Sluta shoppa så räddar vi världen - eller?

Imorgon firas "Buy Nothing Day" - så jag passar på att lansera mitt bloggämne på www.caminomagasin.se. Denna köpfria dag symboliserar nämligen det argument som hörs allt starkare inom miljökretsar: "För att rädda världen måste vi sluta konsumera". Men frågan som verkar glömmas bort är: hur ser i så fall den räddade världen ut? Tillväxten har nämligen ett dilemma, och det är det dilemmat som jag ska utforska. Det jag menar med "tillväxtens dilemma" är att tillväxt (i sin nuvarande form) som bygger på ständigt växande konsumtion, å ena sidan tenderar att suga ut alla tillgängliga resurser, radera den biologiska mångfalden och värma upp jorden till oigenkännlighet. Men å andra sidan, leder frånvaron av tillväxt till ekonomisk kollaps med massiv arbetslöshet, minskad välfärd och social utslagning som följd. Inte heller ett särskilt önskvärt scenario med andra ord. Vi har fastnat i det s.k. ekorrhjulet, som gör att vi måste fortsätta springa snabbare och snabbare för att inte ramla ur, men om vi slutar springa så kraschar vi abrupt. Ämnet ligger mig varmt om hjärtat, det är en frågeställning som jag bär med mig i det mesta som jag gör och skriver om. För problematiken går att finna överallt om man är intresserad av vår planets väl och ve. Jag hoppas att Ecoprofiles medlemmar kan hjälpa till i jakten på lösningarna. Kommentera, ge länk- och boktips. Jag behöver all hjälp jag kan få! Se hela inlägget på http://www.caminomagasin.se/bloggar/ingemar-gustafsson För att prenumerera på bloggen klicka på nedanstående länk http://www.caminomagasin.se/blog/8/feed

Vi kan ju inte sluta konsumera. Vi som bor inne i stan kan ju inte odla all vår mat själva t ex. Däremot så borde det handla om att dels tänka på vad vi konsumerar och dels tänka på att i många fall inte slänga och köpa nytt i onödan. Ett dilemma i sammanhaget är att det har blivit så vansinnigt dyrt att reparera saker att saker som skulle ha kunnat ha många års livslängd kvar i stället hamnar på soptippen eller på miljöstationen. Reparationer kan ju inte mekaniseras eller läggas i låglöneländer på samma sätt som nyproduktion. Ett annat problem är ju att den våldsamma teknikutvecklinegn inom elektronik och data gör att man måste köpa nytt för att kunna köra dom nya program som kommer, ta emot HD-TV osv. Man kanske skaffar HD-TV eller Blueray spelare och då kan ju ens gamla tjock-TV inte visa den upplösningen och så måste man skicka iväg sin fullt fungerande TV till elektronikåtervinningen fastän kunnat fungera i 7 år till egentligen. Det är garanterat väldigt många fullt fungerande datorer som kasseras bara därför att dom blivit omoderna och inte kan köra dagens programvaror.

Cigarettrökningens dilemma. Om jag fortsätter att röka tre paket cigaretter så kommer jag att dö i förtid. Men å andra sidan, leder fråvaron av cigaretter till abstinensbesvär, irritation, sämre prestation på arbete och kortare humör med barnen. Inte heller ett särskilt önskvärt scenario med andra ord. Ett dilemma? Mitt länktips finns nedan. ------- "Vi kan ju inte sluta konsumera. Vi som bor inne i stan kan ju inte odla all vår mat själva t ex." Ehh. Det var ett visst hopp. Kanske kan vi inte *sluta* konsumera, men vi kan sänka vår konsumtion bra mycket. Första steget kanske inte är att odla (all) sin mat själv men att flyga och åka mindre bil...? Att konsumera mindre kanske är just att *inte* köpa en ny HD-TV eller en Blueray-spelare - speciellt om man redan äger en fungerande tv och dvd-spelare...? Den "våldsamma teknikutvecklingen" kanske inte skulle vara precis så våldsam om fler ställde sig frågan om de verkligen "måste" slänga sina fungerande apparater och köpa nya...? Led du för 5-10 år sedan av att *inte* ha HD-TV/Blueray?

Jag tror inte heller man ska sluta shoppa helt. Men man måste se till att prylarna inte tar över.

Kan det vara så att många prylar inte fyller behov, utan att de snarare fyller begär eller själsliga tomrum? Min mamma brukar köpa saker till mig därför att hon "tycker det är så kul att köpa saker". Jag brukar alltid säga till henne att jag inte vill ha fler prylar, men det går liksom inte in. Hon vill visa sin kärlek genom att dränka mig i allt möjligt som hon tycker är gulligt och som "skulle passa dig", utan att ha en aning om vad jag egentligen tycker eftersom hon inte tar sig tid för såna diskussioner. I så fall är ju vägen ut ur konsumismen ganska enkel - väx som människa och finn ditt inre centrum. "Känn dig själv", som redan oraklet i Delphi sa. Lär dig att hitta din kraft inifrån istället för utifrån, från experter och guruer. Den stora omställningen tror jag ligger på icke-fysiska plan, inte i materien därute. Vi skriker efter mer harmoni med planeten, men hur många är harmoniska i kontakten med sig själva och omvärlden?

Nej jag har fortfarande ingen HD-TV/Blueray spelare och lider inte utav det. Jag klarar mig utmärkt med min gamla tjock-TV så den får gå så länge den fungerar och uppgraderingen till HD-TV får jag ta den dag min gamla TV inte längre hänger med och jag ändå måste byta.

å Stella jag känner mig så igen mig i ditt problem. Jag har en mor som better sig på samma sätt. Jag kan nästan se på henne att jag tackar nej till hennes kärlek när jag tackar nej till alla prylarna hon ger mig...och pengar, upplevelesr vill han inte ger "för det försvinner ju" och sen blir hon sur på mig för att jag har gett bort sakerna till myrorna...

jotnas eller så väljer du att leva utan Tv. Det gör jag. vilket inte är asketiskt som det låter, allt finns ju ute på internet...

Jag tycker det är viktigt att reda ut begreppen lite. Jag tror inte att vi ska sluta konsumera, däremot ska vi övergå mer till tjänster än till produkter. Att konsumera innebär ju i grunden att jag betalar någon för att uträtta något åt mig - tillverka en produkt eller utföra en tjänst. Att inte konsumera innebär att göra allt själv - t.ex. odla egen mat. Sedan är det naturligtvis så att vi ska fundera över vad vi vill konsumera och varför. Jag tror precis som Stella att lösningen är att "känna sig själv" och finna sitt inre centrum. Om vi rannsakar oss själva och känner efter vad som verkligen får oss att må bra, kommer vi antagligen INTE fram till platt-tv och blue ray-spelare. Om vi lyckas stålsätta oss mot marknadens frestelser och "samhällets krav" på vad vi borde vilja ha, är sannolikheten stor att vi väljer att konsumera mindre och därmed också lägga mindre tid på att arbeta. Det vi verkligen vill konsumera kommer troligen att vara "må bra-tjänster", snarare än statusprodukter. En väg ut ur konsumtionshetsen verkar kunna vara en ny valuta med negativ ränta (!). Daniels länk är mycket intressant, särskilt del 3, även om det är lite långa texter.

"Jag tycker det är viktigt att reda ut begreppen lite. Jag tror inte att vi ska sluta konsumera, däremot ska vi övergå mer till tjänster än till produkter." Det kommer att hända automatiskt när energi blir dyrare i förhållande till arbete. Priserna på elektricitet har gått från över 100 minuters arbete för att köpa en kilowattimme elektricitet i slutet av 1800-talet till under en minut från 1965 och framåt. Tacka sjutton för att el, maskiner, kapital och produktion är billigt i förhållande till arbetskraft och tjänster. Men om/när vi passerar oljetoppen (global peak energy) kommer utvecklingen att därefter gå åt andra hållet. Se gärna denna text, Rationaliseringens död" där jag utvecklar detta resonemang lite mer ingående:

Helt klart är det att majoriteten av vår konsumtion inte är kopplad till behov, snarare till begär. Att individuellt välja en mindre materiell livsstil tror jag många kan må bättre av. Inte sällan hänger det även ihop med att gå ner i arbetstid för att kunna få mer tid över för vänner och familj. Men frågan är om vårt ekonomiska system håller för det? För visst kan vi klara oss utan Elgiganten, Ullared och IKEA (även om det är allvarligt för de som jobbar där). Men vi vill ju gärna ha kvar våra offentliga tjänster såsom sjukvård, skola och omsorg. Dessa är idag beroende av ekonomisk tillväxt. Priser och löner går upp (eftersom människor och företag vill ha mer) vilket gör att de offentliga tjänsterna kräver mer pengar för varje år. Då är frågan om en utökad tjänstekonsumtion kan kompensera för bortfallet av materiell konsumtion? Det är svårt att säga, men klart är iaf att det är svårare att få denna sektor att växa med hjälp av produktivitetsförbättringar - dvs det som har varit drivande i den "industriella tillväxten". Följ som sagt gärna min blogg i ämnet. Jag kommer att publicera ett nytt inlägg ungefär 1 gång i veckan. Prenumerera genom att följa länken längst ner. Om man hellre vill prenumerera via epost kan man använda tjänsten "Feed my inbox". Då får man knappa in bloggadressen i fältet som dyker upp: http://www.caminomagasin.se/bloggar/ingemar-gustafsson http://www.feedmyinbox.com/ Ser fram emot en bra diskussion!

Det är möjligt att det krävs en högre skattesats för att klara de offentligt finansierade tjänsterna om fler människor väljer att arbeta mindre. Men det är också möjligt att vår hälsa och vårt välmående blir så mycket bättre av att vi prioriterar just detta, i stället för nya prylar - och att behovet av offentligt finansierade tjänster därför minskar! Det finns inget egenvärde i att blåsa upp ekonomin med en massa prylar och tjänster som vi egentligen inte vill ha (i den utsträckning det är så). Och jag är övertygad om att det finns en hel del effektivisering att göra även inom offentlig sektor...

De offentligt finansierade tjänsterna är inte alls så beroende av tillväxt som man ofta hävdar. Det handlar om det så kallade "tjänstedilemmat". När ekonomin växer och folk blir rikare så vill även de som arbetar i vården, inom utbildning mm få höjd lön. Så hur rika vi än blir, så blir det inte fler personer i offentlig sektor - om man inte lönedumpar dessa yrken. Snarare kan det bli FÄRRE personer i vården, eftersom man låter billiga maskiner som går på billig el ta över deras funktioner. Det blir effektivare - och farmor sitter där med bara en maskin att prata med. Offentliga tjänster är väldigt arbetsintensiva, alltså beror de till liten del på materiell välfärd. Den enda positiva korrelation med tillväxt är att man får råd med finare skolböcker, mer läkemedel och apparatur. Det är positivt i början (jämför med länder som inte har råd ens med billiga diarrémediciner) men på vår materiella nivå kan det snarare ge överutnyttjande av medicin. Eller hur? Visst hade vi råd med allt det offentliga även för några decennier sedan, när vår ekonomi var hälften så stor? Dessutom, idag har vi arbetslöshet. Att gå ner i arbetstid behöver inte betyda att den totala mängden arbete blir så mycket mindre, eftersom många som inte har arbete idag skulle få jobb. Att minska konsumtionen av MATERIELLA ting behöver inte heller ge arbetslöshet - vi kan ju kunsumera kultur, musik mm! Lösningarna finns inom synhåll, om man vågar lyfta blicken från sina designade skor.

Ja, att den offentliga sektorn behöver mer pengar (och därmed tillväxt) varje år beror framförallt på: 1. Högre lönekrav (personalkonstnader) 2. Dyrare inköp (prisökningar) Men också på 3. En åldrande befolkning De anställda måste alltså befinna sig i att inte få löneökningar varje år, (och det sin tur kräver att vi inte har någon inflation), för att den offentliga sektorn inte ska kosta mer för varje år. Kanske kan effektiviseringar (och ev. mindre vårdbehov pga kortad arbetstid) kompensera för kostnadsökningarna på material. Men det är tveksamt. Det är också svårt att se hur vårdpersonal ska (och bör?) finna sig i att deras lön aldrig kommer öka. Snacka om att föra in klassproblematiken i denna ekvation... Detta med tjänstekonsumtion blir ett framtida ämne att utforska. Det finns mycket som tyder på att det blir svårt att ersätta mycket av den materiella konsumtionen med tjänstekonsumtion, delvis p.g.a att det är svårt att effektiviseras. Men det återstår att utforskas. Jag återkommer Spännande!

Pihl: "Det är positivt i början (jämför med länder som inte har råd ens med billiga diarrémediciner) men på vår materiella nivå kan det snarare ge överutnyttjande av medicin. Eller hur?" Mycket bra inlägg. Jag håller med. Det är billigare att skriva ut ytterligare en pillerburk än att schemalägga ytterligare ett besök med läkaren. Och det är billigare att distansutbilda många samtidigt är att träffa få studenter ansikte-mot-ansikte i form av ett seminarium. Men vi har högre löner och kan fylla vår fritid med fler prylar. Saker är billiga men människor är dyra. När priset på energi går upp i förhållande till priset på arbete (under de kommande decennierna) kommer utvecklingen att gå "tillbaka".

Om man talar om att minska konsumtionen så kan man få en vettig diskusion. Självklart konsumerar vi för mycket onödiga saker idag. Sedan är de naturligtvis också viktigt vad vi konsumerar då tjänster har ganska liten miljöpåverkan medan köp av varor har betydligt större. Problemet är när man i stället för att skriva minska skriver att man skall sluta konsumera så framställer man sig själv som en fanatiker. Vissa saker måste man ju konsumra. Allt som vi köper är ju inte onödiga saker. Vi måste ju ha mat och kläder t ex och bor man i lägenhet är ju möjligheterna att själv odla all mat ganska begränsade. Jag tror att få människor kommr att ta till sig budskapet om man hävdar att vi skall sluta konsumera. Det framstår ju då som allt för orealistiskt att folk kommer att skratta åt budskapet i stället för att ta till sig det.

Problemet är att folk försöker fylla tomrummen i sina liv med mer prylar. Jag har i och för sig inte sett "Ullared" på TV, men jag misstänker att den serien ganska klart visar på trenden (fördom?).

Kommentar till Jonas och Kenneth: Hur är det med flygresor, är inte det både en tjänst, bra för personlig och samhällelig utveckling och samtidigt fullständigt ohållbart? Jag tror det är för enkelt att säga att om vi går över till tjänster så är mycket löst. Onödig konsumtion av prylar är naturligtvis inte bra, men vi bör trots allt komma ihåg att persontransport, energi i bostaden och mat står för 70-80 % av all miljöpåverkan i flera miljöpåverkanskategorier. Ur ett konsumtionsperskeptiv.

Johan: ALLT du köper är en tjänst. Allt har tagit tid av någon, på något sätt. Likaså innefattar i princip alla tjänster resursanvändning på något sätt. Massören använder massageolja och behöver ett rum som värms upp, datorprogrammet kräver datorer för att skrivas, musikerna en massa instrument. Det som har betydelse är kvoten tjänst/resurs, eller egentligen pris/resurs. Ju högre pris något har i förhållande till miljöeffekt, desto bättre, åtminstone om man förutsätter konstant eller ökande köpkraft. Högt pris men låg resursanvändning/utsläpp betyder i princip att det är en tjänst - man betalar för andras tid och inte för resurser. Flygresor - ja det är mycket maskin för begränsad service. Bara fåtöljen du sitter i har förmodligen mer miljöpåverkan än ett besök hos massören.

Ja, miljöpåverkan per krona är inte så dumt att ha i huvet när man funderar vad man ska bränna pengarna på. Eller erbjuda för produkter/tjänster.