Förändringsledning inom energi

Vi behöver i och för sig diskutera teknikidéer och framhålla för- och nackdelar med olika alternativ. Problemet är ur ett förändringsperspektiv, att det finns för många teknikidéer, snarare än för få. Det stora antalet idéer bromsar hastigheten i utvecklingen. I ett företag kan man ha många olika produktidéer som man kan satsa på för framtiden. Här väljer man dock på ett tidigt stadium ut de som är mest lovande och satsar "alla" sina utvecklingsresurser på ett litet antal. Skälet till detta är att det är ganska billigt att ta fram prototyper och testexemplar av tekniska lösningar, men det är ohyggligt dyrt att produktutveckla färdigt och föra till marknaden. Det går också ganska fort att utveckla en prototyp och förbättra den lite grann. Det tar lång tid att fullända tekniken och ta fram kostnadseffektiva lösningar som kan produceras i stora volymer. Det tar längre tid, ju fler lösningar vi utvecklar parallellt. Samma sak gäller i samhället som helhet. Tio-tjugo eller trettio olika företag kan snabbt och till låg kostnad utveckla lovande teknologier för olika ändamål. De kan ställas ut, analyseras och testas i liten skala. Sådana projekt finansieras ofta av EU och nationella forskningsresurser läggs på många olika teknologier parallellt. Även för samhällets del blir det dock väldigt dyrt att fortsätta utveckla många olika lösningar parallellt. Det mest sannolika som händer under lång tid är att alla lösningar får lite resurser, men ingen får tillräckligt för att snabbt ta sig till marknaden. Detta är ganska synd. Istället borde vi driva stora delar av omställningsarbetet som planerade projekt, där åtminstone offentliga medel efter hand fokuserades på allt färre tekniska lösningar, och framför allt på de mest lovande. Då skulle också företagens finansiering fokuseras på de koncept som får offentlig finansiering, eftersom företagen till stor del rider på offentligt finansierad grundforskning för sin teknikutveckling. Det är möjligt att utvärdera tekniska lösningar på ett tidigt stadium och företag gör det hela tiden. Så är även fallet när det gäller storskaliga utvecklingsprojekt som Apollo-projektet eller militära teknikutvecklingsprojekt. Det är i sådana sammanhang omöjligt att driva utveckling av alla tänkbara tekniska lösningar parallellt. När det gäller Apollo valde man tekniska lösningar mindre än ett år efter att projektets start. Därefter satsade man alla resurser på det lilla antal lösningar som man valt. EU och vår Regering och andra finansiärer av teknikutveckling har missuppfattat marknadens roll och rollen av planering i tekniska utvecklingsprojekt. Marknaden leder inte till kostnadseffektiv utveckling av ny teknologi när situationen är väldigt komplex. Den driver kostnader till liten nytta, eftersom ingen på ett tidigt stadium väljer de lösningar som är mest lovand för färdigutveckling. Företag är inne i sina egna organisationer planekonomier. De har förstått att man inte kan utveckla mer än de mest lovande idéerna till färdiga produkter eller tjänster. Så måste vi också tänka i samhället, i EU m fl ställen där man finansierar teknikutveckling. Rätta mig om jag har fel!

Jag tror du har helt rätt. Det finns många gånger en övertro på marknaden, som sällan klarar att sikta på tillräckligt långsiktiga lösningar. De produkter som är först ut på marknaden (etanol, naturgas, snålare bensinmotorer) innebär investeringar som sedan konkurrerar med de tekniker som har stor potential (solceller, vågkraft, elmotorer). För systemskiften, som t.ex. från eget ägande av bil till ett helt diversifierat resande med kollektivtrafik och bilpool, krävs dessutom mycket medvetna offentliga satsningar.

Jag håller inte riktigt med. Visst finns det många projekt som inte kommer till marknaden men istället för att ge riktade stöd till utvalda projekt handlar det mer om att sätta spelreglerna rätt från början. Politiken skall inte gå in och detaljstyra enskilda produkter. Hade man tex haft en koldioxidskatt värd namnet är jag övertygad om att fler produkter, som hittills inte klarat konkurrensen mot konventionell energi, hade klarat sig till marknaden. För att göra en sportmetafor blir statens roll alltså att rita ut fotbollsplanen, få dit en domare men sedan låta spelarna springa hur de vill för att göra mål. Mats, ditt alternativ handlar mer om att bänka alla motspelare och låta en ensam spelare göra mål i öppen kasse. Det blir nog i längden inte en så bra fotbollsspelare.