|
Grundsyn på hållbarhet Energi övrigt Vi måste bygga helhetsbild
För att kunna ställa om energisystem och vårt samhälle i stor skala till hållbarhet måste vi bygga upp en helhetsbild av den framtid vi vill skapa. Därefter måste vi göra en analys av vilka strategier och konkreta steg som krävs för att komma dit. Sedan måste vi genomföra baserat på denna plan. Jag skrev ett inlägg under "Prosperity Without Growth" som belyser vad som kan hända om vi i stor skala och på kort tid skulle bestämma oss för att kraftigt reducera vår konsumtion eller flytta över stora volymer konsumtion från stora företag och globala distributions- och finansiella system till framväxande lokala system. Jag upprepar inte detta här. Mitt argument är att det krävs en grundlig analys av de konsekvenser som en reducerad konsumtion skulle få på olika ekonomiska system, exempelvis råvarumarknad, kapitalmarknad, fastighetsmarknad, arbetsmarknad och på möjligheterna att bygga hållbara företag, utveckla förnyelsebar energi och teknologi och driva upp lokala produktionssystem. Sådana analyser måste naturligtvis genomföras i samarbete mellan personer med olika bakgrund och kompetens, men den måste grunda sig på kunskap om hur dessa system fungerar. Det framstår som om det är mycket få i vårt samhälle som har denna förståelse, åtminstone så att de kan analysera ett inlägg som "Prosperity Without Growth" från grunden utan att använda sig av färdiga politiska ställningstaganden från 1900-talet. Jag påstår inte att jag kan prestera en fullständig analys av dessa frågor. Till detta har jag inte resurser och Global Energy Transformation Institute har inte heller de finanser som krävs för att genomföra ett sådant arbete. Jag kan dock tillräckligt mycket om dessa frågor att jag kan se att tankarna i "Prosperity Without Growth" inte grundar sig på någon analys av hur en omställning till en ekonomi utan tillväxt skulle kunna ske i praktiken. För att göra en sådan måste man ge sig i kast med analyserna av olika scenarier, vilka alla måste ta itu med frågan om vad som sker med jobben, finansiella marknader, fastighetspriser och priserna på andra realtillgångar om vi permanent skulle inleda en storskalig reduktion av vår konsumtion och ekonomiska aktivitet. En likadan analys måste göras för att möjliggöra en övergång från en storskalig och global ekonomi till en hållbar, småskalig och lokal ekonomi. En krona spenderad i den ena ekonomin är på kort sikt inte lika med en krona spenderad i den andra och det är väldigt många aspekter som skiljer. GET Institute arbetar för att informera om behovet av förändringsledning i energirelaterade sektorer. När man genomför ett förändringsprojekt i företag brukar stämningen i projektet förändras över tiden och denna förändring brukar illustreras med en kurva som kallas "The Valley of Despair." Den innebär grovt att stämningen och produktiviteten i en förändring först är hög bland de inblandade och att man därefter ser att förändringen inte kommer att bli så enkel att genomföra som man först trodde. Då sjunker motivationen och människor blir ofta besvikna och sura på faktorer i omgivningen som oväntat komplicerar arbetet. Man upptäcker att saker hör ihop och är beroende av varandra med samband som inte tidigare var uppenbara. Man måste ta itu med att analysera hur man kan gå vidare och kanske bredda förändringsarbetet till fler områden, eller arbeta i mindre steg för att säkra upp att man inte gör misstag som får ödesdigra konsekvenser. Detta är normalt. När man kommit igenom ett antal problem, analyserat möjligheter och löst upp samband mellan olika delar av verksamheten som påverkas av förändringen kan man gripa sig an uppgiften område för område och det blir återigen både enklare och roligare. Vi befinner oss, såvitt jag kan förstå, i ett mycket tidigt skede av energiomställningen, där entusiasmen är stor. De personer som arbetat länge med teknikutveckling och att utveckla idéer kring omställning på olika områden är entusiastiska och vill gå snabbt fram. Det är normalt. Nu kommer vi att upptäcka att olika frågor hänger ihop och att åtgärder som vi trodde var enkla bara får önskad effekt om vi analyserar konsekvenser av olika alternativ, samordnar olika delinsatser (inlägget om att Elbilar kräver smart energipolitik för att bli hållbara är ett lysande exempel) och arbetar systematiskt och planerat med ledarskapet av förändringen. För att få så stor effekt som möjligt från och med nu måste vi börja analysera olika förändringsalaternativ, prioritera de mest lovande alternativen för snabbt genomförande och satsa stort på att genomföra dessa. Detta kanske inte är lika kul i det korta perspektivet som om vi alla får ägna vår tid åt att puffa för de alternativ vi tycker är intressantast och roligast. Trist kan det också kännas att begränsa kreativiteten genom att utveckla en projektstruktur och utdela roller och ansvar. Dock brukar detta vara ett bra sätt att fokusera kreativiteten på områden där vi kan uppnå bra och snabba resultat. Jag är rädd att ett mer strukturerat och planerat arbetssätt är nödvändigt för att komma framåt från ett ganska kaotiskt, om än entusiastiskt, nuläge.
Yes Mats, håller helt med. Helhetsbilder och gemensamma grunder borde genomföras, scenarios med olika alternativa utfall brett spridas. Detta är i princip jobb för sakkunniga, experter, tjänstemän, kanske gemene man(?), mm, mm. En sak är svårt för mig att ändå koppla in i detta, nämligen de som i slutändan beslutar -politiker. Utifrån dagens kortsiktighetsbaserade tänk, syn och personliga ambitioner som präglar politikeryrket har jag väldigt svårt att se hur kan "vi" få med politiker i detta. Det behövs minst en generation, om inte fler, beslutsfattar-utbyte, systembyte, osv. Har du en bra förslag?
Ja, stora förändringar sker inte över en natt och vi kanske inte kan få ihop alla pusselbitar på en gång ens i våra huvuden, långt mindre i verkligheten.
Vi måste börja bygga genom att organisera de initiativ och projekt som finns till större helheter så att fler och fler inser betydelsen av samordning:
1. Diskutera olika behov av samordning. 2. Skriva rapporter och debattartiklar som belyser samordningsbehov. 3. Få olika aktörer på olika nivåer att tala med varandra om samordning av insatser, reducera dubbelarbete, identifiera ömsesidiga beroenden. 5. Fortsätta bygga större strukturer med ökad grad av formella organisatoriska samband, samtidigt som vi fortsätter att diskutera. Logga in för att svara |
Miljökonsult (1) Återanvändande/upcycling (1) Magasin (3) Böcker (2)
|