11 juli 2008 - En dag att minnas(?)

Richard Heinberg - en av de mest framträdande peak-oil debattörerna - påminner oss om att det snart är ett år sedan som priset på och extraktionstakten av olja nådde sina hittills högsta nivåer. Heinberg frågar sig om vi någonsin kommer att producera lika mycket olja igen, och han har goda skäl att göra så: "During the period from 2005 to 2008, as oil’s price steadily rose, production remained stagnant. Though new sources of oil were coming on line, they barely made up for production declines in existing fields due to depletion. By mid-2008, as oil prices wafted to the stratosphere, every petroleum producer responded to the obvious incentive to pump every possible barrel. Production rates nudged upward for a couple of months, but then both prices and production fell as demand for oil collapsed." Kommer den 11 juli 2008 bli en dag som skrivs in i våra framtida kalendrar och skolböcker som dagen då den fossila ekonomin nådde sin topp? Vad händer nu ett år senare? "The global economy is in tatters, yet oil prices have recovered somewhat (they’re now about half what they were in July 2008). World energy consumption is down, world trade is down, the airline industry is shrinking, and most of the world’s automakers are on life support." Heinberg är inte alltför hoppfull om att ekonomin kommer att återhämta sig, men försöker ändå se positivt på framtiden: "It is too late to prepare for Peak Oil—a year too late, in fact. Now the name of the game is adaptation. We are in an entirely new economic environment, in which old assumptions about the inevitability of perpetual growth, and the usefulness of leveraging investments based on expectations of future growth, are crashing in flames. Even if economic activity picks up somewhat, this will occur in the context of an economy significantly smaller than the one that existed in July 2008, and energy scarcity will quickly cause most green shoots to wither. ... Even though Peak Oil is now in the past, its annual commemoration on Peak Oil Day may serve an important purpose by reminding us why our economy is shrinking, and by focusing our thoughts on ways to facilitate the transition to a post-petroleum world. What are some appropriate ways to commemorate Peak Oil Day? I’d suggest spending time in nature, engaging in a 24-hour oil fast, or organizing a neighborhood bicycle parade and solar-cooker bakeoff. Mark your calendar. What will you be doing on July 11?"

Men oljeproduktionen ökade alltså ända fram till den ekonomiska krisen fick fart?

Johan, nej, oljeproduktionen slutade öka redan 2005. "During the period from 2005 to 2008, as oil’s price steadily rose, production remained stagnant."

Om jag förstått rätt så nådde oljeproduktionen (och priset) sin topp i juli. Den ekonomiska lågkonjunkturen var mer eller mindre väntad efter en lång period av stark ekonomisk tillväxt. Den finansiella krisen var under uppbyggnad i åtminstone ett år innan den tog fart på allvar i samband med Lehman Brothers konkurs i september. Efter det sprack bubblor (fastighetspriser, finansiella institut, industriproduktion...) på löpande band. Enligt Heinberg (med flera) så ledde bristen på produktionskapacitet till att priset på olja trissades upp så länge efterfrågan höll i sig. I juli var priset uppe i knappt 150 dollar per fat, men trots det höga priset så fanns det inte möjlighet att pumpa upp mer olja. Produktionen låg i stort sett still - eller steg väldigt långsamt - under flera år innan toppen, trots stigande oljepris. Det höga priset var inte nog för att öka produktionen mer än marginellt. Så länge efterfrågan på olja steg så steg också oljepriset. En del av prishöjningen var förmodligen effekten av spekulation, när finansfolk insåg att man inte längre kunde räkna med högre priser på fastigheter och aktier. Men när efterfrågan började avta mot slutet av sommaren så föll priset fort ner mot 30-40 dollar per fat, nu har det stigit igen till 60-70 dollar.

Nu är jag lite av djävulens advokat här, men kan man inte tänka att det krävs en längre period av höga oljepriser innan oljebolagen ska börja våga investera i nästa generations oljeutvinningsmetoder? Och att produktionen kommer öka igen när nya metoder kommit igång? Vad jag förstått så verkar Chalmersforskare tro att det finns mer kol än vad Uppsalaforskarna tror, och det går att göra flytande bränslen av kol som kan ersätta brännolja, bensin och diesel från råolja. Kollar man på t.ex. Greencarcongress.com så verkar det pågå en hel massa aktivitet kring coal-to-liquids.

Jag hittade, via Ecoprofile såklart ;-), en gammal debattartikel där Christian Azar hävdar att det finns kol i flera hundra år till. Och en hel del okonventionell olja.

Visst är det så att ett högre oljepris driver på investeringstakten i nya fält och ny teknik. Problemet är bara att tiden från det att beslutet om utvinning fattas tills dess att man får upp första oljan är så lång. T.ex. så bedömmer man att det kommer ta mellan 10-20 år från det att arbetet startar innan man kan få olja från djuphavsfynden utanför Brasilien. Enligt M. Simmons m.fl. så kommer utvinningshastigheten sjunka betydligt mer än vad de nya fälten kommer att kunna tillföra. Samtidigt är antalet oljeriggar på världsmarknaden begränsat, och de som finns är dessutom ålderstigna. Detta utesluter möjligheten att i någon större utsträckning borra nya hål i fält som redan är i produktion, vilket skulle vara ett alternativt sätt öka utvinningshastigheten. Problematiken kring Peak Oil är komplex och personligen så upplever jag det som näst intill omöjligt att skapa sig en helt korrekt bild av situationen. Min reflexion är dock att vi nu tangerar gränsen för vad som går att producera i form av flytande kolväten. En långsiktigt ökad produktion anser jag som helt utesluten. För att bibehålla den nuvarande produktionen under låt säga ett decennium, kommer det krävas extrema tekniska framsteg. Flödeshastigheten för olja påverkas helt enkelt i för stor utsträckning av fyska lagar och andra omständigheter som vi inte kan påverka.

Angående okonventionell olja så är jag inte så insatt i potentialen. Men även om Kanada skulle kunna tillföra 5-6 mbpd så skulle det, som jag förstår det, tillsammans med all annan utvinning bara förlänga tiden innan den totala produktionen börjar minska med något år. Och det börjar bli lite sent med storskaliga investeringar inom detta området nu, samtidigt som det inte är lönsamt med nuvarande oljepris (<70 USD/fat). De miljömässiga konsekvenserna av denna utvinningen är sådana att till och med vissa av oljebolagen dragit öronen åt sig... Kol finns det oerhörda mängder av. Det verkar dock som om kvaliteten på den kol som bryts hela tiden blir allt sämre. Den nettoenergi som man kan utvinna sjunker snabbt. Det går alltså åt allt mer energi för att få fram allt sämre kol. Om man samtidigt tänker sig att öka utvinningshstigheten så kommer kostnaderna i form av energi och kapital öka ytterligare. Min gissning är lika god som någon annans, men jag tror framtiden stavas MiEV och inte flytande bränslen från kol. Bl.a. av kostnadsskäl.

Jag har skrivit boken "Global Energy Transformation" som kom ut i juni och juli i England och USA. Där tar jag utifrån perspektivet Peak Oil upp vårt behov av och våra möjligheter att ställa om energisystem i stor skala. Trots att en minskande tillgång till olja hotar vår ekonomi och leder till högre energipriser kommer marknadskrafterna inte att räcka för att ställa om våra transport- och energisystem tillräckligt snabbt och med precision. Det kommer att krävas storskaliga planerade projekt av typen Apollo-programmet. Vi måste redan nu börja diskutera vilka erfarenheter vi har av storskligt omställningsarbete, eftersom vi saknar många av de teknologier och produktionsresurser för dessa som vi kommer att behöva. Det tar normalt decennier för att utveckla och införa nya "general purpose technologies". Boken går att beställa i bokhandeln eller via nätbokhandel. Länken kan användas: http://www.amazon.com/Global-Energy-Transformation-Necessary-Success/dp/0230229190/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1246132501&sr=1-1