|
Luft Vindkraft Flyg Har Försvarsmakten vad som krävs för att ha en åsikt om vindkraften?
Ni har väl sett reklamen från Försvarsmakten: "Har du vad som krävs för att ha en åsikt?". Jag tycker att det låter odemokratiskt, nästan fascistiskt. Om man inte gillar Försvarsmakten så har man tydligen inte "vad som krävs" för att få ha den åsikten.Vad är det som krävs egentligen? En AK5:a i handen? Själv undrar jag om Försvarsmakten har vad som krävs för att ha en
åsikt om vindkraften. I Corren
den 12/6 kan vi läsa att Försvarsmakten "i all tysthet" har fattat
ett principbeslut om att alla planerade, tillståndsgivna – och även
redan byggda – vindkraftverk ska stoppas i en radie av 40 kilometer från
tio militära flygfält där stridsflygplan av typen Jas 39 Gripen startar
och landar.
Man undrar ifall Sverige plötsligt har blivit en militärdiktatur, eller om det kanske rent av är en text från 1:a april som publicerats på fel dag. I en tid då vi behöver ställa om samhället och storsatsa på förnyelsebar energi för en grönare framtid så har nu några anonyma beslutsfattare infört ett vindkraftsförbud som täcker 11% av Sveriges yta därför att vindkraftverken "stör Gripens tekniska system". Här är det på sin plats att påminna om att det är politikernas uppgift att på mandat från medborgarna väga olika samhällsintressen mot varandra, inte Försvarsmaktens. Har Försvarsmakten kanske övervägt om det går att förbättra Gripens tekniska system istället så att det kan se skillnad på ett vindkraftverk och ett flygplan? Kanske är stridsflygplan som inte klarar av att flyga säkert i närheten av vindkraftverk oanvändbara i ett skarpt läge? Försvarsmakten gör både sig själva och Gripen till allmänt åtlöje: Varför går det inte att exportera Jas 39 Gripen? Jo för att i det finstilta står det "you must not fight a war close to a vindkraftverk!", Varför har Danmark satsat så mycket på vindkraft? Dom vill inte bli invaderade av Sverige! Nej, jag tror inte att Försvarsmakten har det. Vad som krävs för att ha en åsikt om vindkraften, alltså. Att bara vara blåsta räcker inte.
Försvarsmakten har startat miljöblogg, och det går att kommentera: http://blogg.forsvarsmakten.se/miljo/
Gunnar Fredriksson (vice vd i Svensk Vindenergi) & Staffan Engström framför i en debattartikel i NyTeknik kritik mot försvarets planer: FOI konstaterar att flygsäkerheten klaras med hinderfria områden omkring flygplatserna enligt de internationella ICAO-reglerna. Det svenska försvarets ”Regler för militär luftfart”, RML, överensstämmer i stort med dessa. Det innebär att omkring 200 kvadratkilometer går bort för varje större flygplats, civil som militär. Detta har vi inga invändningar emot.
Vad ska man då ha stoppområdena till? Jo, de behöver "öva taktisk lågflygning i samband med start och landning", på 30 meters höjd och i 1 000 kilometer per timme. Detta citat är hämtat från ett yttrande från försvaret nyligen, och alltså ingen nidbild. Man kan ställa sig frågande till påståendet av flera skäl. Ett skäl är att flygverksamheten vid såväl civila som militära flygfält regleras av tillstånd enligt miljöbalken. För de militära fälten föreskrivs inflygning på 400 meters höjd och trafikvarv på likaledes 400 meters höjd. För några fält medges i undantagsfall flygning på 200 meters höjd, för att i måttligt dåligt väder kunna flyga under moln. Förutom att detta är ett normalt och säkerhetsmässigt lämpligt sätt att flyga, så gör hänsyn till flygbuller att dessa restriktioner är nödvändiga. För att bullret från ett JAS-plan ska klara den gräns som satts för bullerisolering, 90 decibel, krävs att flygplanet har stigit till 900 meters höjd. Detta utesluter taktisk lågflygning i samband med start och landning inom bebyggda områden, i praktiken samtliga flygplatser utom Vidsel och Jokkmokk. Lågflygning kan också praktiseras till havs och över större sjöar.
Tre vindkraftsprojektörer skriver på DN Debatt om hur Försvarets restriktioner förhindrar vindkraft på hälften av landytan söder om Gävle. Detta leder till att en stor del av de nya vindkraftsparker som byggs hamnar i de nordligare delarna av landet. Detta leder till omfattande systemkostnader (elnät mm) i och med att vi i nuläget har ett överskott av elproduktion i norr och ett underskott i söder. Sammanlagt motsvarar försvarets vindkraftsrestriktioner söder om Gävle nu mer än halva landytan (51 procent). Förutom stoppområden runt flygplatser och så kallade MSA-ytor (en cirkel med radien 55 kilometer runt en flygplats) finns skjutområden och områden omkring väderradarstationer. När hemliga restriktioner som radiolänkstråk, andra radarstationer och signalspaning räknas in, blir ytan ännu större. Om dessa begränsningar följs måste tillkommande vindkraft till större delen byggas i norra Sverige. I oktober 2010 inrättade försvaret stoppområden för vindkraft omkring de tio kvarvarande militära flygplatserna. Detta går utöver de internationella regler för hinderfrihet omkring flygplatser som utarbetats av den internationella flygorganisationen ICAO och som tillämpas av både civilt och militärt flyg, även Nato. För annat än vindkraft använder det svenska försvaret fortfarande i huvudsak de internationella reglerna, som innebär att ungefär 200 kvadratkilometer runt varje flygplats ska vara fritt från hinder. Försvarets stoppområden är tjugo gånger större.
Anders Hellberg på Supermiljöbloggen skriver om att Alingsås kommun nu trotsar Försvarsmakten och nu tillåter vindkraftverk inom ett "stoppområde": – De har inte lyckats visa hur det här innebär en påtaglig fara för riksintressen. Det måste de motivera och därför har de fått yttra sig igen, men det kommer inget nytt från dem, säger stadsarkitekt Ola Ljungman, till Alingsås Tidning. Logga in för att svara |
|