Deffeyes, Beyond oil (2005)

Kenneth Deffeyes var fram till sin pensionering professor i geologi vid Princeton University. I sin bok "Beyond Oil: The view from Hubberts Peak" (2005) konstaterar han nyktert att av den totala mängden utvinningsbar olja på jorden har vi nu, efter 150 år, använt hälften. Den Hubbert som figurerar i bokens titel var Kens chef på 1950-talet och den förste geolog som påpekade att oljeproduktionen vid något tillfälle måste nå en topp ("peak oil") för att därefter börja avta. Hubbert förutsade 1956 att USA skulle nå sin topp någon gång mellan 1965 och 1970 och blev hånad tills man i efterhand kunde konstatera att han hade haft rätt. Ken menar att den globala oljeproduktionen kommer att falla med 10% fram tills 2019. Att anpassa kostymen kommer att bli både smärtsamt och svårt och och därefter kommer produktionen att falla ytterligare. Därför borde vi ha investerat Mycket Stora Pengar i forskning och utveckling för minst 15 år sedan. Mindre finkänsligt skriver Ken att "After you drive a car off a cliff, its too late to hit the breaks. In effect, we have gone over the edge of the cliff". På kort sikt kommer vi istället att bygga fler vind-, kol- och kärnkraftverk. Som geolog ägnar Ken huvudparten av boken åt att underbygga resonemanget ovan. Mer än halva boken ägnas åt att gå igenom alternativ till olja; naturgas, kol, tjärsand, oljeskiffer, uran och väte. Boken är informativ, ofta intressant, men ibland lite för detaljerad för mig som icke-geolog. En del av boken handlar om hur hur olja har bildats och hur oljebranschen fungerar. De metoder som används för att leta efter olja är idag mycket avancerade. Vi kan med säkerhet veta att det inte finns några enorma oupptäckta fyndigheter kvar på jorden, men eftersom det kan ta decennier från upptäckt tills dess att en oljekälla är uttömd finns ännu en hel del olja i "kö" för att tas upp ur marken. Oljeindustrin är en mogen industri. Det betyder att det inte finns nya revolutionerande lösningar runt hörnet och att den kvarvarande förbättringspotentialen är låg i alla led (leta efter, borra, ta upp olja ur marken). Av den totala mängden olja som finns i ett oljefält kan man relativt enkelt få upp 25% genom att pumpa upp den ("primary recovery"). Om man pumpar in vatten och höjer trycket kan man få upp 25% till ("secondary recovery"). Den kvarvarande oljan går inte att få upp på något ekonomiska sätt ens om oljepriserna stiger. Oljepriset spelar stor roll för ekonomin, men huruvida priset är högt eller lågt gör i slutändan liten skillnad för mängden vi kan få upp ur marken: "The economists all think that if you show up [...] with enough currency, God will put more oil in the ground". Det finns så mycket olja som det finns oberoende vad markanden värderar den till för tillfället. När vi pumpar upp all olja vi kan så kan tillfälla störningar inte kompenseras med olja från andra ställen. Detta leder till stora prissvängningar (volatilitet) och osäkerhet om framtida prisnivåer. Eftersom det framtida priset är den viktigaste faktorn leder detta till fördröjningar och svårigheter att ta beslut om nya projekt. Osäkerhet om framtida priser gör det också svårt att bygga ut andra energikällor som idag - men inte imorgon - är dyrare än olja. ----- Som vanligt finns en längre version av detta text att läsa på länken nedan.

Åtskilligt mer i ämnet finns att läsa på maratontråden "Är Peak Oil här nu?". Boken är publicerad 2005 och därmed är texterna åtmistone 5 år gamla. I någon mening finns därmed idag ett utrymme för en verifiering av vissa påståenden och slutsatser i boken. Ta detta som exempel: "Ken menar att den globala oljeproduktionen kommer att falla med 10% fram tills 2019." IEA gör i WEO 2008 en bedömning baserad på 800 oljefält som ikluderar samtliga 54 "super giants". Man redovisar till exempel att en produktionsviktad årlig minskningstakt idag är 6.7%. Man resonerar också om ett stor behov av investeringar som skulle krävas för att förhindra en "oil crunch" under nästa högkonjunktur. Min tolkning är att IEA i princip bekräftar Kens uttalande med det förbehållet att Ken underskattar produktionsminskningen.

Dmitry Orlo säger att oljeproduktionen kan minska väldigt snabbt. Han tar Sovjetunionen som exempel, där oljeproduktionen minskade 43% mellan 1987 och 1996. Han säger att oljeproduktionen toppade 1987, vilket orsakade en ekonomisk krasch, vilket ledde till Sovjetunionens upplösning och brist på det kapital som behövdes för att hålla oljeproduktionen uppe. Oljeproduktionen ökade igen på nittiotalet som resultat av utländska investeringar. Orlov applicerar det här globalt, och frågar sig var de utomplanetariska investeringarna ska komma. Kan investeringarna komma från de stora stimulanspaketen? Och centralbankerna har ju trollat fram pengar ur tomma intet. Energy Bulletin: The slope of dysfunction

Jag har en kollega som jobbar med detta och han påpekar ständigt att det stora "problemet" med oljeförsörjningen - åtminstone i det korta perspektivet (närmsta decennierna) - inte är den totala tillgången. Det finns tillräckligt med olja i "unproven reserves" och okonventionella lager (tjärsand mm) . Den kritiska punkten är istället med vilken takt olja kan utvinnas. De utvinningar som är på väg "online" verkar inte räcka för att täcka upp både ökande efterfrågan och minskningar i gamla fält. Samtidigt finns det av allt att döma tillräckligt med kol, olja och gas i jordskorpan, som kan utvinnas så pass enkelt att det kommer tas upp om endast marknadsmekanismer styr, för att få en mycket allvarlig klimatförändring. Så varning för att hoppas att peak oil kommer lösa klimatkrisen...

Jag är medveten om att det jag skriver om när jag skriver om en bok kan finnas på andra ställen och slits då mellan att ansluta till en gammal diskussion eller starta en ny under tråden "böcker". Ibland har jag gjort det förra men oftast det senare. Visserligen har just denna bok några år på nacken men den är ändå en av ganska få populära böcker som är skriven av en geolog (istället för t.ex. en journalist) vilket jag tycker är intressant. Även om Ken med glimten i ögat går så långt att han i boken fastslår inte bara ett år, utan även ett datum för oljetoppen så är innehållet relativt tidslöst. Trots att boken är från 2005 känns den inte gammal. Det är trenden och konsekvenserna som är är det viktigaste inte datumet. IEA pratar om 6.7-9.1% årlig minskning _i befintliga fält_ (beroende på grad av investeringar). Detta inkluderar alltså inte ökad produktion i kända, ännu ej exploaterade fält, idag okända fynd som man ändå räknar med att hitta, "okonventionell" olja etc. IEAs siffror i just detta fall är alltså äpplen mot Deffeyes päron. Jag vill också sätta ett frågetecken kring tjärsand. Den betraktades inte som olja förr men gör det nu när det börjar bli dyrt och ont om "riktig", bra olja (light sweet crude). Även om det finns mycket är tjärsand "bottenskrapet" vad beträffar kvaliteten. Att behandla tjärsand så att det duger att hälla i tanken kostar mycket pengar och energi. Det är alltså ett taskigt substitut snarare än att fullt ut vara en räddare i nöden. Jag skrev en text om IEAs rapport på min blogg efter att den kom i höstas: