Därför startar vi Klimatmagasinet Effekt

Med allvarsam min brukar politiker, företagsledare, journalister och åtskilliga andra deklamera att ”Klimatet – det är vår tids ödesfråga”. Det är en helt korrekt beskrivning. Om vi inte hindrar klimatförändringarna från att skena iväg mot en sexgradersvärld har vi sannerligen förseglat vårt öde. Men det är lite konstigt att vi trots en omfattande medvetenhet om problemet inte gör mer åt det. Och att denna ödesfråga ofta inte disktueras på annat sätt än som en teknisk utmaning. Undantag finns såklart, inte minst i bloggosfären, men i det offentliga samtalet i stort upplever jag ett tomrum. Klimatfrågan är inte vilket problem som helst. Det är snarare ett symtom, precis som sinande oljereserver, sjunkande grundvattennivåer, utarmade jordar och en världsekonomi som bygger på pengar som skapats ur tomma intet. Grundproblemet är att vi överkonsumerar jordens resurser. Om man verkligen lyssnar till vad forskarna har att säga – att vi har en högst begränsad mängd kol, olja och gas att bränna innan vi passerar den tröskel bakom vilken skenande klimatförändringar väntar – då krävs en omställning som är så omfattande att mycket av det vi tar för givet i dag kommer att få stryka på foten. Även om jag tror att denna omställning kommer bära med sig mycket positivt så är det inte helt enkelt att lyfta på locket och börja röra runt i problemets mitt. Det är emellertid nödvändigt om det dödläge som nu råder ska kunna brytas. Det är därför vi har startat ett magasin som vill initiera diskussionen om hur vi ska ställa om våra samhällen – inte bara uppfinna ny teknik. Hur vi ska kunna konsumera mindre – inte bara konsumera ekomärkta varor. Med Klimatmagasinet Effekt vill vi ta ett samlat grepp på klimat-, ekonomi- och resurskrisen. Visa på länkarna mellan dem liksom lösningarna. Det där hålet i det offentliga samtalet vill vi fylla med en spännande och inspirerande diskussion om ”vår tids ödesfråga”. De senaste fyra åren har jag styrt det mesta av min energi till klimatfrågan. Dels har jag bevakat frågan som journalist på Arbetaren och det senaste året har jag ägnat åt att skriva en bok om lösningar som kommer i augusti. I sommar slutar jag på Arbetaren för att på heltid kunna arbeta med Effekt och andra projekt. Och även om det ser mörkt ut för tillfället känner jag mig ändå ganska förhoppningsfull. Så fort man tar ett steg bort from domedagsbeskrivningarna och låter folk tänka kring hur vi konkret ska ställa om samhället brukar det bubbla av engagemang. I Effekt kommer jag arbeta för att få engagemanget att frigöras. I dag finns det 31 inredningsmagasin och 21 magasin om mode, men hittills har det inte funnits något magasin om klimatkrisen. Det tänker vi ändra på. Det första numret av Effekt kommer i september. Teckna dig för en prenumeration redan nu.

Lycka till David! Jag är redan prenumerant och längtar redan efter att få läsa första nummret i september! Jobba inte ihjäl dig i sommar bara :-)

Lycka till! Om du kan skaffa fram Lars Berns adress bekostar jag en prenumeration åt honom!

Tack för uppmuntran. Lars Berns adress finns på Hitta.se :)

Utmärkt poäng där David att vi överkonsumerar jordens resurser. När det gäller klimatförändringar och hela apparaten kring detta med IPCC, media, politik och för den delen även skeptisismen så hyser jag en förhoppning att du kan hålla dej ifrån polemiken om vem som har rätt och vem som har fel. Jag har på olika sätt jobbat med klimatfrågor i över 15 år, bland annat inom min doktorandtjänst och min nuvarande anställning. En besvärlig avart i ämnet är hur vetenskapliga artiklar förmedlas till och hanteras av allmänhet och media. I det mesta vetenskapligt publicerade som jag haft att göra med har tydligt framgått vad som är resultat, under vilka förutsättningar dessa har erhållits och hur man tolkat detta. Det förekommer också inte sällan kommentarer om resultatens och tolkningarnas begränsningar. När detta sedan återges i media filtreras dock sådan "reservationer" bort. På tidningarnas hemsidor och på en rad bloggar uppstår sedan lätt en slags pseudodebatt där man krigar om riktigheten i det som tidningen skrivit. Vad som borde lyftas fram är en holistisk syn som spänner långt vidare än problemet "klimatförändringar inducerade av människor", det vill säga konsekvenser av att jordens resurser överutnyttjas. I min roll som hydrolog på Vägverket har jag bland annat i uppgift att föra in konkreta instruktioner i vägledande och styrande dokument (som för övrigt används även av andra än väghållarna) om hur framtida klimatförändringar ska hanteras. På en såpass konkret nivå kan det bli en ganska intressant konfrontation med vad som faktiskt behöver göras. Den viktiga skillnaden kan man säga är att man förr hanterade klimatet som en statisk ingående parameter medan man nu måste hantera den som föränderlig. En instruktion om hur en viss teknisk installation ska dimensioneras bygger dock också på en mängd andra både statiska och dynamiska parametrar och införandet av klimatförändringar i ekvationen har då haft en ganska begränsad betydelse i de fall jag har arbetat med.

Eftersom Lars Bern nämns så vill jag passa på att lite kort ge min bild av klimatfrågan. På ecoprofile hör jag till dem med en mer ifrågasättande hållning. Jag anser att det finns sådana brister i underlaget för rapporter om den förväntade klimatutvecklingen att man måste handskas ytterst försiktigt med de prognoser som göra. Bakom denna skeptisism hela ligger IPCC:s rapport "special report on emission scenarios" vars scenarier (särskilt A2 och B2) utgör centrala inparametrar i många klimatmodelleringar. Rapporten är vid det här dryga tio år gammal och det är uppenbart att den kraftigt har överskattat hur stora mängder av fossilt kol som kommer att tillföras atmosfären fram till år 2100. Det finns även några andra ifrågasättanden av IPCC:s hållning i frågan som jag anser att sådan substans att de borde beaktas bättre. Därmed dock inte sagt att jag avfärdar "klimatproblemet". De studier som görs och de prognoser baserade på scenarier som tas fram ger indikationer om att vi har en utveckling av klimatet i en riktning som mycket starkt motiverar åtgärder. Men, vi måste i första hand angripa grundproblemet "överutnyttjandet av jordens resurser". Vissa klimatåtgärder uppfattar jag som direkt kontraproduktiva såsom etanol som fordonsbränsle på det sätt som det fungerar idag.

Jag är personligen inte mest intresserad eller oroad över klimatfrågan utan av resursbegränsningar (matjord, fisk, grundvatten, fosfor, litium etc. - men framför allt energi och olja). Enligt t.ex. prof. Kjell Aleklett spelar IPCCs scenarier mindre roll för de är baserade på felaktiga uppgifter om den mängd fossila bränslen som står till vårt förfogande i framtiden. Alltså, vi slår i "energitaket" innan vi slår i "klimattaket". Trots detta finns det noll medvetenhet eller debatt om denna fråga. Varför jag har svårt för Bern är inte för att han "hatar IPCC" utan för att han "älskar business-as-usual". Jag uppfattar att han har en stor tilltro till tillväxt och att allt som hotar detta kan bortfärdas eftersom det kostar pengar idag, pengar som borde användas till nya investeringar (eller stimulanspaket).

"Enligt t.ex. prof. Kjell Aleklett spelar IPCCs scenarier mindre roll för de är baserade på felaktiga uppgifter om den mängd fossila bränslen som står till vårt förfogande i framtiden. Alltså, vi slår i "energitaket" innan vi slår i "klimattaket". Trots detta finns det noll medvetenhet eller debatt om denna fråga." Var kan man läsa mer om detta? Vad är det för siffror som IPCC grundar sig på?

Följ länken i mitt inlägg ovan. Han har skrivit mer om detta men jag har inte den länken, kanske kan du hitta den i hans blogg (ovan). Se även hans debattartikel i DN häromdagen (länk nedan)

Jag gillar verkligen Aleklett för den insats han gör på oljeområdet. Men när det gäller klimatförändringarna har han hamnat snett. För att slippa diskutera hur han tolkat IPCC:s siffror kan man gå direkt på forskning som inte är från den första halvan av 2000-talet (likt IPCC-rapporten). För två veckor sedan kom två artiklar i Nature som räknar på hur många ton koldioxid som kan släppas ut innan vi har intecknat oss för två grader och de skenande och totalt katastrofala klimatförändringar som lär följa på det. 1 000 miljarder ton säger den ena studien att vi kan släppa ut mellan 2000 och 2050. Sedan är det klippt (och förmodligen innan dess eftersom tvågradersmålet är väldigt riskabelt). Med nuvarande utsläppsökningstakt har vi förbrukat denna mängd redan 2021. Studien visar att vi måste lämna cirka 75 procent av alla kända olja-, gas- och kolreserver i marken för att mota klimathotet. De "kända reserverna" är säkerligen överdrivna, men knappast så mycket att peak oil, gas och coal kan väntas lösa klimatkrisen åt oss. George Monbiot räknar på detta här. Artikel om Nature-studierna i The Independent

David, varför kallar ni er tidning/magasin Effekt? Det skulle lika gärna kunna vara namnet på en tidning om förstärkare eller, tja, bilar kanske.

Theodor: De tveksamheter jag pratar om hittar du i IPCC AR4 WG3 (mitigation of climate change) kapitel 4. Sista figuren återger en uppskattning av "ultimate extractable conventional oil resource". Går man till rapporterna som refereras så anser jag att IPCC gör en klart optimistisk tolkning av mängden tillgänglig olja. Vidare så reagerar jag på sista stycket i 4.3.1.3 - här finns ingen som helst diskussion kring att sista hälften av olja blir betydligt mer besvärlig att plocka upp än den första. Hoppa nu fram till sidan 290 och figur 4.25. Notera här att man bygger denna bild på IEA WEO 2006. IEA WEO 2007 är på sätt och vis snarlik IEA WEO 2006, men när den släpptes gick man ut med en tydlig markering att detta kunde vara en överskattning. I IEA WEO 2008 har detta realiserats med kraftigt nedskrivna prognoser och varning om kommande oljebrist, specifikt med en väldigt tydlig indikation på att det blir en "oil crunch" inom de närmaste 5 åren om inte tillräcklig investeringar görs. Vidare finner man att scenarierna som återges i figuren i hög grad är baserade på resonemang om ekonomisk tillväxt som kommer att driva en viss konsumtion. Jag har inte lyckats hitta någon som helst diskussion om att produktionstakten av olja skulle kunna bli en begränsande faktor.

Daniel: Om man använder namnet i klimat/energi-sammanhang tycker jag att det leder tankarna rätt. Dels att vår energikrävande livstil får effekt på en massa områden. Dels att vi behöver en förändring som får effekt på våra livsstilar. Men framför allt tycker jag ordet innehåller mycket kraft och beslutsamhet. Nu kör vi! Och det är ju det vi måste göra, i meningen fimpa busniess as usual och köra in på en hållbar väg.

Låter bra, David. Du/ni får förklara detta utförligt i ert premiärnummer. Det ska ju konkurrera i kiosken med alla andra titlar och (livsstils-) magasin som tävlar om vår uppmärksamhet...

David Jonstad skriver i dagens GP en debattartikel om att koldioxidransonering vore ett rimligt, av medborgarna möjligen accepterat sätt, att hyfsat rättvist "fördela bördan" av minskade CO2-utsläpp. (Artikeln tar också upp de flesta andra av de vid det här laget välkända problem mänskligheten står inför. Och lite uppfriskande tillväxtkritik på slutet. Hatten av!)

Jag ska precis gå iväg på releasefest för Davids bok som kommer ut i dagarna, "Vår beskärda del". Jag återkommer med en recension av den om något halvår när jag läst den... :-)

Ser fram emot recensionen Daniel. På de vanliga 8000 tecknen...? ;-) (Fast ska det dröja så länge så hinner jag nog med att läsa den själv förstås...!)

Två veckor försenad från tryckeriet är årets första Effekt äntligen ute. Tema "På andra sidan oljetoppen". Dessutom lanserar vi ett nytt ord: "ekostress". Har ekostressen drabbat dig än?

http://www.effektmagasin.se/innehall-i-efffekt-nr-1-2010

För övrigt kan jag meddela att vårt projekt med att få igång ett samhällsmagasin om klimat och hållbarhet går över förväntan. Vi har tredubblat antalet prenumeranter på fem månader.

Passa på att beställa ett gratisnummer!

Prova ett nummer av Effekt – gratis! 
Under två framgångsrika år har Effekt skrivit om klimat, hållbarhet, 
ekonomi och energi. Och vi fortsätter skriva – om dagsaktuella frågor 
som kastar sina skuggor långt in i framtiden. Men framför av allt 
skriver vi om vad människor gör för att möta dessa utmaningar. 

I nästa nummer synar Effekt teknikens roll för att hantera klimat- och 
energikris. Inte minst granskar vi övertron på tekniska lösningar och 
ställer frågan: Hur neutral är tekniken? Förutom det åker vi på en 
tågburen bröllopsresa från Göteborg till Asien. Och går i en matbutik 
med två journalister som granskat matindustrin. Samt förklarar vad 
finanskrisen i grunden handlar om. 

Allt du behöver göra för att få läsa detta är att gå in på denna sida 
och fylla i formuläret. Erbjudandet är helt kostnadsfritt och du 
binder inte upp dig att fortsätta prenumerera. 

Väl mött! 

/Effektredaktionen 

Nummer 4 2011 är på väg ut, där denna artikelrubrik gör mig nyfiken:

Hur kritiserar man konsumtionen – utan att bli en otäck moralist?