Vindkraft i nygammal form

Segelfartygsprincipen överförd till land

Levi Andersson, idag 94 år, har i många år arbetat på en prototyp för vindkraft enligt rubriken. Levi menar att dagens vindkraftverk med trebladiga vingar inte utnyttjar energin i vinden i nämnvärd omfattning. Istället borde man överföra segelfartygsprincipen till landförhållanden. Nu är Levi för gammal för att slutföra sin prototyp och visa världen sitt sätt för att utnyttja vinden. Han påminner om de ansatser som pågår idag där man på nytt utnyttjar vinden på stora oljetankers. Med följande beskrivning försöker jag, enligt Levis önskan, att ge en bild av hur han menar att man skall tillvarata vindkraft på land.

Vinden sveper över en stor yta. Att då bara utnyttja denna ofantliga yta där vinden sveper fram bara genom att låta vinden träffa trebladiga vingar är feltänk från början. Det gäller istället att utnyttja så stor yta som möjligt. Hur gör man det? Genom stora segel!

PENDELRÖRELSE OCH RULLBANA. Tänk dig en gammaldags klocka med pendelrörelse. Bygg på land en rullbana i form av en halvcirkelformad järnvägsräls med 500 meter mellan pendels ändpunkter.

VAGN FÖR 3000 KVADRATMETER SEGEL. Konstruera en vagn som kan bära upp ett segel som är 3000 kvadratmeter stort.

SEGEL. Konstruera ett segel som kan modifieras till ytan för olika vindhastigheter.

NU BLÅSER DET. Låt vagnen med seglet med vindens kraft rulla i en pendelrörelse till banans ändpunkt. Där stagvänder seglet och vinden för nu vagnen åt motsatt håll. Så förs alltså seglet i en ständig pendelrörelse fram och tillbaka längs med en 500 meter lång pendelrörelse.

AUTOMATIK. Stagvändning och all teknik sköts av datorer.

KRAFTÖVERFÖRING. Mellan vagn och rullbana överförs/bromsas kraften och genererar elektricitet.

Detta är kortversionen av Levis modell för att utnyttja vinden. Levi hoppas på uppmärksamhet och en värdering av om hans princip kan utnyttjas kommersiellt i en värld med ändliga energiresurser.

Tacksam för era synpunkter, för Levi Anderssons räkning.

Roligt med nya idéer, även om jag förhåller mig lätt skeptisk här. Vet inte riktigt hur det är tänkt att seglet ska utnyttjas, men om det är undanvind som gäller så borde man kunna jämföra principen med dragraftsverk . Och vindkraftverk som använder dragkraft istället för lyftkraft (vanliga vindkraftverk) har rejält sämre verkninggrad, se den här tråden:
http://www.ecoprofile.se/thread-1080-Vindkraftverkstyper.html

Levis verk skulle kunna sägas vara en savoniussnurra som hela tiden byter rotationsriktning, om jag förstått idén rätt.

Varför inte göra en överslagsberäkning på hur mycket energi detta verk kan ge för en given vindhastighet med lite högstadie- eller gymnasiefysikkunskaper? Jämför sedan resultatet med vad ett vanligt vindkraftverk med motsvarande svepyta ger.

Jag tror att detta likt en del andra resonemag bygger på en missuppfattning kring vikten av nyttjandegrad. Det är inte brist på vind som är problemet, utan hur mycket andra resurser som behövs för att ta tillvara den. Förslaget ovan kräver bortåt 15 hektar mark till exempel, tiotals gånger mer än för en vanlig snurra, och tycks inte särskilt materialsnålt, samtidigt som det är tekniskt komplicerat. Det låter också väl bra att det inte skulle behövas personal.

Andra oppfinnarjockar är mer inne på spåret att med en liten mängd material, minimalt underhållsbehov och i ett kompakt format kunna få ut ungefär lika mycket kraft som i traditionella verk. Detta skulle ge en viktig mångsidighet i tillämpningsområde, investerbarhet, och spridning. Det som är viktigt är inte maximal effektivitet i ett enskilt led (det är akademikernas område) utan att åstadkomma en garanterat lönsam helhetslösning.

Resonemanget om effektivitetens relativa oviktighet är inspirerat av ett tv-inslag häromkvällen. Det handlade om användandet av svenska stirlingmotorer i ökenbaserade solvärmeverk, vilket eliminerar det olösliga behovet av stora mängder vatten i befintliga lösningar. Spegelfarmar koncentrerar solen till den varma sidan av Stirlingmotorn i stället för att koka upp vatten. Dock tillgodogör man bara en blygsam del av den tillgängliga solen, men tillräckligt för att göra teknologin lönsam samtidigt som den är görbar. Detta kombinerat innebär att den attraherar investerare och kan byggas ut i skala.

Men för att spinna vidare lite på den förvisso inspirerande da Vinci-liknande idén: kanske skulle den må bra av att återvända till sitt maritima ursprung? Hav finns det gott om, vi vet ju ganska mycket om hur segel funkar i detta sammanhang och även om vattenmotståndet kanske är lite högre än vad motståndet i järnvägsräls så har man idag kommit ganska långt inom strömningsmekanik. Och som sagt förluster är nog en underordnad problematik. Det blåser dessutom bra mycket bättre nära havsytan än nära markytan. Tänk kanske en stor segelkatamaran som är kopplad i en radiell elkabel så att den löper i en cirkel, med propellrar som omsätter rörelsen till elektricitet.

Eller varför inte renodla till ett stort cirkelformat skrov med en mängd individuellt styrda segelmaster, som driver en centralt placerad generator...