|
Grundsyn på hållbarhet Klimatfrågan Kärnkraft Njut av livet - Du kan ändå inte rädda planeten!
James Lovelock Det
säger James Lovelock, 90 år och grundare av GAIA rörelsen på
60-talet i en intervju i the Guardian i går. Han skräder inte orden
över tillståndet i världen. Med ålderns rätt spyr han galla över
forskare, politiker och miljöorganisationer. Han är pessimistisk
inför framtiden och ser små möjligheter för oss att komma till
rätta med alla obalanser och att överleva på planeten. Vi är inte
tillräckligt smarta för att hantera den komplexa situation vi
befinner oss i. Med klimatförändringar, brist på energi och
utarmning av den biologiska mångfalden, med mera. Det hoppfulla
däremot, det är ingen fara för planeten i sig. Den kommer alltid
att överleva, men kommer vi som människor att överleva på
planeten? Ja, åtminstone en miljard människor. Resten 5 miljarder
kommer att dö av svält, sjukdomar och krig. Människans individuella inflytande och vårt demokratiska styre hjälper inte utan stjälper. Den motverkar en kraftfull och nödvändig omställning. James Lovelock och Robert Hirsch har kommit fram till samma slutsats, dock med lite olika utgångspunkter och slutmål. Det behövs ett globalt ”Crash Program” och David L förordar dessutom en stark global ledning för denna uppgift. Med oinskränkt makt. Annars är vi rökta, i alla fall 5 av 6 miljarder människor. Läs hela intervjun i the Guardian och titta på inslag från BBC.
Även SvD uppmärksammar Lovelocks numer dystopiska inställning.
Sett ur ett lite längre perspektiv så är ändå en miljard människor ganska mycket. Så många blev vi inte förrän på 1800-talet efter den kraftiga välståndsförbättring som inleddes runt sekelskiftet 1800 och som sedan fortsatt. Under de 200 000 år som vår människoart har funnits så har vi alltså bara varit fler under en promille av tiden. Men det kan förstås vara lite dystert att gå tillbaka till en sådan nivå efter att vi nått nästan 10 miljarder och det kommer naturligtvis innebära samhällelig kollaps och därmed ekonomisk tillbakagång. Sen måste man fråga sig hur vederhäftiga hans tankar om vad som krävs för omställning är. Han är atmosfärsforskare och inte någon samhällsforskare. Frågan är varför man ska tro mer på honom än på någon annan som saknar formell kunskap. För att försvara vetenskaplighet så babblar han på väl självsäkert om mycket komplexa fenomen.
Lovelock är en av de forskare som under 1960-talet lämnade viktiga bidrag till en holisitisk förståelse av naturen. Även om det finns kritiker som ifrågasätter GAIA-hypotesen så innehåller den viktiga insikter som var nya då, men som idag anses vara vedertagna sanningar. I perspektivet av hans bakgrund kan han knappast avfärdas som domedagsprofet. Som nämns i the Guardian har han i egenskap av sin höga ålder andra förutsättningar än många andra att leverera sina ganska dystra slutsatser. Han sätter ju till exempel inte direkt någon karriär på spel.
Det kan vara intressant att ta Lovelocks slutsatser/hypoteser i artikeln och ställa dem mot mera allmägiltiga föreställningar:
Vi kan rädda klimatet eller Vi gör för lite för att kunna rädda klimatet
Jag uppfattar det som betydligt lättare att avfärda de allmänna föreställningarna jämfört med Lovelocks.
Såg förra veckan på Vetenskapsakademins inspelade seminarium om befolkningstillväxt och miljöpåverkan, "Klarar världen en befolkning på nio miljarder?". Det finns på SVT Play i ett år. Frågan belyses ur alla perspektiv: energi, jordbruk, hälsa, utveckling etc. http://svtplay.se/v/1929488/svt_forum/befolkningstillvaxt_och_miljopaverkan__del_1 http://svtplay.se/v/1929497/svt_forum/befolkningstillvaxt_och_miljopaverkan__del_2http://svtplay.se/v/1929503/svt_forum/befolkningstillvaxt_och_miljopaverkan__del_3 Flera föredrag var verkligt intressanta, bl a Hans Rosling om befolkningsutveckling. Födelsetalen har fallit ganska snabbt och är nu nere under tre barn per kvinna som världsgenomsnitt. Även länder som Indien ligger på 2,76, Indonesien 2,34 och Brasilien 2,22 alltså på väg ner mot stabil nivå. Större delen av den s.k. utvecklade världen ligger under balansnivån (alltså befolkningen krymper) med Macau, Hong Kong och Singapore som ledare. Referensscenariot säger att befolkningen peakar på nio miljarder 2050 för att sen börja avta, men det finns också scenarier med lägre peak. Den viktigaste faktorn för att dämpa befolkningstillväxten är utveckling (i vid bemärkelse). Jag ser personligen ingen bättre väg än att gynna hållbar utveckling på alla de sätt som diskuteras här på Ecoprofile, i den utvecklade delen av världen med stabilitet och sakta minskning av befolkningen som mål parallellt med lägre energianvändning osv osv, och i utvecklingsländerna inse att de krävs fortsatt tillväxt för att bygga upp den grundläggande service som kan driva ner födelsetalen. Att som Lovelock tycks säga, ge upp och låta "naturen ha sin gång" förefaller djupt inhumant.
Hej Ivan! Tänk hur olika man uppfattar talare. Hans Rosling inledde med att framhålla att han fått den lätta biten att tala om. Befolkningstillväxten, då den är given om man granskar den ur en demografs perspektiv. Den stannar vid 9 miljarder. Samtidigt sa han att det svåra att ta upp och tala om resursbrist och miljöpåverkan. Men den lotten hade ju fallit på andra. Så här skrev jag i ett inlägg om denna seminariedag för några veckor sedan: "Världen står inför gigantiska problem och utmaningar, där befolkningsökningen med 9 miljarder människor år 2050 är ett faktum, varken mer eller mindre. Däremot är den ekonomiska spänningen mellan Kina och USA en av de tidsinställda bomber som riskerar att brisera. Enligt Hans Rosling gjorde George W Bush tre (3) bra saker under sina åtta år i Vita Huset. Vad Bush gjorde bra får du veta om du tittar på SVT:s inspelning från förra veckans endagsseminarium på Kungliga Vetenskapsakademien om "Befolkningstillväxt och miljöpåverkan", där både Hans Rosling och Kjell Aleklett m fl medverkade. Moderator var Anders Wijkman. Ett oerhört intressant och spännande innehåll, där framför allt Hans Rosling visade bästa form. Kjell Aleklett ,initiativtagare till seminariet var ovanligt avspänd och gjorde ett bra framträdande, liksom Anders W. Det var länge sedan som så många myter punkterades kring jordens befolkningsökning och vilka reella hot som vi globalt står inför. Ett utmärkt tillfälle att skaffa sig nya kunskaper kring global omställning: befolkningsökning, energi och ekonomisk tillväxt och våra möjligheter att klara en global livsmedelsförsörjning !" Jag kommenterade sedan några kommentarer: "Det är helt riktigt att penningsystemet inte fanns med som ett separat inslag under seminariet, men det som presenterades var mer eller mindre revolutionerande i detta sammanhang. T o m Anders W som "representant för den rådande maktordningen" instämde att vi är eller går in i peakoil, som Kjell A la fram det. Det är synnerligen anmärkningsvärt. Jag som träffat och haft kontakt med Anders W under många år, ser detta som ett stort genombrott inom etablissemanget. För första gången så nämndes och kommenterades de tre "E:na". (The Crash Course) Denna gång av Kjell Aleklett. Han lär gå i en tuff skola med doktorander som Mikael Höök i sin omgivning. Jag tycker som sagt att det går framåt och det är hoppfullt. Det är också lärorikt att notera vad som inte sägs. Hur man friskriver sig i brist på kunskaper. SLU-rektorn Foorse företrädde verkligen mainstream. Hon inledde sitt anförande, som förresten var efter Kjell A:s, med att säga att hon inte kommer att ta upp energin när det gäller livsmedelsförsörjningen. Snacka om självmål. Senare i debatten talade hon om Kjell A:s hypoteser och teorier om peakoil. Hon representerar alltså den universitetsforskning som sker inom jordbruket i Sverige. Där kan du snacka om murar som behöver rivas. Men diskussionen och dialogen är igång hur vi ska ställa om utan och förändra vårt ekonomiska system. Bara detta att Kjell slog fast att ekonomisk utveckling utan mer energi är en omöjlighet är ju ett stort framsteg!" Ivan, med ålderns rätt och med perspektiv bakåt och framåt så förstår jag Lovelock. Snart brist på energi (olja) och energikris, sen nästa finanskris i vardande för att inte tala om den ekokris som blir allt påtagligare.
Martin: det är en sak att måla f-n på väggen och en annan sak att uppmuntra människor att ge upp möjligheten att förbereda sig inför hoten, om så bara för att mildra smällen. Gränsen mellan dessa är för mig oerhört stark och jag tycker Lovelock går över den till skillnad från Aleklett, Rosling m.fl. Det känns som att för honom spelar det ingen roll om miljarder människor skulle dö under horribla omständigheter. Eller så missförstår jag honom helt. Det ingår i mänskligt ansvarstagande att försöka förbättra sin och andras situation utifrån de möjligheter man besitter. Som världskänd vetenskapsman är detta ansvar mycket stort i och med den stora kunskap och de nätverk man byggt upp. Om man inte längre har lust att ta sitt ansvar så borde man i varje fall lämna plats för andra som känner sig mer motiverade, hellre än att uppmana dem till kapitulation inför utmaningarna. Eller möjligen tror Lovelock att han kan skrämma till handling genom sina uttalanden. Angående din slutkommentar. Peak oil innebär brist på billig energi, inte generell brist på energi. En oerhört viktig skillnad. Betänk att i utvecklingsländerna är ekonomierna både i högre grad informella (avskurna från den internationella kapitalmarknaden men därmed också mindre utsatta för dess kriser) och mindre energiintensiva då de flesta invånarna inte har råd att slösa med energi oavsett dess pris. Det är vi i de utvecklade länderna, som slösar hejdlöst med fossil energi, som får den största omställningen. Det är lättare för den som aldrig haft råd att slösa, att fortsätta med sin sparsamhet, än för den som vant sig vid att slösa varje dag, att ställa om.
För att ge lite perspektiv: en typisk familj i Indien, 10 mil från Delhi, värmer sitt hus med buffelskit. Man odlar den mesta maten själv och blir det något över så säljer man det. Man använder gas för att laga mat på vad vi skulle kalla ett campingkök. Elen genereras till stor del med kolkraft men man kan inte göra sig helt beroende av den eftersom det är strömavbrott titt som tätt. Små solceller är mycket eftertraktade då gärna i kombination med LED-lampor och mobilladdare. Några få tiotal watt för att lysa upp inomhus om kvällen, inte för att driva 72" plasma-TV och torktumlare. Man har ingen egen bil men drömmer kanske om en Tata Nano som drar 3,8 l/100 km med sin 0,6 litersmotor och har 15-liters bränsletank. Om man köper en kommer den oftast att köras med alla passagerarplatser upptagna. Fram till dess hyr man bil med chaufför för särskilda tillfällen. Skulle bildrömmen aldrig bli verklighet så är det en fortsättning på business-as-usual. Ett kraftfullare solenergisystem, en biogasreaktor och hälsosammare gasspis a la Grameen Shakti skulle nog vara mer värdefulla för den ekonomiska utvecklingen. Vem tror du får tuffast omställning? Denna indiska familj eller en svensk familj som bor i villa fem mil utanför Stockholm, pendlar med två stora bilar och köper paketerad mat på ICA?
Hej Ivan! För mig, vilket jag också tydligt skrev, är brist på billig energi i första hand brist på olja. Vet att inflödet av solenergi är 10.000 ggr större än all den energi som vi använder på jorden idag. Jag är inte heller någon tillskyndare av domedagsprofetior då de ofta leder till passivitet eller i sämsta fall apati och aggressivitet. (Är t ex tveksam till filmer som sprider hemskheter och total hopplöshet. ) Samtidigt finns risken för att betydelselösa symbolhandlingar skymmer sikten för kraftfulla strukturella förändringar som betyder något och kan ge hopp om en förändring. Alltför många svenskar invaggas i tron att de gjort tillräckligt miljöbil, källsortering, mindre köttätande, lågenergilampor etc. Dock inte sina fritds- och semestervanor med flyg. Lovelock kanske vill framhålla det prekära läget som råder för vår överlevnad, skaka om då vi lever i drömvärld med busines as usual. Idag råder det stämningar som inför finanskrisen för 1,5 år sedan. Det är börjar bli frid och fröjd, vi har fått läget under kontroll, tillväxten i ekonomin börjar återhämta sig osv När läget är precis tvärt om! Det behövs snarast ett nytt ekonomiskat system en ny penningmarknad, en minskning av energianvändning men minst 2/3-delar och totalt men framför allt ett drastisk minskning av olja och gas. Hela vår välfärd inkl inbetalade pensioner i de globala finanssystemen men framför allt matförsörjning är i gungning. Och vi kanske bara har 5-10 år på oss att göra omställningen.. Är väl medveten om de framsteg som sker i Indien, Bangladesh stora delar av Afrika och det som Hans Rosling beskriver som att Afrika är en framgångssaga. Titta in på Ställ om och läs mer! Håller också med dig om att den största omställning av energianvändningen och av våra samhällen kommer att ske i länderna i Nord inkl Sverige, vare sig vill eller inte. Samtidigt förfasar man sig över den utveckling som sker i Kina, där man till skillnad mot Indien valt att utveckla landet med ekonomisk tillväxt som innebär ständigt mer naturresurser, som blir en allt större bristvara på hela jorden. "Vem tror du får tuffast omställning? Denna indiska familj eller en svensk familj som bor i villa fem mil utanför Stockholm, pendlar med två stora bilar och köper paketerad mat på ICA?" Tveklöst är det stockholmaren, men hur ser den etablerade sanningen ut? Vilken självbild finns hos politiker och tjänstemän i Stockholm? Läs nedaslående skrämmande bild av "Situation Stockholm",: "BAKGRUND: Gunnar presenterade verksamheten vid HSBs distriktsstämma. Jag har bjudit in honom till diskussion, men är nyfiken vad ni andra tycker om vår stads miljö och hållbar utveckling.... Hej Steve! Bra att du reagerar på den framtidsbild och den verklighetsuppfattning som stadens högste tjänsteman inom miljöområdet predikar. Men till bilden finns också en lång och sorglig historia från de senaste fyra åren, där politiker och anställda tjänstemän sk "nyttiga idioter" på alla sätt försöker blidka och hörsamma den politiska ledningen mot bättre vetande. I denna kategori finns den trevliga söderkisen Gunnar Söderholm. En verklig pålitlig arbetshäst som oavsett politisk majoritet gör vad som är politiskt möjligt, oavsett egen övertygelse? En megafon för husbondens röst! I detta fall Miljö och trafikborgarrådet Ulla Hamilton.(M) Som fd anställd, under 3,5 år på Miljöförvaltningen inom Stockholm Stad, så har jag upplevt hur det går till inom förvaltningen. Hur man i olika sammanhang friserar siffror och formulerar sin egen verklighet och sanning. Efter den borgerliga valsegern 2006 upphörde mycket av huvudstadens ambitiösa miljö- klimat- och energiarbete. Organisationen för de ca 2000 miljöombuden runt om på stadens olika arbetsplatser upplöstes omedelbart, efter valet. På samma sätt försvann tjänsterna på Miljöförvaltningen för energirådgivning, liksom miljösamordnarna ute på stadsdelsförvaltningarna. Det framgångsrika Miljöcentrum, som jobbade konkret med att stötta och certifiera företagens miljöarbete inom Stockholms, las ned över natten, liksom konsumentförvaltningen. Det behövdes tydligen inte i moderaternas Stockholm där medborgarna inte fick påverkas utan i stället skulle få göra egna fria val ! Stockholm stads" framgångar" inom miljöområdet de senaste 4 åren, kan också avläses på stadens hemsida och den officiella miljöbarometern. Samtliga projekt inom stadens handlingsprogram mot växthusgaser inklusive det jag själv var projektledare för, "Konsumera smartare och minska växthuseffekten", avbröts i väntan på ekonomisk utvärdering vad som var mest ekonomiskt försvarbart: Att direkt lägga ned projekten eller låta projekten fullföljas. Det var pengar inte resultat och nytta som var vägledande. För min egen del så lyckades jag få "Konsumera Smartare" att bli ett EU-projekt, då jag hoppades att det skulle vara väl magstarkt för den nya politiska ledningen att lägga ned ett EU-projekt. Tjänstemännen på förvaltningen under ledning av den trevlige söderkisen Gunnar Söderholm började samtidigt idka självcensur och rensa bort broschyrer och texter som man trodde skulle utmana den nya borgerliga majoriteten, t ex ord och formuleringar som om att förändra och påverka sin livsstil och sin konsumtion. Redan ett halvår tidigare så hade jag gjort den första CO2-mätningen av de 50 stockholmshushåll som ingick i projektet "Konsumera smartare". Den visade att maten stod för mer än 25 % av stockholmarens utsläpp. Maten var alltså den största energislukaren som gav mer utsläpp än från transporter resp boende.. Dessutom visade mätningarna av hushållens totala utsläpp var 50 % större än miljöförvaltningens uppgifter om hur mycket en stockholmare släpper ut. Fakta som man matat miljö- och hälsoskyddsnämnden med under många år. Till saken hör att stockholmarens officiella utsläpp 4 000 kg inte ens var redovisat med några systemgränser över huvudtaget, till skillnad mot Konsumera Smartare (Siffrorna från Konsumera Smartare bekräftades två år senare av Naturvårdsverket. Varje svensk släpper ut 10.000 kg växthusgaser inkl mat och andra varor vi konsumerar.) Detta fick ju inte komma ut till medborgarna och massmedia, då skulle ju hela stadens klimatarbete ifrågasättas. Dessutom gällde det att fånga in Ulla Hamilton den nye chefen för Miljö- och trafik, så att även hon delade tjänstemännens uppfattning hur duktiga man var i Stockholm stad. Vilket fantastiskt klimatarbete som bedrevs av förvaltningen. Själv förbjöds jag att kommunicera den högre 50 - procentiga utsläppssiffran för en genomsnittliga stockholmare. Nu var goda råd dyra! KTH kopplades omedelbart in av förvaltningen för att kontrollera siffrorna och hitta en utväg. För att inte förlora ansiktet och kunna behålla målet 4000 kg per stockholmare, snickrade man ihop snäva systemgränser och friskrev sig från allt som händer utanför Stockholm stads gränser. M a o stockholmarnas utsläpp vid flygresor från Arlanda, all båttrafik till och från Stockholm och det mest uppseendeväckande av allt man exkluderade alla utsläpp som importeras t ex mat och andra varor där produktion och utsläpp sker utanför stadsgränsen. I Sverige eller något annat land. Förvaltningen började också använda ordet "rådighet", ett populärt begrepp i dessa sammanhang, där man utesluter det man anser sig inte kan påverka och styra. Att Gunnar Söderholm och Ulla Hamilton beskriver Stockholm i en så bra dager att man lyckas dupera juryn som utser årets miljöhuvudstad kan jag stå ut med. Däremot tycker jag att det är otillständigt att sprida myter om att Sverige och Stockholm har lyckats förena ekonomiskt tillväxt med användandet av mindre fossilt bränsle och små utsläpp. Att staden i detta fall Stockholm är den mest hållbara boendeform vi har. När det är precis tvärt om! Stockholm stad är säkert den plats i Sverige som är mest beroende av tillförsel utifrån av förnödenheter som mat, bränsle och andra varor. Maten i butikerna lär räcka mindre tre dagar vid ett eventuellt stopp av distributionen. Hur länge ska Stockholm stad få fortsätta att blunda och friskriva sig från utsläpp som sker någon annanstans? Tillåtas förtränga och måla upp en falska bild av verkligheten, utan att vi medborgare genomskådar bluffen? Vi lever farligt! Martin Saar"
Martin, politisk fejk-PR är förkastligt liksom all annan greenwashing. Desto viktigare att det finns människor som engagerar sig och avslöjar fusket. Samtidigt visat det hur vanskligt det är med koldioxidmätningar inom en viss geografisk region (en stad) eller population. Personligen tycker jag endast att livscykelanalyser på varor och tjänster är meningsfulla. (och även där hamnar man i många gränsdragningsproblem). Sen visar det också på svårigheten att driva miljöarbete utifrån klimatfrågan. Den blir så stor och abstrakt att människor känner sig maktlösa. Ett sparat ton co2 syns ju inte. Likaså är det en tuff utmaning att torgföra ett nytt ekonomiskt system. Ekonomin är en funktion av decenniers politiska och enskilda beslut och den som föreslår en hastig förändring av densamma förespråkar i praktiken revolution. Ett synnerligen svårsålt koncept, i varje fall till mig. Därför anser jag att energifrågan, inbegripet säkerhet och försörjning, erbjuder den mest framkomliga vägen till förändring. Den placerar ansvaret tydligt både hos enskilda. företag och politiker. Det är förhållandevis enkelt att mäta kWh, oljefat och gas-m3. Effekterna av åtgärder märks ganska snabbt. Och det går att komma överens över partigränserna om man verkligen vill.
Hej Ivan! Hade du skrivit detta för fem år sedan hade jag hållit med dig. Inte idag! Energi- och klimatfrågan är myntets två sidor och en spegelbild av varandra, därför kan man bedriva ett omställningsarbete med utgångspunkt både från CO2 och kWh. Nackdelen med kWh är att den inrymmer både förnybar och fossilt bränsle, vilket skapar förvirring. Dessutom anger inte kwH kvaliteten i energin utan det blir äpplen och päron! Att tex spara el i Sverige för att på så sätt minska sina CO2-utsläpp är desinformation i Sverige men en sanning i övriga EU. Själv undviker jag ordet miljö i alla former. Vad är miljöarbete? Är det att ta hand om miljön för dess egen skull eller för att vårda den för människans skull. Miljöorganisationer som SNF har alldeles för ofta naturen i centrum inte människan och vår livstil och konsumtion. Just nu predikar Svante Axelsson från SNF (entanolbilens förspråkare nr 1) en övergång till konsumtion av tjänster som universallösning, när vi vet att dagens ekonomiska system kräver tillväxt för att fungera m a o kräver mer energi. Det är svagt att på detta sätt förleda människor att tro något som inte är korrekt! Om vi ska ställa om med bibehållen tillväxt enligt traditionella räkenskaper behöver vi importera ännu mer fossil energi än vi gör idag. Vår nettoimport är 25 % .
Martin, jag menar inte att energi, miljö och ekonomi är frikopplade från varann. Tvärtom. Visst är det vettigt att mäta och reducera CO2-utsläppen med en stringent LCA-metodik. Vad jag syftar på är hur omställningen ska torgföras för att vinna stöd från allmänheten. Och där vidhåller jag att när man börjar argumentera utifrån klimatpåverkan och i ännu högre grad ekonomiskt systemskifte så når man endast en liten grupp redan intresserade, samt att ekonomifrågan får en partipolitisk dimension. Däremot så är energi-/resursfrågan något som intresserar många, och jag tror att många känner sig motiverade att trygga säkerhet och försörjning för kommande generationer. Ur det perspektivet är en sparad kWh bra, oavsett CO2-effekt. Tillväxt är ett lurigt begrepp. Omställning kräver definitivt tillväxt i specifika branscher och företag. Likväl som dräglig standard i utvecklingsländerna kräver tillväxt i specifika regioner. Men BNP-tillväxt som generellt mål för politiken är en annan sak. Det borde vara mer fokus på välbefinnande/lycka. Och där har immateriella tjänster som kultur en viktig roll att spela. Huruvida "systemet" "kräver" BNP-tillväxt är inte helt oomstritt. Befolkningsutvecklingen är en viktig parameter. Slutligen tror jag det är orealistiskt att skåpa ut alla fossila bränslen omgående. Tror t.ex. att naturgasen har en roll att spela under de närmaste 20 åren. Inte för att den är så bra, utan för att den kan underlätta en transition till biogas. Viktigt förstås med styrmedel som förebygger cementering i naturgasberoende.
Hej Ivan! Du skriver "Ur det perspektivet är en sparad kWh bra, oavsett CO2-effekt." Jag menar att kWh är ett trubbigt begrepp om man har för avsikt att minska utsläppen av växthusgaser. Risken är att man suboptimerar om man använder kWh som spar- reduktionsbegrepp i stället för CO2. Det du och många andra inte riktigt verkar ha greppat är indirekt energi och utsläpp. M a o utsläpp och energianvändning i en produkt eller tjänst livscykel. Jag vill hävda att vi har bättre värden och framför allt bättre medvetande om CO2-utsläpp från exempelvis matvaror än kWh. Hur många kilowatt går det åt för att producera ett kilo nötkött? Eller i kilo majs? Få vet! Däremot har många en uppfattning om CO2-utsläpp från olika matvaror. Det är min eerfarenhet efter att ha sysslat med detta under snart 5 år varav 3..år på heltid. Delar din uppfattning om naturgas i en övergångsfas, men dessvärre så är nog detta överspelat redan, då Sverige tackade nej till den möjligheten för drygt 10 år sedan. Och Norge valde att bygga gasledningar till Holland och Skottland i stället. Och Storbritanniens behov av energi trots gasen från Norge blir allt allvarligare. Om mindre än 10 år kommer egna olje- och gasfält att endast ge 20 % av det som utvinns idag. Tittar man närmare på vårt ekonomiska system och hur det är uppbyggt med exponentiell tillväxt så förutsätter detta mer och mer energi. Tyvärr går det inte att växla över till tjänster, lycka och kultur. Och Sverige är en del av den globaliserade välden som håller igång sina ekonomier med mer naturresurser och där fossil energi är smörjmedlet i ekonomin.
Martin, jag är civilingenjör med studier i både miljö- och energiteknik så jag har faktiskt hyfsad koll på livscykelanalys och sambanden mellan energi och utsläpp. Kan vi hålla en något hövligare ton i debatten tack. Vi pratar förbi varann såsom ibland händer i långa diskussionstrådar. Du talar om den tekniska aspekten med mål, mätmetoder mm, jag talar om hur omställningen ska marknadsföras för att vinna stöd bland allmänheten. För det stödet är helt nödvändigt i ett demokratiskt samhällsskick. Och då tror jag energihushållning (kWh) är lättare att sälja in än minskade koldioxidutsläpp. Rekyleffekten får man hantera politiskt. I min bekantskapskrets håller "alla" på med energibesparande åtgärder. Kan du ge ett exempel på där en NETTOsparad kWh medför högre CO2? Utsläppseffekten kan bli försumbar, som exempelvis under Earth Hour, men knappast öka. Det används en hel del naturgas i Sverige men för fel ändamål (kraftvärme). Du har säkert sett Energimyndighetens lista över de största enskilda utsläpparna 2009. När gasen används som transportbränsle blir man inte lika beroende av leveranser från Norge. Det är marknadspriser som styr och jag tror vi kan tänka oss att betala mer per kWh för fordonsbränsle än för värme. Logga in för att svara |
Miljökonsult (1) Återanvändande/upcycling (1) Magasin (3) Böcker (2)
|