Är ökad handel bra?

Jag är försiktigt kritisk till ökad handel, men kan inte få någon rätsida på min egen position ännu. Jag avfärdar inte handel absolut/generellt, men tycker definitivt att det är något fel med dagens finmaskiga globala logistiksystem som ibland har effekter som inte alls verkar vara så logiska. Som bekant transporterar man idag fisk från Skandinavien till Asien tur och retur för att rensa den eller äpplen från England till Sydafrika och tillbaka för att vaxa dem. Något är också fel när man låter svenska äpplen ruttna och istället importerar äpplen från Argentina. Eftersom "handel=bra" är så otroligt djupt förankrat är det inte lätt att börja nysta i denna fråga, men en bra text (http://www.theoildrum.com/node/2204) liknar ökad handel med en kinesisk fingerfälla (se bilden). Fällan är den att efter att länder har specialiserat sig och blivit beroende av varandra (på gott och på ont) så är de inte fria att låta bli att handla längre. Så här skriver Hagens i sin text: "our international trade system has, by baby steps, become completely dependent on crude oil. By air, water, land or rail, oil accounts for 99% of all transportation energy. [...] The pursuit of economic efficiency, through increasingly diverse and extensive global trade has glossed over two important facts which this post will examine: 1)higher oil prices in long distance transport must at some point exceed (economically or otherwise) the benefits achieved from some trade and 2)a complex global trade system is gradually but pervasively decreasing the ability for localities, regions and nations to be self sufficient" Om en förändring kommer långsamt kan vi stegvis parera, men vad händer om förutsättningarna ändras snabbt (jmf med finanskrisen)? Liksom Hagens ovan är jag också orolig för Liebligs lag (en kedja är inte starkare än den svagaste länken). Det faktum att 99% av komponenterna för att montera ihop en komplex produkt finns tillgängliga är inte gott nog. Jag har en stark känsla av att handelns rättfärdigande enligt neoklassisk nationalekonomi bortser från viktiga faktorer. Man utgår från ett antal axiom som inte tar hänsyn till icke-förnybarheten hos vissa råvaror och till konsekvenser för miljön. Det är en bra-väder förklaring; när allt fungerar i samhället och i världen är ökad handel bra. Men vad händer när det "otänkbara" händer (brist på vatten, minskad global produktion av mat, minskad tillgång till energi, klimatförändringar - jmf med ekonomiska krisen som 98% av de konventiella ekonomerna helt missade att förutsäga) Detta inlägg är en "fortsättning" på en diskussion från början av året, "Regeringen: Växthusgaser enda problemet med ökad handel" (se länk nedan). Den diskussionen handlade mest om handelns möjliga negativa konsekvenser för miljön. Här vill jag vidga frågan till att mer generellt handla om handel och sårbarhet. För att avsluta och illustrera hur svårt det är att prata om "lokalt" producerade varor skriver Hagens: "I currently reside in Wisconsin. To eat local is cheese curds, fried fish and venison. All these things can be bought (or harvested) locally. But the cheese company gets milk transported from around the state, uses packaging made overseas from natural gas. Its employees drive to work using cars made in Japan and oil from Nigeria and eat food imported from Brazil. Although the dairy farmers themselves use largely local inputs for feed and bedding, their milk buckets are made from steel processed in China, and the wood for the barn comes from a mill in Canada. It is not easy to decipher the ‘localness’ of a product, unless one walks out and picks a wild mushroom."

Transporterna är inte så energikrävande som man kan tro, eftersom företagen hela tiden arbetar med att sänka sina kostnader. Kostnaderna består till stor del av arbetskraft, säg 500 kr/timme för en lastbilschaufför. Därför försöker man fylla lastbilarna och köra dem rationellt. Jag tar en av mina favoritlänkar: DN: Biltur till mataffär miljöbov Att ta bilen till matbutiken frestar hårt på miljön. De transporterna släpper ut mer än alla andra transporter i livsmedelskedjan - sammanlagt. (Detta tyder alltså på att transporter är energisnålare än personbilismen) Jag är mer orolig för jordbruket, som tycks vara minst lika energislukande som transporterna.

Återigen väl befogad kritik mot de neoklassiska ekonomiska teorierna. Precis som du skriver Erik, så tar den ingen hänsyn till att vissa resurser kan vara ändliga. Inte till att "konsumtionen" av ändliga resurser inte följer samma förlopp som när man kör slut på bränslet i bilen. Jag tänker då de principer som dr King Hubbert beskriver när det gäller oljeproduktion - när hälften gått åt blir det mer och mer besvärligt att få fram det som återstår. Vad gäller ökad handel så finns där en beståndsdel som starkt talar emot dess nytta. I slit-och-släng-mentaliteten så köper man avsevärt mer än man behöver och faktiskt nyttjar. I värsta fall köper man dessutom en massa tillbehör till grejjerna man inte använder (kolla t ex blocket vad man kan köpa som är "som nytt" eller "använt en gång"). Man slänger dessutom mängder av fullt funktionsdugliga saker. Jag gissar att vi i Sverige skulle kunna halvera konsumtionen av varor (räknat i pengar) utan att det skulle påverka våra liv nämnvärt.

Ökad handel är inte bra om det är på grund av ökad materiell konsumtion. Men handel kan vara bra om det innebär att varor produceras där det är miljömässigt mest effektivt. Svenska tomater som odlats i uppvärmda växthus krävar t.ex. mycket mer energi än naturligt odlade tomater från spanien. Det bästa skulle så klart vara att vi slutade äta tomater på vintern. Men så länge det finns en efterfrågan är "handelstomaten" det mest miljövänliga.

Det finns en aspekt på det här med handel som jag tycker är intressant och det är resiliens, det nya miljöordet som också har behandlats i en annan tråd. Resiliens handlar kort om hur motståndskraftigt ett system är, hur mycket "störning" systemet kan klara och fortfarande behålla sin funktion. Min rädsla med det alltmer globaliserade handelssystemet är att vi undergräver systemets resiliens. Dagen system skall vara effektiva, vilket ofta innebär att man tar bort så många "redundancies" eller överflöd som möjligt. Detta kan kortsiktigt verka vara det mest effektiva men jag är inte lika säker på att det är det långsiktigt hållbara. Tittar man på ett ekosystem så fungerar det ofta tvärtom. Man pratar om funktionell biologisk mångfald. Ju fler arter som fyller samma funktion i ett ekosystem desto högre är dess resiliens. Om en art utrotas eller minskar i antal kan systemet fortfarande behålla sin funktion. Inte bara en strikt biologisk funktion utan ofta ekosystemtjänster som vi människor direkt drar nytta av. Kanske kan man resonera lite liknande när det gäller ekonomi och handel? Kortsiktigt är det förstås ekonomiskt bättre att undvika "dubbelarbete" men långsiktigt kan det visa sig vara en strategi för ökad resiliens i en värld av osäkerheter.

Michael Minter: "Svenska tomater som odlats i uppvärmda växthus krävar t.ex. mycket mer energi än naturligt odlade tomater från spanien." Stämmer det fortfarande? Sommarens stora nyhet har ju annars varit att de svenska tomatodlarna minskat sina utsläpp med 80 % jämfört med någon gång som jag antar är ett par år sedan.

Michael Minter: "Svenska tomater som odlats i uppvärmda växthus krävar t.ex. mycket mer energi än naturligt odlade tomater från spanien." Stämmer det fortfarande? Sommarens stora nyhet har ju annars varit att de svenska tomatodlarna minskat sina utsläpp med 80 % jämfört med någon gång som jag antar är ett par år sedan. Borde inte ett växthus ge lika höga tempereturer som i Spanien utan att värmas upp? Fast inte på vintern förstås.

Anton: "Dagen system skall vara effektiva, vilket ofta innebär att man tar bort så många "redundancies" eller överflöd som möjligt. Detta kan kortsiktigt verka vara det mest effektiva men jag är inte lika säker på att det är det långsiktigt hållbara." Det var det jag menade med "bra-väder" ovan. När allt är bra är allt bra, men om saker och ting ändras snabbt (eller kollapsar - som när bankerna inte litade på varandra nyligen och systemet med "letter of credits" slutade att fungera) kan det visa sig att vi byggt oss in i ett hörn, att vi drivit all redundans ur systemet och därmet skapat ett skört system. I vissa fall pratar man om att ett system är "tightly coupled". Om ett flygplan får problem och kommer iväg väldigt försentat kan det hända att det får stora konsekvenser då planet skulle vidare år ett håll, piloten åt ett annat, besättningen åt ett tredje etc. En sak som är helt klart är att om samtidiga terroristdåd nedbringade oljeproduktionen skulle människor i en del länder börja svälta snabbt eftersom många länder inte producerar den mat den egna befolkningen behöver (t.ex. ligger England dåligt till). Man förlitar sig alltså blint på att fartygen kommer att lägga till och lastbilarna köra ut med maten. Ett exempel på sårbarhet från verkliga livet: När oljepriset hade stigit med mer än 20% på två år beslutade sig 150 bönder, lastbils- och taxichaufförer att protesterat mot skatterna på drivmedel i staden Clywd i Wales i början av september 2000. Protesterna spred sig snabbt och raffinaderier i hela landet blockerades så att leveranserna därifrån stoppades. Bara två dagar efter att protesterna startade började bensinmackar få brist på bensin och kilometerlånga köer bildades. Efter mindre än en vecka började stapelvaror började ta slut i mataffärerna. En del stora matkedjor var tvungna att ransonera bröd och mjölk och varnade för att de bara hade bränsle för att fortsätta leveranserna av mat i ett till två dygn till.

Theodor Adolfsson: Du kan ha en poäng. Enligt Svensk Sigill uppvärms två av tre svenska växthus i dag med förnyelsesbara bränslen. Frågan är om de resterande 20 % utsläpp uppväger transporten från Spanien. Dom skrivar också att det fortfarande att det är bättra med spanska tomater på vintern.

Lustigt nog snubblade jag precis över en artikel (länk nedan) som börjar så här: Manufacturers are abandoning global supply chains for regional ones in a big shift brought about by the financial crisis and climate change concerns, according to executives and analysts. Companies are increasingly looking closer to home for their components, meaning that for their US or European operations they are more likely to use Mexico and eastern Europe than China, as previously. "A future where energy is more expensive and less plentifully available will lead to more regional supply chains," Gerard Kleisterlee, chief executive of Philips, one of Europes biggest companies, told the Financial Times. Visserligen står det inget om risk, sårbarhet eller resiliens men en sådan rörelse mot mer lokal produktion har ändå effekter som minskar sårbarheten och ökar resiliensen.

Daniel och Anton, det marknadsliberala ekonomiska systemet har å andra sidan redundans inbyggt. Många flygbolag har gått i konkurs de senaste åren, och andra flygbolag och transportbolag har då hjälpt till och resenärerna har kommit hem inom någon dag. Om alla oljeraffinaderier i ett land skulle blockeras helt är det naturligtvis ett stort problem, men så är det väl med all storskalig infrastruktur, t ex elnätet, flygplatser, och så vidare. Om/när oljepriset stiger kraftigt så blir maten dyrare. Förmodligen är det ett större problem för fattiga länder än för västvärlden. Ett bra sätt att motverka en sådan utveckling vore om västvärlden minskade sin oljekonsumtion. Jag brukar påpeka att Frankrike använder hälften så mycket olja per kapita som USA. (Det gäller även Tyskland, Italien, och England)

Daniel! Jag sa ju att företagen har oljetoppen på radarn! Även om jag är positivt överraskad av artikeln :) Jag hittade inte så mycket hårda fakta i artikeln, men det är ändå glädjande att en sån här artikel kommer in i Financial Times. Det kan påverka andra att agera.

Det är bra att ha lite historiskt perspektiv på handel. Före industriell tid så var människor väldigt beroende av vad som producerades i närområdet. När möjligheter för handel ökade så gav det HÖGRE resiliens. Om det blev missväxt så kunde man ju exempelvis handla till sig mat från områden som klarat sig bättre. Handel uppfattas allmänt positivt, eftersom det historiskt sett ofta givit positiva effekter: större utbud av varor och en plan B om den egna produktionen sviktar. Nu har dock pendeln slagit över, handeln är så rådande att vi är fullständigt beroende av den. Handeln blir ett allt mer negativt begrepp - i takt med beroendet och den miljöförstörning den skapar. Handel ger ju inte bara miljöpåverkan vid transport, utan även genom den effekt det har på människors köpbeteende att miljöpåverkan av en produkt kan ske långt bort från dem, så de slipper se den. Det skulle behövas en balansering, så att det finns både lokal produktion och bra handelsvägar. Då finns det alltid en trygghet, om något system skulle svikta. Och det kan bli betydande förbättringar för miljön. Problemet är väl att om man vill ha båda fullt ut, tryggheten av både stor lokal produktion och handel med hög kapacitet, så kostar det mycket mer...

Man måste väl skilja lite på olika varor också. Måttlig handel med basvaror såsom mat är, precis som Erik skriver, ett bra sätt att öka resiliensen och göra sig mer oberoende av naturens nycker. Det absurda med överdriven handel tycker jag är den psykologiska distans det skapar. Om det är något vi behöver mer av i detta samhälle så är det förmågan att se samband och konsekvenser av sitt beteende. När de varor vi konsumerar inte har någon koppling till våran omgivning är det inte heller konstigt att vi ignorerar (eller är omedvetna om) dess miljöpåverkan. Denna aspekt är för mig ett mycket starkt argument för en ökad självförsörjning.

Tycker att de båda senaste inläggen av Erik P och Anton sammanfattar läget vad gäller "handel" på ett bra sätt. Den enkla frågan kan ej besvaras enkelt helt enkelt. Instämmer i att distanseringen (avståndet mellan produktionens vardag och dess konsekvenser och konsumtionen i vardagen är en viktig aspekt. Tänk på köttkonsumtionen och gullandet med husdjur som ofta görs av samma personer. Det är gulligt med gosiga djur, men vidrigt med slakt och industriell djurhållning tycker många köttätande ungdomar när de fattar hur djur föds upp. Eller Faddergalan eller liknande där man skänker pengar samtidigt som man sitter iklädd sina HM-kläder av bomull producerad av samma slags människor man vill hjälpa. Fast det är klart att det vore bra om de fattiga bönder/lantarbetare som odlar bomull kunde få handla mer. Men ökad handel hos oss? Som alltid framställs i all media som en positiv sak, per automatik. Nej. Ej bra. Ha. Frågan gick ju alltså att besvara enkelt! ;-)

Det obehagliga med den överdrivna handeln och konsumtionen är att den rent lagstiftningsmässigt i praktiken är överställd de flesta sociala och miljömässiga aspekterna. Trots att hållbar utveckling står inskrivet i EUs viktigaste fördrag så är det alltid den inre marknaden som står högst. Hållbar utveckling är välkommet så länge det inte strider med konkurrensvillkoren på den inre marknaden. Detta går ju att kombinera ibland men det är inte särskilt svårt att hitta exempel på när dessa paragrafer står helt emot varandra. Miljöförbättringar kan lätt klassas som handelshinder. Inom WTO har detta hänt ett antal gånger. Länder som alltså vill gå före och sätta tuffa regler för social och miljömässig hållbarhet tvingas sänka sina ambitioner för att inte bli dragna inför internationell domstol. Detta är självklart absurt! Handel i all ära men när man tvingas handla på villkor som innebär minsta gemensamma nämnare så har det gått för långt. Hade varor och tjänster fått bära sitt riktiga pris är jag övertygad om att världshandeln hade sett helt annorlunda ut.