Jorden är platt

Cykeln är en nästan magisk uppfinning. Apple-chefen Steve Jobs säger att datorer är som en cykel för hjärnan. Steve har läst att kondoren är det djur som kommer längst på minst energi. Människan är relativt klumpig med sina ben och är varken snabb eller effektiv jämfört med andra djur. Men på en cykel blir människan överlägset bäst. Med en cykel kommer man tre-fyra gånger så långt med samma energi jämfört med att gå, och med en aerodynamisk velomobil kommer man ännu längre. Men det finns enkla knep för att få ut ännu mer av sin cykel. Om du har datavana så känner du nog till att tangentbordet erbjuder genvägar. Det är snabbare att trycka "ctrl-v" än att gå in med musen på redigera-menyn och trycka på "klistra in". Såna saker handlar det om. Ta den här kvinnan på bild till exempel. Hon är säkert på väg hem, där hon tar fram skiftnyckeln för att höja upp sadeln lite grann. Knät ska nämligen vara snudd på rakt när foten sitter längst ner på pedalen. Då får man mycket mer kraft, utan att man anstränger sig mer. Sen tar hon fram pumpen och pumpar bakdäcket. Tillsammans gör dessa två saker att hon tar sig fram ännu mer obesvärat. Skillnaden märks särskilt i uppförsbacke.

Computers are like a bicycle for our minds

Med lägre växlar blir jorden platt Men att cykeln är så effektiv, det gäller inte uppförsbackar, kanske någon invänder? Där jag bor finns en liten backe och jag ser visserligen flera som inte orkar cykla upp. Men de flesta är starkare än de tror. Det är inte musklerna det är fel på, det är bara några inställningar som behöver göras på cykeln. Sadeln ska som sagt inte vara för låg, och inte för hög heller. Gungar man i sidled på sadeln så sitter den för högt. Däcken ska ha rätt tryck. Sen är det bra med växlar också, och för vardagscykling är kvalitet ofta viktigare än kvantitet. Jag har en treväxlad cykel, som cykelhandlaren växlade ner ganska kraftigt åt mig. Det gör att den snabbaste växeln inte är särskilt snabb, jag kommer upp i max 25-30 km/h ungefär. Mer tycker jag inte jag behöver till vardags. Samtidigt har den lägsta växeln blivit ännu lägre, och det gör att jag ganska lätt kommer uppför backarna även i motvind och även om jag har handlat mycket mat. Ingreppet som cykelhandlaren gjorde kostade en hundring ungefär. Han bytte drevet på bakhjulet mot ett som är några nummer större. Och det förvandlade min treväxlade cykel till rena bergsgeten. Hemligheten är att många små rörelser är lättare än få stora. Om man trampar fortare på en lägre växel så kommer man betydligt lättare uppför backen. Det är nästan som på en elcykel. Det är bättre för knäna också.

Om knäts vinkel: det är viktigt det där med "snudd på" rakt, som du skriver om Erik. Helt rakt får det inte vara för att belastningen på kroppen ska vara så skonsam som möjligt.

Vill man bli ännu effektivare köper man cykelskor och SPD pedaler så att man kan utnyttja "hela" varvet och genom att man sitter fast i pedalen minskar också "slarv" förluster. Att kunna dra i pedalerna samtidigt som man trampar gör att man fördelar belastningen på fler muskler och det underlättar mycket i framför allt backar. Cyklister strävar också ofta efter att ha en hög kadens. Det betyder att trampa fort. Det innebär att man har en lägre växel. Fördelen är att man sparar benmusklerna som annars lätt får mjölksyra och får lite högre puls i stället. Dessutom blir man inte lika ställd när man plätsligt hamnar i en brant uppförsbacke...

Cykeln är bra ur ett genetisk perspektiv också. innan cykeln var man tvungen att hitta sin partner inom en mil, med en cykel kunde man hitta dem inom fem mil. Det gjorde en hel del för att förbättra variationen för generna!

Fast till evolutionens försvar ska sägas att ben är överlägsna hjul i effektivitet överallt förutom i av människan tillplattad miljö :)

Theodor Adolfsson, som Mountainbike cyklist håller jag inte med. Betänk fördelarna med välsmorda lager och frihjul i kombination med ett rikt utbud av växlar. Det kan bli ganska regält traslig terräng innan "ben gå" vinner över cykeln... Men naturligtvis finns det en gräns.

I vår liggkupé, i förrgår, var en man från Arvika med som hade varit och cyklat i England. Han funderar på att köpa en av "vikcyklarna" (jag såg förresten många sådana i Bryssel), och berättade att de också finns för långfärdscykling. Tydligen är hjulen lika små, men växlarna gör att det funkar ändå. Fascinerande. Hur går det till, Erik?

Kolla in t.ex. pocket Lama från Bike friday! Finns även tandemcyklar!

Robert: Wow. Tack.

Sven: föreställ dig bakhjulet på en cykel. I mitten på hjulet finns ett kugghjul. Det kallas ofta drev. Om du snurrar på drevet så snurrar hjulet. Utsidan av hjulet, däcket alltså, snurrar fortare än drevet. Hur mycket fortare däcket går jämfört med drevet beror på skillnaden i storlek mellan drevet och däcket. Det innebär att en cykel med små hjul är lika snabb som en storhjuling, så länge skillnaden i storlek mellan drevet och däcket är samma på båda cyklar. Så om hjulet är litet är det bara att se till att drevet också är litet. Cykeln har ett ytterligare kugghjul, det som sitter vid pedalerna. Det kallas ofta kedjekrans. Ju större kedjekransen är, desto snabbare går cykeln. Därför har småhjulingar ofta ganska stora kedjekransar, jämfört med vanliga cyklar. Kort och gott: små hjul spelar ingen roll så länge du har en stor kedjekrans och ett litet drev.

Erik: Tack. Är trött och ska just gå och lägga mig, så det där tänker jag läsa en gång till imorgon :-).

Morgan Windle: Nja, jag tror inte det. Som cyklist har man nog övat länge för att klara sig utan benen. Hur länge klarar ni er utan att ha ben i marken om ni kör slumpmässigt i en skog?

Ja, drar vi det så långt kommer jag förlor diskusionen. Och visst har jag tränat mycket för att kunna köra på stökiga stigar. Och visst hander det att det inte är så lätt som man skulle kunna önska att cykla ifrån joggare i skogen... Men min poäng är att det ju faktist är effektivare även om det inte är helt platt. Frihjulet är grejen!

Cykelguiden uttrycker det väl:

Många har dessvärre fått för sig att växlar har man för att kunna cykla fort. Det är i och för sig sant, men det är bara halva sanningen. Det viktigaste är att orka trampa oavsett terräng. Växlarna ska vara spridda på ett sådant sätt att man orkar cykla uppför de brantaste backar sittande på sadeln och spinnande snabbt med benen. Måste man stå upp och ta i så man blir blå i ansiktet så är cykeln antingen för högt utväxlad eller också har man inte växlat ner tillräckligt. För att skona knän och leder ska man trampa snabbt mot lågt motstånd. Lär dig att trampa med 80-90 varv i minuten. Undvik att trampa med mindre än 60 varv i minuten, d v s ett helt pedalvarv per sekund.

Cykelguiden.nu: Cykelväxlar - växla smart

Är det någon skillnad i hur man ska använda växlarna beroende på hur stora hjulen är? Med lånecyklarna här i Stockholm tycker jag det blir väldigt jobbigt att trampa snabbt.

Nej, växlarna används på samma sätt oavsett storleken på hjulen. När du säger jobbigt, menar du flåsigt eller tungtrampat? Det bästa är att trampa lätt och snabbt. Då får man mer kraft och mer flås vilket är bra. Om man trampar hårt och långsamt så får man mindre kraft samtidigt som man kan skada knäna.