2,4 ton (24 %) Mat: 2 ton (20 %) Shopping: 1,2 ton (12 %) Anta nu att denna fördelning gäller i hela världen år 2050 och att vi minskar med 90 % över hela linjen från 6,8 ton per skalle ner till 500 kg. Det ger 120 kilo över till resor varje år. Vi antar vidare att vi delar lika mellan flyg och allt annat resande, vilket ger 60 kg till flygresor. En ToR-resa Arlanda-Bangkok ger upphov till 1,6 ton enligt Transportstyrelsen (90 % fullt plan). Det blir dock mer utsläpp än CO2 från en jetmotor, NOx och annat, så siffran bör multipliceras upp. Forskningsläget är dock osäkert och en faktor att multiplicera med är svår att få fram, bland annat för att gasernas uppehållstid i atmosfären är så olika. Men vi kan anta att denna faktor är lika stor som hur mycket man mha tekniklösningar lyckats minska utsläppen till 2050, så vi säger 1,6 ton. Om vi har en årlig personlig flygkvot på 60 kg så innebär det alltså att man kan åka på Thailandsresa ungefär vart 27:e år. Men det förutsätter alltså att offentlig sektor har minskat sina utsläpp med 90 % (globalt, 95 % för Sverige), och att de personliga utsläppen från mat och boende minskat lika mycket. Särskilt för maten lär det oerhört svårt att komma ner på 100 kg per person från dagens 2 ton. Även om vi i Sverige skulle lyckas minska utsläppen från maten till hälften (1 ton), vilket vore en stor prestation, så skulle vi ändå ha dubbelt så stora utsläpp som vore "säkert" (500 kg). Och alltså inte få ett enda kilo över till vare sig boende, resor, shopping eller offentlig sektor. Och mat måste väl gå före flygresor?

En resejournalist på TT Spektra nappade på mina beräkningar ovan och har nu resulterat i iaf en artikel i Länstidningen Östersund. Tyvärr skrevs ett faktafel in efter att jag lämnat texten ifrån mig: "Men för bara nio år sedan låg samma siffra på 6,8 ton koldioxid per år. Utsläppen per svensk har alltså ökat med 3,2 ton." Här har TT Spektra-redaktionen felaktigt jämfört statistik exklusive handel med statistik inklusive handel, vilket naturligtvis blir missvisande. Detta faktafel tillsammans med råd om att klimatkompensera om man flyger är naturligtvis ingen höjdare, men jag hoppas ändå att beräkningarna kan öppna ögonen på en del. Bra att en resejournalist vågar ta i frågan iaf.

Samma TT Spektra-artikel i Arbetarbladet.

Johan: "Enligt Naturvårdsverket så släppte vi ut 10 ton växthusgaser per person år 2003 med hänsyn taget till handel" "En ToR-resa Arlanda-Bangkok ger upphov till 1,6 ton enligt Transportstyrelsen (90 % fullt plan). Det blir dock mer utsläpp än CO2 från en jetmotor, NOx och annat, så siffran bör multipliceras upp." Utan att ens projicera framåt i tiden tycker jag att dessa två faktoider är intressanta. På en resa till Thailand "bränner man av" 16% av en genomsnittlig svensks årsförbrukning. Fast det vore intressant att omvandla andra utsläpp från flygresan till CO2-ekvivalenter och också få ett förtydligande av vad "växthusgaser" betyder ovan.

De andra utsläppen från flygresan finns det tyvärr ingen riktig säker vetenskap att luta sig mot för att omvandla till CO2-ekvivalenter. Har skrivet om det här någon annanstans, tror att en tumregel med stor osäkerhet är att multiplicera CO2-utsläppen med en faktor 1,5-2. Tydligen var artikeln med i SvD:s resebilaga igår.

Och i Ystads Allehanda.

Personligt och välformulerat av Caroline på Camino om det svåra i att kombinera vår reslust med en hållbar livsstil:
http://www.caminomagasin.se/bloggar/caroline-petersson/vart-ar-du-pa-vag