|
Kärnkraft Kärnkraftens renässans?
Forsmark. Foto: Vattenfall Kärnkraften har seglat upp som ett hett ämne inför den svenska valrörelsen i höst. Alliansen är i färd med att öppna upp för att ersätta gamla reaktorer med nya vilket i praktiken kan innebära en två- eller tredubbling av den installerade kärnkrafteffekten i Sverige. Folkpartiet har hållt en synnerligen hög svansföring i frågan med kostnads- och koldioxidbesparingar som huvudargument. Men vad är chansen för en kärnkraftrenässans i Sverige och Europa? Jag tänker gräva lite djupare i förutsättningarna för detta med specifik fokus på kärnkraftens kostnader. De Svenska kärnkraftförespråkarna tycks fortfarande leva i tron att kärnkraften är ”too cheap to meter”, vilket yttrades i kärnkraftens ungdom. En siffra som har använts flitigt i den Svenska debatten är 27 öre/kWh som kommer från en Elforsk-rapport från 2007. Denna rapport bygger på det franska företaget Areva’s offert till Finska staten för bygget av Olkiluoto 3 och låg på 3 miljarder Euro. Som de flesta känner till har båda parter stämt varandra efter att bygget blivit många år försenat och kostnaderna skenat till snart 6 miljarder Euro. Oberoende bedömare anger också betydligt högre kostnader än de 27 öre som Elforsk anger. Citigroup Global Markets säger att elpriset måste ligga på minst 65 öre/kWh för att en kärnkraftinvestering skall nå breakeven. Svensk Energi har räknat med att kärnkraften från Olkiluoto kommer att kosta 50 öre/kWh. Keystone Center anger en kostnad på mellan 58,4 öre och 80,3 öre. MIT säger 61 öre. World Energy Outlook 2009 säger över 50 öre men har också med exempel på reaktorer som ser ut att bli betydligt dyrare än så. Jag har i en tidigare artikel här på Ecoprofile visat på kostnader för kärnkraft på 48 öre/kWh. I USA bedöms nya reaktorer vara så dyra att Obama nu har beslutat att ge statliga lånegarantier för att det skall byggas något överhuvudtaget. Budgeten för 2011 innehåller $54 miljarder, eller nästan 400 miljarder SEK i statliga lånegarantier till kärnkraft. Hemma i Sverige säger Andreas Carlgren att nya reaktorer skall byggas helt utan statliga stöd. Både direkta och indirekta. Något som inte alla känner till är att Sverige subventionerar det finska reaktorbygget i Olkiluoto med ca 1 miljard SEK i exportkreditgarantier. “One of the factors that made the Olkiluoto-3 order financeable (see below) was export credit guarantees from the French and Swedish governments. This made loans at only a 2.6% interest rate possible” Källa, sid 56. Ytterliggare missuppfattningar om kostnaderna för ny kärnkraft är att det går att finansiera ett kärnkraftverk med långa pengar, upp till hela livslängden på 60 år. Tillgången på långa pengar, i synnerhet efter finanskrisen, är idag mycket begränsad och framförallt dyr. Olkiluoto har redan gjort om finansieringen två gånger. Det kostar självklart massor med pengar att tvingas finansiera om hela reaktorer ett otal gånger. Utan statliga garantier blir det än dyrare. På ett seminarium med Elforsk nyligen berättade Handelsbanken att ny kärnkraft endast kan finansieras genom ett syndikat av storbanker tillsammans med de allra största energibolagen (Vattenfall, E.on och Fortum). Inga andra aktörer har tillräckligt stora balansräkningar. Detta cementerar givetvis den oligopolmarknad som finns i Sverige i många decennier framöver samtidigt som det stänger ute nödvändiga investeringar i förnybart. Intressant är också att kostnaderna för kärnkraft hela tiden ökar (sid 31) medan det för förnybart hela tiden minskar. Ingenstans i världen har kärnkraft byggts utan att företaget som bygger har kunnat lägga över någon av de tre största riskerna (byggnation, elpris och drift) på andra aktörer, oftast staten. Den andra reaktorn som byggs i Europa idag, Flamanville i Frankrike, är så knutet till den franska staten att det nästan är omöjligt att försöka bena ut vilka direkta och indirekta stöd som finns för detta projekt. Att Sverige nu alltså skall bygga de första reaktorerna i världen helt utan statlig inblandning skall alltså bli mycket intressant att följa. Tittar man på trenden för kärnkraft globalt (sid 9) ser man att det inte installerats någon kärnkraft de senaste två åren. Att det inte installerats någon ny kärnkraft ett enskilt år har inte hänt sedan 1955. WEO 2009 spår också att kärnkraften i Europa kommer att minska fram till 2030 även om den spås öka globalt, framförallt i Kina (WEO 2009, sid 100). Att anta att kärnkraft byggs på marknadsmässiga villkor i Kina är såklart inte särskilt troligt. Vad är alternativen? Är man ärligt intresserad av att minska koldioxidutsläpp på ett kostnadseffektivt sätt kommer kärnkraft ganska långt ner på listan. Bl.a. McKinsey har publicerat en rapport som går igenom vad det kostar att minska koldioxidutsläpp med olika åtgärder. Rapporten visar att effektivisering av olika slag är direkt lönsamt och borde komma långt före ny kärnkraft. Effektiviseringen är alltså inte billig. Den är direkt lönsam. Det är ett mysterium att dessa lågt hängande frukter inte har en högre prioritet i den politiska diskussionen. Är man dessutom intresserad av att kunna behålla en fungerande elmarknad med hög resiliens och en sund konkurrens framstår den storskaliga kärnkraften som än mer främmande. Förnybart, såsom vind och sol, får ofta kritik för att vara opålitligt men vad händer när en 1600 MW reaktor tas bort från nätet? Konskvenserna blir onekligen större än ett för 2 MW vindkraftverk. För att snabbt tränga undan fossila bränseln är effektivisering och förnybart snabbare, billigare och säkrare. Vi i Sverige måste också inse att vi bor i en vedbod och ett blåshål vilket innebär att vi med fördel också kan hjälpa våra grannar med deras utsläppsminskningar. Få länder har så goda förutsättningar för förnybart som Sverige. El är en vara som kan exporteras likt vi gör med papper, stål och verkstadsprodukter redan idag.
McKinsey
The World Nuclear Industry Status Report 2009 Uppstartade och nedstängda reaktorer 1954-2009
The World Nuclear Industry Status Report 2009 Ålder på nedstängda reaktorer. Medelålder 22 år.
Diagrammet som visar en reaktors medelålder, inkluderar den forskningsreaktorer? I Forsmark vill man enligt rykten bygga en anläggning som även kan producera fjärrvärme vilket ger en extra inkomst. Det är fjärrvärmen krafvärmeverken framförallt tjänar pengar på, inte elproduktionen. Bill Gates tror iaf på kärnkraft. http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article738094.ece
Jag tvivlar stark på att veden i räcker till att producera el till oss, våra grannar och ersätta oljan i transportsektorn.
Jag vet inte om diagrammet innehåller forskningsreaktorer. Så här står det i rapporten där diagrammet kommer ifrån: "The age structure of the 123 units already shut down confirms the picture. In total 26 of these units operated for 30 years or more; and within that subset, 15 reactors operated for 40 years or more (see Graph 6). All 14 but one (a 5 MW Russian unit) are Magnox reactors in the UK, most of which had been used for the generation of weapons grade plutonium. These were all small reactors between 50 MW and 225 MW that had operated with very low burn-up fuel, and therefore are not comparable to large 900 MW or 1300 MW commercial reactors using high burn-up fuel that generates significantly more stress on materials." (sid 17) Jag tror inte heller att just biobränsle kommer att kunna täcka alla våra energibehov. Däremot kan en kombination av förnybart i alla dess slag och effektiviseringar göra det.
Visst borde det gå att försörja Sverige med den el vi behöver utan att använda kärnkraft inom ett par decennier om vi verkligen vill. En grov överslagsberäkning ger exemeplvis att dagens 140 TWh i årlig elkonsumtion i Sverige kan försörjas med 70 TWh vattenkraft (finns idag), 20 TWh el från biobränsleeldade kraftvärmeverk (omkring 10 TWh idag), 20 TWh vindkraft (2-3 Twh i nuläget) samt minskad elanvändning med 30 TWh (20%) genom effektiviseringar i industri, lokaler och bostäder. Frågan är om det är ekonomiskt och klimatpolitiskt "smart". Transportsektorn är däremot en svårare nöt att knäcka.
Jag har inte så mycket att tillägga förutom att järnvägen står för knappt 2% av Sveriges elkonsumtion! 2708 GWh 2008.
Petter. En reflektion på din länk om att Bill Gates investerar i kärnkraft. Detta rör sig om en teknik som i bästa fall ligger 40 år fram i tiden. Vi har inte tid att vänta så länge. Detta är en av kärnkraftens största problem anser jag. Fusion och Torium ligger likaså många decennier frammåt i tiden. Kraftvärme och vind har redan idag en hög mognadsgrad och kan byggas ut kraftigt inom några år. Fördelen med mycket av det förnybara är också att vi inte bygger fast oss i ett system för en oöverskådlig framtid. Finns det bättre lösningar om 20 år så satsar vi på det helt enkelt. Vindkraftverken kan enkelt tas bort och lämnar inga obehagliga överaskningar till kommande generationer. Det är helt enkelt våran generation som påverkas, inte mer än så. Uran är en ändlig energiresurs och användningen påverkar onekligen fler generationer än oss. Vad har vi egentligen för rätt att göra detta? Om vi idag har alla möjligheter att använda oss av "generationsneutrala" energilösningar tycker jag att vi skall göra allt för att möjliggöra detta.
Torium går att använda idagens reaktorer tillsammans med uran. Indien bygger en snabb-reaktor som har liknande funktioner som TWR-reaktorn, den ska stå klar till 2012. Asiaterna ligger som vanligt långt före europa men dom bevisar även att tekniken fungerar, även om den i dagsläget är dyr. Vattenfall satsade hårt på vindkraftforskning under 80-talet vilket lett till lägre priser på vindkraft. Forskning på snabba reaktorer har inte varit lika aktuell då uran varit billigt. Ang. kraftvärme tycker jag att vi ska använda all biomassa till att producera biodrivmedel till transportsektorn, då faller elproduktionen bort.
Kan det komma tekniker inom en snar framtid med tex Torium så skall vi givetvis vara öppna för detta. De uppgifter jag har sett angående ren Toriumdrift visar dock på flera decenniers utveckling. Kostnaderna måste givetvis vara konkurrenskraftiga också, även med alla externaliteter inkluderade. Också fördelaktigt om det kan finnas en småskalig teknik så att man undviker de problem som finns med centraliseringen av elmarknaden. Om det handlar om stora kolosser, likt dagens konventionella reaktorer, hamnar vi i samma situation som idag med alla dess problem. Bara kort angående vindkraften. Det var ju framförallt danskarna som utvecklade den småskaliga vindkraften som drev ned kostnaderna. Vattenfall drev sina storskaliga projekt på Gotland, med Matilda i spetsen, utan att få någon bra ekonomi i det. Det var också därför det inte blev någon tillverkning av vindkraft i Sverige. Danskarna är ju världsledande idag och har tiotusentals anställda inom vindkraftindustrin.
Bloggaren Flute skriver om kärnkraftens ekonomiska förutsättningar. Han refererar till en rapport från Citigroup som ur investerarsynpunkt lyfter fram fem risker med kärnkraft: - Planering - Uppförande - Elpris - Drift - Nedstängning och avfallshantering De tre i mitten ses som potentiella "Corporate killers". Bland annat pekar man på att det behövs ett elpris på 65 öre/kWh för att inte gå med förlust. Med tanke på riskerna för längre driftsstopp och behovet för kraftverksägarna att göra en vinst så behöver elpriset vara högre än så för att någon ska vilja bygga kärnkraft utan statligt stöd. Jag tror att staten, eller alternativt stora elkonsumenter, måste gå in med en elprisgaranti för att någon investerare ska vilja bygga kärnkraftverk.
Då blir det intressant att titta på hur många gånger spotpriset på el har varit över 65 öre/kWh. Om man tittar på data från NordPool ser man att de senaste 10 åren har elpriset varit över 65 öre 5 månader av 120. Om en reaktor nu kostar så mycket finns det inga investerare som skulle ta den risken. Då måste man kunna få bort den risken genom ett garanterat elpris på något sätt, likt elcertifikaten. Men eftersom man nu har lovat att kärnkraften inte skall subventioneras på något sätt blir detta svårt. Å andra sidan finns det flera faktorer som pekar på att elpriset kan stabiliseras på en högre nivå. En större integrering av elnäten kan på sikt harmonisera priserna över Europa. Kontinentens elpriser är betydligt högre än Sveriges. Ett mer rättvisande pris på koldioxid skulle också driva upp priserna.
Debattartikel i Dagens Industri idag: "DEBATT: OMÖJLIGT BYGGA NY KÄRNKRAFT UTAN STATLIGA SUBVENTIONER" "Alliansregeringen öppnade för ny kärnkraft med huvudargumentet att den under inga omständigheter får subventioneras. Men utan subventioner, statliga garantier, eller möjligheter att skjuta över de höga kostnaderna på någon annan aktör, har ny kärnkraft visat sig vara en ekonomisk omöjlighet , skriver energiprofessorn Stephan Thomas på DI Debatt." "Många är av den uppfattningen att nya reaktorer faktiskt kommer att konstrueras på marknadens villkor i Sverige. Så kommer det med största säkerhet aldrig att bli. I resten av världen har den kärnkraftsrenässans som förutspåddes för drygt tio år sedan helt kommit av sig – inte på grund av trög byråkrati eller politiskt motstånd, utan för att den stött på ekonomiska betongväggar. Utan subventioner, statliga garantier, eller möjligheter att skjuta över de höga kostnaderna på någon annan aktör, har ny kärnkraft visat sig vara en ekonomisk omöjlighet." "Erfarenheterna från Olkiluoto och från beräkningar för nya reaktorer i USA, visar att kostnaderna är femfalt högre än i kärnkraftsindustrins kalkyler på cirka på 1.000 dollar per kilowatt för ett drygt decennium sedan. Även med beräkningar på 1.000 dollar per kW var kärnkraften bara på gränsen till konkurrenskraftig, trots att räntekostnaderna beräknas till låga cirka 5 procent. Innan elmarknaderna konkurrensutsattes innebar kärnkraft ett lågt risktagande för bankerna. Elleverantörerna kunde enkelt höja elpriserna för att täcka extra kostnader. Även om kärnkraft egentligen innebar ett större ekonomiskt risktagande, var det för bankerna inte mer riskfyllt än något annat alternativ –risktagandet stod ju elkonsumenterna eller staten för. Liknande riskförflyttning var också orsaken till att Olkiluoto och Flamanville kunde finansieras. Det franska kärnkraftsbolaget EDF är ett enormt monopolbolag kontrollerat av regeringen. I Finland ägs beställaren TVO av den finska industrin, som lovat att köpa el så länge anläggningen är i drift och till priser som täcker alla eventuella kostnader som kan uppstå."
Baksidestext på röstsedeln för Linje 2 i kärnkraftsomröstningen 1980 Birger Schlaug uppmärksammar att det nu är 30 år sedan kärnkraftsomröstningen. Texten på röstsedeln för segrande Linje 2 (stöddes av S och Fp) löd: "Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn tagen till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd" Detta glasklara "ställningstagande" kompletterades med en baksidestext (se bild) med åtgärder som skulle möjliggöra en framtida avveckling. Så här i efterhand kan man konstatera att (S) - som trots allt regerat landet under större delen av tiden sedan dess - inte direkt har ansträngt sig för att följa folkomröstningens resultat. Två exempel på punkter från röstsedelstexten som man inte har följt är: 1. "Energihushållningen bedrivs kraftfullt och stimuleras ytterliggare ... förhindra direktverkande elvärme i ny permanentbebyggelse" 2. "Kärnkraftverk ... skall ägas av stat och kommun"
Nya toriumreaktorer i Indien på gång, rapporterar Johan Bergendorff på Vetenskapsradion: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5098228 Logga in för att svara |
Energimätare (3) Hybridsystem solceller/vindkraft (4) Värmeväxlare för varmvatten (2) Standby-stoppare (1) Vindandelar (2) Småskalig vindkraft (33) Solfångarsystem (2) Energikonsulter (2) Solceller (2) Belysning (1) El (3) Varmvattensparande produkter (4)
|