Strahan, The last oil shock (2007)

"The last oil shock: A survival guide to the imminent extinction of petroleum man" (2007) är skriven av den brittiske journalisten och dokumentärfilmaren David Strahan. Strahan menar att den mer konventionella termen Peak Oil (oljetoppen) är ganska blodfattig. Den förmedlar inga insikter eller känslor av de katastrofala implikationer som minskad tillgång på olja skulle innebära för det moderna samhället. Därför väljer Strahan att kalla oljetoppen för ”den sista oljechocken”, ett mycket mer suggestivt uttryck. Strahan engelsman och han skriver alltså utifrån ett Europeiskt perspektiv. En av de mest intressanta delarna av boken utgörs av Strahans resonemang om oljans ”verkliga” värde – till skillnad från dess pris och det värde som ekonomer traditionellt tilldelat energi: ” I recently sat down in a London restaurant to notice that a 250 ml glass of wine was on ”special offer” for £5. That’s the equivalent of […] almost $6000 a barrel. Yet wine does not drive the global economy, nor is it a finite, depletable resource” Strahans poäng är att kostnaderna för energi traditionellt utgjort runt 5% av BNP, men att dess betydelser är mycket större än vad dessa 5% indikerar: ”The economy is utterly dependent on petroleum and I think that it is highly likely that when oil production peaks, so will the world economy. […] I cannot see how growth could really continue with much more expensive energy.” Efter en genomgång av olika altarnativa sätt att räkna ut oljans värde (utifrån det arbete oljan kan utföra istället för vad marknaden ”råkar” prissätta den för tillfället) kommer Strahan fram till att priset borde ligga 10 – 14 gånger högre än traditionella modeller föreskrivit. Om oljepriset i snitt legat på runt 25 dollar/fat de senaste 30 åren implicerar detta alltså att ett pris på 250 dollar/fat eller mer bättre skulle avspegla oljans "verkliga" värde. En stund av eftertanke ger att stora delar av det samhälle och den livsstil vi har idag skulle vara totalt ohållbara ifall priset på olja steg till dessa nivåer. På det stora hela är detta en bok som jag tycker om och kan rekommendera. Strahan har koll och är bra på att förklara och argumentera. Jag låter Strahan själv få avsluta med ett citat som är en lite kusligt träffsäker förutsägelse av förra årets händelser: ”If oil ever strays any distance into its ”real” price range [se resonemanget ovan] it cannot stay there long because of the economic havoc it would wreak. […] Soaring costs, bankruptcies and unemployment would lead to economic slump and collapsing demand for petroleum. The oil price would then subside, but given the reason, this would be no consolation. If the economy and oil demand were to recover once more, they would soon hit the oil supply ceiling again, which would be falling all the while. This process could happen many times over, or simply smear into an extended depression.”. ----------- Detta är en kortversion av en flera gånger längre text som finns på länken nedan.

Att den fossila energin är löjligt billig instämmer jag med till fullo. Jag skulle vilja utveckla ämnet lite. Energin kan ju värderas på en mängd olika sätt. Då och då lyfter någon fram hur många manarbetstimmar ett fat olja motsvarar. 1 liter olja innehåller ca 10 kWh vilket det tar mellan 50 och 100 timmar för en människa att leverera. Ett fat skulle alltså hamna i storleksordningen ett årsarbete med arbetstid långt över 40 timmar i veckan. Ligger alltså oljans verkliga värde i själva verket kring $10000? Nej, jag ville snarast illustrera att en värdering av energin är ganska komplicerad. Det finns så många faktorer som spelar in och så många återkopplingar som gör bedömningar väldigt svåra. En följd av oljans billighet är att det slösas ofantligt med energin och inte bara då med det fossila. Antag att oljan skulle betinga ett pris på $250/fat inom ett par år som följd av den oil-crunch som IEA varnar för. Då anser jag att det finns en effektiviseringspotential som relativt snabbt skulle kunna reducera människans energikonsumtion till att energikostnaderna totalt sett skulle förbli desamma. I det perspektivet anser jag att det avslutande citatet från Strahan är mycket intressant. Strahan resonerar om dramatiska effekter på rådande ekonomiska system. Man kunde kanske gå ett steg längre och istället prata om en kollaps som kan leda till ett införande av nya ekonomiska grundlagar.

Vissa förespråkar skapandet av en ny valuta som skulle baseras på energifot (http://www.theoildrum.com/node/5269) istället för guldmyntfot. Som bekant är dagens fiat-valutor inte "förankrade" i någon fysisk resurs alls utan bara i vårt förtroede för det nuvarande ekonomiska systemet och för de länder som utfärdar dessa pengar. En ny energi-valuta skulle dock förlägga den globala valutareserven till de länder som har stora energiresurser och det är såklart inte så poppis hos världens ekonomiska - men energihugrande - bjässar (USA, Europa, Japan). Nå, i huvudsak argumenterar du för effektivisering. Det tycker jag låter bra, men att de totala energikostnaderna skulle vara konstanta när priset på olja stiger har jag svårt att se. Kjell Aleklett skrev (http://www.peakoil.net/node/643/print) nyligen: "Although the economy has crashed and steel production has fallen by 40%, oil consumption has fallen by only 3%. When idling, the world’s economic motor needs 30 billion barrels of oil per year. The reason for this is that the number of people in the world is increasing every year and these additional people must have food. Today, there is no food produced without oil." Vi har alltså "märkvärdigt" svårt att konsumera mindre olja (efterfrågan är oelastisk) och jag tror inte att om priset stiger till det dubbla så kommer vi att bara konsumera hälften så mycket. Här är ytterligare ett (delvis överlappande) motargument (se länk nedan): "One key argument [...] is that we can mitigate peak oil with increases in efficiency and energy conservation. These arguments generally dont, however, address how were going to meet the energy demands of 1) a growing population, and 2) a huge third-world population that wants to live at Western standards of energy consumption.

Det är väl inte helt orimligt att anta att vi skulle kunna bli rejält mycket mer energieffektiva. Frågan är bara hur lång tid det skulle ta, om nu oljepriset plötsligt skulle gå upp till $250/fat och sedan stanna där. Bland annat så skulle vi bli tvungna att isolera om i stort sett alla hus. Sedan måste vi lösa transportfrågan. Byta ut alla bilar (till energieffektiva som inte ens finns än) tar väl ungefär tio år eller så? (Fast det är väl inte ens eftersträvansvärt att i stort sett alla hushåll skall ha minst en bil?) Under tiden så måste de flesta cykla eller åka kollektivt. På toppen av allt detta måste jordbruket göra sig i stort sett oberoende av fossila bränslen... Nej, jag tror att detta blir en allt för svår nöt att knäcka.

För att förtydliga så tycker jag förstås att effektivisering är en utmärkt idé och att vi borde satsa allt vi kan på detta (inklusive allt det Eric skriver och lite till). Men till skillnad från Magnus tror jag alltså inte att "det finns en effektiviseringspotential som relativt snabbt skulle kunna reducera människans energikonsumtion till att energikostnaderna totalt sett skulle förbli desamma".

Daniel, på sätt och vis håller jag med dej om energin. Den effektivisering jag talar om har en del visionära element och förutsätter i princip att vi överger den marknadseknomiska tillväxtmodellen. Den potantial jag pratar om ligger därmed utanför ett bibehållande av dagens mönster av energianvändning. Vi har idag ett oerhört transportintensivt samhälle. Såväl människor som varor reser långa sträckor och jag hävdar att mycket av detta skulle kunna skalas bort. Visserligen kommer det att upplevas som försämringar att inte kunna få tag på exotiska frukter eller åka på möte från ena landsänden till den andra över dagen. Billig fossil energi är också förutsättninge för att gemene man idag kan överkonsumera såväl mat som prylar. Det är min uppfattning att sådan ständigt ökande överkonsumtion är en viktig grund för att upprätthålla den "eviga tillväxten". Man duschar eller badar dagligen både varmt och länge. Ja, listan kan göras lång av hur vi konsumerar billig energi på saker som vi skulle kunna skära ner väldigt hårt på med relativt litet avkall på vår levnadsstandard.

En annan intressant aspekt är hur olika länder påverkas av stigande oljepriser beroende på om dom idag subventionerar eller beskattar oljeanvändning. Stigande världsmarknadspriser kommer i subventionerande länder leda till statliga utgifter och/eller stigande energikostnader på den inhemska marknaden. I de länder där oljan är beskattad så kommer de högre priserna på världsmarknaden få relativt sett mindre effekt på priset på den inhemska marknaden. De som subventionerar oljeanvändningen inom landet är främst fattiga länder (och relativt små konsumenter) medan de som länder beskattar oljeanvändning ofta är relativt rika (och relativt stora konsumenter). Därmed leder ett stigande världsmarknadspris på olja att redan fattiga länder drabbas hårt medan rikare länder som beskattar (notera att det ej gäller för USA, där oljan är väldigt lågt beskattad jämfört med ex Västeuropeiska länder) har lättare att "absorbera" prisstegringen.

Jag måste hålla med Magnus om att effektivseringspotentialen är enorm. Min uppfattning är att vi skulle, utan att nämnvärt behöva ändra vår livsstil, kunna halvera energiförbrukningen. Kan man tänka sig att leva på ett annat sätt, d.v.s. lägga om konsumtionsmönster och resvanor, så uppenbarar sig enorma möjligheter inom det här området. Vad det gäller möjligheten till en mångdubbling av oljepriset så skulle jag vilja resonera om marginalrpiser. Vid någon punkt så kommer kostnaden per kWh för förnyelsebar energi bli så mycket billigare att en kraftfull omställning påbörjas. Som exempel så hörde jag att det skulle krävas 7x7 mil med solceller i Sahara för täcka Europas energiförbrukning (verkar inte orimligt, skulle resultera i knappt 11 000 Twh). Nu är 4900 kvadratkilometer naturligtvis ett gigantiskt område, men tekniken finns, ABB har överföringstekniken, det enda som begränsar den här typen av förändringar i energisystemen är att det inte är lönsamt ännu samtidigt som folkt är lite för stela i huvudet för att se möjligheterna. Detta kommer dock ändras på studs om oljepriset stiger igenom 200 eller 300 dollar.