Odla eller dö - en utställning om stadsnära odling

Imorgon (onsd 3 juni) har alla i Göteborg möjligheten att lyssna på Johan Erlandsson i en paneldebatt om stadsnära odling när utställningen Odla eller dö - om stadsnära odling invigs kl.16 på stadsmuséet. Så här beskriver stadsmuséet utställningen: "Vi blir allt fler på jorden och våra storstäder bli större och tätare. Kan stadsnära odling vara ett sätt att leva mer hållbart i staden? Hur ska vi försörja jordens befolkning utan att belasta miljön? Stadsnära odling kan vara allt ifrån en odling i en konservburk till ett avancerat odlingssystem på höjden med bevattningssystem inne i en skyskrapa. I vissa delar av världen är odling inne i städerna en nödvändighet som handlar om liv eller död. Men hur är det här? Odla eller dö! tittar vi närmare på stadsnära odling igår och idag, i Göteborg och i världen. Vi besöker till exempel Göteborgs koloniområden, community gardens i New York och Sydafrikas kåkstäder. Tillsammans med Botaniska trädgården testar vi att odla grönsaker framför entrén och i fönstren. Låt staden gro!" Utställningen är pruducerad av Göteborgs stadsmuseum, ULG Urban Laboratory Göteborg och Göteborgs botaniska trädgård och pågår 3 juni - 30 juli. Invigningsprogram Kl 16.00 Samtal om stadsnära odling med Mats Arnsmar, Byggnadsnämnden, Kim Weinehammar, Ekologisk stadsdel Majorna, Johan Erlandsson, Koloniliv.se, Sara Danielsson och Pål Castell från Plantera Staden. Moderator för debatten är Pia Schmidtbauer. Kl 17.00 Utställningen invigs av Mikael Nanfeldt, Göteborgs stadsmuseum och Martin Berg ULG Urban Laboratory Göteborg. Arkitekterna Fredrik Kjellgren och Joakim Kaminsky om Supersustainable City och sina idéer om stadsnära odling i en hållbar stad. Lisa Westberg, präst, aktivist och yogalärare om kopplingar mellan stadsnära odling i New York och Göteborg. Dessutom: FRAM Kooperativ handel är på plats, visar och säljer sina produkter och berättar om verksamheten. Bakverkstan Cum pane bjuder på smakprov och försäljning av sitt ekologiska bröd och dj Blenda Lars bjuder på sköna gröna toner. Fröpåsar till 50 första gästerna!

"...och våra storstäder bli större och tätare." Vad har de för källa till detta påstående? Det är ju tvärt om så att städerna blivit allt glesare och tar upp mycket mer land per person nu än på 60-talet. Jag har mailat dem om saken. Det är underligt att man fokuserar så mycket på staden i miljödebatten när storstadsbor lever mer miljövänligt än övriga.

Mitt intryck är att städerna blivit tätare de senaste 10-20 åren. Hammarby sjöstad, Norra älvstranden och Canary Wharf är några exempel på det.

Erik Sandblom: Det verkar stämma åtminstone i Sverige och säkert i stora delar av västvärden. Frågan är hur det ser ut i övriga världen. Denna graf: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/d/d3/Petrol_use_urban_density.svg visar hur glesa städer har mer bilåkande, vilket skulle kunna tala för att städerna glesnar när vi åker mer bil. I många länder är ju ökningen av bilåkandet väldigt kraftigt vilket gör det tveksamt att anta att de verkligen blir tätare. Många fattigare städer har i dagsläget en hög täthet och jag vet inte hur möjligt det är att ytterligare förtäta dem samtidigt som allt fler åker bil. I Sverige går vi från en väldigt låg täthet till en lite mindre låg vilket skulle kunna förklara hur vi kan förtäta samtidigt som bilåkandet ökar. Att bygga nya villor mellan stadskärnan och ett avlägset villaområde leder till en ökad täthet samtidigt som bilberoendet per capita ökas. Grafen kan ju också tolkas som att en glesare stad leder till att fler åker bil snarare än tvärt om. Men om man tänker efter så gör det ingen större skillnad i resonemanget. Att bilen har en stor del i utglesningen av städerna under 1900-talet råder det ingen som helst tvekan om och det spelar ingen roll om glesheten eller bilägandet kommer först så länge möjligheten att skaffa bil finns från början. Det är antagligen inte något av det som kommer först utan det handlar om en växelverkan eller självförstärkande effekt där bilismen ökar avstånden och avstånden ökar bilismen i all oändlighet, eller åtminstone ett bra tag. Det verkar dock nu som att vi i väststorstäder har kommit ur denna process och ökar vårt bilåkande samtidigt som vi förtätar. Vid en viss nivå som vi säkert snart når är det dock omöjligt att fortsätta denna utveckling och den måste stanna av eller vända. En betydelsefull förtätning av storstäderna kräver en minskad bilism och därför kan man problematisera uttalandet även om man enbart pratar om väststorstäder, eftersom bilåkandet där ökar, åtminstone om vi håller oss till årtionden snarare än år.

Jag ska inte skriva så värst mycket vad som sades, bara göra ett par korta reflektioner: 1. Det var mycket snack om att ta makten över "onödig" mark i stan, mest för sakens skull. Inte så mycket för att odling är fördelaktigt av miljö- eller hälsoskäl, utan mer som en medborgarmaktgrej. Vet inte om jag går igång så mycket på sånt. Särskilt inte när det lindas in i rätt mycket teoretiskt snack. Alltså t.ex. att man odlar lite blommor i en park där det tidigare var gräsmatta. 2. Det här med kommersiell odling i stan är något som verkligen tål att tänkas på. Jag har idag gått från att vara för att kunna sälja det man odlar, till att bli emot och nu börjar jag bli lite för igen... Stadsodling har bara potential att ge några få procent av matförsörjningen i en större stad, kanske som allra mest 10-20 %. Odling i kringliggande region (eller längre bort) är alltså helt nödvändig för matförsörjningen. Är det då klokt att odla kommersiellt inne i stan, där det finns målkonflikter med minskat transportbehov för stadsborna och möjlighet att bygga bostäder? Det beror på skalan, är jag inne på just nu. Om man kan locka någon att odla blommor eller kryddor i stan på sin odlingslott om det finns chans att tjäna en slant på det, så varför inte? Personen lär sig trots allt grunderna i odling, och det är väl det som är viktigast ur ett sårbarhetsperspektiv. Att fler folk lär sig odlingsgrunderna så att vi snabbt kan ställa om till egenodlad mat om krisen skulle komma. Men att ha större fält för kommersiell odling i stan, nej det känns som felanvänd mark. I så fall får det verkligen ligga i ytterkanten av staden. 3. Det var många stadsodlingsfrälsta på plats, och rätt många som nog hade en lite väl positiv bild av stadsodlingens potential. Många verkar tro att det går att få ut väldigt mycket mat på en väldigt liten yta, och att en stad rätt så enkelt kan bli självförsörjande på mat.

Jag går igång på medborgarmaktsgrejen! Det finns så många döda ytor i städerna, både asfalt och gräs. De enda som använder gräsmattorna är gräsklipparfolket! Det vore mysigt om ytorna bebyggs eller odlas upp. Spelar ingen roll vad det blir, bara det händer nåt, och bara det inte blir mer asfalt!

Hur var själva utställningen, Johan? Tog du några bilder?

Inga bilder, kanske kommer det några på Johanna Ståls Caminoblogg snart. Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag att utställningen inte verkar vara någon riktigt höjdare. Det var ett gäng affischer som vara uppsatta på stolpar. Ett par foton (utan människor på) och rätt mycket beskrivande text på varje. Det lockade inte mig att lägga energi på att gå runt och läsa i alla fall. Sen var det ett par odlingslådor utanför på trottoaren med lite ärtväxter i. Men det var ju naturligtvis bra att de tog dit lite folk som pratade om stadsodling, det var kul. Arkitekterna som pratade om Supersustainable city hade en snajsig presentation. Jag bad dem att skriva på Ecoprofile, vi får se om de nappar! Många av sakerna som de pratade om har vi debatterat här, så det kan vara kul om de kommer med sina ingångar. Det var väl en hel del jag inte höll med om, men som sagt, alltid roligt om man kan få in nya synvinklar som en utgångspunkt för diskussion.

Angående detta med städers täthet/gleshet. Jag vill nog mena att de båda utvecklingarna sker parallellt. Förtätning av större städer pågår för fullt såväl i Sverige som i större delen av världen. Samtidigt sker det som vi kallar urban sprawl i stadsnära regioner: Folk med ekonomiska möjligheter flyr de täta stadskärnorna för att få stort hus och egen trädgård. Detta är mycket olyckligt av en rad skäl: bilåkandet ökar eftersom de ofta arbetar kvar i staden, storskalig utbyggnad av allehanda infrastruktur krävs, stora markarealer tas i anspråk (typiskt handlar det om högvärdig åkermark som är lätt att bebygga), och förutsättningarna för att ordna social och kommersiell service på ett effektivt sätt förstörs eller försvåras (i många fall "dör" stadskärnor ut eftersom utvecklingen gynnar externa handelscentra). Liksom Johan ser jag inte de stora vinsterna med storskaliga jordbruk inom tätortsområdena. Transportvinsterna är nog ganska marginella i sammanhanget. Möjligtvis kan jag se en vinst i att man ser livsmedelsproduktionen som stadsbo, allrahelst att skolbarn kan åka på besök på stadsnära lantbruk. Däremot är jag betydligt mer optimistisk angående möjligheterna med småskaliga odlingar. Till och med en balkongodling kan ge en skörd som minskar behovet att köpa en hel del energikrävande varor från affären, bl.a. färska kryddor, tomater, och snittblommor. Detta skall inte underskattas. Förövrigt kan småskalig odling, gärna integrerat i offentliga parkområden, och ihop med lite ändrade regelverk, skapa möjligheter till en väldigt viktig ekonomisk dynamik. Det finns många undersysselsatta människor i staden som gärna skulle tjäna en extra slant på lite egen grönsaksförsäljning. Detta sker också idag, men ofta informellt och inte synligt för den som gör sina inköp på köpcentran.

Roligt att se dig här Pål! Pål var med igår och diskuterade på Stadsmuséet, han lägger snart fram sin doktorsavhandling på Chalmers om -ja vad var det nu igen Pål? Bäst du berättar själv. Man ska inte underskatta balkongodling, men ur ett energi- och matperspektiv så måste jag säga att jag tror att potentialen att spara energi är ganska marginell. Hur stor del av matförsörjningen kan du få ut på en balkong? Är köpta tomater och kryddor energikrävande att odla under den säsong då du kan odla på balkongen? Balkongodling i större skala kan också hindras av hur mycket last balkongen kan ta -jord och vatten är tungt. Nej, där är valen vi gör i mataffären eller på marknaden långt viktigare. Mängd (nöt-)kött i dieten, mat efter säsong, hur grönsaker är odlade osv. Däremot tycker jag balkongodling bra ur flera andra perspektiv, man lär sig odla, det är roligt och gott, man ser fördelarna med småskalig odling, det ger en trevligare stad, bättre luft och sänkt stadstemperatur (om många börjar balkongodla) osv.

Hur bor man rätt tät? Som här t.ex. i skyskrapor i Vancouver downtown (dessa är bostäder, affärs och finansdistriktet ligger inte här). Och Vancouver är bara på ca 4 milj. invånare, rätt utspritt annars.

Hur gör man då för att se lite grönska närmare än Stanley park (som ligger ca 800 m härifrån)? Kanske såhär...

Pål Castell: Jag tror inte att din analys om städer och utglesningen är helt korrekt. Den stämmer bättre på USA än på Europa. Här utarmas inte stadskärnorna utan det är fortfarande dyrt att bo i dem. Det är snarare de nyare områden som redan från början är utarmade eftersom de är så glesa. På vissa sätt har man dock aktivt försökt avbefolka citykärnorna och där har det ju delvis lett till att dessa utarmats. Men så länge den äldre bebyggelsestrukturen finns kvar så har nog ingen utarmning skett mer än att det finns färre människor i rörelse. Men det är snarare en allmän trend än en trend som skulle ha något med centrumen att göra. Även med samma hus som förr så bor vi glesare idag och tillbringar mer tid i hemmet. När det gäller balkongodling så måste det väl vara en stor nackdel att man måste bygga upp ett slutet system med jord och tillförd gödsel. Markodling har redan det ordnat och det är bara att mer eller mindre sätta det man vill ha. En hel del näring och inte minst vattningen tillsätts av naturen. För övrigt verkar det som att stadsodlarna på bilden struntat i att skörda sin rabarber. Att skörda det man sår är ändå grunden i ett resurseffektivt jordbruk oavsett var det bedrivs.

Läs min recension och titta på mer bilder på min blogg. Obs! om ni klickar på bilderna blir de större. Kul med diskussion här annars.

Till Theodor: Problemet med stadskärnedöd kopplat till urban sprawl är naturligtvis mer typiskt för USA ("donut-effekten" - utvecklingen sker i en ring runt ett hålrum). Men det är också en realitet i många svenska städer. Här i regionen kan Trollhättan få bli ett bra exempel, där lokalpressen ständigt rapporterar om utlakningen av liv och service i innerstaden. Orsaken är framförallt att den mesta kommersiella serviceinvestering sker i de stora galleriorna utanför staden, dit folk smidigt tar sig med bilen: Överby, Trestads center och Torp. Dock: Tätt/gelst-debattens koppling till odling är inte alls given. Se till exempel på Folke Günthers gamla ruraliseringsdröm, där han med systemekologiska utgångspunkter hävdar att det enda hållbara är en utspridd villabebyggelse med lokal matförsörjning. Villaträdgårdar har naturligtvis en odlingspotential precis som koloniträdgårdar. Med andra ord borde man samtidigt som man diskuterar hur den täta innerstaden kan göras mer hållbar (bl.a. genom att skapa grönskande, hälsosamma och produktiva miljöer), också ägna lite tankekraft åt hur befinltiga villasamhällen kan göras mer hållbara (t.ex. mer hemifrånarbete, reducerad arbetstid, stärka gång- och cykel-kultur, minska konsumtionsdriften, ta tillvara odlingspotentialen). /Pål

Pål Castell: Man kan visserligen diskutera hur samhället kommer att se ut i framtiden. Det är ju möjligt att den täta staden kommer att vara en omöjlighet på grund av att samhället blir för instabilt för att se till att hundratusentals människor kan leva på en begränsad plats och vara beroende av matproduktion från omlandet. Man hoppar dock över ett par steg i ett sådant resonemang och missar att stadsbefolkningen lever betydligt mer hållbart än förorts-, och småstadsbefolkningen i dagsläget. Det krävs mer eller mindre att människor utanför de täta städerna ägnar sig åt ekologisk odling på heltid för att detta förhållande ska ändras. Jag fick för övrigt ett ganska långt svar på mitt mail. Han som svarade höll delvis med mig om att det var missvisande att uttrycka sig så och att det snarare handlar om att städerna kommer att bli tätare i framtiden för att det är det enda hållbara ur klimatsynpunkt. Enligt honom fanns det alltså ingen motsättning mellan täta städer och låga utsläpp av klimatgaser utan det är tvärt om så att städerna måste bli tätare just för att rädda klimatet. På introduktionstexten tyckte jag snarare att det lät som att städerna och förtätningen av dem var en belastning.

Hej allihopa som har engagerat sig i det här samtalet, Det var jag som svarade Theodor Adolfsson med mailet som antyds ovan. Det jag ville var att tona ner att städerna "blir" tätare, de blir tätare men jag vill påpeka att båda utvecklingarna sker på olika håll i världen men att de även kan ske samtidigt i samma stad. Urbaniseringen bidrar med att, som Pål sa, både förtäta och sprida ut staden. Skall vi bli fler i städerna som den rådande urbaniseringstrenden lutar mot bör staden troligtvis bli kompaktare, urban sprawl tillsammans med växande befolkning hotar produktiv mark i utkanterna och runt städer, vilket ger upphov till frågor rörande jordbruk, försörjning och transporter. Staden är i sig ett ohållbart fenomen som medför ett beroende till sitt omland, därav, om vi skall bo i urbana strukturer, kan den täta staden ses som ett bättre alternativ för framtiden. (detta säger ingenting om hur stor staden skall vara) Den täta staden blir/är ett problem om det samtidig sker en utvidgning eller utspridning av stadens yttre områden. Ur ett odlingsperspektiv försvinner då de små mellanrummen i staden tillsammans med möjligheter för produktion i periferin. Många städer byggdes, historiskt, på grund av sitt bördiga omland (samt sin strategiska plats för försvar eller handel), när städer växer försvinner mycket av den marken. Den täta staden betyder även en större konkurrens om utrymme vilket kan ses som problematiskt för det informella, ekonomiskt svaga och småskaliga odlandet i staden, här är det viktigt att beslutsfattare uppmärksammar detta och att reglementen och riktlinjer sätts upp. Ett annat alternativ, som Pål tidigare belyste, är ruraliseringstanken, som likt Ebenezer Howards idéer om trädgårdsstaden visar på att framtiden byggs upp av mindre bostadsområden eller samhällen som bör bli mer eller mindre självförsörjande. På detta sätt skall landsbyggden återerövras av ett pärlband av små väldefinerade, gärna sammanlänkade bosättningar. Givetvis skall man inte enbart rikta allt fokus på den täta staden utan också arbeta för att förbättra de utspridda villaförorterna. /Martin Berg

Här finns lite nya idéer om ett fullständigt hållbart kvarter. I Dallas, av alla ställen.

Att odla storskaligt mitt i storstäder...i nästa nummer av Illustrerad Vetenskap (utkommer 30 juni) utlovas en stor artikel om "Jordbruk i 30 plan", dvs en vision om skyskrapor som växthus. Enligt artikeln en 30 våningshus skulle kunna livnära 50 000 människor i riktigt täta delar av megastäder...Jag är lite nyfiken på denna artikel och vilka aspekter tas upp i en sådan populärvetenskaplig artikel. Har inga stora förhoppningar, dock. Ang. ruraliseringen: vacker tanke, inte minst i Folke Günters beskrivning. Det jag saknar är reflektioner kring ökad trafik och fördelning och specialisering småsamhällesviss av alla samhällsstrukturer som teatrar, sportarenor och inte minst arbetsplatser. Tanken kan inte vara att t.ex. ALLA som jobbar i vård skall bo i en av dessa självständiga rurala småstäder och alla andra skall pendla dit eller besöka just "vårdstaden" eller "sportsstaden" eller "cyckelreparationsstaden", mm? Om nu det är så att dessa små städer "specialiserar sig" då ökar trafiken enormt hit och dit mellan dessa småstäder, inte minst pga att mellan dessa småstäder ligger ju rätt stora jordbruksmarker som "hör till" den självständiga försörjningen av dessa samhällen. Hur mycket mark behövs för att småsamhällen (småstäder) skall vara HELT självförsörjande? Riktigt stora areal (även om vi nu förmodar att alla är veganer)! Om arbetsplatser och allt annat är kvar i en central storstadskärna, vi har ju åkandet, pendlandet kvar, som idag, fast ändå värre, eftersom pga stora åkerarealer distansen ökar. Jaaa, på något sätt ruraliseringsbilden hänger inte riktigt ihop för mig. Kan någon förklara bättre än det det står i Folkes hemsida?

Visioner att odla i täta städer är många. Här är en hemsida om 5 olika arkitektprojekt:

Zsofia, Folke är med här på Ecoprofile, hoppas att han själv kan förklara!

Igår var jag med i pappers-GP, med koppling till den pågående utställningen. Texten blev rätt ok efter att jag bett om ett antal ändringar, men ett fel kvarstår tyvärr. Det här med att främsta anledningen till egenodling är att det beror på att transporterna blir så dyra. Jag försökte ett par gånger förklara att det handlar om de konventionella odlingsmetoderna som kommer bli svåra att upprätthålla vid fossilbränslebrist, men det nådde jag tyvärr inte fram med till reportern (och den som satte bildtexten). Och så finns det en hel del andra skäl också, att minska sårbarheten vid kriser, andra fördelar med grönt i stan osv. Men i övrigt är jag rätt nöjd med texten. Mindre nöjd med bilden kanske, en spad-dansande fågelholk... ;-)

Lite siffror här på hur mycket yta som behövs för att försörja en person med mat, saxat ur examensarbete från SLU:

Ett projekt på Ekhaga försöksstation visar att det vid ekologisk odling krävs 2 500 m2 åkermark plus 600 m2 betesmark för att producera maten till en person som äter blandkost (Hallberg, 2000), jämfört med 800 m2 i ett vegankostalternativ (Ullmark, 1999). I blandkostalternativet har behovet av areal beräknats utifrån att köttkonsumtionen minskat till tre fjärdedelar av dagens konsumtion med tanke på miljö, hälso- och djuretiska aspekter. Av åkermarken åtgår 1 300 m2 för att tillfredställa foderbehovet för projektets djur varav 400 m2 korn (motsvarar ungefär 60 kg rent foder), 200 m2 havre (60 kg), 100 m2 ärtor/bönor (30 kg) och 600 m2 klövervall.

I studien Vegan, vegetarian, allätare (Bruce et al., 1997) visar räkneexempel att den areal som skulle behöva utnyttjas för blandkost i en konventionell odling är ca 2 300 m2 åkermark och 800 m2 naturbetesmark. För den laktovegetariska kosten behövs ca 1 500 m2 åkermark och 100 m2 betesmark och för vegankosten 1000 m2 åkermark. Om hela Sveriges befolkning skulle övergå till en vegansk kosthållning skulle det dock behövas ca 1 500 m2 åkermark per person. Orsaken till det större arealbehovet är risken för växtföljdssjukdomar.

http://www.kulma.net/ossi/lveg/von-fi/arkisto/MarikaAnnell-ex.pdf